C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HERMITAGET
”J bägge hindren min väg, sade han; jag har ett ganska vigtigt
ärende och måste fram.”
Du kan ej hafva vigtiga göromål på denna mark: det är ingen mer
än jag, som har rättighet att här hafva ärender.
”Du är vild och ohöflig, som mossan på tallrötterna här, men jag
har ej tid att strida med dig om rättigheter och strunt, jag för bud till
Runsaborg, till riddar Bo, skickad från min herre, Jon Amundson på
Svartvik.”
Hvilket bud för du? jag är Erasmus, riddarens skogvaktare, af
honom sänd till Herr Jon i en sak af hög vigt.
”Är du Erasmus, sade den främmande, låt oss då vara vänner. Du
är visst den man, Herr Bo lofvat oss till vägvisare, då vi skola draga
ut och uppsöka skälmar, som gjort ett nidingsdåd hos min herre.”
Hvarföre skickar din herre så många bud i samma sak? det är ej
längesedan jag erhållit ett redan.
”Det undrar jag, sade Hans, jag red nyss hemifrån, och tror att
alla hans öfriga tjenare voro hemma.”
Visserligen är du antingen en skurk eller en ärlig man, sade skogvaktaren,
och jag tror det ena, tills du bevisar att du är det andra;
och det skall du göra inför den här ryttaren vid min sida. – Erasmus
såg härvid på Joachim och denne log.
”Du arma barn af det mörka tallriset, sade Joachim till Hans, jag
inser väl meningen med ditt försök, men det är lumpet och kommer
för sent. Då jag, som du här ser framför dig, är Herr Jons förnämsta
ryttare, och längesedan ridit hemifrån till Runsa för att träffa denne
skicklige skogvaktare, som öfver sina stora trakter skall visa oss spåren
efter stortjufvarne vi söka, och jag väl vet, att du ej är någon
dräng hos riddar Jon; kan du intet annat vara, än en bedragare, som
velat förekomma mig, träffa Herr Bo’s sändebud innan det hann
fram till Svartvik, och således söka förhindra hela efterspaningen.”
Broder, sade Erasmus, och vände sig förtroligt till Joachim, jag
anar, att han, som vi hafva för i backen, just är en af skälmarna, som
begått den onaturliga stölden: hvarföre skulle han annars vara så
angelägen att träffa mig? Jag försäkrar dig – och du bör tro mig, efter
111