C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HERMITAGET
stigen till Beteslingan*), en för ypperliga hagar och deraf härkommen
sötmjölksost vida ryktbar betesplats. Söder härom beträdde de
en stor vildmark, som kallades Sollenda eller Sollentuna hammar,
och än i dag bibehållit sig som en betydande allmänning för Sollentuna
härad, likväl mycket afröjd, så att flere hemman och hela socknar
– Jerfälla, Spånga – der blifvit bebyggde.
Då de i tätaste skogen skulle rida utföre en slipprig brant, sågo de
nedanför sig på deras smala stig en ryttare, groft klädd likt en dräng,
och i begrepp att rida uppföre. De möttes alltså midt i branten, ledsamt
både för den, som skulle upp, och för dem, som skulle ned,
helst stora träd och höga, skrofliga klippor, på ömse sidor om den
smala vägen, gjorde det omöjligt att komma om hvarann. Likväl låg
ej häri hela orsaken till det stora, märkvärdiga gräl, som på denna
plats uppstod.
Det hör till bruket, att när menniskor mötas på en väg, tager
hvardera något åt sidan, så mycket, att de komma om hvarandra.
Men när vägen är så trång, att de ej kunna göra det, stannar den ena
menniskan midt framför den andra, Herr Hugo, och betänker sig.
Man anför väl, att det bästa, om ej enda sättet, att i denna ställning
afgöra saken, är, att den ena drager sig baklänges tillbaka, så långt,
att man kommer till ett ställe af vägen, der det är bredare, och man
kan rida om hvarann. Dock – midt i en brant är det förgäfves för
dem, som äro ofvanföre, att vilja stryka, ty hästar hafva ondt för att
gå baklänges uppföre; den, som är nedanföre, har lättare att draga
sig nedåt, men emellertid är sådant ganska farligt, när det är halt.
Huru härmed än må vara, fann Erasmus i deras belägenhet samtal
bäst passande, och han ropade emot honom som var nedanför: Ryttare,
du mellan gröna grenar, hvem är du, som hindrar vår väg?
*) Spår deraf finnas ännu, Herr Hugo, i Bitslinge gård 1/4 mil söder om Eds
kyrka. Men i vårt sekel har Bislinge gjort sig mera älskadt för god frukt, än ost.
Äfven Eds-stigen känner man, der står en Runsten, talande fädernes höga
språk för okunnige barnbarn, afritad i Bautil. Hela denna förtjusande nejd borde
Herr Hugo en gång besöka. Midt emot Bislinge öfver sjön ligger det behagliga
Antuna, för mig bekant af särskilda orsaker. Men derom i en annan historia.
110