C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HERMITAGET
du just i mig fått den vägvisare, din herre önskat – jag är säker, att
det legat i bedragarnes plan, att söka träffa budet, som de på ett eller
annat vis hört, att Herr Bo skulle skicka till riddar Jon, och att säga
sig vara ifrån den sednare, för att vilseleda detta bud, föra det till sin
håla, och aldrig mer låta det njuta himmelens svalkande luft eller
solens dager.
”Aktningsvärde skogvaktare, jag häpnar öfver din klara blick,
som så skarpt intränger i det rätta, sade röfvaren Joachim vid Erasmi
sida, och framdrog ur sin ficka ett rep, han deruti hade liggande.
Huru lycklige äro vi ej, tillade han sakta, om vi nu genast efter din
trovärdiga förmodan råkat en af de skälmar Herr Jon är angelägen
att träffa: då har du redan uppfyllt hans begäran och kan vänta en
rik belöning. Vi skola genom snillrika frågor snärja denne främling,
nalkas honom oförmärkt och fängsla honom.”
Godt, godt. Hör mig du, ropade Erasmus med kraftig stämma till
ryttaren ner i backen, du som säger dig vara sänd från Svartvik: på
det jag må tro dig, säg mig, hvilken var den stöld, som hos Herr Jon
blifvit begången?
”Jag förvånas mycket, sade Hans. Ni säger Er vara tjenare hos
Herr Bo, den andre hos Herr Jon. Att det sednare är lögn vet jag,
men Er håller jag nästan för det Ni säger, derföre att Ni känner denna
hemliga tjufsak. Jag kan säga (om Ni ej vredgas), att Ni har något
ärligt i ert ansigte; och en stor enfald, tecknad öfver munnen när Ni
talar, gör att jag tror Ni är lika enfaldig, som er stora mun visar; och
då har det händt, att Ni blifvit narrad af honom vid er sida. Jag ursäktar
Er derföre, bjuder Er till nära vänskap med mig, och till förbund
mot bofven bredvid Er.”
Detta är svårt, sade Erasmus, och såg på dem begge. Den ene kallar
mig snillrik, den andre dum, hvilken skall jag tro? Men det hör
icke hit, de kunna begge hafva rätt. En kan vara skarpsinnig skogvaktare,
men enfaldig skribent; en skarpsinnig fiskare, men enfaldig
stjernkikare; jag lär vara qvick i hufvudet, men enfaldig omkring
min mun. Dock, du som sitter på hästen der nere! hvari bestod stölden?
112