C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HERMITAGET
mina stora orsaker. – Han lyfte upp en väldig påk, satte den för
Erasmi häst, och hindrade honom att komma fram.
”Oanständige – håll, jag kommer från Runsa ifrån Herr Bo Ulfson,
och reser i ärender som skynda.”
Från Herr Bo? S:t Ilian vare helsad, låt oss vara vänner. Min
häftighet syntes dig oartig, men du skall än vidare säga mig, om Herr
Bo nu är hemma?
”Hvem är du, narr? Jag är uppsyningsman öfver Herr Bo’s skogar,
jag har rättighet att kasta ur skogen hvem helst jag icke finner
passande att få vara der. Du har gifvit mig skällsord, likväl vill du
vara min vän och gör mig ständigt mera frågor. Jag skall på en gång
säga dig, både att Herr Bo är hemma, och att jag är Erasmus Anderson,
som det är klokt att känna, om man vill fara med frihet bland
klipporna. Jag skall rida till Herr Jon Amundson på Svartvik i ett
ärende, som icke tål uppskof; vill du derför ej i godo sänka din käpp,
sporrar jag min häst och rider öfver dig.”
Jon Amundson? stilla dig, sade den främmande och fällde ner sin
påk. Skulle du vara skickad från Herr Bo till honom? Jag är sänd
just ifrån Riddar Jon till Herr Bo; om S:t Ilian vill, hafva vi samma
ärende. Rör icke ditt en hemlighet?
”Jo, af hemligt slag.”
Om stortjufvar, som uppehålla sig här i skogen?
”Ja, som stulit glupskt och oanständigt.”
Det är något som Herr Jon förlorat, man har tillgripit det; spår
visa, att de, som begått gerningen, begifvit sig till Herr Bo Ulfsons
vidsträckta utmarker. Riddar Jon har derföre hos honom anhållit
om en säker och kunnig man, som i dess trakter kunde vägleda riddarens
folk till upptäckande af tjufvarne. Du, min vän, är icke du i
detta ärende utskickad? du är kanske sjelf den kunnige skogvaktaren,
som skall vägleda oss?
”Er? är Ni af Jon Amundsons folk?”
Jag är hans förnämste ryttare: jag var blott hitsänd för att fråga
Herr Bo, om vägvisaren icke snart skulle komma.
”Låt oss då skynda. Allt hvad du säger är sant, rörande ärendet.
108