C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HERMITAGET
kål i sin källare före vintern, så bör ock en Man utse sin andra hustru
medan han eger den första, att han ej må stå der med tomma
händer, och regnet slå in i hans hus innan han fått en ny port derföre.
Inga, neka mig ej, blif min Secunda!
”Hör, jägare, sade hon och steg upp, då Ni är så väl hemma i andra
ämnen, vet Ni hur mycket två gånger sex är?”
Det gör tolf, min beskedliga –
”Men hvad gör två gånger sju?”
Det lär bli fjorton – käraste Inga – se ej så allvarsam ut i ditt ansigte.
Hvarför har du förvandlat hy? lyssnar du på någonting?
”Efter Ni förstår så mycket, säg, vet Ni huru man gör med björnen,
när vintern står stark öfver skogen och stormen går?”
Jag har icke hört berättelsen om det –
”Vet Ni huru man gör med hönset, när det är sjukt i högra vingen
och står på sitt venstra ben? eller med haren, när han sätter upp sin
svans lika högt som sina ögon?”
Jag är icke hemma häri, men –
”Då begriper Ni ej heller, huru man gör med ett hus, som brinner
i vindsgluggen, eller med en katt, som jamar öfver två härader.” –
När Inga talat så, tog hon Erasmus i ena axeln, vände om honom,
sköt ut honom genom dörren, och tillreglade den innanföre.
Erasmus fann sig ganska illa i den blåsiga natten, sökte efter sin
häst, och kunde ej taga något annat beslut än att så godt som möjligt
fortsätta sin väg bland buskar och stenar. Vi veta ej om vallflickan
blifvit förtörnad, det tycktes snarare att hon gjort gäck af sin friare;
men att drifva ut en bekant midt i natten var ändå för mycket. Hon
syntes icke ond, också voro väl de frågor, hon gjorde sin vän innan
hon dref ut honom, icke mycket hörande till ämnet. De liknade snarare
vissa fältrop eller spörsmål i hemliga ordnar, så inrättade, att
ingen kan förklara dem. Inga måste hafva haft någon enkom orsak
till sina uttryck och sitt uppförande.
_______
98