C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

INLEDNING
Enligt Almqvist är Furumo inte hans alter ego mer än någon annan
av personerna i Jagtslottskretsen. I ett brev till Atterbom 2/3
1834 förklarade han att ”[d]et är icke R. Furumo hvarigenom jag
talar. – han är icke min masque. Frans och Tante Eleonora äro det
äfvensåväl på deras sätt” (Brev 1968, s. 91). Även den lärde och patriarkaliskt
gemytlige Herr Hugo Löwenstjerna, med drag hämtade
från en och annan roman av Walter Scott, har vissa drag gemensamma
med Almqvist och framstår i Törnrosens bok som en kontrast till
Furumo. 11
Den målande och besjälade naturskildringen i Jagtslottet anses
vara inspirerad av Värmlandsnaturens skogar och trakterna kring
Köla och Skillingmark – där Almqvist försökt sig på bondelivet –
samt av naturupplevelser från resor i Närke, i kombination med
hemtrakterna kring barndomshemmet i Mälardalen. Andra forskare
har sett förebilder i Västra Nyland i Finland – där Almqvist tjänstgjorde
som informator på godset Fagervik under några sommarhalvår
på 1810-talet – och i Skottland. 12 I fiktionens värld ligger Herr
Hugos jaktslott dock i Närke (se t.ex. s. 23 och 398).
Hermitaget
Hermitaget sammanfattas på följande sätt i en annons i Aftonbladet
den 16/4 1834:
Bok. I. Häpnad i Jägar Erasmi hus för tvenne tiggare, en röd och
en hvit. Jägaren sjelf, befallit att rida till Runsaberg (några mil
norr om Stockholm), stannar om natten på Sätra, der vallflickan
Inga för honom omtalar historien om de tolf Prinsarne; en ifrån
hofvets kretsar nedfluten Saga i förklädnad, rörande sjelfva Regentslägtens
hemliga äldre öden. Bok. II. Fröknarne Irmengards
och Merethes berättelse om tvenne Spelmänners ankomst till
Runsa. Bok. III. Sedan Jägar Erasmus på Runsa fått del af det
hemliga uppdrag, hvarför han blifvit ditkallad, rider han bort,
och träffar Joachim röfvare. Bok. IV. Stölden. Den späda prinsessan
räddas på Sollentuna skog. Bok. V. Konung Waldemars stall-
XIII