C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HERMITAGET
FEMTE BOKEN.
123
Alltså, ropade Sir Bruce, efter
mina ord ej lära dig sanningen,
skall detta göra det.
Den glans menskliga snillet samlar kring majestätet, härmas af naturen.
Eller om man tror det icke vara naturen, som kring hufvudstäder
och hof upplifvar sig till skönhet, utan att det är menniskan
sjelf, som vid valet af plats dertill fäster sig vid det utmärktaste riket
har att erbjuda, så får man öfvergifva den vanliga tanken, att de personer,
som bilda hufvudstadens kretsar, utgöra hofvet och omgifva
majestätet, mest af alla menniskor äro skilda från naturkänsla: åtminstone
måste första anläggarne icke hafva varit det.
Sådana tankar vakna hos oss vid blicken på Stockholms nejder.
Det är sant, handels-transporten till lands och vatten fann största
beqvämlighet af dess läge; en klok man var han, som valde det. Men
för själen är icke derföre mindre ljuft, att se ett galeri af sköna trakter
omgifva det för handeln klokt beräknade läget. Fosterländsk
egenkärlek skall ej tala, men äfven utländske resande säga om
Stockholm, att, i afseende på traktens behag, Constantinopel har företrädet,
men annars ingen stad i Europa. Hagas lundar norrut bada
sig i Brunsviken likt älskvärda nymfer. Konung Gustaf har väl
skänkt dem flere smycken, men det var snarare en konungs lycka,
att sådana funnos att skänka dem åt. De öfriga ställen, som nu likt
ett halsband af perlor omgifva de svenska städernas Hufvud – Solna,
Tomteboda, Carlberg, Hufvusta, Ulfsunda, Kungsholmens villor,
Rejmersholm, Liljeholmen, Södermalms och Djurgårdens otaliga