C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HERMITAGET
färg gifva hufvudskenet, allt efter motivet som framställes.”
Julianus, det måste vara ett stort nöje, om man rätt förstår sig
derpå; men jag är ännu icke riktigt . .
”Du skall få se deruppe hos mig – jag ärnar öfver stugan i skogsbrynet,
der Icelone satt och kardade, när gossen på den skenande
hästen kom – du mins ur Garantes portfölj?”
Frans hann ej svara Julianus, ty de afbrötos genom Herr Hugos
ankomst. Han hade icke hört så mycket af samtalet, att han intresserade
sig derför, utan anmärkte den silfverklang, hvarmed uret i slottet
höll på att slå sex. Poesiens timme var inne! – ”Richard, hvar är
du?” sade Hofmarskalken; ”du man, som jag älskar emedan du är
smärt vuxen och tillika lång, har fylliga kinder och ändå en ganska
fin gestalt – men hvar är du, för tusan, hvar? . .” Hofmarskalken gick
framåt genom hela längden af den skymnande salongen, och kom
slutligen till den lilla hörnsoffan vid dörren till kabinettet.
Richard steg här upp emot honom och skilde sig från Henrik och
Aurora, vid hvilkas sida han sutit.
”Å sitt qvar, jag sätter mig också. Låt mig höra, glade Richard,
hvad titel det tidsfördrif bär, som du i afton tänker gifva oss. Jag vet
att du ofta brukar roa dig åt samma håll som vår tids romaner, derigenom
att äfven du emellanåt kommer med ett slags sådana. Men
tyst, jag vill icke bryta in på dig, utan säg oss Furumo, hvad heter ditt
Skämt i qväll?”
Jag är villrådig om namnet, och så mycket jag än stundom syns
vara resonnör, har jag ej kunnat afgöra med mig sjelf hvad mitt
stycke bör heta. Jag tror, jag skall berätta, och sedan låta min Herre
sätta namn på sakerna.
”Jag skall nog uppfinna ett namn, svarade Hugo, om jag får veta
hvilket Tidehvarfs seder du ärnar måla?”
Ursäkta mig, ingen tidehvarfs-målning. Om man romaniserar i
afsigt att teckna en Tid med dess seder, så måste man hemligt förbinda
sig att hafva karakterer, hvilka liksom valda bilder lemna ett
uttryck deraf. Likväl kan mången gång vara intressantare att höra
talas om någon, som, ehuru tillhörande en viss epok, t.ex. Elfva-
76