C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HERMITAGET
ner till särskilda yrken i dess tjenst, gaf i Medeltiden en vink om den
hemligheten att menniskan arbetar bättre och mer, när hon sysselsätter
sig med blott en handtering. Denna stora tanke alstrade småningom
det lägre Borgarståndet, lade grunden till handtverkerier
och skrån, liksom handelns utvidgning några hundrade år derefter
bildade det högre och rikare Borgerskapet.
De fleste voro slutne i djup sömn på Runsas fäste, men ljus lyste
ännu ur ett af tornfönstren i Herr Bo Ulfsons begge unga döttrar
fröknarne Merethas och Irmengards rum. De voro inkomne i ett så
djupt samtal, att de icke märkte huru långt det lidit på natten. Lampan
stod i den höghvälfda spisen inne hos dem och kastade sitt bleka
sken på gyllenläderstapeterna; stolarnes karmar voro gröna, äfvensom
sängstolparne, på hvilka de höga, mot taket spetsiga sängomhängena
suto fästade.
”Jag är ganska ledsen att jag ej fick se det – att jag ej skulle vara
hemma just nu, sade Irmengard; men en hjort i skogen dref vår jagt
längre än vanligt, också hade jag kastat bort mitt hvassaste och blankaste
spjut, jag ville finna igen det.”
Vi voro alla förundrade, fortfor Meretha i sin berättelse; likväl
tror jag, att Herr Bo anade något, han betraktade dem begge med
tystnad och öfverlemnade åt Fru mor att gifva dem vedergällning för
deras artighet.
”Vedergällning? sade Irmengard och drog bättre undan det veckrika
omhänget på sängen. Du har icke så beskrifvit dem. Skulle icke
vår mor blygas att gifva dem vedergällning? Sökte de almosor? Jag
trodde snarare de voro kringfarande konstnärer, som af kärlek till
sången öfverlemnade sig åt dess himmelska mäktiga glädje, och reste
omkring att i bygden utgjuta en förtjusning, som brann i deras
eget bröst?”
Jag tror det äfven, ehuru det är obegripligt att förklara deras lefnadssätt,
och än svårare att fatta hvilket förhållande de stodo i till
hvarandra. De voro icke tiggare, men det förekom likväl, som de
skulle fägnas af någon gåfva, och Fru mor utsökte det som skulle
anstå dem. Besynnerligast voro de sins emellan. Den ena bar en hvit
101