09.09.2013 Views

C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

HERMITAGET<br />

sitt fria sätt och för sitt mål, hemma i en egen okänd verld –<br />

”Nå godt,” sade Hugo otåligt.<br />

Utmärkt bedröfliga, fortfor Frans, förekomma mig således äfven<br />

målningarne af den innevarande tiden, när de ej hafva annat för sig,<br />

än att framställa hundrade situationer ur det vanliga lifvet, äro blotta<br />

porträtter af verkligheten. Hafva vi icke nog häraf rundt omkring<br />

oss, utan att ock i böcker förföljas af en insipid händelse-skara? Man<br />

upphöjer skildringarne för deras sanning. Alltför väl – men är då<br />

härmed nog? En hufvudnödvändighet för hvarje konstframställning<br />

är visst att hafva sanning – natur, som man säger. Men det måste<br />

derutöfver ock vara en intressant natur, som upprinner midt ibland<br />

trivialiteterna, annars äro de oförlåtliga, och jag lider dem icke. Med<br />

ingenting bedrifves större ofog, min far, än med ordet natur. Natur!<br />

natur! ropar man, och har du blott natur, så är allt gudomligt. Man<br />

glömmer då, att naturen i sin omätliga famn rymmer ej blott det<br />

herrliga, men äfven alla dess motsattser, all strunt, allt gement, allt<br />

fult. Slutligen får jag . .<br />

”Nej längre theorier ger jag raggen! begynn en historia. Både du<br />

och Furuskog äro i qväll också besatte med främmande ords inblandning<br />

i vårt goda modersmål. ”Servante i en insipid händelseskara?”<br />

– Imperatur? skall det vara välde? hvad skall det tjena till? –<br />

Tyst, tyst, min egen Frans, i dina påståenden har du alldeles rätt – ja<br />

så rätt – att jag ej vill höra ett ord mer. Börja, börja Furumo!”<br />

Frans, anmälte denne, vill hafva statueradt till princip åtskilligt,<br />

som jag nöjer mig med att blott för egen del finna behag i. Jag ville<br />

verkligen icke hafva det krönt till princip, ty då skulle nog kunna<br />

inträffa, att äfven det blef mig odrägligt.<br />

”Visst, visst, Richard; men låt oss få tillkännagifvet hvad ämnet<br />

blir?”<br />

Jag tänker – Herr Hugo – jag tänker förtälja gröna händelser,<br />

azurblå händelser, kanske ock saffransgula.<br />

”Hvaba min goda vän?” – Hugo teg tvärt; men Frans såg på Julianus:<br />

”din imagination om färger lär hafva nått Richard!” –<br />

Förlåt mig, Herr Hugo, hvad jag yttrade var endast en undflykt.<br />

78

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!