Dina rättigheter och möjligheter i beroendevården - RFHL
Dina rättigheter och möjligheter i beroendevården - RFHL Dina rättigheter och möjligheter i beroendevården - RFHL
Dina rättigheter och möjligheter i beroendevården 1
- Page 2 and 3: FÖRORD Tror du att du har ett bero
- Page 4 and 5: Inledning Du är inte ensam! Missbr
- Page 6 and 7: Vad är beroende? Orsaken till ett
- Page 8 and 9: Beroende Om du svarar ja på minst
- Page 10 and 11: Drogfriheten först Du behöver ju
- Page 12 and 13: 12 FAKTARUTA Psykosocial behandling
- Page 14 and 15: 8. Avgörandet av behandlingsinsats
- Page 16 and 17: Att söka vård genom Socialtjänst
- Page 18 and 19: Hur går planeringen till? Du och d
- Page 20 and 21: Vilka uppgifter har utredaren rätt
- Page 22 and 23: Men ingen behandlingsform kan passa
- Page 24 and 25: Kommunen har möjlighet att översk
- Page 26 and 27: Vad händer om jag inte kan hålla
- Page 28 and 29: Vem får veta att jag är i behandl
- Page 30 and 31: Vad händer med barnen om jag måst
- Page 32 and 33: Att söka hjälp hos sjukvården Sj
- Page 34 and 35: 34 Vem får veta att jag är på sj
- Page 36 and 37: Sjukvården kan ha egna alternativ
- Page 38 and 39: Subutex eller metadon Att få under
- Page 40 and 41: Dina rättigheter som patient Du ha
- Page 42 and 43: Är du asylsökande? För dig som v
- Page 44 and 45: Läkemedelsberoende Vem får proble
- Page 46 and 47: Det här kan i värsta fall bli bö
- Page 48 and 49: Rehabilitering Om du inte redan är
- Page 50 and 51: 50 TUB-modellen TUB-enheten på Kar
<strong>Dina</strong> <strong>rättigheter</strong><br />
<strong>och</strong> <strong>möjligheter</strong><br />
i <strong>beroendevården</strong><br />
1
FÖRORD<br />
Tror du att du har ett beroende?<br />
Läs det här!<br />
Den här skriften vänder sig till dig som vill sluta använda droger eller beroendeframkallande<br />
läkemedel.<br />
Vägen ur ett beroende ser olika ut, <strong>och</strong> <strong>möjligheter</strong>na till vård ser olika ut i olika<br />
delar av landet.<br />
Men oavsett var du bor i Sverige har du rätt till behandling för din användning av<br />
droger eller läkemedel.<br />
Andra <strong>rättigheter</strong> – som underhållsbehandling med subutex eller metadon <strong>och</strong><br />
hjälp med bostad – kan du behöva kämpa för. Det kan kännas motigt när man på<br />
vägen mot ett drogfritt liv får klart för sig vilka brister systemet ibland har. Det är<br />
lätt att få intrycket att en del ”<strong>rättigheter</strong>” mest verkar finnas på pappret.<br />
Men det finns ofta vägar att gå även när det gäller till synes svårlösta problem!<br />
I socialtjänstlagen står det: ”Socialnämnden skall aktivt sörja för att den enskilde<br />
missbrukaren får den hjälp <strong>och</strong> vård som han eller hon behöver för att komma ifrån<br />
missbruket.”<br />
Och du ska ges möjlighet att vara med <strong>och</strong> bestämma vilken hjälp du behöver, både<br />
hos socialtjänsten <strong>och</strong> sjukvården. Det är samhällets skyldighet <strong>och</strong> din rättighet.<br />
I den här skriften finns också information om andra <strong>möjligheter</strong> till hjälp än den<br />
offentligt finansierade vården. Frivilligorganisationer, kamratföreningar <strong>och</strong> självhjälpsgrupper<br />
har hjälpt många till ett liv utan droger.<br />
Vi har också velat ge tips <strong>och</strong> råd om hur du kan gå tillväga om du inte har svenska<br />
som modersmål. Skriften finns översatt till arabiska, engelska, ryska <strong>och</strong> somaliska.<br />
Det handlar kort sagt om dina <strong>rättigheter</strong> <strong>och</strong> <strong>möjligheter</strong> i <strong>beroendevården</strong>s Sverige!<br />
Du som jobbar med missbruksbehandling eller inom uppsökande verksamhet kan<br />
också ha nytta av att läsa den här skriften.<br />
Skriften vänder sig inte till dig som är under 20 år eftersom det råder andra lagar<br />
<strong>och</strong> regler för unga med missbruksproblem.<br />
2
Innehåll<br />
Inledning ......................................................................... 4<br />
Vad är beroende? ............................................................. 6<br />
Vad är bra vård? ............................................................ 11<br />
Att söka vård genom Socialtjänsten ............................ 16<br />
Att söka hjälp hos sjukvården ...................................... 32<br />
<strong>Dina</strong> <strong>rättigheter</strong> som patient........................................ 40<br />
Läkemedelsberoende..................................................... 44<br />
”Samsjuklighet” ............................................................ 52<br />
Vårdgarantin .................................................................. 53<br />
Frivilligorganisationernas roll ...................................... 54<br />
Arbete ............................................................................ 56<br />
Bra att veta om bostad .................................................. 58<br />
Ekonomi – det här har du rätt till ............................... 60<br />
När barn riskerar att fara illa ........................................ 61<br />
Kort om sekretesslagen ................................................. 65<br />
Vårdens riktlinjer ......................................................... 66<br />
3
Inledning<br />
Du är inte ensam!<br />
Missbruks- <strong>och</strong> beroendeproblematik är ett växande folkhälsoproblem. Det är ett<br />
problem med många ansikten.<br />
Ungefär en miljon svenskar får regelbundet lugnande, smärtstillande eller sömngivande<br />
läkemedel av sin läkare. Av dem har minst 250 000 människor blivit beroende<br />
<strong>och</strong> behöver hjälp för att sluta. Ofta har man fått problem efter att fått medicin<br />
från sin läkare mot oro, sömnproblem eller smärta.<br />
30 000 har ett ”tungt” missbruk av narkotika, alltså injicerar eller använder narkotika<br />
varje dag. Utbudet av nya droger ökar. Tillsammans med lägre priser gör det<br />
här att narkotikamissbruk har spritt sig till nya grupper, i alla samhällsklasser.<br />
Som narkoman får man genast dubbla problem. Du är inte bara ”missbrukare” eller<br />
beroende. I lagens ögon är du också kriminell. Det dolda missbruket antas vara<br />
stort.<br />
Men det finns hjälp att få. Ju tidigare du bestämmer dig för att ändra dina vanor,<br />
desto mindre är risken att hamna i ett allvarligt beroende.<br />
Och även svåra beroendeproblem går att behandla.<br />
När du har fattat beslutet att göra något åt din situation är mycket vunnet!<br />
4<br />
”Alkoholproblem har vi valt att inte ta upp som enskilt<br />
problem i den här skriften. Det beror på att det redan<br />
finns mycket information att ta del av på annat håll.<br />
Du kan ändå ha nytta av att läsa detta om du tycker att<br />
alkohol är en del av ditt bekymmer. Blandmissbruk av<br />
olika droger, där alkohol är en, är mycket vanligt. Beroende<br />
eller missbruk av flera droger är ett allvarligt<br />
hot mot hälsan, som ofta kräver både medicinsk <strong>och</strong><br />
annan vård för att komma ur.”
Vad som än är skälet för dig att<br />
sluta har du rätt till hjälp. Och<br />
trots att lagen inte accepterar<br />
narkotikaanvändande så ska du<br />
få den hjälp du behöver <strong>och</strong> när<br />
du behöver den. Det gäller var<br />
du än bor <strong>och</strong> oavsett vilken<br />
drog det handlar om.<br />
Att bestämma sig för att söka hjälp<br />
Att vara beroende eller befinna sig i ett missbruk kan kännas skamfyllt. Man är<br />
rädd för omgivningens reaktioner. För vad arbetsgivare <strong>och</strong> myndigheter ska säga<br />
<strong>och</strong> göra. Man oroar sig för hur familj <strong>och</strong> vänner ska känna <strong>och</strong> reagera.<br />
Lagen gör också skillnad på olika typer av missbruk <strong>och</strong> beroende. Att använda narkotika<br />
är olagligt. Att äta stora mängder narkotikaklassade läkemedel är däremot<br />
lagligt - så länge du får dem från din läkare. Det kan vara mediciner som du får<br />
mot till exempel sömnproblem, ångest eller smärttillstånd men som har gjort dig<br />
beroende. Att du har ont eller har svåra sömnproblem kan göra att det känns extra<br />
svårt att bestämma dig för att sluta med de här medicinerna. Särskilt om man är<br />
rädd att det saknas annan vård att få.<br />
Alla de här sakerna bidrar till att många väntar alldeles för länge med att söka<br />
hjälp. Av oro för de fysiska konsekvenserna, eller av rädsla att avslöja sina problem.<br />
Många tar beslutet att söka hjälp först när de tappat kontrollen över delar av tillvaron<br />
- det har blivit svårt att klara vardagsliv <strong>och</strong> arbete. Ekonomin kan ha havererat<br />
eller du har fått problem med polis <strong>och</strong> andra myndigheter. Eller det har blivit problematiskt<br />
i relationen till någon som står dig nära. Det kan handla om att någon i<br />
omgivningen ställer ett ultimatum: ”Sluta eller jag går!”<br />
5
Vad är beroende?<br />
Orsaken till ett beroende är mycket individuellt. Livssituation <strong>och</strong> uppväxtförhållanden<br />
är faktorer i miljön som kan spela in. Ärftlighet kan också ha betydelse.<br />
Man vet idag att till exempel stresshormoner ökar känsligheten i kroppens belöningssystem.<br />
Att ha en stressad livssituation kan göra att du löper större risk än<br />
vanligt att utveckla ett drogberoende.<br />
Ett beroende kan också ta olika lång tid att utveckla <strong>och</strong> vara olika svårt att ta sig ur.<br />
Man vet att vissa droger är lättare att bli beroende av än andra. Det gäller substanser<br />
som alkohol, tobak <strong>och</strong> narkotiska preparat. Det här gäller självklart vare sig du<br />
köper alkohol eller droger illegalt, på systemet eller får ett recept av din läkare.<br />
Men gemensamt för alla som utvecklat ett beroende är att hjärnans belöningssystem<br />
förändrats. Hjärnan blir, drastiskt uttryckt, kidnappad. Den har blivit tillvand<br />
med drogen <strong>och</strong> har utvecklat ett ”drogminne”. För många blir därför enda utvägen<br />
ur ett beroende att helt avhålla sig från den drog som man blivit beroende av.<br />
Farliga <strong>och</strong> ofarliga droger<br />
Det är en vanlig uppfattning att det är mycket farligare med ”tunga” droger, som<br />
heroin, än ”lätta” droger, som cannabis. Om du har erfarenhet av olika droger kan<br />
det kännas främmande att prata om all narkotika som lika farlig. Men det är just<br />
det: det är omöjligt att på förhand veta vilken drog man har extra stor känslighet<br />
för. Det är ju den drog som du fastnat på som var den farligaste för dig. I Sverige<br />
6<br />
Stress ökar risken att få beroendeproblem. För mycket<br />
- eller för lite – arbete, krisreaktioner <strong>och</strong> sorg är situationer<br />
när det är lätt att vilja bedöva sig <strong>och</strong> slippa<br />
känna. Och extra riskabelt att göra det…
skiljer man därför inte på lättare <strong>och</strong> tyngre droger. Man vill undvika synen på till<br />
exempel cannabis eller khat som ”ofarliga” droger.<br />
När vet jag om jag är beroende?<br />
Däremot skiljer man förstås inom vården på olika stadier av droganvändning. Man<br />
kan se det som en trappa där det nedersta steget är lätt att kliva ner från. Det<br />
översta steget – ett beroende - kan det vara mycket svårt att klara sig tillbaka från<br />
utan hjälp.<br />
Riskbruk<br />
Korta perioder av användning utan konsekvenser. Det här leder i normala fall<br />
inte till att du behöver uppsöka vård, men innebär att du ligger i riskzonen att<br />
utveckla ett beroende. *)<br />
Missbruk<br />
Överanvändning som får konsekvenser. Du har ännu inte blivit beroende. Minst<br />
en av följande punkter stämmer med hur du haft det under det senaste året<br />
1. Upprepad användning av drogen som leder till misslyckande att fullgöra dina<br />
skyldigheter på arbetet, i skolan eller i hemmet.<br />
2. Upprepad användning av drogen i riskfyllda situationer som exempelvis bilkörning<br />
eller i arbetslivet.<br />
3. Upprepad kontakt med rättsväsendet till följd av missbruket.<br />
4. Fortsatt användning trots återkommande problem.<br />
*) Eftersom det är olagligt att använda narkotiska preparat som du inte fått genom din läkare betraktas allt<br />
bruk av sådan narkotika som missbruk. (Läs mer ”Missbrukare – skällsord eller diagnos”, s. 9)<br />
7
Beroende<br />
Om du svarar ja på minst tre av de följande sju frågorna har du utvecklat ett beroende.<br />
1. Behov av allt större dos för att uppnå ruseffekt.<br />
2. Abstinensbesvär när bruket upphör.<br />
3. Intag av större mängd eller intag under längre tid än vad som avsågs.<br />
4. Varaktig önskan, eller minskade försök, att minska intaget.<br />
5. Betydande del av livet ägnas åt att skaffa, konsumera <strong>och</strong> hämta dig från bruket<br />
av drogen.<br />
6. Viktiga sociala, yrkesmässiga aktiviteter eller fritidsaktiviteter försummas.<br />
7. Fortsatt användning trots kroppsliga eller psykiska skador.<br />
Det här gäller enligt det internationella systemet DSM-IV, som är ett av två scheman<br />
som används inom sjukvården <strong>och</strong> annan specialiserad beroendevård. Det<br />
andra schemat kallas ICD 10 <strong>och</strong> är snarlikt.<br />
Tvärtemot vad många tror är beroende alltså ett allvarligare tillstånd än missbruk.<br />
Det har gått längre. Ett obehandlat beroende får förr eller senare konsekvenser för<br />
den drabbade på livets alla områden – fysiskt, psykiskt <strong>och</strong> socialt.<br />
Var du befinner dig i den här trappan ska vara vägledande för vilken vård du erbjuds,<br />
både på sjukhusens beroendekliniker <strong>och</strong> om du söker hjälp inom socialtjänsten.<br />
För att förenkla kommer vi i fortsättningen i det här häftet, så ofta det går, skriva<br />
användning av droger eller läkemedel istället för ”missbruk eller beroende”. Det<br />
beror också på att du har rätt till hjälp även om du inte hunnit utveckla ett missbruk<br />
eller beroende.<br />
Att hitta ”rätt”<br />
Särskilt i början av drogfriheten kan du behöva ta hjälp från flera håll. Det kan<br />
handla om kontakt både med <strong>beroendevården</strong> <strong>och</strong> med självhjälpsgrupper eller<br />
någon annan klientrörelse. I takt med att du klarar att hålla dig drogfri blir behovet<br />
av samhällets alternativ mindre. Till sist klarar du dig förhoppningsvis helt utan<br />
dem. Då kan den självhjälpsgrupp eller klientrörelse du ”hittat hem i” bli viktig.<br />
Gruppen som du har lärt känna kan få en stor roll i både ditt sociala liv <strong>och</strong> din<br />
drogfrihet (läs mer om frivilligorganisationer på s. 54).<br />
8
Missbrukare – diagnos eller skällsord?<br />
I Sverige är användning <strong>och</strong> all befattning med narkotika olaglig. Allt användande betraktas<br />
som missbruk. Det här gäller också om du använder narkotikaklassade läkemedel på ett otillåtet<br />
sätt, till exempel genom att gå till olika läkare eller köper tabletter illegalt. Man kan säga<br />
att en oönskad effekt av hur lagstiftningen ser ut är att man kan bli betraktad som kriminell<br />
mer än som en person som behöver hjälp.<br />
Inom sjukvården är missbruk <strong>och</strong> beroende olika diagnoser<br />
Inom <strong>beroendevården</strong> är missbruk en diagnos som kan ställas vid sidan av diagnosen beroende.<br />
Du klassas alltså inte automatiskt som ”missbrukare” inom vården, även om missbruk<br />
kan vara ett av dina problem.<br />
Hur stora problem du har ska vara avgörande för vilken insats du behöver<br />
Begär att få veta vilka alternativ som finns inom ditt landsting <strong>och</strong> din kommun. Du kan alltid<br />
ringa <strong>och</strong> be om råd anonymt, eller be en släkting eller vän hjälpa dig. Du kan också vända dig<br />
till en frivilligorganisation för att få råd <strong>och</strong> stöd.<br />
Alternativ till gruppstöd<br />
Att samtala i grupp passar inte alla. Många upplever det som jobbigt eller omöjligt<br />
att prata öppet om sitt missbruk eller beroende med andra. Ett alternativ kan då<br />
vara att välja en husläkare som du känner förtroende för, eller annan vårdpersonal<br />
som har tid att lyssna – till exempel en kurator i vården eller terapeut eller drogrådgivare<br />
hos kommunen. På en vårdcentral kan man också hjälpa dig med medicinsk<br />
kontroll, som drogprov, om du känner att det underlättar för dig att hålla dig<br />
drogfri.<br />
Annars finns det förstås många olika sorters privat terapi att välja mellan. Men det<br />
kräver en plånbok som tillåter det.<br />
9
Drogfriheten först<br />
Du behöver ju inte bestämma dig på en gång. Början av drogfriheten är ofta en<br />
period när man prövar sig fram tills man hittar den form av stöd som fungerar bäst<br />
för en själv.<br />
När du har läst det här häftet har du fått en bild av några av de alternativ som finns.<br />
Krokig eller rak, den väg som du hittar till att må bra utan droger eller läkemedel<br />
är en bra väg!<br />
10<br />
Vilket ansvar har samhället?<br />
Kommunerna ansvarar genom socialtjänsten för den övergripande, långsiktiga rehabiliteringen.<br />
Det här regleras i Socialtjänstlagen – SoL. SoL är en ramlag. Det betyder att den är<br />
tolkningsbar <strong>och</strong> ger utrymme för individuella bedömningar. Det är alltså ingen absolut rättighetslag,<br />
men du kan överklaga socialtjänstens beslut i domstol.<br />
Sjukvården har ansvar för abstinensbehandling (avgiftning), vård för läkemedelsberoende <strong>och</strong><br />
psykiatri. Man står också för underhållsbehandling med metadon eller subutex. Sjukvården<br />
arbetar enligt Hälso- <strong>och</strong> sjukvårdslagen, HSL, <strong>och</strong> Socialstyrelsens föreskrifter. Du kan inte<br />
överklaga i domstol om du till exempel inte får den vård du vill ha i tid. Men sjukvården har<br />
ändå långtgående skyldigheter gentemot dig. Och när du väl är patient träder många <strong>rättigheter</strong><br />
in. Om det är akut får de inte neka att ta emot dig.<br />
I båda lagarna betonas att det är viktigt med frivillig vård - så långt möjligt.<br />
Kriminalvården har också ett ansvar för beroendevård, till exempel på drogfria avdelningar.<br />
Också du som sitter i anstalt omfattas av de principer <strong>och</strong> <strong>rättigheter</strong> som beskrivs i det här<br />
häftet.
Vad är bra vård?<br />
Bra vård utgår från vetenskap. Du ska inte<br />
behöva göra missbruksbehandlingar som man<br />
inte vet om de fungerar.<br />
Grunderna för bra behandling är desamma för många former av beroende. När du<br />
söker hjälp kan det vara bra att ha en checklista för vad ”bra” vård egentligen är. * )<br />
Vi börjar med regeln framför alla andra regler: Du är delaktig i planeringen. Det<br />
har du rätt till både i kontakt med sjukvård <strong>och</strong> socialtjänst.<br />
Checklista<br />
1. Du har rätt att bedömas individuellt – efter dina behov <strong>och</strong> förutsättningar.<br />
Det här ställer krav på att kommunen kan erbjuda olika alternativ. Sjukvården<br />
<strong>och</strong> socialtjänsten ska informera dig om det finns flera olika sorters behandling,<br />
<strong>och</strong> du ska erbjudas att välja.<br />
2. Du är med <strong>och</strong> planerar din behandling <strong>och</strong> rehabilitering. En nyckel till<br />
att du ska få ut det mesta möjliga av en insats från socialtjänsten eller längre<br />
rehabilitering i sjukvården är att du är delaktig i planeringen <strong>och</strong> valet av vård,<br />
om det finns flera alternativ. En ”bra” behandlare lyssnar <strong>och</strong> försöker tillmötesgå<br />
dina önskemål.<br />
* ) Det finns speciella riktlinjer för missbruks- <strong>och</strong> <strong>beroendevården</strong>. Vi har utgått delvis från dem när vi<br />
skrivit det här häftet. Du kan läsa mer om riktlinjerna <strong>och</strong> landstingens vårdprogram sist i häftet.<br />
11
12<br />
FAKTARUTA<br />
Psykosocial behandling<br />
Bra behandling är psykosocial behandling. Med psykosocial menas att du får hjälp att bearbeta<br />
dina livsval, ditt förhållande till drogen <strong>och</strong> verktyg att förändra din livssituation. Behandlingen<br />
kan ha olika inriktning. Här är några vanliga exempel:<br />
KBT (Kognitiv beteendeterapi)<br />
Det här är ett brett begrepp. Metoderna bygger på att du får hjälp att ändra ditt beteende.<br />
Här jobbar du intensivt med att ändra tanke- <strong>och</strong> beteendemönster som har med missbruket<br />
att göra.<br />
Psykodynamisk terapi<br />
Målet är detsamma som för KBT, att lösa ditt missbruks- eller beroendeproblem. Men här ligger<br />
fokus på att reda ut bidragande eller bakomliggande faktorer till din användning av droger.<br />
Terapin går ut på att bli medveten om varför drogen har tagit över – en förutsättning för att<br />
lösa problemet är att få insikt om det. En terapeut hjälper dig att se omedvetna mönster <strong>och</strong><br />
att bryta dem.<br />
12-stegsbehandling<br />
bygger på Anonyma Alkoholisters verksamhet <strong>och</strong> rörelsens tolv steg. På en behandling där<br />
man utgår från tolvstegsmetoden ingår det att gå på NA:s (Anonyma Narkomaner) eller AA:s<br />
möten. Avsikten är att du ska fortsätta med möten också efter behandlingen. Det här är idag en<br />
av de mest spridda behandlingsmetoderna, <strong>och</strong> den har hjälpt många över hela världen. AA <strong>och</strong><br />
NA har fördelen att det finns grupper på snart sagt varje tätort i landet. Behandlingen bygger<br />
på att du inte känner dig helt främmande för någon form av gudsbegrepp.
”Bra hjälp är naturligtvis det som fungerar för just dig. Det finns alternativ som<br />
har hjälpt många människor, till exempel klientrörelser som har boenden <strong>och</strong><br />
kooperativ där man arbetar enligt egna, beprövade traditioner utan särskild<br />
behandlingspersonal. Men hos socialtjänst <strong>och</strong> sjukvård bygger behandlingen på<br />
teoretiskt grundade metoder som inriktar sig strikt på att du ska få hjälp att bli<br />
av med ditt missbruk. Sådan behandling ska uppfylla vissa krav.”<br />
3. Man använder vetenskapliga intervjumetoder. Man intervjuar dig om dina<br />
problem enligt metoder som ger en bra bild av vad du faktiskt behöver hjälp<br />
med. Hos socialtjänsten brukar det vara formulär som ASI eller DOK (s. 19),<br />
som du får fylla i tillsammans med särskilt utbildad personal. I sjukvården<br />
använder man också andra internationellt godkända diagnosscheman.<br />
4. Bra behandling ska vara strukturerad. Det betyder fokus på missbruket/<br />
beroendet. Allmänt hållna samtal utan fokus på det du behöver hjälp med är<br />
sällan effektiva. Behandlingshem av den gamla skolan – ”torkar” – som inte<br />
erbjöd andra insatser än att vila <strong>och</strong> äta upp sig, är motsatsen till strukturerad<br />
behandling. Kontrollera vilken inriktning som gäller innan du tackar ja till en<br />
plats på ett behandlingshem! Det finns många olika privata <strong>och</strong> kommunala<br />
alternativ i landet, med stor skillnad i behandlingsfilosofi.<br />
5. Behandlingen ska bygga på en beprövad behandlingsmetod. Det kan röra<br />
sig om allt från individuell psykoterapi till KBT <strong>och</strong> 12-stegsbehandling eller<br />
olika former av psykosocial behandling, som handlar om att du får verktyg att<br />
ändra din inställning till drogen <strong>och</strong> dina levnadsvanor. Återfallsprevention är<br />
en viktig del.<br />
6. Behandlingspersonalen ska ha kompetens för den metod man arbetar med.<br />
7. Man väger in hur din omgivning fungerar. Har du stöd av familjen eller<br />
nära vänner? Kan de hjälpa till <strong>och</strong> vill du att de ska vara delaktiga under din<br />
rehabilitering? Om du inte kan vänta dig stöd från din omgivning kan det vara<br />
bättre att åka iväg under behandlingen än att gå i öppenvård på din hemort.<br />
13
8. Avgörandet av behandlingsinsats ska utgå från hela din livssituation. Det<br />
gäller också din psykiska <strong>och</strong> din fysiska hälsa. När du söker hjälp hos socialtjänsten<br />
kan man med ditt medgivande kontakta sjukvården. (Om man anser<br />
att du är i så dåligt skick att du behöver tvångsvård kan man kontakta sjukhus<br />
ändå.) Sjukvården kan också, om du tillåter det, kontakta socialtjänsten (läs<br />
mer på s. 61 <strong>och</strong> 65). Det kan gälla att du behöver hjälp med boende, försörjning<br />
eller behandling.<br />
9. Ett beroende kräver längre rehabilitering än missbruksproblem. Du behöver<br />
ordentlig eftervård, helst minst ett år efter att du avslutat den första<br />
behandlingen - ”primärbehandlingen”. Eftervården ska vara anpassad till den<br />
behandlingsform du fått under primärbehandlingen. Eftervården ska ha tydlig<br />
målinriktning på drogfrihet. Bra eftervård innehåller också hjälp vid återfall.<br />
10. De som har ansvar för din behandling ska samarbeta. Sjukvård, socialtjänst,<br />
psykiatri, arbets- <strong>och</strong> bostadsförmedling, försäkringskassa eller kriminalvård?<br />
Det spelar ingen roll. För att insatserna ska bli så effektiva som möjligt måste<br />
alla inblandade dra åt samma håll. Det här är välkänt inom både sjukvård <strong>och</strong><br />
socialtjänst, <strong>och</strong> experterna kallar samverkan <strong>och</strong> samtidighet för ”mycket<br />
viktiga framgångsfaktorer”. Begär nätverksmöten! Mellan mötena är det bra<br />
om du har en kontaktperson att vända dig till <strong>och</strong> som i sin tur sköter kontakterna<br />
med andra ansvariga för din vård.<br />
11. Om du har behov av tolk i kontakt med vården är det viktigt att du får en<br />
tolk som du känner förtroende för. Lagen ger dig rätt till tolk.<br />
Du kan förstås inte räkna med att alla de här punkterna ska vara uppfyllda. Men de ger<br />
en bra grund för vad du bör fråga efter när du planerar din vård tillsammans med din<br />
behandlare, oavsett om det sker i sjukvårdens beroendevård eller hos socialtjänsten.<br />
14<br />
Sitt gärna på flera stolar…<br />
Men hur undviker man att hamna emellan dem? Inte sällan kan det<br />
behövas hjälp både från myndigheter <strong>och</strong> självhjälpsgrupper eller<br />
andra klientrörelser för att på sikt klara att bryta ett beroende. Och<br />
ibland är det livsnödvändigt att få hjälp från samhället med flera olika<br />
problem samtidigt! Läs mer om samsjuklighet, på sidan 52.
Det finns inte samma hjälp att få överallt…<br />
Tillgången till vård <strong>och</strong> hjälp från det allmänna ser olika ut beroende på var man<br />
bor i Sverige. På vissa håll är sjukvården väl utbyggd. På andra håll, särskilt i glesbygden,<br />
kan det vara långt till avgiftningsplatser <strong>och</strong> orimligt glest mellan mottagningar<br />
som delar ut metadon eller subutex.<br />
Mellan kommunerna kan det vara ännu större skillnad. Alla kommuner ska följa<br />
socialtjänstlagen <strong>och</strong> erbjuda rehabilitering tills du har lyckats ta dig ur ett missbruk<br />
eller beroende (grundregeln för läkemedelsberoende är att det är sjukvårdens<br />
ansvar att hjälpa till).<br />
Men små kommuner har av naturliga skäl ofta små resurser. Många kommuner har<br />
fortfarande brist på behandling på hemmaplan. Sveriges kommuner har också rätt<br />
att själva bestämma hur de vill använda sina resurser.<br />
Det här gör att det i praktiken inte går att garantera att alla får samma eller likvärdig<br />
hjälp var man än bor. Det gäller inte minst boendestöd <strong>och</strong> försökslägenheter<br />
som det på många håll råder brist på.<br />
… men det finns alltid alternativ!<br />
Om din hemkommun saknar specialiserad missbruks- eller beroendevård kan de<br />
flesta landsting i gengäld erbjuda sådan vård. Grunden är att landstingen ska erbjuda<br />
den vård som behövs i länet – självklart också beroendevård. Om det behövs<br />
kan man hjälpa dig att få vård i ett annat landsting. Det gäller all planerad vård,<br />
<strong>och</strong> ingår i den svenska vårdgarantin. Det här är ingen lag men går att hänvisa till<br />
ändå (läs sid.53.)<br />
Ditt landsting kan också ta emot dig inom psykiatrin eller akutmedicin när du<br />
behöver abstinensbehandling.<br />
I storstadsområdena finns ett brett utbud av vård, både i kommuner <strong>och</strong> landsting.<br />
Det här har bidragit till att många med missbruksproblematik till sist hamnat i en<br />
storstad. Det kan ha skett under missbruket, eller för att det visat sig vara motigt<br />
att få hjälp i den kommun man kom ifrån.<br />
Socialtjänsten i storstäderna vill ofta att din hemkommun ska ta sitt ansvar <strong>och</strong> ge<br />
dig rehabilitering hemma istället för att du ska tvingas flytta. Det finns en rik flora<br />
av behandlingshem i hela landet där din kommun kan köpa vårdplatser.<br />
Och om din hemkommun har gjort en vårdplan med dig får de inte släppa ansvaret<br />
för dig – men du har förstås rätt att flytta till annan ort <strong>och</strong> ändå få hjälp (16 kap.<br />
1 § SoL).)<br />
Frivilligrörelser <strong>och</strong> klientrörelser finns i både större <strong>och</strong> mindre orter från söder<br />
till norr.<br />
15
Att söka vård genom<br />
Socialtjänsten<br />
Narkotikaberoende, när det har gått tillräckligt långt, är ett livshotande tillstånd.<br />
Men det finns behandling som fungerar även om du har ett tungt missbruk eller<br />
beroende. Att bestämma sig för att sluta är ofta en lång process. Att leva med drogen<br />
har blivit normalläget <strong>och</strong> många broar har bränts på vägen. Vad som till sist<br />
gör att du ber om hjälp kan vara allt från ett långsamt framväxt beslut till en kris:<br />
att inte klara av trycket att alltid behöva mer eller att kroppen inte orkar med.<br />
Vad som till sist gör att du ber om hjälp vet bara du själv. Försök att behålla det<br />
beslutet levande för dig, för du kan möta många uppförbackar under vägen.<br />
När du ska få vård genom socialtjänsten kan man börja med att se till att du får<br />
abstinensbehandling – att du blir ”avgiftad”. Inte alla abstinenser är så allvarliga att<br />
du måste läggas in på en sjukavdelning. En del droger, som amfetamin <strong>och</strong> hasch,<br />
gör man i vanliga fall ingen avgiftning från. Men om du går på höga doser eller det<br />
av andra skäl finns medicinska risker behöver du sjukhusvård. Du kan läsa mer om<br />
abstinensbehandling i nästa kapitel.<br />
Många sjukhus som jobbar med narkomanvård begär att du ska ha en plan med<br />
socialtjänsten för att ta emot dig för en abstinensbehandling. Man vill helst att du<br />
kommer med en vårdplan från socialtjänsten. Det beror på att man tror att resultatet<br />
blir bättre om det är klart vad som ska hända efter avgiftningen. Det här kan<br />
kännas som att bli bortmotad <strong>och</strong> ifrågasatt när man till sist tar steget att be om<br />
hjälp.<br />
Men när det gått så långt att du känner att du behöver sjukhusvård för att ”kliva<br />
av” har du oftast andra saker du behöver hjälp med också. Om du redan har bostad<br />
<strong>och</strong> försörjning kan självhjälpsgrupper <strong>och</strong> klientrörelser komma in här. En del har<br />
tur att ha en arbetsgivare att räkna med. Arbetsgivarens ansvar kan du läsa mer om<br />
senare i häftet.<br />
Om arbetsgivaren inte kan hjälpa till eller du inte vill blanda in jobbet i din behandling,<br />
är det socialtjänsten som har det yttersta ansvaret - också ekonomiskt.<br />
När det kommer till kritan så är de de enda som är skyldiga att hjälpa dig så att du<br />
kan komma tillbaka till ett drogfritt liv. Också en aldrig så engagerad familj kan ha<br />
svårt att räcka till för att du ska klara dig till en drogfrihet som håller.<br />
Vilken socialtjänst ska jag ta kontakt med?<br />
Din hemkommun har ansvar för din rehabilitering. Hemkommun är den kommun<br />
där du har det som kallas för ”din huvudsakliga nattvila”, det vill säga där du<br />
16
själv tycker att du bor <strong>och</strong> hör hemma. Det är här som du bör folkbokföra dig om<br />
du inte redan är det – det är både en skyldighet <strong>och</strong> en rättighet att vara folkbokförd<br />
där man egentligen bor.<br />
Det här kan du ansöka om<br />
Hjälp från socialtjänsten kallas bistånd, också när det handlar om vård <strong>och</strong> behandling.<br />
Bistånd ”ska tillgodose behov” som du inte kan få hjälp med på annat sätt, står det i SoL,<br />
4kap1§. Det finns både öppenvård <strong>och</strong> heldygnsvård. Socialtjänsten ska informera<br />
om vilken hjälp som finns i just din kommun. Kommunen ska köpa tjänster från annan<br />
vårdgivare, till exempel privata behandlingshem, om man inte har alternativ som<br />
fungerar för dig i den egna verksamheten. Be att få en presentation av vilka avtal din<br />
hemkommun har <strong>och</strong> vilka alternativ som finns för att få hjälp!<br />
• Öppenvård innebär att du kan bo kvar hemma. Det kan vara individuella be-<br />
handlingssamtal eller gruppbehandling under dagtid. I gruppbehandlingen kan<br />
det ingå utbildning, sysselsättning <strong>och</strong> terapi.<br />
• Heldygnsvård <strong>och</strong> boende där det finns behandlingspersonal eller annat stöd,<br />
till exempel:<br />
• Heldygnsvård på behandlingshem. Till exempel 12-stegbehandling, ofta<br />
fem veckor med möjlighet till förlängning.<br />
• Korttidsboende. Tillfälligt boende i väntan på ett mer långsiktig boende.<br />
• Särskilt boende. Om du behöver en bostad där du får stöd <strong>och</strong> hjälp av per-<br />
sonal. Den här formen kan sökas av dig som mår fysiskt eller psykiskt mycket<br />
dåligt.<br />
• Placering i familjehem. Här bor man hos en familj under rehabiliteringen,<br />
ofta under lång tid.<br />
Har du landat på beroendeakuten i samband<br />
med en kris? Många sjukhus som jobbar med<br />
narkomanvård begär att du ska ha en plan med<br />
socialtjänsten för att ta emot dig för en abstinensbehandling.<br />
Men om du är tillräckligt dålig<br />
får sjukvården förstås inte säga nej till dig.<br />
Härifrån kan du kontakta socialtjänsten så att ni<br />
börjar göra upp en vårdplan medan du är kvar<br />
på sjukhuset.<br />
17
Hur går planeringen till?<br />
Du <strong>och</strong> din socialsekreterare tar tillsammans fram en övergripande plan:<br />
Vårdplanen är långsiktig. Den ska ge grunden för vad socialtjänsten ska göra för<br />
dig. Planen har ekonomisk <strong>och</strong> juridisk betydelse. Här ska stå vilken vård du ska få<br />
<strong>och</strong> under hur lång tid – eller hur man ska gå tillväga för att fatta beslut om det.<br />
Vårdplanen brukar innehålla uppgifter om tidigare behandlingar <strong>och</strong> hur din situation<br />
är nu. Det ska framgå vilka behov du har <strong>och</strong> hur dessa ska tillgodoses, till<br />
exempel genom en placering i vård.<br />
Om det behövs en ”vårdkedja”, där flera olika insatser är inblandade, ska det stå<br />
hur den är tänkt att fungera. Samarbete med andra vårdgivare för till exempel stödmedicinering<br />
ska också beskrivas här. Och om din familj ska medverka på något<br />
sätt i din rehabilitering.<br />
…<strong>och</strong> en mer detaljerad plan för vardagsnära mål<br />
Behandlingsplanen utgår ifrån hur det ser ut i vardagen. Den ska kunna ändras<br />
under behandlingstiden <strong>och</strong> ta hänsyn till dina individuella behov om något förändras.<br />
En sådan koll bör göras ofta, en gång i veckan eller varannan vecka. Här<br />
finns de konkreta målen för vad du vill uppnå <strong>och</strong> hur ni ska kunna se att det<br />
fungerar. Det kan vara ett eller flera mål, både på lång <strong>och</strong> kort sikt. I behandlingsplanen<br />
beskrivs också metoderna för att nå målen.<br />
Var frågvis!<br />
Socialtjänsten ska informera dig om vilken hjälp som finns att få. Det kan vara<br />
bra att ta reda på hur det ser ut i just din kommun innan du söker hjälp. Ju bättre<br />
förberedd du är desto större möjlighet har du att föreslå vad du tror är bäst för dig.<br />
Vilka avtal har kommunen till exempel med privata behandlingshem? Hur samarbetar<br />
man med sjukvården? Finns det olika former av öppenvård?<br />
Du kan ta med en anhörig, vän eller kontaktperson från en frivilligorganisation<br />
som stöd om du känner att det är mycket att tänka på.<br />
18<br />
Lagen ger dig rätt till inflytande<br />
I socialtjänstlagen står det (kap5§9):<br />
”Socialnämnden skall aktivt sörja för att den enskilde missbrukaren får den hjälp <strong>och</strong> vård som<br />
han eller hon behöver för att komma ifrån missbruket. Nämnden skall i samförstånd med den<br />
enskilde planera hjälpen <strong>och</strong> vården <strong>och</strong> noga bevaka att planen fullföljs.”<br />
Socialnämnden är den nämnd i kommunen som bestämmer i ärenden inom socialtjänsten. I<br />
vissa fall är det en annan nämnd som har ansvaret, men lagen gäller på samma sätt ändå.
Grunden för en bra planering är att det görs en ordentlig utredning<br />
Den kan gå till så här:<br />
Inom många socialtjänster arbetar man med intervjuer <strong>och</strong> formulär för att få reda<br />
på hur dina problem ser ut. Man vill veta hur ditt missbruk ser ut, vad du använder,<br />
hur mycket <strong>och</strong> hur ofta.<br />
Det kan också innehålla många andra frågor om din bakgrund <strong>och</strong> hur ditt liv ser<br />
ut just nu. Det här görs för att man ska får en helhetsbild av dig, men också som<br />
en del i missbruksvårdens sätt att vara systematisk när man möter nya besökare.<br />
Frågeformulären kallas ASI eller DOK men har samma syfte.<br />
Att en socialsekreterare använder de här intervjumetoderna handlar inte om att<br />
i onödan ”lägga sig i”. Man försöker inte heller ställa någon diagnos, utan få en<br />
uppfattning om hur man bäst kan hjälpa till med de resurser som finns inom kommunens<br />
missbruksvård.<br />
Vad tittar man på när det ska avgöras vilken hjälp du behöver?<br />
För att du ska få behandling som motsvarar det du behöver väger man samman allt<br />
det som kommit ut av intervjuerna. Man ska försöka ”matcha” insatserna till dina<br />
behov <strong>och</strong> förutsättningar. Det kan handla om:<br />
• Ålder – om du har fördel av att gå i behandling med jämnåriga. Insatser <strong>och</strong><br />
behandlingshem har olika inriktning. Man får inte neka dig hjälp för att du har<br />
kommit upp i åren.<br />
• Hur länge <strong>och</strong> hur mycket du har missbrukat.<br />
• Om du fått hjälp förut <strong>och</strong> hur den hjälpen fungerade.<br />
• Om du har andra problem – till exempel med din psykiska hälsa eller boendesituation.<br />
• Hur inställd du är på att ta emot vård <strong>och</strong> hur väl medveten du är om dina<br />
problem.<br />
Slutligen görs en individuell bedömning. Man gör en skattning där man tittar på<br />
hela din situation. Om du fått hjälp förut kan det väga tungt hur du klarade din<br />
planering <strong>och</strong> hur du medverkat till den.<br />
Det är en avvägning där socialsekreterarens åsikt till syvende <strong>och</strong> sist får stor betydelse,<br />
även om beslutet klubbas av en nämnd eller chef på socialkontoret. Även<br />
om du har medverkat i planeringen kan förslaget om vad du ska få för hjälp vara<br />
något annat än det du ville. Då kan du begära en omprövning av beslutet innan<br />
du går vidare <strong>och</strong> överklagar det (s. 27). För att kunna överklaga, måste du ha ett<br />
skriftligt beslut.<br />
Värt att hålla i minnet: Det är inte ovanligt att den som lyckas hitta en hållbar<br />
drogfrihet har gått igenom flera behandlingar!<br />
19
Vilka uppgifter har utredaren rätt att begära?<br />
Om du söker hjälp för beroende är det främst din användning av droger som är av<br />
intresse för att handläggaren ska kunna bedöma vilken insats du skulle behöva. Du<br />
måste också uppge om du har barn eller vårdnaden om barn. Om du är fast anställd<br />
kan handläggaren vilja veta vem din arbetsgivare är för att denne eventuellt ska betala<br />
för en behandling ( s. 56.) Din handläggare får inte mot din vilja kontakta ditt<br />
arbete, men det är å andra sidan ofta en fördel om du kan ha ett samarbete med din<br />
arbetsgivare runt dina problem.<br />
ASI-formuläret som många socialtjänster jobbar med innehåller en del mycket personliga<br />
frågor. Om socialtjänsten inte kan erbjuda dig hjälp att till exempel bearbeta<br />
sexuella övergrepp <strong>och</strong> du tycker att det är jobbigt att svara på sådana frågor,<br />
så har du rätt att låta bli att svara. Men det är bra om du försöker hålla dig så nära<br />
sanningen som möjligt för att man ska kunna ”matcha” dig till rätt sorts behandling.<br />
Glöm inte att ni också – om du vill - kan kontakta sjukvården om det finns<br />
annan hjälp att få där. Om du undviker att ge en helhetsbild av dina problem får<br />
du kanske mindre hjälp än du annars kan ha rätt till.<br />
Vad avgör om det är bäst med öppenvård eller slutenvård?<br />
Det finns inga enkla svar på vilken sort behandling som passar just dig bäst. En<br />
del föredrar att få hjälp i öppenvård <strong>och</strong> kunna bo hemma <strong>och</strong> ha tillgång till sitt<br />
vanliga nätverk.<br />
Andra tycker att det är bättre att bryta med sin invanda miljö <strong>och</strong> vill hellre komma<br />
till ett behandlingshem. Är du bostadslös kan det vara i det närmaste omöjligt att<br />
klara en öppenvårdsbehandling. Diskutera med din socialsekreterare <strong>och</strong> be om<br />
annan hjälp om det inte fungerar som du vill i den hjälp du fått.<br />
20<br />
Sjukvården <strong>och</strong> socialtjänsten kan<br />
använda olika formulär <strong>och</strong> intervjumetoder.<br />
Det kan kännas jobbigt att<br />
svara på frågor som man kanske inte<br />
alltid kopplar till drogproblemen. Men<br />
det är en metod för att få reda på alla<br />
de behov du kan tänkas ha.<br />
Och samma frågor ställs till alla som<br />
söker hjälp.
Så här skriver man om öppenvård <strong>och</strong> heldygnsvård i en statlig utredning (SOU<br />
2005:82)<br />
”Vård i öppna former har visat sig ge väl så goda resultat som sluten vård vid lindrigare<br />
missbruk – såväl kostnaderna som <strong>möjligheter</strong>na att återkomma till ett normalt socialt<br />
liv kan då tala för öppenvård.<br />
Men vid tyngre missbruk (svårare drogberoende <strong>och</strong> flera sidoproblem) ger vård som<br />
inleds inom slutenvården ofta bättre resultat.”<br />
Ingen behandlingsmodell passar alla<br />
12-stegsbehandling har varit den vanligaste behandlingsformen under senare år.<br />
Den har hjälpt många människor <strong>och</strong> har använts under lång tid <strong>och</strong> i stora delar<br />
av världen. Det kan hända att din beroendesekreterare råder dig att gå en 12-stegsbehandling<br />
– <strong>och</strong> många som söker hjälp vill gärna komma till behandlingshem<br />
där man jobbar med de tolv stegen.<br />
Behov av särskild behandling som kvinna<br />
Om du är kvinna kan det hända att du hellre vill gå i behandling där bara kvinnor deltar. Det kan<br />
kännas som en självklarhet att detta ska finnas, men är tyvärr inte så vanligt. Om du är gravid<br />
eller har småbarn kan det vara extra viktigt. Kommunen måste alltid väga in barnens perspektiv.<br />
Ställ krav på att man anstränger sig att hitta ett alternativ, även om man inte vanligtvis jobbar<br />
med ”könssegregerad” behandling i din kommun.<br />
Det gäller förstås också om du har egna problem att bearbeta, som misshandel eller prostitution,<br />
som kan vara svåra att hantera i blandade grupper.<br />
21
Men ingen behandlingsform kan passa alla. Om du är av en annan uppfattning än<br />
din socialsekreterare – argumentera för den vårdform du hellre vill ha. Ta reda på<br />
hur den fungerar <strong>och</strong> beskriv varför du tror att det passar dig bättre.<br />
Det omvända gäller naturligtvis också: du kanske helst vill till ett tolvstegprogram,<br />
men blir erbjuden annan behandling som du är tveksam till? Rätten att medverka<br />
till valet av behandling gäller alla frivilliga vårdinsatser.<br />
Du kan också hänvisa till Socialstyrelsens nationella riktlinjer för missbruks- <strong>och</strong><br />
beroendevård, som beskrivs sist i häftet. Där framhåller man att det finns flera effektiva<br />
behandlingsformer.<br />
Och att du får vård som passar dig blir självklart i längden också mindre kostsamt<br />
för kommunen.<br />
Eftervård<br />
Många heldygnsbehandlingar, där du åker iväg under till exempel fem veckor, följs<br />
av eftervård i din kommun när du kommer hem. Det kan vara samma metod, <strong>och</strong><br />
ibland samma grupp som var på behandlingshemmet. Sådan eftervård är ofta privat<br />
<strong>och</strong> kommun eller arbetsgivare köper tjänsten. Kommunen kan också ha egen<br />
eftervård, som gruppform eller individuella samtal.<br />
En bra eftervård är lång. Räkna med ett år! Om du har en överenskommelse med<br />
socialtjänsten eller arbetsgivare att du måste visa drogfrihet, kan urinprovtagning<br />
vara en del i planen för eftervård. Vid återfall ska du erbjudas återfallsbehandling,<br />
för att sedan kunna gå tillbaka till din eftervårdsgrupp.<br />
NA, AA eller andra klientrörelser har ofta en stor <strong>och</strong> viktig roll att fylla i eftervården.<br />
För många blir självhjälpsgruppen eller klientrörelsen också ett viktigt stöd när eftervården<br />
väl är avslutad. Många stannar mycket längre än ett år i den här gemenskapen,<br />
ibland hela livet. Kontaktuppgifter till i olika klientrörelser hittar du på s. 54.<br />
22<br />
Det blir vanligare med öppenvård<br />
Förr var det vanligt att kommunen erbjöd<br />
en plats på behandlingshem under<br />
en kortare eller längre period. Det ansågs<br />
vara bra att byta miljö <strong>och</strong> umgänge <strong>och</strong><br />
få ägna sig helt <strong>och</strong> hållet åt sin behandling.<br />
Idag är det istället allt vanligare med<br />
öppenvård. Kommunerna startar egen<br />
verksamhet där du kan gå i behandling i<br />
din hemkommun på dagtid. Det är ofta<br />
gruppverksamhet enligt 12-stegprogrammet<br />
eller annan gruppterapi. Men det förekommer<br />
också individuella samtal med<br />
kommunens egna terapeuter.
Vem betalar för en behandling?<br />
Om:<br />
• du inte har egen försörjning är det socialtjänsten som betalar.<br />
• du har sjukpeng eller pension tittar man på om du har möjlighet att stå för en<br />
del av kostnaderna själv. Det gäller om du åker på behandling eller till exempel<br />
bor i stödboende. Om du är ”nollad” hos försäkringskassan – alltså inte har rätt<br />
till ersättning - är det socialtjänsten som betalar.<br />
• du har fast anställning eller annan långtidsanställning brukar socialtjänsten<br />
vilja att din arbetsgivare betalar hela eller en del av din behandling. Det finns<br />
ingen lag som kräver att arbetsgivaren ska stå för den här vården, men många<br />
brukar ändå göra det. Om arbetsgivaren inte vill förhandlar socialtjänsten med<br />
dem. Misslyckas man med detta ska socialtjänsten ta hela betalningsansvaret.<br />
Läs mer i avsnittet Arbetsgivarens ansvar, s. 56 <strong>och</strong> Sekretess, s. 65. Där går vi<br />
igenom dina <strong>rättigheter</strong>.<br />
Ett misslyckat försök att få hjälp från din arbetsgivare kan göra att det drar ut på<br />
tiden att få igång en behandling. Ofta vill man helst att du då accepterar att gå<br />
i öppenvård hos kommunen, om sådan finns. En sådan plats går ofta snabbt att<br />
erbjuda. Men att din arbetsgivare inte vill ställa upp, eller att du inte vill att ditt<br />
arbete kontaktas av socialtjänsten, ska inte diskvalificera dig för behandling i heldygnsvård<br />
om det är vad du behöver.<br />
Kommunen har råd!<br />
I många fall försöker kommunen pröva öppenvård först. Det kostar mindre än behandlingshem,<br />
<strong>och</strong> kan vara lika bra eller bättre. Men i grunden ska en bedömning<br />
av ditt behov vara avgörande <strong>och</strong> inte kommunens kassa.<br />
Det kostar inget att få behandling eller<br />
vård inom socialtjänsten.<br />
Om du är på behandlingshem eller i familjehem<br />
kan du emellertid få en avgift<br />
för boende <strong>och</strong> mat. Om du har egen<br />
inkomst, kan du få betala hela eller delar<br />
av den kostnaden. Annars ska socialtjänsten<br />
betala för dig. Avgifterna ligger på i<br />
princip samma nivå som om du vårdas<br />
på sjukhus.<br />
23
Kommunen har möjlighet att överskrida budget. Inte sällan har man också sparat<br />
pengar på att inrätta kommunala öppenvårdsenheter. Det blir prioriteringsfråga<br />
för din kommun att se till att invånarna får möjlighet till heldygnsvård. Det ska<br />
inte vara din huvudvärk om du kommer i slutet av budgetåret <strong>och</strong> behöver en viss<br />
form av behandling – socialtjänstlagen gäller förstås året runt. Det blir politikernas<br />
ansvar att inför kommande budgetår se till att man anpassar budgeten efter kommuninvånarnas<br />
behov.<br />
Ta kontakt med en klientrörelse om du stöter på patrull <strong>och</strong> behöver råd eller hjälp<br />
att överklaga. Socialtjänsten är också skyldig att hjälpa dig att överklaga (s. 25.).<br />
När kan de säga nej om du söker frivillig vård?<br />
Du ska inte straffas för tidigare misslyckanden. Det handlar ju om att du ska få hjälp<br />
att sluta missbruka. Men om du har gjort många behandlingar, <strong>och</strong> de inte fungerat<br />
så kan socialtjänsten till sist göra en utredning om tvångsvård, LVM (s. 36). Man<br />
ska så långt som möjligt besluta om frivillig vård, men kan till sist tycka att det inte<br />
leder vidare. När det har gått riktigt långt har man en skyldighet att utreda om det<br />
behövs tvångsvård.<br />
Villkoren för LVM är att:<br />
• vårdbehovet inte kan tillgodoses enligt socialtjänstlagen eller på något annat sätt<br />
• du till följd av missbruket utsätter din fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara<br />
• dulöper en uppenbar risk att förstöra ditt liv, eller kan befaras komma att allvarligt<br />
skada dig själv eller någon närstående.<br />
(Lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, LVM)<br />
Vem bestämmer hos kommunen?<br />
Förslagen till insats bygger på den enskilda socialsekreterarens bedömning, eller<br />
socialsekreteraren i samråd med sin chef . Man ska utgå från ditt behov. Beslutet<br />
ska grundas på socialtjänstlagen <strong>och</strong> också kommunens egna riktlinjer - som också<br />
ska följa socialtjänstlagen. Alla beslut ska klubbas av socialnämnden eller annan<br />
nämnd i kommunen/stadsdelen som har hand om missbruksfrågor. Ibland låter<br />
man de olika enhetscheferna på socialkontoret ha beslutsrätt. Länsrätten kan korrigera<br />
beslut som är fel. Då måste du först ha överklagat socialtjänstens beslut till<br />
länsrätten.<br />
Vad skriver socialsekreteraren i din akt?<br />
Du har rätt att följa dokumentationen av ditt ärende.<br />
Socialsekreteraren har dokumentationsskyldighet. Det betyder att man ska skriva<br />
ner vad som bestäms <strong>och</strong> varför. Genom bra dokumentation av beslut <strong>och</strong> de planer<br />
ni utformar kan du följa ditt ärende. Din ”akt” blir ett arbetsinstrument för din<br />
24
Missnöjd med beslutet?<br />
Så här överklagar du<br />
Om du är missnöjd med beslutet kan du överklaga det till länsrätten i ditt län. En överklagan<br />
ska göras skriftligt. Det kan göras mycket enkelt <strong>och</strong> det behövs ingen blankett. Det viktiga är<br />
att du talar om vilket beslut du överklagar <strong>och</strong> vad du är missnöjd med. Socialtjänsten är skyldig<br />
att informera om hur man gör för att överklaga i samband med att de avslår en ansökan. De<br />
ska också hjälpa dig med överklagan om du ber om det.<br />
Så här gör du: Skicka överklagandet till socialtjänsten. De måste ha din överklagan senast<br />
tre veckor efter att du fick beslutet. Först ska socialtjänsten bedöma om de ska ompröva sitt<br />
beslut.<br />
Om beslutet inte ändras skickar socialtjänsten det tillsammans med ditt överklagande till länsrätten.<br />
Om länsrätten inte ändrar beslutet kan du gå vidare <strong>och</strong> överklaga till kammarrätten.<br />
Också kammarrättens dom kan du överklaga hos regeringsrätten, som är sista instans.<br />
planering <strong>och</strong> för uppföljning av hur det går. Akten ska också kunna användas av<br />
annan personal i socialtjänsten om det behövs.<br />
Uppgifterna kan också användas som underlag för forskning. Forskare som får del<br />
av uppgifter om dig får inte sprida dem vidare <strong>och</strong> måste se till att alla uppgifter om<br />
vem du är raderas innan man lägger fram forskningsresultat.<br />
Du har alltid rätt att se vad som skrivs om dig <strong>och</strong> du kan begära att få egna kopior<br />
av din akt.<br />
Finns behandling på annat språk än svenska?<br />
Du har rätt till tolk i kontakt med sjukvården <strong>och</strong> socialtjänsten. Men behandling<br />
som kommunerna kan erbjuda på andra språk än svenska är mycket sällsynta (det<br />
finns enstaka behandlingsalternativ på finska). Däremot finns behandlingskooperativ<br />
utomlands som drivs av klientrörelser <strong>och</strong> där socialtjänsten kan köpa platser.<br />
Ett exempel är Dianova, som har verksamhet i 14 länder.<br />
En väg kan också vara att i största möjliga mån utnyttja sjukvårdens beroendevård.<br />
Om du tycker att det känns fel att ha en tolk närvarande - ta med en släkting eller<br />
bekant som pratar svenska <strong>och</strong> som kan stödja dig under din rehabilitering. Läs<br />
mer i ”<strong>Dina</strong> <strong>rättigheter</strong> som patient” s. 40.<br />
Invandrarföreningar som varit verksamma en tid i Sverige har ofta värdefull information<br />
att ge om hur du kan gå tillväga i det län där du bor.<br />
25
Vad händer om jag inte kan hålla mig drogfri under behandlingen?<br />
Grundtanken är förstås att du ska vara nykter under din behandling. Men om du<br />
”tar” ett eller ett par återfall under en pågående öppenvård är det viktigt att du <strong>och</strong><br />
din behandlare tillsammans reder ut varför det hände.<br />
Gör du din öppenvård i grupp kan det hända att du under en tid får ingå i en annan<br />
grupp där ni arbetar med återfallsbehandling.<br />
I heldygnsvård är det större krav på absolut drogfrihet. Det beror inte bara på hur<br />
vården är upplagd utan också på att du kan påverka andras drogfrihet. Det upplevs<br />
ofta som påfrestande för andra - som du ju lever med dygnet runt - om du som<br />
gruppmedlem bryter drogfriheten. I regel innebär ett återfall att du måste avbryta<br />
din vistelse på behandlingshemmet, för att eventuellt återkomma senare.<br />
Din individuella behandlingsplan kan ha betydelse för hur man ställer sig till ett<br />
återfall i just ditt fall, men avgörande är det enskilda behandlingshemmets regler.<br />
Omförhandla din behandlingsplan!<br />
Fungerar inte planeringen som det är tänkt får man göra en ny planering. Återfall<br />
är ofta en del av processen att till sist nå en stabil drogfrihet. Däremot kan det göra<br />
att du <strong>och</strong> din socialsekreterare behöver se över behandlingsplanen. Är det något<br />
som inte fungerar i målsättningen <strong>och</strong> som behöver ändras kan du ”omförhandla”<br />
behandlingsplanen. Paragrafen i socialtjänstlagen (Kap5 §9) om ditt medbestämmande<br />
i behandlingsplanen gäller förstås också om planen måste ändras.<br />
26<br />
Vad som än händer har du alltid<br />
rätt till de basala behoven:<br />
någonstans att sova <strong>och</strong> mat<br />
för dagen. Även om det i värsta<br />
falla innebär matkuponger<br />
<strong>och</strong> härbärge eller vandrarhem.<br />
”Tak-över-huvud-garanti”, ett<br />
populärt uttryck för vad socialtjänstlagen<br />
egentligen kräver<br />
av alla kommuner att hjälpa sina<br />
utsatta invånare med. Det är den<br />
lägsta nivån för vad du har rätt<br />
till enligt SoL.
Så här säger lagen<br />
Socialtjänsten i din kommun ska aktivt sörja för att du få den hjälp du behöver för att komma<br />
ifrån ditt missbruk. Så står det i Socialtjänstlagen, SoL (Kap 5 § 9). Det är också här som det står<br />
att handläggaren ska samråda med dig innan det bestäms vilka insatser som behövs.<br />
Vidare anger SoL att det både ska vägas in vad du själv tycker är viktigt <strong>och</strong> vad du kan göra på<br />
egen hand för att förbättra din situation.<br />
Planen för vilken vård <strong>och</strong> hjälp du behöver ska tas fram tillsammans med dig – en vårdplan<br />
ska upprättas.<br />
Socialtjänsten ska också följa upp planeringen <strong>och</strong> se till att den fungerar i samarbete med dig.<br />
Din handläggare ska ha den utbildning <strong>och</strong> erfarenhet som behövs för att ta hand om ditt<br />
ärende. Om du är missnöjd med ett beslut kan du överklaga hos länsrätten, se s. 25.<br />
En del regler kompletteras också av Socialtjänstförordningen (SFS 2001:937) som innehåller<br />
detaljer om till exempel stödboende.<br />
Om två kommuner bråkar om var du hör hemma<br />
Länsstyrelsen i den nya kommunen ska avgöra vilken kommun som ska ta sig an ditt ärende.<br />
Det är din faktiska situation som ska ligga till grund för beslutet. <strong>Dina</strong> önskemål ska också vägas<br />
in. Du som alla andra har rätt att flytta. (16 kap. 1 § SoL).<br />
Om du byter vistelseort under en pågående vårdutredning får din gamla kommun inte släppa<br />
dig. Den kommun som påbörjat din vårdutredning är tvungen att slutföra den <strong>och</strong> bestämma<br />
vad du ska få hjälp med. Den kommun du vistas i ska också hjälpa till att ta fram uppgifter för<br />
att ditt ärende ska fullföljas. Ingen av kommunerna får ”dumpa” dig.<br />
Fram tills man löst frågan om vem som ska ha det långsiktiga ansvaret för dig, så är det den<br />
kommun där du vistas som har det akuta ansvaret under ditt uppehälle i kommunen. Det här<br />
bygger på ”vistelsebegreppet”.<br />
Vistelsebegreppet finns i Socialtjänstlagen andra kapitel, 2 §:<br />
”Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd <strong>och</strong> den<br />
hjälp som de behöver.” Läs mer i kapitlet ”Beroendeproblem <strong>och</strong> bostad”<br />
Du kan få hjälp av socialkonsulenten på länsstyrelsen i ditt län med hur du ska göra för att<br />
komma till ”rätt” kommun.<br />
27
Vem får veta att jag är i behandling?<br />
Ingen obehörig får veta att du är i behandling. Det gäller sträng sekretess runt<br />
personuppgifter i socialtjänsten <strong>och</strong> hos privata vårdgivare som kommunen köper<br />
tjänster av. Läs i kapitlet Sekretess, s. 65.<br />
Behandlingshemmet har däremot kontakt med den som står för din behandling -<br />
”uppdragsgivaren” - till exempel arbetsgivaren eller socialtjänsten.<br />
Behandlingshemmet har skyldighet att lämna uppgifter om återfall till uppdragsgivaren.<br />
Kan de begära urinprov?<br />
Om det finns en vårdplan upprättad med socialtjänsten kan det hända att socialsekreteraren<br />
vill att du lämnar urinprov.<br />
Om du inte vill lämna urinprov, diskutera det med din handläggare <strong>och</strong> försök att<br />
komma fram till en överenskommelse som ni båda kan acceptera.<br />
Du har däremot ingen anledning att acceptera att urinprov är den enda åtgärd som<br />
sätts in för att du ska hålla dig drogfri. Överklaga om du får avslag på begäran om<br />
annan hjälp.<br />
Om du använder narkotika men inte missbrukar eller är beroende?<br />
Självhjälpsgrupper <strong>och</strong> andra klientrörelser är bra vägar att få stöd utanför sjukvård<br />
<strong>och</strong> socialtjänst. Här kan du också få vara anonym om du vill, vilket ibland kan<br />
kännas viktigt. Vården jobbar också med att förebygga missbruk <strong>och</strong> kanske är det<br />
i kontakt med en läkare som du först får upp ögonen för att du använder droger på<br />
ett sätt som inte är bra för dig. Din läkare kan remittera dig vidare till beroendevård<br />
för att du ska få rådgivning. Du kan också bli rådd att gå i så kallade motiverande<br />
samtal (engelska Motivational Interviewing, MI). De går ut på att ta fasta på hur<br />
du kan göra för att ändra ditt beteende <strong>och</strong> din livsstil. Ofta har du en egen lösning<br />
som du blir medveten om när du väl börjar prata om problemet.<br />
Kan man söka hjälp anonymt?<br />
Både kommuner <strong>och</strong> landsting har rådgivning som du kan ta del av helt anonymt<br />
per telefon. Du kan naturligtvis också ringa till en annan kommun eller annat<br />
landsting än där du bor.<br />
Vissa kommuner har också rådgivning i öppna mottagningar som inte tillhör socialtjänsten,<br />
där du får vara anonym under besöken hos en drogrådgivare eller terapeut.<br />
Ring <strong>och</strong> fråga hur det ser ut där du bor! Om du vill ha behandling eller ta del<br />
av andra <strong>rättigheter</strong> i vården går det emellertid inte att i längden vara anonym.<br />
Det förekommer också öppna mottagningar i samarbetet mellan sjukvården <strong>och</strong><br />
kommuner i ett län. Hit kan man också vända sig som kompis eller anhörig till<br />
någon med narkotikaproblem. Rådgivningsbyrån i Lund är ett exempel. På de-<br />
28
För rådgivning kan du söka hjälp anonymt.<br />
Men om vården ska uppfylla sina<br />
skyldigheter <strong>och</strong> du ska få den hjälp du<br />
har rätt till, går det i längden inte att vara<br />
anonym. Stödsamtal i största allmänhet<br />
är sällan tillräcklig hjälp.<br />
ras hemsida finns information om hasch på tolv olika språk: www.droginfo.com.<br />
Du kan läsa mer om vård <strong>och</strong> rådgivning på annat språk än svenska på s. 41.<br />
Finns det risk att hamna i polisregister genom socialtjänsten?<br />
Socialtjänsten ringer aldrig till polisen om narkotikaproblem som du söker frivilligt<br />
för. Det finns ingen orsak till det, även om det är olagligt att använda narkotika.<br />
Polisen får inte heller begära ut uppgifter från socialtjänsten om dig, om du inte<br />
är misstänkt för brott som kan ge minst två års fängelse <strong>och</strong> uppgifterna om dig<br />
behövs för brottsutredningen.<br />
Om du har barn<br />
Om du söker hjälp för att du använder narkotika <strong>och</strong> har vårdnad om barn så kontaktas<br />
alltid barn- <strong>och</strong> familjegruppen inom din kommuns socialtjänst. De gör en bedömning<br />
om det ska inledas en utredning. Enligt socialtjänstlagen måste man utreda om det finns<br />
risk att barn far illa (Kap 11 § 2, SoL) när det finns missbruk i familjen. Det kan leda<br />
till insatser som du själv inte har bett om. Vi har lagar som styr vad barn har för rätt <strong>och</strong><br />
möjlighet som egna personer, inte som en del av en familj. Utredningen ska vara slutförd<br />
inom 4 månader <strong>och</strong> ska gå till på ett sätt som är reglerat i lagar <strong>och</strong> regler (s. 61).<br />
Som du tidigare har läst kan du be att man samarbetar över myndighetsgränser när det<br />
gäller dina problem som vuxen. Som vårdnadshavare kan du också begära nätverksmöten<br />
när det gäller ditt barn.<br />
Du har ingen uttrycklig rätt att kräva sådana möten. Men du kan alltid hävda att samverkan<br />
är i enlighet med SoL:s regel om att du ska få vara delaktig i socialtjänstens val av<br />
insats. Och när det gäller ditt barns behov ska man se både till din <strong>och</strong> barnets situation.<br />
Också när det gäller beslut runt barn som du har vårdnaden om kan du överklaga.<br />
29
Vad händer med barnen om jag måste till behandlingshem?<br />
<strong>Dina</strong> barn blir inte automatiskt omhändertagna om du har andra som kan ta hand<br />
om dem på ett betryggande sätt, som släkt eller vänner. Socialtjänsten ska alltid se<br />
till att först uttömma om det finns släktingar som kan hjälpa till vid frivillig placering<br />
av barn. Om behandlingshemsplaceringen är frivillig görs en plan gemensamt<br />
med dig som är vårdnadshavare.<br />
Om ditt barn skulle tvångsomhändertas enligt LVU, gäller det beslutet sex månader<br />
i taget. Sedan omprövas det. (Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om<br />
vård av unga)<br />
30
Kommun <strong>och</strong> landsting kan samarbeta i öppenvårdsmottagningar<br />
I större kommuner har man ibland gemensamma mottagningar för öppenvård.<br />
Där kan det finnas:<br />
• avgiftning i öppen vård<br />
• mottagning för samtal, i grupp eller individuellt<br />
• medicinsk vård<br />
• personal som kan göra sociala <strong>och</strong> medicinska utredningar<br />
• stöd vid återfall<br />
Ibland kan det också finnas psykiatrisk vård.<br />
På vissa håll förekommer också rådgivning för dig som vill vara anonym eller som är vän eller<br />
anhörig till någon som har drogproblem.<br />
Här kan man jobba ihop över gränserna mellan myndigheterna för att du ska få olika sorters<br />
hjälp.<br />
De som arbetar på sådana här mottagningar har dock tystnadsplikt. Kommunens personal <strong>och</strong><br />
sjukvårdens personal får inte samarbeta i ditt ärende om du inte vill. Undantag gäller om de anser<br />
att du behöver tvångsvård, eller om det handlar om barn som riskerar att fara illa (s. 61.)<br />
All abstinensbehandling kräver inte att du ligger på sjukhus<br />
Minde svåra abstinensbehandlingar, av till exempel eller cannabis, amfetamin eller lägre doser<br />
av beroendeframkallande läkemedel, kan du göra i öppenvård. Den kan finnas både inom sjukvården<br />
<strong>och</strong> kommunen.<br />
Det brukar vara en mottagning med läkare eller sjuksköterska som har särskild utbildning för<br />
abstinensbehandling. Behandlingen ser olika ut beroende på hur ditt beroende eller missbruk<br />
ser ut. Det kan handla om mediciner <strong>och</strong>/eller att du lämnar urinprov.<br />
Du kan begära samtalsstöd hos kommunen om det inte finns i sjukvården under tiden du får<br />
din abstinensbehandling. Att bara gå till en läkare eller sköterska <strong>och</strong> lämna urinprov är för de<br />
allra flesta inte tillräckligt för att klara att behålla drogfriheten.<br />
31
Att söka hjälp hos sjukvården<br />
Sjukvården har ansvar för att hjälpa dig med:<br />
• den akuta vården om du blir sjuk till följd av drogintag<br />
• psykiska eller fysiska besvär under abstinens eller som kan blomma upp när du<br />
slutar med en drog<br />
• komplicerade avgiftningar<br />
• all form av annan sjukvård, t ex infektioner, gynekologi<br />
Ibland kan det vara bäst att ligga på sjukhus för att klara abstinensen när du slutar<br />
med en drog. Om du gått på höga doser, blandat droger eller är i fysiskt dålig<br />
kondition kan en avgiftning bli riskabel <strong>och</strong> du behöver mediciner <strong>och</strong> annan omvårdnad.<br />
Det kan också handla om fler besvär än de rent fysiska. Det är väldigt vanligt med<br />
mer eller mindre svåra problem med ångest <strong>och</strong> svårigheter att sova. I vissa fall kan<br />
abstinensen också innebära en risk att hamna i en psykos. Då räcker det inte med<br />
att besöka en mottagning på dagtid, även om det finns bra öppenvård där du bor.<br />
Hur länge man behöver vara kvar på sjukhuset är förstås väldigt individuellt.<br />
En del landsting har speciella kliniker för beroendevård med sjukavdelningar.<br />
32<br />
De här orterna har beroendecentrum med upptagningsområde för sitt län:<br />
• Malmö<br />
• Göteborg,<br />
• Linköping<br />
• Uppsala<br />
• Örebro<br />
• Stockholm<br />
Det finns också kliniker på andra orter, som till exempel Skellefteå sjukhus, Sundsvalls sjukhus<br />
<strong>och</strong> Sunderby sjukhus i Luleå. På Norrlands universitetssjukhus i Umeå finns ett särskilt team för<br />
beroendevård. Det är stora skillnader i både inriktning på verksamheten <strong>och</strong> hur upptagningsområdet<br />
ser ut för olika kliniker. En del kommuner har egna ”beroendecentrum” med vårdplatser.<br />
Om du behöver specialiserad vård som saknas i ditt landsting kan du pröva att hänvisa till Vårdgarantin.<br />
Här finns möjlighet att få hjälp med en planerad abstinensbehandling i annat landsting.<br />
Det kan också handla om andra problem som påverkar dina <strong>möjligheter</strong> att sluta använda<br />
droger, till exempel ätstörningar eller trauman.<br />
Det ska då inte kosta dig något, utan ditt hemlandsting betalar för vården när man har bestämt<br />
att du ska få den. Läs mer om Vårdgarantin på s. 53.
Bor du där det inte finns en beroendeklinik med vårdavdelning?<br />
När det handlar om fysiskt akuta problem ska ditt närmaste akutsjukhus ta emot dig. När<br />
det handlar om komplicerade abstinenser, som behöver längre sjukhusvistelse, är det psykiatrin<br />
i ditt landsting som har ansvar för behandlingen. Efter att du fått hjälp med de akuta<br />
problemen kan du alltså komma vidare till en psykiatrisk avdelning.<br />
Om du behöver hjälp med mindre komplicerade abstinenser, till exempel från lägre doser<br />
opiater, så kanske det inte krävs någon akutvård. Om det saknas en avdelning för beroendevård<br />
kan det då hända att du skickas till en psykiatriavdelning på en gång.<br />
Att psykiatrin har ansvaret betyder inte att dina problem i första hand skulle vara psykiska.<br />
Men <strong>beroendevården</strong> tillhör psykiatrin <strong>och</strong> ska ta hand om problem som kan uppstå under<br />
en abstinens. Du har förstås samma rätt att få stöd att fortsätta att planera din vård från en<br />
psykiatrisk avdelning som från en avdelning på en beroendeklinik. Också härifrån kan du<br />
följa en behandlingsplan, eller börja en planering med socialtjänsten eller din arbetsgivare,<br />
som du läst om i förra kapitlet <strong>och</strong> som det står mer om senare i det här kapitlet.<br />
Du kan också pröva att få hjälp med vård i ett annat landsting genom Vårdgarantin.<br />
Var finns avgiftningsplatser?<br />
Det finns lokala lösningar. Om du bor i ett landsting med beroendeklinik så är det i första<br />
hand hit du bör vända dig. Om det är akut <strong>och</strong> du har långt till ett sådant sjukhus, vänd dig till<br />
närmaste akutsjukhus. Härifrån kan du sedan remitteras vidare när den medicinska krisen är<br />
över.<br />
Ska jag behöva vänta?<br />
Inte om det är akut. Annars kan man vilja att du har en vårdplan från socialtjänsten eller en<br />
planering med din arbetsgivare.<br />
33
34<br />
Vem får veta att jag är på sjukhus?<br />
Ditt besök på sjukhus är omgärdat<br />
av sekretess. De ska fråga dig vem<br />
som får veta att du finns där. De ska<br />
vara förberedda om till exempel<br />
någon ringer <strong>och</strong> söker dig. Det är<br />
straffbart för sjukvårdspersonal att<br />
lämna ut uppgifter om dig eller din<br />
journal till obehöriga (läs mer i kapitlet<br />
– <strong>Dina</strong> <strong>rättigheter</strong> som patient,<br />
s. 40).<br />
Så här kan det gå till när du söker in på en beroendeklinik<br />
”Ankomstsamtal”<br />
Du tas emot av personal för ett ankomstsamtal. Samtidigt brukar man ta puls <strong>och</strong><br />
blodtryck <strong>och</strong> göra en bedömning av ditt tillstånd. Du får blåsa för att man ska se<br />
om du har druckit <strong>och</strong> eventuellt lämna urinprov. Men även om du är mycket dålig<br />
kan man fråga om du har någon plan på att söka hjälp för att kunna hålla dig drogfri<br />
när du kommer ut från sjukhuset <strong>och</strong> om du har kontakt med socialtjänsten.<br />
En läkare undersöker dig<br />
Du får träffa en läkare som går igenom hur du mår. Läkaren ska avgöra om du ska<br />
bli inskriven på kliniken <strong>och</strong> om du behöver några mediciner.<br />
Tillnyktringen<br />
Om du är påverkad börjar det med tillnyktringen. Om det finns särskild avdelning<br />
för detta kan du bli kvar där i ett eller flera dygn. Under tiden tar man reda på om<br />
du behöver komma till en vårdavdelning för längre sjukhusvård, eller om det finns<br />
alternativ utanför sjukhuset som kan fungera.<br />
Avdelning för abstinensbehandling<br />
Det här kallas ofta för ”Avgiftningen”. Om du behöver stanna på sjukhuset så är det<br />
här som själva abstinensbehandlingen sker efter att du ”nyktrat” till. Hur länge du<br />
behöver vara här handlar om vilken/vilka droger du ska få ur kroppen, hur mycket<br />
du tagit, <strong>och</strong> hur ditt fysiska <strong>och</strong> psykiska tillstånd är.<br />
Här försöker man reda ut vilket hjälpbehov du har. Befinner du dig i ett missbruk<br />
eller har du hunnit bli beroende? Beroendeläkare arbetar ofta med intervjuer <strong>och</strong><br />
diagnosscheman som DSM-IV för att du ska få rätt diagnos (s. 8).
Här kan du förbereda dig för nästa steg<br />
När du är patient på sjukhuset kan du få igång en behandlingsplan i samarbete<br />
med socialtjänsten eller din arbetsgivare. Om den redan finns kan du ägna dig åt<br />
att förbereda dig på nästa steg i din behandlingsplan, till exempel att åka iväg på<br />
behandling. Socialtjänsten har ett ansvar för att planen ska följas noggrant. Du<br />
kan begära hjälp av sjukhusets personal att ta kontakt med din handläggare om du<br />
inte orkar själv.<br />
Om du inte vill kontakta socialtjänsten finns det andra vägar. På många beroendekliniker<br />
finns information om frivilligorganisationer, klientrörelser <strong>och</strong> självhjälpsgrupper<br />
att vända sig till i närheten.<br />
Om du inte redan har en plan med din arbetsgivare kan du begära en nu.<br />
Kan arbetsgivaren hjälpa till?<br />
Om du är anställd har din arbetsgivare ett ansvar att göra en rehabiliteringsplan. En<br />
arbetsgivare som har tillräckliga resurser kan köpa behandling till dig. Du vet bäst<br />
hur det brukar fungera på din arbetsplats. Kanske finns en bra företagshälsa som du<br />
kan vända dig till? Ofta är det bra att din arbetsgivare får veta hur det står till. Men<br />
du är inte tvungen att visa varför du är sjukskriven, <strong>och</strong> kan stryka över diagnosen i<br />
ett sjukintyg om du av något skäl är orolig för din anställning (givetvis med risken<br />
att arbetsgivaren frågar varför). Och det finns ingen lag som kräver att din arbetsgivare<br />
ska betala för behandling. Tala med socialtjänsten om alternativ. De kan i<br />
princip inte kräva att du kopplar in din arbetsgivare, om du motsätter dig det.<br />
Om du behöver stöd eller råd i kontakt med socialtjänsten eller jobbet, ring en<br />
klientrörelse!<br />
Man lyssnar naturligtvis på om du har arbetsgivare som kan tänkas hjälpa<br />
dig efter tiden på sjukhuset istället för socialtjänsten. Men sjukvården<br />
kan inte begära att du kontaktar din arbetsgivare om du inte vill.<br />
Inte heller socialtjänsten kontaktas utan ditt medgivande (undantag<br />
finns om man tror att du behöver tvångsvård eller om du har barn som<br />
riskerar att fara illa).<br />
35
Sjukvården kan ha egna alternativ också efter abstinensen<br />
Är det sjukvården eller socialtjänsten som kan ge den bästa hjälpen? Ta reda på hur<br />
det ser ut där du bor! Det som är närmast kanske inte alltid är bäst, men att vården<br />
finns nära dig kan vara viktigt för att bygga en långsiktig drogfrihet. Det ska ju<br />
fungera i vardagen också.<br />
Precis som i många kommuner finns det beroendekliniker i landsting som bedriver<br />
öppenvård, där du kan gå i dagbehandling i grupp eller enskilt tillsammans med en<br />
terapeut eller psykolog.<br />
De kan vara ett alternativ till kommunens behandlingsutbud, förstås om du bor i<br />
en kommun där man inte har mycket att välja på. Det kan också finnas speciella<br />
program för kvinnor inom sjukvården. Du kan prata med din husläkare för att få<br />
veta vad som finns i ditt landsting, eller ringa till ett större sjukhus.<br />
Om det skulle behövas – <strong>och</strong> du vill - finns det förstås möjlighet för dig <strong>och</strong> din<br />
behandlare att koppla in socialtjänsten för annan hjälp (s. 17).<br />
*) En LVM-anmälan kan göras till socialtjänsten av din läkare. En anmälan kan också göras av socialsekreterare<br />
eller en nära anhörig. LVM står för Lag om vård av missbrukare i vissa fall.<br />
Socialtjänsten utreder då om du behöver tvångsvård för ditt missbruk. Om man tycker det går anmälan<br />
vidare för prövning i länsrätten. Det är länsrätten som beslutar, men man går ofta på socialtjänstens linje.<br />
Den här skriften vänder sig främst till dig som söker vård frivilligt, men villkoren för LVM beskrivs kortfattat<br />
på s. 24.<br />
36<br />
Sjukvården får inte kontakta<br />
socialtjänsten om du inte vill<br />
<strong>och</strong> söker frivilligt (undantag<br />
finns om man tror att du behöver<br />
tvångsvård*). Men om<br />
du har barn <strong>och</strong> det finns risk<br />
att de far illa, görs en anmälan<br />
om detta till socialtjänsten<br />
som måste ta reda på hur det<br />
ligger till (läs mer under avsnittet<br />
Sekretess – barn som<br />
far illa, s. 61).
Om din husläkare upptäcker att du behöver hjälp<br />
Det kan också hända att din läkare uppmärksammar dig på att du bör ta tag i din<br />
användning av droger. Sjukvården ska arbeta för tidig upptäckt av problem med<br />
droger eller alkohol. Det gäller också om du söker vård för andra problem än droger.<br />
Man jobbar med olika modeller av ”screening” där man ställer frågor om dina<br />
alkohol- eller drogvanor. Om läkaren har upptäckt problemet <strong>och</strong> informerat dig<br />
om det ska han eller hon hjälpa dig vidare i vården. Antingen genom information<br />
eller en remiss till specialistvård. Normalt sett ska din läkare kunna kontakta beroendespecialister<br />
på ett större sjukhus för att se till att du får hjälp <strong>och</strong> hur ni ska gå<br />
vidare.<br />
Men du behöver naturligtvis inte svara på ingående frågor om drogproblem om det<br />
inte finns möjlighet att erbjuda dig vidare hjälp som du vill ha <strong>och</strong> tycker fungerar<br />
för dig. Vänd dig då istället till socialtjänsten eller någon klientrörelse.<br />
Urinprov – när blir det aktuellt?<br />
Om du söker frivilligt till öppenvården inom sjukvården kan behandlande läkare<br />
vilja att du lämnar urinprov om det är motiverat för den medicinska behandlingen.<br />
Han/hon vill se att det inte finns risker att en medicin ”krockar” med en drog som<br />
du tar själv.<br />
Om du befinner dig på sjukhus för en abstinensbehandling vill man av medicinska<br />
skäl kunna följa hur drogens koncentration i ditt blod sjunker. Man vill också<br />
vara säker på att du inte tillför kroppen droger som kan äventyra din hälsa under<br />
sjukhusvistelsen, särskilt i kombination med den medicin som du kan få på avdelningen.<br />
Droger mot droger?<br />
Mediciner kan behövas som en del i abstinensbehandlingen. Din behandlande läkare<br />
kan konsultera en beroendeklinik, om du ska göra abstinensbehandlingen i<br />
öppenvård inom en del av sjukvården som saknar beroendespecialisering.<br />
Om du ligger på avdelning under abstinensen kan du få vissa läkemedel under tiden<br />
som drogen går ur kroppen för att du ska slippa symtom som kan vara både farliga<br />
<strong>och</strong> jobbiga att ta sig igenom.<br />
I den statliga utredningen ”Personer med tungt missbruk” står det:<br />
”Vägen ut ur missbruk är lång <strong>och</strong> sällan rätlinjig – bakslag <strong>och</strong> återfall är normala även för<br />
personer som så småningom når stabil nykterhet/drogfrihet.<br />
Därför är det centralt att stödet till personer med tungt missbruk kännetecknas av långsiktighet,<br />
kontinuitet <strong>och</strong> uthållighet.”<br />
37
Subutex eller metadon<br />
Att få underhållbehandling vid opiatberoende kan ibland vara nödvändigt. Subutex<br />
<strong>och</strong> metadon får bara skrivas ut av en läkare som är specialist <strong>och</strong> verksam vid<br />
en vårdinrättning för beroendevård. Grundregeln är att du ska ha fyllt 20 år <strong>och</strong> har<br />
ett dokumenterat opiatberoende sedan minst två år.<br />
De här medicinerna ska inte vara vårdens enda insats om du försöker bli fri från<br />
heroin. Underhållsbehandlingen ska kombineras med insatser som gör det möjligt<br />
för dig att klara av medicineringen. Det kan vara samtalsterapi, något att göra på<br />
dagarna <strong>och</strong> grundläggande behov som bostad. Vården ska utformas i samarbete<br />
med din socialtjänst om inte din läkare absolut tycker att du behöver medicinen<br />
<strong>och</strong> din socialtjänst inte vill medverka. De här reglerna finns beskrivna i Socialstyrelsens<br />
föreskrifter för behandling med subutex eller metadon.<br />
Överklaga avslag från socialtjänsten till länsrätten. Att metadon <strong>och</strong> subutex ska<br />
skötas bättre av landstingen är alla överens om. Ställ krav på vården där du bor!<br />
Landstingen ska erbjuda sådan vård som invånarna behöver, även subutex <strong>och</strong> metadon.<br />
Concerta <strong>och</strong> Ritalin<br />
Om du har fått diagnosen ADHD eller ADD kan du, efter en tids drogfrihet, ha<br />
möjlighet att få mediciner som Concerta eller Ritalin mot dina problem. Det här<br />
sker enligt läkemedelsverkets regler <strong>och</strong> bara vissa läkare har rätt att ordinera medicinerna<br />
(LVFS 2002:7).<br />
Själva diagnosen ADHD eller ADD ställs i regel efter utredning inom psykiatrin,<br />
eller annan specialiserad verksamhet inom sjukvården.<br />
Om du ordineras medicin mot ADHD eller ADD bör du samtidigt erbjudas hjälp<br />
med till exempel boende, arbete eller annan sysselsättning från socialtjänsten. Det<br />
finns inga regler för att sjukvården <strong>och</strong> socialtjänsten ska samarbeta på samma sätt<br />
som när det gäller läkemedel mot opiatberoende, men du har rätt att få hjälp från<br />
socialtjänsten om du behöver det. Be gärna din läkare att kontakta kommunen så<br />
att du får möjlighet till en fungerande rehabilitering.<br />
38
Flera myndigheter kan hjälpa till<br />
Om du har fått kvarstående skador av din användning av droger, är sjuk på annat sätt eller<br />
behöver läkemedelsassisterad underhållsbehandling har du möjlighet till extra hjälp.<br />
Socialtjänsten i din kommun ska hjälpa dig att komma till rätt myndighet eller instans om<br />
du kan få hjälp på annat håll än i deras verksamhet, till exempel från försäkringskassan eller<br />
arbetsförmedlingen.<br />
Försäkringskassan kan fatta beslut om handikappersättning, aktivitetsersättning, sjukersättning,<br />
assistansersättning, arbetshjälpmedel <strong>och</strong> hjälp med boendekostnader.<br />
Arbetsförmedlingen ska underlätta för personer med psykiska <strong>och</strong> andra funktionshinder<br />
att komma in på arbetsmarknaden (s. 57). Hit hör till exempel ADHD, men det kan också<br />
handla om långvariga fysiska eller psykiska problem till följd av droganvändning.<br />
Det kan också hända att du har rätt till stöd genom LSS (Lag (1993:387) om stöd <strong>och</strong> service<br />
till vissa funktionshindrade). Socialtjänsten i din kommun ska utreda om du har rätt till hjälp enligt<br />
LSS. Om du är missnöjd med socialtjänstens beslut kan du överklaga hos länsrätten (s. 25).<br />
39
<strong>Dina</strong> <strong>rättigheter</strong> som patient<br />
Du har rätt till inflytande över den vård <strong>och</strong> behandling du får. Precis som inom<br />
socialtjänsten ska sjukvården planera <strong>och</strong> genomföra vården i samråd med dig.<br />
Hälso- <strong>och</strong> sjukvårdslagen (1982:763) har som ett viktigt mål att alla som bor i<br />
Sverige ska få vård på lika villkor. Vården ska vara god <strong>och</strong> säker <strong>och</strong> stämma överens<br />
med den samlade kunskapen <strong>och</strong> beprövad erfarenhet.<br />
Du har rätt till information:<br />
• om ditt hälsotillstånd<br />
• om det finns olika alternativ till vård.<br />
• om vad som står i din journal (det kan göras undantag om du till exempel är<br />
deprimerad).<br />
Du har rätt att välja<br />
Du har rätt att välja behandlingsform om det finns flera alternativ.<br />
Du har rätt att inte ta emot vård, eller avbryta en behandling. Undantag gäller<br />
förstås för tvångsvård, som LVM.<br />
Sjukvårdspersonal har tystnadsplikt<br />
Alla som arbetar inom sjukvården har tystnadsplikt, även personal som inte arbetar<br />
direkt med dig som patient. Om du inte själv har godkänt att uppgifter lämnas ut<br />
så är det straffbart för sjukvårdens personal att berätta om dig, din sjukdom, din<br />
privata situation eller din kontakt med vården.<br />
Tystnadsplikten gäller inom all hälso- <strong>och</strong> sjukvård - både offentlig <strong>och</strong> privat. Man<br />
får självklart inte heller lämna ut din journal till obehöriga*1).<br />
Sjukvården får inte kontakta myndigheter<br />
Man får inte kontakta myndigheter om det kan skada dig. Om en myndighet däremot<br />
ringer <strong>och</strong> frågar om just du finns på sjukhuset så är man i vissa fall skyldig att<br />
svara *2). Andra upplysningar lämnar man inte ut, till exempel varför du är där.<br />
Det här gäller också om du inte har uppehållstillstånd i Sverige.<br />
*1) Obehörig är den inte som inte behöver uppgiften för att utföra sitt arbete eller för vården av dig som<br />
patient.<br />
*2) Om en domstol, åklagarmyndighet, polismyndighet, kronofogdemyndighet eller skattemyndighet vill<br />
veta om du finns på sjukhuset så måste personalen svara.<br />
40
Blir du akut sjuk <strong>och</strong> behöver råd eller hjälp?<br />
SOS Alarm<br />
Genom att slå 112 kan du larma både genom telefonsamtal <strong>och</strong> sms. Du får hjälp med tolk om<br />
du behöver det vid telefonsamtal.<br />
Sjukvårdsrådgivning<br />
1177-rådgivningen omfattar sjukvårdsrådgivning för 8 landsting. Du kan ringa 1177 var du än<br />
befinner dig i landet <strong>och</strong> bli kopplad till rätt sjukvårdsrådgivning.<br />
Här finns sjuksköterskor som talar andra språk än svenska. Fråga om de kan hjälpa dig att hitta<br />
personal som talar ditt språk <strong>och</strong> som är i tjänst när du ringer. Hit kan du ringa anonymt, men<br />
de ser om du ringer från ett landsting som inte ingår i centralen <strong>och</strong> kan då koppla dig vidare<br />
till rådgivningen i ditt landsting. Om det inte finns någon på rådgivningen som kan något språk<br />
som du behärskar - be om hjälp med samtalet från någon i din omgivning.<br />
Stockholms sjukvårdsrådgivning på andra språk har följande telefonnummer:<br />
För råd på arabiska ring 08-528 528 38.<br />
För råd på bosniska, kroatiska eller serbiska ring 08-528 528 96.<br />
http://www.vardguiden.se/<br />
Patientnämnden i ditt landsting<br />
Hit kan du vända dig om du har problem i kontakt med vården. Det kan till exempel handla om<br />
att du vill byta läkare. Det gäller all offentligt finansierad hälso- <strong>och</strong> sjukvård, oavsett om den<br />
drivs av kommun, landsting eller privata företag.<br />
Du har rätt till tolk i kontakten med patientnämnden. Patientnämnden är en opartisk instans.<br />
Du kan vända dig dit kostnadsfritt.<br />
Hälso- <strong>och</strong> sjukvårdens ansvarsnämnd - HSAN<br />
Hälso- <strong>och</strong> sjukvården skall bedrivas så att den uppfyller kraven på en god vård. Du har som<br />
patient rätt till:<br />
• få vård av god kvalitet<br />
• ett gott omhändertagande<br />
• omtanke <strong>och</strong> respekt<br />
• information <strong>och</strong> medinflytande i din behandling<br />
• att personalen följer sekretessen<br />
Om du anser att du blivit felbehandlad har du möjlighet att få dina klagomål prövade. Till HSAN<br />
kan du skriva eller ringa.<br />
På www.hsan.se finns information på sju språk.<br />
41
Är du asylsökande?<br />
För dig som väntar på beslut om permanent uppehållstillstånd gäller särskilda bestämmelser<br />
om vård. Grunden är att du har rätt till akutvård <strong>och</strong> annan ”vård som<br />
inte kan anstå”.<br />
Tystnadsplikten kan brytas vid de här undantagen:<br />
• du ger ditt godkännande<br />
• du inte kan ta skada av att uppgifterna lämnas ut<br />
• om det finns risk att ett barn far illa. Då är personalen skyldig att göra en anmälan<br />
till socialtjänsten i första hand<br />
• särskilda situationer när myndigheter enligt lag har rätt att begära ut uppgifterna.<br />
(Till exempel socialtjänsten. Det här gäller om det finns risk att du skadar<br />
dig själv eller någon närstående <strong>och</strong> man vill att det görs en LVM-utredning.<br />
Polisen när det gäller misstanke om grov kriminalitet, alltså brott som kan ge<br />
mer än två års fängelse.)<br />
Rätt till tolk<br />
Precis som i kontakten med socialtjänsten har du rätt till tolk i kontakt med vården.<br />
Vem betalar?<br />
Du betalar själv, men om du har försörjningsstöd från socialtjänsten får du ersättning<br />
i efterhand för kostnader som omfattas av högkostnadsskyddet. Högkostnadsskyddet<br />
innebär ett ”tak” för dina patientavgifter hos hälso- <strong>och</strong> sjukvården. Efter<br />
att du kommit upptill ”taket” får du frikort för ett år framåt räknat från den dag då<br />
du gjorde första besöket.<br />
Vad ingår i högkostnadsskyddet?<br />
• vård på en klinik som drivs av landstinget<br />
• privat vård som har avtal med ditt landsting, alltså är offentligt finansierad<br />
• avgifter för vård som du får i annat landsting ingår också i högkostnadsskyddet<br />
Vård kan vara besök hos läkare, sköterska, sjukvårdande behandling hos exempelvis<br />
sjukgymnast, kurator, psykolog <strong>och</strong> viss tandvård.<br />
Också mediciner, hjälpmedel, resor till <strong>och</strong> från sjukvård <strong>och</strong> ”sjukresor” omfattas<br />
av högkostnadsskyddet. (Du behöver kontakta sjukreseenheten i ditt landsting<br />
innan du reser!)<br />
42
Vistelse på sjukhus <strong>och</strong> uteblivet besök ingår inte<br />
Vårdavgiften per dygn på sjukhus är idag 80 kronor, <strong>och</strong> den ingår inte i högkostnadsskyddet.<br />
Men också detta kan du få hjälp med från socialtjänsten om dina<br />
sammanlagda utgifter blir så höga att du hamnar under ”existensminimum” (läs<br />
mer i kapitlet om ekonomi, s. 60).<br />
Uteblivet besök räknas inte in, <strong>och</strong> det behöver socialtjänsten inte betala. (För att<br />
du ska slippa få en räkning gäller regeln att du behöver boka av tiden senast fyra<br />
timmar före det planerade besöket. Privata vårdgivare kan sätta egna tidsgränser,<br />
även om de har avtal med landstinget.)<br />
”Taket” för högsta belopp innan du får rätt till frikort bestäms av varje enskilt<br />
landsting.<br />
Det finns flera lagar <strong>och</strong> författningar som ytterligare stärker din rätt till bra <strong>och</strong><br />
säker vård. Socialstyrelsen har också skrivit särskilda riktlinjer för missbruks- <strong>och</strong><br />
<strong>beroendevården</strong>, som du kan läsa mer om sist i det här häftet. Det är råd till sjukvård<br />
<strong>och</strong> kommuner om hur en bra beroendevård ser ut.<br />
Du kan kontakta patientnämnden i ditt landsting om du behöver stöd eller råd i<br />
kontakten med vården.<br />
Om du är gravid<br />
Om du är gravid bör du ställa krav på att få snabb hjälp. Mödravården har stora <strong>möjligheter</strong><br />
att hjälpa dig.<br />
Det finns inga säkra gränsvärden för vad som är riskabla doser för fostret. Det är därför förstås<br />
säkrast att vara helt drogfri under graviditeten.<br />
För många har också väntan på ett nytt litet liv blivit det som gjort att man klarat att bryta med<br />
sitt missbruk. Vänd dig till mödravården eller socialtjänsten så fort du vet att du är gravid <strong>och</strong><br />
behöver hjälp att sluta använda narkotika! Inom mödravården har man speciell kompetens.<br />
Du ska också få hjälp att må bra själv under din graviditet, inte bara att vara drogfri. Här vårdar<br />
man både dig <strong>och</strong> ditt barn. På många håll samarbetar mödravården, barnavården <strong>och</strong> socialtjänsten<br />
i familjecentraler. (Om man inte redan samarbetar så kontaktas socialtjänsten om du<br />
är gravid <strong>och</strong> har problem med narkotika.)<br />
Att vänta barn <strong>och</strong> inte klara av att bryta ett missbruk kan öka risken för att du ska bedömas<br />
behöva tvångsvård (i skrivande stund finns förslag om en ändring av LVM-reglerna för att särskilt<br />
omfatta gravida kvinnor i missbruk).<br />
43
Läkemedelsberoende<br />
Vem får problem med läkemedel?<br />
Vissa läkemedel är till sin natur beroendeskapande. Det handlar om smärtstillande<br />
preparat, lugnande eller rogivande mediciner som bensodiazepiner.<br />
Det finns förstås situationer när det är nödvändigt att använda de här läkemedlen,<br />
även om flera av dem är narkotikaklassade. Att få problem med läkemedel av det<br />
här slaget handlar inte om vem som får dem, utan om hur de här preparaten fungerar.<br />
De allra flesta som fått problem med beroendeframkallande läkemedel har fått sitt<br />
första recept i samband med en krisreaktion. Andra har fått medicin mot fysisk<br />
sjukdom, ofta mot smärta.<br />
Ett problem som ställer stora krav på vården<br />
Kanske har du bett om samtal i samband med en livskris, men istället blivit ordinerad<br />
lugnande? Det är inte ovanligt, <strong>och</strong> det är heller inte ovanligt att läkaren inte<br />
informerat om risken att utveckla ett beroende när läkemedlet skrivits ut.<br />
Men läkemedelsberoende är ofta medicinskt mer komplicerat än narkotikaberoende.<br />
Det är ofta en svårare process att sluta med beroendeframkallande läkemedel<br />
när du väl blivit beroende, även om det är lätt att tro annorlunda. Det här gäller<br />
förstås inte minst om det handlar om flera preparat.<br />
Läkemedelsberoende ställer alltså stora krav på vården, <strong>och</strong> om du har problem<br />
med beroendeframkallande läkemedel kan du ha nytta av att ha läst föregående<br />
kapitel om dina <strong>rättigheter</strong> som patient. Socialtjänsten hänvisar också ofta direkt<br />
till sjukvården, eftersom det i grunden handlar om problem med mediciner. Men<br />
också du kan förstås söka stöd hos frivilligorganisationerna <strong>och</strong> socialtjänsten för<br />
andra problem än de rent medicinska (om frivilligorganisationerna kan du läsa på<br />
s. 54.)<br />
Vad kännetecknar ett läkemedelsberoende?<br />
Den första tiden upplever man ofta att man får hjälp av läkemedlet. Sömnen blir<br />
bättre, smärtan minskar eller ångesten dämpas. Andra får minde effekter av den nya<br />
medicinen, men fortsätter ändå, eftersom läkaren har gett ordinationen.<br />
Problemen kommer ofta långsamt. Det kan ta år att till sist inse att tabletterna är<br />
orsaken till - inte lösningen på - allt svårare problem <strong>och</strong> symtom. Men det kan också<br />
gå mycket fort att utveckla ett beroende. I vissa fall bara några veckor.<br />
44
Lugnande <strong>och</strong> sömngivande medel<br />
Bensodiazepiner<br />
Bensodizepiner är den vanligaste gruppen lugnande <strong>och</strong> sömngivande medel som har beroendeframkallande<br />
egenskaper.<br />
Dessa läkemedel verkar i centrala nervsystemet genom att:<br />
• känslorna dämpas - det gäller hela känslolivet<br />
• förmågan att ta in sinnesintryck försämras (viktigt inte minst vid bilkörning)<br />
• reflexer, reaktioner <strong>och</strong> rörlighet försämras<br />
De här effekterna blir svårare ju längre du äter tabletterna.<br />
Beroende av bensodiazepiner ger ofta komplicerad abstinens med varierande ”utsättningssymtom”.<br />
Smärtstillande medel<br />
Smärtstillande medel, t ex morfin, kodein eller syntetiskt framställda substanser.<br />
Också dessa preparat fungerar dämpande på det centrala nervsystemet <strong>och</strong> ordineras vanligen<br />
mot smärta.<br />
För att få en smärtlindrande effekt är det vanligt att man ökar dosen.<br />
Abstinensen ger ofta influensliknande abstinens med ”myrkrypningar”, sömnproblem <strong>och</strong> ångest<br />
eller andra psykiska besvär, <strong>och</strong> kan även den vara långdragen.<br />
Det börjar med ökad tolerans<br />
Effekten av den dos du tar minskar. Kroppen har vant sig vid preparatet, blivit<br />
”tillvand”. Nu brukar det utvecklas nya symtom. Vanliga biverkningar är<br />
koncentrationssvårigheter, trötthet, oro, panikångest, tidigt uppvaknande, mardrömmar<br />
<strong>och</strong> värk i musklerna.<br />
Om din läkare nu rekommenderar dig att höja dosen för att ”få bukt” med problemen<br />
startar en ond cirkel. Först kan det hända att kroppen ”svarar” som det<br />
är tänkt. Problemen avtar. Men när den nya, högre dosen efter en tid ytterligare<br />
ökar din tolerans, så återkommer oftast symtomen med ännu större styrka: du är i<br />
början av ett beroende.<br />
Ännu mer medicin?<br />
Om man inte vet att det är tabletterna som är problemet är det inte lätt att veta att<br />
det är en beroendeläkare man bör uppsöka. Det naturliga valet när man mår dåligt<br />
är istället att gå till den läkare man brukar ha kontakt med. Inte sällan är det samma<br />
läkare som har skrivit ut läkemedlet som du fått problem med.<br />
Om du nu har fått svårigheter att orka med vardagen, med jobb eller relationer,<br />
kan det hända att dina symtom feltolkas – att det kan vara själva medicineringen<br />
som är problemet kommer inte upp till diskussion. Läkaren söker förklaringen på<br />
annat håll <strong>och</strong> kanske väljer att skriva ut ännu ett läkemedel för att häva vad han<br />
tror är en depression.<br />
45
Det här kan i värsta fall bli början på en karusell av ordinationer där man ersätter<br />
ett preparat med ett snarlikt eller nytt läkemedel.<br />
…ännu fler symtom!<br />
Samtidigt som man hoppas att den nya medicinen ska fungera kan problemen nu<br />
bli värre.<br />
Det är lätt att känna sig maktlös i den här utsatta positionen: Varför hjälper det<br />
inte? Varför känner man sig bara sjukare?<br />
I själva verket är nedstämdhet, ångest <strong>och</strong> overklighetskänslor vanliga problem som<br />
beror på egenskaperna hos olika beroendeskapande preparat som skrivs ut i sjukvården.<br />
Man blir orkeslös <strong>och</strong> har svårt att fungera på många plan. Kanske söker man en<br />
lösning med ännu en medicin. Den onda cirkeln sluts.<br />
Det kan ta tid att bli helt symtomfri<br />
Även om du bara ätit en viss sorts beroendeframkallande läkemedel tar abstinensen<br />
ofta tid. Det är normalt, men du kan behöva specialistvård för att se till att nertrappningen<br />
inte går för fort. Om du använder höga doser av vissa preparat kan det<br />
vara direkt farligt att bara sluta tvärt eller minska dosen för fort.<br />
Abstinensen vid beroende av framför allt bensodiazepiner är förrädisk genom att<br />
den kan vara återkommande, till <strong>och</strong> med när du har slutat helt med tabletterna -<br />
särkilt om du befinner dig under stress.<br />
Det kan också komma ordentliga ”efterslängar” av symtomen upp till ett par år<br />
efter att du slutat. Men också sena kriser av återkommande symtom är ”normala”.<br />
Det kan man också säga om allt läkemedelsberoende: det finns strängt taget inga<br />
symtom som är onormala. Det är väldigt individuellt hur man reagerar på olika<br />
preparat, <strong>och</strong> listan över rapporterade biverkningar kan göras mycket lång för<br />
många beroendeframkallande preparat.<br />
46<br />
Abstinens<br />
Om du ätit till exempel beroendeframkallande lugnande medicin under en period <strong>och</strong> sedan<br />
slutar eller trappar ner inträder olika grader av abstinenssymtom. De kan se mycket olika ut,<br />
men om du genomlidit en läkemedelsabstinens känner du säkert igen något av de vanligare<br />
symtomen som ångest, sömnstörningar, skakningar <strong>och</strong> muskelsmärtor. Kroppen har blivit tillvand<br />
vid substansen, <strong>och</strong> det kan ske efter så kort tid som en vecka.<br />
Toleransabstinens<br />
Om man inte höjer dosen sedan kroppen utvecklat tolerans blir effekten densamma som om<br />
man trappar ner användningen av preparatet. Kroppen får ”för lite” av den substans som den<br />
nu vant sig vid. Symtomen blir desamma som vid en abstinens.
Vem kan ställa rätt diagnos?<br />
Om du vill fortsätta att gå hos din läkare, kan du be att han eller hon konsulterar<br />
en beroendespecialist för att se om du har diagnosen läkemedelsberoende. Ni kan<br />
samråda om ett schema för nedtrappning samtidigt som läkaren rådfrågar en specialistklinik<br />
med inriktning på beroende <strong>och</strong> läkemedel.<br />
Beroendecentrum Stockholm, som ligger på Karolinska universitetssjukhuset i Solna,<br />
är en stor resurs när det gäller konsultation också för dig som bor i annan del av<br />
landet <strong>och</strong> där det saknas specialiserad beroendevård.<br />
Det kan också hända att du behöver komma direkt till en specialistmottagning för<br />
en mer omfattande utredning. Be då att få en remiss från din läkare. Om det inte<br />
finns vård med inriktning på läkemedelsberoende i det landsting där du bor kan du<br />
hänvisa till vårdgarantin <strong>och</strong> be att få komma till annat landsting (s. 53).<br />
Det är lätt att fokusera helt på att bli av med beroendet när man väl kommit igång. Men alla<br />
symtom behöver inte bero på att du slutat med läkemedlet – även om kanske både du <strong>och</strong> din<br />
läkare börjat tänka i de banorna i första hand. Om du är osäker på vad det är för symtom du<br />
har kan du alltid göra en vanlig hälsokontroll.<br />
Nedtrappningsschema<br />
Ett nertrappningsschema ska utformas efter dina förutsättningar. Be din läkare konsultera specialistvården<br />
innan ni kommer överens om hur just din nedtrappning bör gå till. Det finns också<br />
råd på internet, som <strong>RFHL</strong> Uppsalas hemsida http://www.oberoende.info/rfhlups/<br />
Om du vill veta mer om läkemedel <strong>och</strong> vilken sorts biverkningar de kan ge, kan du hitta information<br />
på internet: www.fass.se<br />
47
Rehabilitering<br />
Om du inte redan är sjukskriven kan det hända att du behöver en period av sjukskrivning.<br />
Det kan vara mycket svårt att klara av vardagsstressen under en pågående<br />
abstinens. För att abstinensen ska bli så lindrig som möjligt är det viktigt att nedtrappingen<br />
går tillräckligt långsamt <strong>och</strong> att du får samtalsstöd under tiden.<br />
Utbudet av samtalsstöd ser förstås väldigt olika ut i olika delar av vården. Det<br />
kanske inte finns personal med utbildning i beroendevård på din vårdcentral eller<br />
inom rimligt avstånd, vilket tyvärr är normalfallet i glesbygd. Ett alternativ kan vara<br />
att be din läkare remittera dig till den lokala psykiatrin, där är ofta kompetensen<br />
större när det handlar om både de här läkemedlen <strong>och</strong> beroende än i den vanliga<br />
kroppssjukvården.<br />
Oavsett var i vården du hittar en behandlare som kan stödja dig under abstinensen,<br />
är det viktigt att du känner förtroende för den som blir din samtalskontakt. Det<br />
kan komma bakslag på vägen <strong>och</strong> behandlarens förståelse för de komplikationer<br />
under nedtrappningen som kan dyka upp är en viktig förutsättning för att du ska<br />
få ett vettigt stöd tillbaka till en fungerande vardag.<br />
I inledningen till den här skriften går vi igenom en slags ”checklista” för vad en bra<br />
behandling bör utgå ifrån (s. 11).<br />
Den viktiga eftervården<br />
En eftervård i öppenvård med inriktning på beroendet är ofta nödvändig efter att<br />
du slutat med tabletterna. Eftersom det är komplicerat att ta sig ur ett läkemedelsberoende<br />
bör du räkna in ett år eller längre för regelbundna besök i öppenvård.<br />
Förhoppningsvis har du möjlighet att prioritera i din vardag så att du under tiden<br />
får möjlighet att slippa stress i yrkesliv eller familjeliv. (Arbetsgivaren ska till exempel<br />
anpassa dina arbetsuppgifter under rehabiliteringen, s. 56). Eftervården är den<br />
period när du ska ges möjlighet att bearbeta också bakomliggande problem, fysiska<br />
eller psykiska.<br />
Vem betalar?<br />
Liksom i annan offentligt finansierad sjukvård , gäller vanliga patientavgifter <strong>och</strong><br />
högkostnadsskydd vid vård på beroendekliniker.<br />
48
Vem ansvarar för vården av läkemedelsberoende patienter?<br />
Komplicerade avgiftningar kan behöva sjukhusvård hos någon av de större beroendeklinikerna<br />
(se s. 32). Särkilt om du är beroende av flera olika sorters preparat - till exempel<br />
både smärtstillande <strong>och</strong> lugnande.<br />
Den övriga specialistpsykiatrin (psykiatrin i ditt landsting) kan också hjälpa till genom:<br />
• Konsultationer till andra vårdgivare för till exempel nedtrappning<br />
• Vård på avdelning för psykiatriska komplikationer under abstinensen eller psykiatrisk sjukdom om<br />
det finns sådan vid sidan av beroendet<br />
Huvudansvaret ligger hos vårdcentralerna<br />
Primärvården har ett grundläggande ansvar, alltså din vårdcentral. Men den läkare som du fått<br />
läkemedlet av från början (husläkare, företagsläkare eller privatläkare) kan också remittera dig<br />
vidare eller konsultera specialister.<br />
Akut?<br />
Vid överdosering kan det krävas akut medicinsk vård. Du kan vända dig till närmaste akutsjukhus<br />
eller beroendeklinik med akutintag.<br />
Man arbetar utifrån vårdprogram där specialister har kommit fram till lokala riktlinjer<br />
för vården av läkemedelsberoende. Du kan fråga efter det programmet hos<br />
ditt landsting.<br />
Kanske du behöver individuell psykoterapi?<br />
Be att man gör en psykoterapibedömning<br />
om du har kontakt med en<br />
beroendeklinik. Ibland kan man erbjuda<br />
detta inom klinikens resurser, annars<br />
kan du få hjälp med remiss till allmänpsykiatrin<br />
(alternativt socialtjänsten).<br />
49
50<br />
TUB-modellen<br />
TUB-enheten på Karolinska sjukhuset i Stockholm har arbetat med läkemedelsberoende sedan<br />
mer än tjugo år. Den här beroendekliniken har fått stor betydelse i vården när det gäller<br />
läkemedelsberoende i Sverige. Hit kan din läkare vända sig för konsultation, även om du inte<br />
bor i Stockholm.<br />
Likartade modeller finns vid en del större beroendekliniker i landet – ta gärna reda på hur<br />
det är i ditt landsting.<br />
Modellen i korthet<br />
Tillsammans med din behandlande läkare <strong>och</strong> kontaktperson lägger ni upp en vårdplan.<br />
Behandlingen kan ske antingen i öppenvård eller på vårdavdelning. Många gånger räcker det<br />
med öppenvård, men här finns också möjlighet att ligga på vårdavdelning bara under veckorna,<br />
<strong>och</strong> att du kan åka hem över veckosluten. Man kan växla mellan öppen <strong>och</strong> slutenvård flera<br />
gånger, beroende på vilka preparat <strong>och</strong> hur många läkemedel man har problem med.<br />
Samtalsbehandling<br />
Under behandlingen har du regelbundna samtal både med din särskilda kontaktperson <strong>och</strong> din<br />
läkare. Det är samtal som är inriktade på att både hitta vägar att bli fri från ditt beroende, <strong>och</strong><br />
att hitta nya förhållningssätt som gör det lättare att gå vidare<br />
Om du befinner dig i kris kan du få hjälp med att bearbeta det som utlöst krisen.<br />
Om du vill kan dina anhöriga erbjudas att komma på samtal som en del av din rehabilitering.<br />
Behandling som får ta tid<br />
Man brukar inom TUB-modellen prata om ett behandlingsår för lugnande <strong>och</strong> sömngivande<br />
medel, <strong>och</strong> upp till ett halvår för smärtstillande, analgetika.<br />
Man samverkar med andra specialister som behövs, till exempel smärtspecialister. Det kan till<br />
exempel vara en depression som legat dold bakom din användning av läkemedel, <strong>och</strong> ibland<br />
kan man remittera till psykiatrin när du är ”färdigbehandlad” i <strong>beroendevården</strong>. Remisser<br />
skrivs i samråd med dig.<br />
Sjukskriven blir man om man behöver under den här tiden. En del jobbar hela tiden, andra kan<br />
inte jobba alls under en del av behandlingsåret.<br />
Om du är anställd <strong>och</strong> vill kan man också samarbeta med din arbetsgivare eller företagshälsa<br />
(läs mer i föregående avsnitt <strong>och</strong> i avsnittet om arbetsgivarens rehabiliteringsansvar, s. 56). Det<br />
här är ofta en förutsättning för att du ska få den hjälp du har rätt till när du kommer tillbaka<br />
i jobb.<br />
Om det behövs <strong>och</strong> du vill kan man också kontakta socialtjänsten för vidare hjälp, som vi<br />
beskrivit i kapitlet ”<strong>Dina</strong> <strong>rättigheter</strong> som patient”.<br />
Om du fått tabletterna för smärttillstånd/kroppskada får du - när behandlingstiden för ditt<br />
beroende är över - fortsätta behandlingen av själva smärttillståndet/skadan hos läkare i kroppsjukvården.<br />
Det kan vara en specialist eller en husläkare. Du fortsätter inte att vara patient i<br />
<strong>beroendevården</strong> när du är klar med din behandling här.
Britt Vikander, chef för TUB-enheten, ger de här råden när du söker hjälp för problem<br />
med läkemedelsberoende:<br />
• Kräv din rätt till behandling<br />
• Skäms inte för dina problem. Många gånger kan man inte rå för att man blivit beroende, det har ofta<br />
uppstått genom kontakten med vården.<br />
• Vänd dig till din förskrivare i första hand<br />
• Det finns hopp , hjälp att få <strong>och</strong> kunskaper!<br />
Vid beroende behöver du kanske en<br />
mer långsiktig uppföljning än vid ett<br />
tillfälligt missbruk. Där kan det räcka<br />
att under överinseende av läkare helt<br />
enkelt sätta ut preparatet – att du<br />
slutar ta läkemedlet.<br />
51
”Samsjuklighet”<br />
Ibland kan det behövas hjälp från flera håll samtidigt – ”samsjuklighet”<br />
Samsjuklighet är det nya begreppet för vad som förut kallades dubbeldiagnos.<br />
Vårdgivare brukar använda begreppet om du har psykiska problem vid sidan av<br />
beroendeproblem. Förut krävdes ofta att beroendet var borta innan du kunde få<br />
hjälp för andra bekymmer, men idag vet man att det är mer effektivt att ge vård<br />
för båda problemen samtidigt. För att du ska få den bästa hjälpen ska du alltså<br />
inte bara erbjudas hjälp att komma tillrätta med beroendeproblem. Du har rätt att<br />
kräva att samtidigt få hjälp att må psykiskt bättre. I Socialstyrelsens riktlinjer står<br />
det: ”Behandlingen av ett av tillstånden får inte fördröjas i avvaktan på att det andra<br />
tillståndet förbättrats”.<br />
Du kan till exempel behöva hjälp med:<br />
Att fokusera på att ändra din användning av droger eller beroendeframkallande<br />
• läkemdel<br />
•<br />
•<br />
52<br />
Ditt psykiska mående<br />
Att lösa andra problem, som boende <strong>och</strong> sysselsättning<br />
Vem ska hjälpa till med vad?<br />
Din läkare bör:<br />
hänvisa till socialtjänstens missbruks- <strong>och</strong> beroendevård som har kompetens eller<br />
till hälso- <strong>och</strong> sjukvårdens beroendevård.<br />
Din socialsekreterare ska:<br />
ge remiss till hälso- <strong>och</strong> sjukvården för att du ska få hjälp med dina psykiska besvär.<br />
Om det finns en speciell vårdenhet för missbruk <strong>och</strong> beroende med kompetens för<br />
att bedöma vad du behöver för hjälp för ditt psykiska mående är det förstås ett bra<br />
alternativ.<br />
Man ska göra en noggrann bedömning av ditt psykiska tillstånd, din användning<br />
av droger eller beroendeframkallande läkemedel <strong>och</strong> hur din fysiska hälsa är.<br />
Det är bra om de som ska hjälpa dig arbetar ihop<br />
Ibland finns team där olika myndigheter jobbar gemensamt inom en verksamhet<br />
<strong>och</strong> kan hjälpa dig med olika problem samtidigt. Annars kan du begära nätverksmöten<br />
mellan de som har med din vård <strong>och</strong> rehabilitering att göra. Be att få en<br />
kontaktperson som du kan träffa <strong>och</strong> prata med under tiden mellan mötena. Bra<br />
vård är långsiktig, samtidig <strong>och</strong> utgår från dina behov!
Vårdgarantin<br />
Möjlighet till vård i annat landsting?<br />
Primärvården – din vårdcentral - skall erbjuda hjälp, antingen per telefon eller<br />
genom besök, samma dag som du hör av dig. Om du behöver kontakt med läkare<br />
ska väntetiden vara högst 7 dagar. Om du har fått en remiss av din läkare till specialistvård<br />
ska du få komma på ett första besök inom 90 dagar. Om specialistläkaren<br />
anser att du behöver specialistvård ska den inledas senast efter ytterligare 90 dagar.<br />
Vården kan också ges i ett annat landsting om det saknas alternativ där du bor.<br />
Vårdgarantikansliet i ditt landsting har uppgiften att hjälpa dig att få den vård som<br />
läkaren har beslutat om. Detta ska gälla även om sådan vård inte finns i ditt landsting.<br />
De ska hjälpa dig att hitta en annan vårdgivare där vården kan erbjudas. Har<br />
din ansvariga läkare beslutat att du ska få abstinensbehandling <strong>och</strong> du inte kan få<br />
det i ditt eget landsting är grundregeln att du har rätt till hjälp där vården finns att<br />
få. Ditt hemlandsting ska stå för kostnaderna.<br />
Garanti med problem<br />
I lagen står att landstingen ska erbjuda den vård som invånarna i länet behöver. Det<br />
innebär naturligtvis också missbrukar- <strong>och</strong> beroendevård. Tyvärr fungerar det inte<br />
i alla landets regioner. Vårdgarantin ska hjälpa dig som behöver extra argument för<br />
att få rätt till den vård du behöver inom rimlig tid.<br />
Men vårdgarantin är ingen lag. Garantin är en slags målsättning. Det är en överenskommelse<br />
mellan landstingen <strong>och</strong> staten. Bara en mindre del av landstingen följer<br />
”vårdgarantin” i praktiken. Det drabbar patienter ur alla patientgrupper. Så gäller<br />
också för läkemedelsassisterad underhållsbehandling <strong>och</strong> abstinensbehandling.<br />
När det gäller läkemedelsassisterad underhållsbehandling är det många landsting<br />
som inte uppfyller vårdgarantin. Socialstyrelsen har nu bett landstingen att se över<br />
<strong>och</strong> förbättra sin verksamhet när det gäller metadon <strong>och</strong> subutex (s. 38).<br />
Du kan inte överklaga om du inte får hjälp. Du kan heller inte kräva av din läkare<br />
att skriva en remiss. Du kan inte gå till domstol i Sverige om du inte får vård – du<br />
har ingen ”rätt att bli patient”. Hälso- <strong>och</strong> sjukvårdslagen är ingen rättighetslag<br />
på samma sätt som Socialtjänstlagen. Det är läkaren som gör bedömningen i varje<br />
enskilt fall.<br />
53
Frivilligorganisationernas roll<br />
Alternativ till sjukvården <strong>och</strong> socialtjänsten<br />
Vägen ur ett beroende kan självfallet vara lika individuell som orsaken till ett beroende.<br />
Den bästa hjälpen är den som fungerar.<br />
Om du vänder dig till frivilligorganisationer eller självhjälpsgrupper struntar man<br />
ofta i var i ”missbrukskarriären” du befinner dig. Man fäster inte så stor vikt vid hur<br />
mycket eller hur länge du använt en drog, utan helt enkelt vid hur du ska låta bli att<br />
använda den i fortsättningen. Det kan handla om kamratstöd <strong>och</strong> att försöka hitta<br />
en ny livsstil tillsammans med andra som haft liknande problem som en själv. Eller<br />
anonyma självhjälpsgrupper som NA, DAA <strong>och</strong> AA. Det finns ett mycket stort<br />
utbud av frivilligorganisationer <strong>och</strong> klientrörelser i hela Sverige. Var <strong>och</strong> en arbetar<br />
utifrån sin ideologi <strong>och</strong> egna, väl inarbetade traditioner. För många fungerar det<br />
här som komplement eller alternativ till sjukvårdens <strong>och</strong> socialtjänstens insatser.<br />
Klientrörelser – ett urval<br />
www.aa.se (Anonyma Alkoholister, råd <strong>och</strong> länkar)<br />
Telefon: 08-720 38 42<br />
www.dianovasverige.org (Dianova – internationell klientrörelse)<br />
Telefon: 08-462 92 12<br />
www.fmn.org.se ( Föräldraföreningen mot narkotika)<br />
Telefon: 08-642 06 50<br />
www.iogt.se (Sveriges största nykterhetsorganisation)<br />
Telefon: 08-672 60 00<br />
www.kris.a.se (Kriminellas revansch i samhället)<br />
Telefon:08-643 30 19<br />
www.nasverige.org (Anonyma Narkomaner)<br />
Telefon: 08-411 10 33<br />
www.rainbowsweden.se (brukardriven rehabilitering)<br />
Telefon: 08 - 668 41 20<br />
54
www.rfhl.se (Riksförbundet för hjälp åt narkotika- <strong>och</strong> läkemedelsberoende<br />
- National Association for Aid to Drug Abusers)<br />
08 – 545 560 60<br />
www.rsmh.se (Riksförbundet för social <strong>och</strong> mental hälsa – Swedish<br />
National Association for Social and Mental Health)<br />
Tel: 08-772 33 60<br />
www.svenskabrukarforeningen.se (förening för subutex- <strong>och</strong> metadonpatienter)<br />
Telefon: 08-600 12 99<br />
www.verdandi.se (arbetar för social jämlikhet <strong>och</strong> mot droger)<br />
Telefon: 08-642 28 80<br />
55
Arbete<br />
Arbetsgivarens ansvar<br />
Vilket ansvar har en arbetsgivare på arbetsplatsen när en anställd har beroendeproblem?<br />
När det gäller den egna verksamheten <strong>och</strong> de anställdas säkerhet <strong>och</strong> hälsa gäller<br />
arbetsmiljölagen. I denna står att arbetsgivaren har en undersökningsplikt att kontrollera<br />
problem som uppstår på en arbetsplats, till exempel vid missbruk.<br />
Om misskötsamhet kan bero på missbruk ska medicinsk expertis kopplas in. Arbetsmiljölagen<br />
gör ingen skillnad på legala eller illegala droger. Det är läkaren som<br />
avgör om det handlar om sjukdom eller inte. Arbetsgivaren kan stänga av dig från<br />
ditt jobb under pågående missbruk. Han eller hon kan här begära papper på att du<br />
är drogfri innan du får komma tillbaka i arbete. Här kan det krävas att du lämnar<br />
urinprov.<br />
Vilket ansvar har arbetsgivaren mot den anställde som har beroendeproblem?<br />
Även om du är borta kortare perioder som inte kräver sjukintyg så har arbetsgivaren<br />
undersökningsskyldighet. Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar kommer in i<br />
bilden så snart en sjukdom påverkar arbetet. Försäkringskassan ska ta initiativ till<br />
ett möte när man behöver utreda hur mycket eller lite du klarar att jobba <strong>och</strong> behov<br />
av rehabilitering. Det ska man göra även om din arbetsgivare inte vet varför du är<br />
sjukskriven, du har rätt att stryka diagnosen i sjukintyget. Då ska försäkringskassan<br />
samarbeta med socialtjänsten eller ansvarig läkare för att du ska få hjälp. Så länge<br />
du är sjukskriven är det vården som skall hjälpa dig att om möjligt bli frisk.<br />
När du kommer tillbaka till jobbet ska arbetsgivaren anpassa dina arbetsuppgifter<br />
så att du kan klara jobbet. Därför är det naturligtvis bra om han/hon vet varför du<br />
varit borta. Om det behövs <strong>och</strong> det finns utrymme i verksamheten, ska man också<br />
erbjuda att omplacera dig. Allt detta ska prövas innan det kan bli tal om uppsägning.<br />
Beroende av narkotika eller läkemedel ger arbetsgivaren rehabiliteringsansvar,<br />
precis som för andra sjukdomstillstånd.<br />
56<br />
Socialtjänsten kan pröva att be din arbetsgivare att betala hela eller delar av din behandlingskostnad.<br />
Det finns ingen lag som kräver detta, men många arbetsgivare gör det ändå. Socialtjänsten<br />
får inte kontakta din arbetsgivare om du inte ger ditt samtycke.
Det är bra om du är med i facket<br />
Du kan behöva stöd om det uppstår en konflikt med din arbetsgivare. Om du är<br />
med i facket så har du ett eget ombud som en del i din rättshjälp. Förhandlingarna<br />
börjar i första ledet mellan ditt fackliga ombud <strong>och</strong> dina arbetsgivare. Få tvister<br />
behöver gå så långt som till arbetsdomstolen. Om det ändå slutar där får du ditt<br />
ombud med dig under rättegången.<br />
Om du inte är med i facket får du gå till advokat <strong>och</strong> betala detta själv. Eftersom du<br />
inte får något fackombud är det svårt att driva förhandling med arbetsgivaren.<br />
Hos arbetsförmedlingen<br />
Vad krävs för att bli inskriven i Arbetsförmedlingen?<br />
För att kunna vara inskriven ska man kunna ta jobb <strong>och</strong> ha behov av arbetsförmedlingens<br />
tjänster för att få ett arbete.<br />
Du måste inte ha ett eget boende, men ett ordnat boende. Du ska inte ha ett<br />
pågående missbruk (läs mer i avsnittet om Sekretess, s. 65). Då har socialtjänsten<br />
hänvisat dig till arbetsförmedlingen för tidigt. Man vill vara övertygad om att du<br />
klarar att jobba. Det gäller även de stödanställningar där det ställs lägre krav på dig<br />
än på den ordinarie arbetsmarknaden.<br />
Vad finns det för särskild hjälp att få?<br />
Om du inte alls kan förväntas orka med ett vanligt jobb finns det flera former av<br />
skyddade anställningar. Det är ofta den anställningsform med stöd som först kan<br />
bli aktuellt innan arbete på öppna marknaden är möjligt. Det kan handla om stöd<br />
till utvecklings- eller trygghetsanställningar. Sådana anställningar innebär möjlighet<br />
för arbetsgivaren att få bidrag till en stor del av din lön, också om du blir anställd<br />
av en privat arbetsgivare.<br />
Det kan också hända att du har rätt till en offentligt skyddad anställning, OSA.<br />
Staten ger bidrag till offentliga verksamheter, som kommunerna, för att ordna olika<br />
former av skyddade anställningar.<br />
Offentligt skyddat arbete (OSA).<br />
Om du har funktionshinder som ger nedsatt arbetsförmåga kan du få arbete hos en offentlig<br />
verksamhet, till exempel kommunen. Det är för att du ska få hjälp att hitta ett arbete du orkar<br />
med <strong>och</strong> samtidigt rehabiliteras. För att få rätt till OSA ska du ha ett ”socialmedicinskt funktionshinder”,<br />
till exempel till följd av långvarig droganvändning, ha en långvarig psykisk sjukdom,<br />
eller vara arbetslös <strong>och</strong> omfattas av LSS (lagen om stöd <strong>och</strong> service till vissa funktionshindrade,<br />
s. 39). Under tiden du har en OSA får du lön.<br />
57
Bra att veta om bostad<br />
Hyran<br />
Om du har socialbidrag kan du be socialtjänsten att betala din hyra direkt till värden<br />
om du är mycket orolig att inte klarar att betala i tid själv.<br />
Grannsämja<br />
Det finns exempel på domar mot hyresgäster där man bedömt störningar som<br />
beror på missbruk som värre än andra störningar. Tänk också på att du är helt<br />
ansvarig för vad andra som befinner sig hemma hos dig gör!<br />
Hyresgästens ansvar finns reglerat i Hyreslagen.<br />
Om du behöver bostad<br />
Både lägenheter <strong>och</strong> stödboende är en bristvara på många håll i landet. Men många<br />
kommuner försöker lösa det genom olika former av ”boendetrappor” där du kan få<br />
börja pröva olika nivåer efter till exempel en avslutad behandling.<br />
Det kan handla om:<br />
• Stödboende med personal<br />
• Träningslägenhet<br />
• Försökslägenhet<br />
En försökslägenhet syftar till att du under en prövotid bor självständigt för att till<br />
sist ta över kontraktet.<br />
Hör dig för om hur det fungerar i din kommun!<br />
Alla har rätt att flytta<br />
Om det ser svårt ut i din kommun har du som alla andra rätt att flytta. Där du<br />
har din huvudsakliga nattvila är den kommun som ska betraktas som din hemkommun,<br />
oavsett hur du bor. (Undantag gäller om du bor på HVB-hem där den<br />
huvudsakliga verksamheten är missbruksvård. Då är det fortfarande den kommun<br />
som har köpt platsen åt dig som är ansvarig, inte den kommun där hemmet ligget).<br />
Om du har en pågående vårdutredning i din gamla kommun så kan de inte släppa<br />
ansvaret för dig. De ska se till att den slutförs <strong>och</strong> att du får hjälp. Den nya kommunen<br />
ska hjälpa till.<br />
58
Om två kommuner bråkar om var du hör hemma ska länsstyrelsen i den nya kommunen<br />
avgöra (s. 27).<br />
Det är en skyldighet – <strong>och</strong> en rättighet – att vara skriven där man egentligen bor.<br />
Det är denna kommun, din hemkommun, som har huvudansvaret för att du får<br />
stöd <strong>och</strong> hjälp. När du har folkbokfört dig i en kommun kallas den kommunen<br />
för din folkbokföringskommun. Du har rätt att vara borta härifrån i sex månader<br />
utan att skriva dig i den kommun där du vistas. Men också här gäller undantag för<br />
vistelse i institution för missbruksvård eller anstalt. Det är inte den kommunen där<br />
behandlingshemmet eller fängelset ligger som ska ta över ansvaret för dig. När du<br />
avslutar din vistelse där – kontakta din folkbokföringskommun! De ska hjälpa dig<br />
när du kommer hem igen.<br />
59
Ekonomi<br />
– det här har du rätt till<br />
Grundreglerna för vad man kan få ekonomisk hjälp med finns också i socialtjänstlagen.<br />
Du kan få försörjningsstöd för att uppnå en ”skälig levnadsnivå”.<br />
Där ingår:<br />
• livsmedel, kläder <strong>och</strong> skor<br />
• lek <strong>och</strong> fritid (man ska särskilt se till barns behov, om du har barn)<br />
• förbrukningsvaror, hälsa <strong>och</strong> hygien<br />
• dagstidning, telefon <strong>och</strong> TV-avgift,<br />
• boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring<br />
medlemskap i fackförening <strong>och</strong> arbetslöshetskassa.<br />
•<br />
Riksnormen<br />
Det finns en riksnorm för hela landet som regeringen fastställer utifrån förändringar<br />
i prisnivåer <strong>och</strong> olika hushålls ”baskonsumtion”. på grundval av officiella prisundersökningar<br />
av olika hushållstypers baskonsumtion. Din kommun kan räkna<br />
annorlunda <strong>och</strong> ge högre bidrag.<br />
(SoL kap 4 § 1-3)<br />
I enskilda ärenden kan man också ge mer - eller mindre – om det finns särskilda<br />
skäl till detta. Man kan ge dig mindre stöd om du befinner dig i missbruk för att<br />
man inte vill bidra till att pengar går till droger, läs mer nedan.<br />
Krav på att du ska förvärvsarbeta?<br />
För att de ska kunna kräva att du ska arbeta måste du först ha klarat din drogfrihet.<br />
Arbetsförmedlingarna har oftast principen att du ska visa sex månaders dokumenterad<br />
drogfrihet för att få hjälp genom dem att söka vanligt arbete. När du nått hit<br />
vill man att du ska söka jobb. Det gäller alla som får bistånd genom socialtjänsten,<br />
<strong>och</strong> kraven på att flytta för att ta arbete har ökat.<br />
Du kan få mindre pengar om du missbrukar<br />
Om du inte följer vårdplanen <strong>och</strong> kontakten med din socialsekreterare händer det att<br />
man utgår ifrån att du återgått i till missbruk. Då kan man reducera ditt socialbidrag,<br />
<strong>och</strong> ge lägre belopp eller till <strong>och</strong> med matkuponger. Var noga med att se till att du får<br />
hjälp med hyran på ett sätt som fungerar i tid! (läs mer i avsnittet om boende, s. 58.)<br />
60
När barn riskerar att fara illa<br />
Om du har missbruks-eller beroendeproblem finns förstås risk att dina barn får<br />
bekymmer. Men det finns mycket du kan göra för att underlätta för ditt barn eller<br />
din tonåring under tiden du söker hjälp för dina egna problem.<br />
På många håll finns stödgrupper där barn <strong>och</strong> ungdomar kan delta för att med<br />
hjälp av en terapeut bearbeta sina erfarenheter tillsammans med andra i samma<br />
ålder.<br />
Att barnen får möjlighet att prata om det de känner <strong>och</strong> upplever är en väg att<br />
minska känslor av maktlöshet <strong>och</strong> skuld, som ofta uppstår när en förälder mår<br />
dåligt.<br />
Du kan vända dig till barn- <strong>och</strong> ungdomspsykiatrin, BUP, där du bor eller socialtjänsten<br />
för att höra vilka alternativ som finns där du bor.<br />
En kontinuerlig kontakt med andra vuxna - släktingar, vänner till familjen eller<br />
annan vuxen som står barnet nära - är förstås extra viktig för barnets trygghet <strong>och</strong><br />
självkänsla när du som förälder har det jobbigt.<br />
Om du uppmuntrar till en öppen kontakt med andra vuxna hjälper du ditt barn att<br />
slippa känslan av att familjens ”hemlighet” måste vaktas.<br />
Det finns också möjlighet att be om hjälp med en kontaktperson eller stödfamilj<br />
för barnet genom socialtjänsten.<br />
Görs alltid en utredning om barnen om en förälder söker hjälp för<br />
missbruk narkotika/läkemedel?<br />
Om det finns tecken på att det kan finnas missbruk hos föräldrarna görs en anmälan<br />
till den avdelning på socialtjänsten som jobbar med barn eller ungdom. Först<br />
gör man en förhandsbedömning där man tittar på vad socialtjänsten sedan tidigare<br />
har för information om din familj. De talar med dig för att höra din uppfattning.<br />
Och de kan tala med barnen. I detta skede får de inte inhämta upplysningar utanför<br />
sin egen myndighet eller er familj.<br />
Sedan fattar man ett beslut på chefsnivå om en utredning ska inledas.<br />
Om man väljer att inte inleda en utredning kan man istället hänvisa till öppenvård<br />
eller BUP. Vissa socialtjänster har en egen öppenvård där du som förälder kan få<br />
stödsamtal, även utan att det har gjorts någon utredning.<br />
61
Om man väljer att öppna en utredning ska du informeras om detta.<br />
Informationen ska innehålla:<br />
• vad som är anledning till utredningen,<br />
• information om vad en utredning innebär,<br />
• förslag på tid för samtal eller besök, <strong>och</strong><br />
handläggarens namn, adress <strong>och</strong> telefonnummer.<br />
•<br />
Regler för utredningen<br />
Bara om socialtjänsten beslutar att inleda en utredning kan de ta kringkontakter<br />
som BVC, skola, dagis <strong>och</strong> sjukvård. De har också rätt att få uppgifter om dina<br />
sjukvårdskontakter som förälder: uppgifter som behövs för utredningen ska lämnas<br />
ut från sjukvården. (SoL 14 kap 1 §)<br />
Man får inte göra en bredare utredning än vad som krävs. Hur omfattande information<br />
som behövs bedöms från fall till fall: man vill veta vad det är som ni som familj<br />
har problem med <strong>och</strong> hur stora problemen är. Det ska bara handla om sådana<br />
uppgifter som har betydelse för just ditt <strong>och</strong> ditt barns fall.<br />
De ska i möjligaste mån tillsammans med dig som förälder göra en utredningsplan.<br />
Det är bara vårdnadshavarna som får ta del av den planen. I denna plan redogör<br />
man för vilka kontakter socialtjänsten behöver ta <strong>och</strong> vilka som föräldrarna vill<br />
att man ska tala med. Man pratar inte med ett barns andra släktingar om du inte<br />
samtycker.<br />
Utredningen ska vara klar inom 4 månader från när den påbörjades. Uppgifterna<br />
ligger sedan kvar i fem år. Om det blir aktuellt kan utredningen öppnas igen inom<br />
de fem åren, annars rensas alla uppgifter bort från registren.<br />
Om du <strong>och</strong> socialtjänsten inte kommer överens?<br />
Om du inte vill att ditt barn ska omhändertas men socialtjänsten bedömer att det<br />
är enda utvägen kan de tvångsomhänderta barnet enligt LVU. Det gäller också om<br />
ditt barn fyllt 15 år, men själv inte vill ta emot vård ”utanför hemmet”, som det<br />
kallas. Ett sådant beslut fattas av domstol. Både du <strong>och</strong> barnet har rätt till biträde –<br />
oftast en advokat. (Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga)<br />
Men också om du har barn som omhändertagits finns det regler för din umgängesrätt.<br />
Detta är fastställt både i Föräldrabalken 6 Kap. 15§, SoL <strong>och</strong> LVU.<br />
62
Det gäller tystnadsplikt för socialsekreterare <strong>och</strong> familjerådgivare<br />
Om du som förälder tar kontakt med socialtjänsten behöver du inte vara orolig för att obehöriga<br />
*) ska få veta det eller något om vad ert ärende gäller. Sådana uppgifter förvaras alltid så<br />
att obehöriga inte kan läsa dem, <strong>och</strong> det är straffbart för personalen att sprida uppgifterna på<br />
annat sätt. Ingen obehörig får heller veta om att det pågår en utredning om ditt barn. I det här<br />
avsnittet beskriver vi vilka som socialtjänsten kan kontakta om de behöver göra en utredning<br />
om barn som riskerar att fara illa. Sekretesslag (1980:100) 7 kap §4 (Undantag för LVU, s. 62,<br />
där själva domstolsbeslutet blir offentlig handling).<br />
Socialtjänstlagen beskriver kommunernas ansvar för barnen:<br />
Socialnämnden skall:<br />
• verka för att barn <strong>och</strong> ungdom växer upp under trygga <strong>och</strong> goda förhållanden,<br />
• i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveckling <strong>och</strong> en gynnsam fysisk <strong>och</strong><br />
social utveckling hos barn <strong>och</strong> ungdom<br />
(5 kap 1 §)<br />
Om socialtjänsten får reda på att ett barn kan behöva stöd eller riskerar att fara illa är de<br />
skyldiga att ta reda på vad barnet behöver. (SoL kap 11).<br />
Alla som i sitt arbete kommer i kontakt med barn <strong>och</strong> ungdomar som kan behöva hjälp är<br />
skyldiga att anmäla till socialtjänsten <strong>och</strong> hjälpa till med uppgifter. Anmälningsplikten vad gäller<br />
barn <strong>och</strong> ungdomar regleras i Socialtjänstlagen 14 kap. 1 §.<br />
Lagen säger att man så långt som möjligt ska samarbeta med dig som är förälder när det gäller<br />
insatser för dina barn (SoL 5 kap 1 §).<br />
*) Obehörig är den som inte behöver uppgifterna för att kunna sköta sitt arbete <strong>och</strong> fatta beslut om vilka<br />
insatser som kan behövas för dig <strong>och</strong> din familj.<br />
63
64<br />
Lästips<br />
Fakta (svenska webbsidor, ibland med information på anda språk)<br />
www.can.se (alkohol, tobak, narkotika, statistik m.m.)<br />
www.kilen.org (läkemedel, biverkningar, beroende – även på engelska)<br />
Hälsa<br />
www.vardguiden.se (Vårdguiden – möjlighet till information på andra språk på vissa områden)<br />
www.fhi.se (Folkhälsoinstitutet – möjlighet till information på andra språk på vissa områden)<br />
www.suntliv.nu (samarbete om beroende mellan landsting <strong>och</strong> kommuner)<br />
sok.sll.se (Stockholms läns landsting med information om asylsjukvård <strong>och</strong> vårdgarantin på<br />
andra språk)<br />
Riktlinjer <strong>och</strong> program för vård <strong>och</strong> behandling<br />
www.socialstyrelsen.se/Amnesord/missbruk/riktlinjer/ (Nationella riktlinjer för missbruks<strong>och</strong><br />
<strong>beroendevården</strong>)<br />
www.norrastockholmspsykiatri.se (vårdprogram Stockholm, läkemedelsberoende)<br />
www.sbu.se (utvärderingar av behandlingsmetoder etc.)<br />
Ekonomiskt bistånd på flera språk<br />
www.socialstyrelsen.se (om ekonomiskt bistånd på 8 språk)<br />
Konsult för vård för dig som har annan bakgrund än svensk<br />
www.ls.sll.se (sök Transkulturellt centrum)<br />
Sveriges invandrare mot narkotika<br />
www.simon.org.se<br />
Publikationstips<br />
<strong>RFHL</strong>: tidigare publikation om kriminalvården (endast på svenska)<br />
”<strong>Dina</strong> <strong>rättigheter</strong> <strong>och</strong> <strong>möjligheter</strong> i kriminalvården” går att beställa hos <strong>RFHL</strong>, www.rfhl.se<br />
För dig som är ung<br />
Om du inte är myndig eller inte har hunnit fylla 20 år finns särskilda bestämmelser. Därför<br />
riktar sig det här häftet inte till dig, men det finns många tips om verksamheter där du kan<br />
få hjälp i din hemtrakt på<br />
www.rodasidorna.se<br />
www.ung.oberoende.info (att vara ung <strong>och</strong> beroende)<br />
Du kan också ringa till socialtjänsten där du bor, eller gå till en ungdomsmottagning eller till<br />
din husläkare om du har problem med droger eller tabletter.
Kort om sekretesslagen<br />
De sekretessregler vi har skrivit om i det här häftet är de mest grundläggande reglerna<br />
i kontakt mellan en del av myndigheter som kan bli inblandade i ditt ärende.<br />
Sekretessen tar sin utgångspunkt i sekretesslagen (1980:100).<br />
Men det finns undantag <strong>och</strong> olika grader av sekretess som till exempel kan påverkas<br />
av vad du jobbar med, exempelvis trafik eller andra verksamheter som berör<br />
allmänheten.<br />
För att få veta mer om hur det ser ut i ditt fall kan du be om hjälp av en jurist på<br />
till exempel din kommun, landstinget, länsstyrelsen i ditt län eller facket om det är<br />
en fråga som rör arbetet. Om du inte får all information du behöver här, så vet man<br />
var du kan vända dig för att hitta rätt.<br />
Två viktiga exempel på när det inte råder sekretess är:<br />
Arbetsförmedlingen kontaktar arbetslöshetskassan om du uppbär a-kassa <strong>och</strong> befinner<br />
dig i missbruk. Rätten till a-kassan kan prövas.<br />
Om du studerar på högskola. Socialtjänsten ska lämna uppgifter om en studerande<br />
som behövs för prövning av ett ärende om att avskilja en student från högskoleutbildning.<br />
Det här kan användas om du innebär en risk för dina studiekamrater eller<br />
din studieenhet. Lag (2007:174)<br />
65
Vårdens riktlinjer<br />
Det finns särskilda nationella riktlinjer för beroendevård. I dessa beskrivs vilka metoder<br />
som enligt vetenskapen fungerar bäst. Det är första gången som Socialstyrelsen<br />
har tagit fram gemensamma riktlinjer för socialtjänst <strong>och</strong> sjukvård. De ska<br />
ses som en vägledning för socialtjänstens <strong>och</strong> hälso- <strong>och</strong> sjukvårdens verksamhet<br />
för personer med missbruksproblem. De är till för att vården ska bli bättre <strong>och</strong><br />
att utbudet ska vara mer lika i olika delar av landet. På många håll i landet arbetar<br />
man nu med att anpassa sin verksamhet till riktlinjerna. Verksamheten ska bedrivas<br />
med stöd av kunskap om vilka metoder <strong>och</strong> tekniker som är mest effektiva, både ur<br />
patientens/klientens synvinkel <strong>och</strong> ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.<br />
Du kan läsa riktlinjerna på Internet: www.socialstyrelsen.se<br />
(sök på ”Nationella riktlinjer för missbruks- <strong>och</strong> beroendevård”)<br />
Riktlinjerna gäller inte för läkemedelsberoende. Där arbetar man istället med vårdprogram<br />
i de enskilda landstingen. Vårdprogrammen kan du få om du vänder dig<br />
till ditt landsting. De finns i versioner som är skrivna för dig som är patient.<br />
66
Tack!<br />
Många har bidragit till denna folder genom att låta sig intervjuas <strong>och</strong> ge klarhet<br />
om olika områden i missbruks-<strong>och</strong> <strong>beroendevården</strong>. Både personer med egen<br />
bakgrund av beroende <strong>och</strong> ansvariga tjänstemän inom socialtjänst <strong>och</strong> hälso- <strong>och</strong><br />
sjukvården i olika delar av landet har kommit med värdefulla synpunkter <strong>och</strong> hjälpt<br />
till med faktagranskning.<br />
Ett särskilt tack till Sven-Olof Evermo på ALNA, Britt Vikader <strong>och</strong> Stefan Borg på<br />
Beroendecentrum Stockholm, Lars Magnusson på Kungsholmens stadsdelsförvaltning,<br />
Barbro Rosberger, <strong>RFHL</strong>:s läkemedelsutskott, Magnus Hörnqvist vid kriminologiska<br />
institutionen på Stockholms universitet <strong>och</strong> <strong>RFHL</strong>, Sonja Wallbom som<br />
är förbundsordförande för <strong>RFHL</strong>, Gigi Isaksson på sociala enheten vid Sveriges<br />
Kommuner <strong>och</strong> Landsting, Marco Scarpinati Rosso på Transkulturellt Centrum,<br />
Mustafa Douglah, översättare till arabiska <strong>och</strong> verksam vid Iris Utvecklingsscenter<br />
i Enköping, <strong>och</strong> inte minst personalen på Qvinnoqulan i Stockholm, som alla<br />
bidragit med idéer eller på annat sätt varit behjälpliga under sammanställningen<br />
av texterna.<br />
Camilla Svenonius<br />
<strong>RFHL</strong><br />
Lagerlöfsgatan 8, 112 60 Stockholm<br />
camilla.svenonius@rfhl.se<br />
08 – 545 560 60<br />
Översättningar<br />
Arabiska: Mustafa Douglah<br />
Engelska: ELEX Språkbyrå, Pajala<br />
Ryska: Slavic Press<br />
Somaliska: Abdillahi Hussein<br />
Layuot <strong>och</strong> illustrationer: Christer Blum<br />
67
68<br />
Foldern är framtagen av <strong>RFHL</strong>, Riksförbundet för hjälp åt narkotika- <strong>och</strong> läkemedelsberoende<br />
i samverkan med Sveriges Kommuner <strong>och</strong> Landsting 2008.<br />
Produktionen har bekostats av Mobilisering mot narkotika.<br />
Foldern är även utgiven på arabiska, somaliska, ryska <strong>och</strong> engelska <strong>och</strong> kan<br />
beställas på www.rfhl.se.