C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HERMITAGET
emedan Ni glömmer genealogierna, ej heller om händelser i historien,
emedan Ni tyranniserar facta. David Hundingtons dotter Isabella
blef förmäld med Robert Bruce, det är rätt; men Margueritas gemål
var ej, som Ni sagt, en Baliol, utan Allan Galloway, den sköna
Lady Dornagiles far.
”Det är illa, svarade Beatrice, att jag öppnat min mun om genealogier.
Jag skulle säga, Sir Bruce, att er slägtskap med konungahuset
i Skottland är ett ämne, som målar de lifligaste bilder för ert inre, så
ofta Ni sitter ensam; men jag tör åter tyrannisera ett factum, ty säkert
är det blott en mört Ni öfverlägger om att få på er krok, fast kroken
varit utan bete en fjerdedels timme och Ni ej vårdat Er derom. Skulle
Ni allvarsamt tänka på Skottland, oroar detta icke mig, ty vi skola
ändock aldrig lemna mitt kära Svartvik, och jag finner mig bättre
här än fyra Baliols derborta.”
Qvinna, du är den skickligaste af alla, att kläda dig med behag
och att anordna en trägård, sade han. Du har smyckat Svartvik med
buskar, för detta land okända blommor och fruktträn; du har föranstaltat
rundtomkring ett ledigt staket: du är själen i vår krets – men
du skall icke skämta öfver Skottland, och icke kalla mig Bruce här;
du skall icke tala om fisk, när jag är bekymrad om vår unga bortröfvade
. .
”Sir John – Beatrice gör ej sin make orätt, då hon ger honom sitt
tillbörliga namn, i stället att uttala det efter svenska dialekten. Då
det är en glädje för stallmästaren, att kalla sina hästar med vändningar
efter den kära skottskan, borde han blifva glad, då jag benämner
honom sjelf Sir John, hellre än Jon, såsom svenskarne säga,
men som betyder Jonas, och är alldeles orätt för Er, min Bruce.
Skall jag kalla Er Jon Amundson, jag? då er far icke hette Amund,
utan Sir Edmund, fast svenskarne aldrig upphörde att säga riddar
Amund? Det är ett nöje, att påminna Er om Skottland; er nuvarande
lefnad och obetydlighet sticker väl af deremot, men det är ingen
skam och alldeles icke ledsamt. Låt mig blott en enda gång till tyrannisera
Historien! Er ställning är ingenting – annat än ett arf från
en fader, som icke för brott och icke förvist reste till Sverige, utan
127