C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HERMITAGET
tet qvarhåller nu med säkerhet mössan, hvarken i blåst, eller när jag
träffar grenar . . du har likväl ihågkommit det förr . . men jag är viss,
att fruktan för de tvenne trasige . . tiggarne . . den hvite och den röde
trasvargen . . som varit inne hos mig nyss innan jag hemkom, gjorde,
att du hvarken mindes dig sjelf, mig eller Frälsaren. Jag har aldrig
förskräckts för tiggare, jag vet ej om en mindre fruktansvärd skepnad
vankar på jorden, och det är högst dumt att mitt barn af mitt
blod skall hafva fått en egenskap, som icke finnes i mitt blod.”
Då han åter kom på hästen, fann han denne mycket skyggare än
nyss; han behöfde icke jagas för att komma ur skogen, han trängde
med ostyrighet och kraft genom alla snår och vindfällen. Efter en liten
stund upptäckte jägaren ljus på afstånd, och såg att det kom från
ett af tornen på Runsaborg. Han trafvade raskt efter skenets ledning,
och framkom till fästet utan händelser.
Jägaren tillhörde riddarens betjening, han ingick derföre i ett
rum bredvid köket, der öfrige personer af hans stånd hvilade. Han
fick en plats ibland dem, för att sofva ut, emedan han nu ej före
morgonen kunde inträda till sin herre, och af honom få veta i hvad
ändamål han blifvit ditkallad med en så ovanlig brådska och så sent.
Erasmus inslumrade snart vid sidan af Knut Frostenson, en ung
stallsven, nästan öfverflödig i stallet, då Herr Bo hade många andre
tjenare för skötseln af sina hästar, men ändock underhållen, emedan
han uppnått stor färdighet i att göra piskor och remtyg; en ej så
obetydlig omständighet som man tror, ty under detta Tidehvarf
hade icke ännu i Sverige handtverkerierna kommit i ordning, inga
egentliga sadelmakare funnos i höga Norden. Fattigare folk gjorde
sjelf allt hvad de ej kunde umbära; också var Allmogen den tiden
mycket mera händig, innan Borgareståndet uppstått i sin verksamhet.
De rike deremot höllo särskilde tjenare, som hade enkom
skicklighet att tillverka något visst. Knut var sadelmakare och borstbindare
på Runsa, en vid namn Matthias brukades deremot att smida
hästskor, snickra fimmerstänger och göra hönsburar.
Herr Hugo, Adelns uppfinning och vana, att använda vissa perso-
100