C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HERMITAGET
det?
De följde hans råd, Sollenda-hed glesnade småningom, och efter
en stund sågo de ljusa strimor framskymta. Det var sjön, som upptäckte
sig för deras ögon i svanehamn. De kommo fram öfver den
nyssnämnde skogstrakten, Hårsgärdet, hvilken då liksom nu hörde
under Stäke, och hvarifrån en vild väg utmed stranden ledde till
borgen. Ifrån Hårsgärdet förde en stenig sluttning ända ner till vattnet.
Herr Ivar med den unga beslöjade vid sin sida red främst, och
de begge syntes först af alla på sina hästar komma fram ur skogsbrynet.
Flickans slöja var ofvanom fransarne tecknad med en rand af
gyllne kronor; långa, veckrika flikar föllo rundtomkring ned med
vårdslöst behag på det kastaniebruna stoets hals framför henne och
på dess länd bakom henne. När tåget nalkades, hördes ett buller
under en samling alar, stående tillsammans vid sjöstranden, och,
som träden kastade en tät skugga öfver vattnet i viken, hindrades de
ridande derigenom att upptäcka orsaken till lätet. Obekymrade foro
de fram åt Stäket; vägen blef nu jemnare, men ännu var ett betydligt
stycke till borgen.
Oväntadt blefvo de anfallne af en öfverlägsen och särdeles beväpnad
manstyrka. En mängd groft klädde karlar kommo efter dem
ur det höga gräset vid en vik, hvar och en med en ansenlig påk i
handen. Man kunde hafva ansett dem för fiskare, emedan flere båtar
lågo vid stranden. Hastigt omgåfvos Ivar och hans qvinliga fånge
af de gröfsta bland dem; med fasta armar och snabba rörelser fattade
också deras kamrater i betslen på de öfriga ryttarnes hästar. Som bin
äro svage mot menniskan, men farlige genom myckenheten och
gadden, så hade detta råa sällskap inga fruktansvärda vapen, men de
voro visst trettio till antalet och Ivars män allenast nio. En trasig,
djerf karl gaf den, som ledde flickans häst, ett slag öfver bröstet, så
att han stupade och ej längre kunde hindra henne att bortföras.
Vred drog Herr Ivar sitt svärd mot detta pack; lif skulle det kosta, att
bemäktiga sig hans dyrbara rof. Men tvenne fiskare af forntida kämpestorlek
höllo hans häst, och tvenne andre visade sig utmärkt
skicklige i att med långa påkar parera hans hugg. Han ropade med
119