Dina rättigheter och möjligheter i beroendevården - RFHL

Dina rättigheter
och möjligheter
i beroendevården
1

FÖRORD
Tror du att du har ett beroende?
Läs det här!
Den här skriften vänder sig till dig som vill sluta använda droger eller beroendeframkallande
läkemedel.
Vägen ur ett beroende ser olika ut, och möjligheterna till vård ser olika ut i olika
delar av landet.
Men oavsett var du bor i Sverige har du rätt till behandling för din användning av
droger eller läkemedel.
Andra rättigheter – som underhållsbehandling med subutex eller metadon och
hjälp med bostad – kan du behöva kämpa för. Det kan kännas motigt när man på
vägen mot ett drogfritt liv får klart för sig vilka brister systemet ibland har. Det är
lätt att få intrycket att en del ”rättigheter” mest verkar finnas på pappret.
Men det finns ofta vägar att gå även när det gäller till synes svårlösta problem!
I socialtjänstlagen står det: ”Socialnämnden skall aktivt sörja för att den enskilde
missbrukaren får den hjälp och vård som han eller hon behöver för att komma ifrån
missbruket.”
Och du ska ges möjlighet att vara med och bestämma vilken hjälp du behöver, både
hos socialtjänsten och sjukvården. Det är samhällets skyldighet och din rättighet.
I den här skriften finns också information om andra möjligheter till hjälp än den
offentligt finansierade vården. Frivilligorganisationer, kamratföreningar och självhjälpsgrupper
har hjälpt många till ett liv utan droger.
Vi har också velat ge tips och råd om hur du kan gå tillväga om du inte har svenska
som modersmål. Skriften finns översatt till arabiska, engelska, ryska och somaliska.
Det handlar kort sagt om dina rättigheter och möjligheter i beroendevårdens Sverige!
Du som jobbar med missbruksbehandling eller inom uppsökande verksamhet kan
också ha nytta av att läsa den här skriften.
Skriften vänder sig inte till dig som är under 20 år eftersom det råder andra lagar
och regler för unga med missbruksproblem.
2

Innehåll
Inledning ......................................................................... 4
Vad är beroende? ............................................................. 6
Vad är bra vård? ............................................................ 11
Att söka vård genom Socialtjänsten ............................ 16
Att söka hjälp hos sjukvården ...................................... 32
Dina rättigheter som patient........................................ 40
Läkemedelsberoende..................................................... 44
”Samsjuklighet” ............................................................ 52
Vårdgarantin .................................................................. 53
Frivilligorganisationernas roll ...................................... 54
Arbete ............................................................................ 56
Bra att veta om bostad .................................................. 58
Ekonomi – det här har du rätt till ............................... 60
När barn riskerar att fara illa ........................................ 61
Kort om sekretesslagen ................................................. 65
Vårdens riktlinjer ......................................................... 66
3

Inledning
Du är inte ensam!
Missbruks- och beroendeproblematik är ett växande folkhälsoproblem. Det är ett
problem med många ansikten.
Ungefär en miljon svenskar får regelbundet lugnande, smärtstillande eller sömngivande
läkemedel av sin läkare. Av dem har minst 250 000 människor blivit beroende
och behöver hjälp för att sluta. Ofta har man fått problem efter att fått medicin
från sin läkare mot oro, sömnproblem eller smärta.
30 000 har ett ”tungt” missbruk av narkotika, alltså injicerar eller använder narkotika
varje dag. Utbudet av nya droger ökar. Tillsammans med lägre priser gör det
här att narkotikamissbruk har spritt sig till nya grupper, i alla samhällsklasser.
Som narkoman får man genast dubbla problem. Du är inte bara ”missbrukare” eller
beroende. I lagens ögon är du också kriminell. Det dolda missbruket antas vara
stort.
Men det finns hjälp att få. Ju tidigare du bestämmer dig för att ändra dina vanor,
desto mindre är risken att hamna i ett allvarligt beroende.
Och även svåra beroendeproblem går att behandla.
När du har fattat beslutet att göra något åt din situation är mycket vunnet!
4
”Alkoholproblem har vi valt att inte ta upp som enskilt
problem i den här skriften. Det beror på att det redan
finns mycket information att ta del av på annat håll.
Du kan ändå ha nytta av att läsa detta om du tycker att
alkohol är en del av ditt bekymmer. Blandmissbruk av
olika droger, där alkohol är en, är mycket vanligt. Beroende
eller missbruk av flera droger är ett allvarligt
hot mot hälsan, som ofta kräver både medicinsk och
annan vård för att komma ur.”

Vad som än är skälet för dig att
sluta har du rätt till hjälp. Och
trots att lagen inte accepterar
narkotikaanvändande så ska du
få den hjälp du behöver och när
du behöver den. Det gäller var
du än bor och oavsett vilken
drog det handlar om.
Att bestämma sig för att söka hjälp
Att vara beroende eller befinna sig i ett missbruk kan kännas skamfyllt. Man är
rädd för omgivningens reaktioner. För vad arbetsgivare och myndigheter ska säga
och göra. Man oroar sig för hur familj och vänner ska känna och reagera.
Lagen gör också skillnad på olika typer av missbruk och beroende. Att använda narkotika
är olagligt. Att äta stora mängder narkotikaklassade läkemedel är däremot
lagligt - så länge du får dem från din läkare. Det kan vara mediciner som du får
mot till exempel sömnproblem, ångest eller smärttillstånd men som har gjort dig
beroende. Att du har ont eller har svåra sömnproblem kan göra att det känns extra
svårt att bestämma dig för att sluta med de här medicinerna. Särskilt om man är
rädd att det saknas annan vård att få.
Alla de här sakerna bidrar till att många väntar alldeles för länge med att söka
hjälp. Av oro för de fysiska konsekvenserna, eller av rädsla att avslöja sina problem.
Många tar beslutet att söka hjälp först när de tappat kontrollen över delar av tillvaron
- det har blivit svårt att klara vardagsliv och arbete. Ekonomin kan ha havererat
eller du har fått problem med polis och andra myndigheter. Eller det har blivit problematiskt
i relationen till någon som står dig nära. Det kan handla om att någon i
omgivningen ställer ett ultimatum: ”Sluta eller jag går!”
5

Vad är beroende?
Orsaken till ett beroende är mycket individuellt. Livssituation och uppväxtförhållanden
är faktorer i miljön som kan spela in. Ärftlighet kan också ha betydelse.
Man vet idag att till exempel stresshormoner ökar känsligheten i kroppens belöningssystem.
Att ha en stressad livssituation kan göra att du löper större risk än
vanligt att utveckla ett drogberoende.
Ett beroende kan också ta olika lång tid att utveckla och vara olika svårt att ta sig ur.
Man vet att vissa droger är lättare att bli beroende av än andra. Det gäller substanser
som alkohol, tobak och narkotiska preparat. Det här gäller självklart vare sig du
köper alkohol eller droger illegalt, på systemet eller får ett recept av din läkare.
Men gemensamt för alla som utvecklat ett beroende är att hjärnans belöningssystem
förändrats. Hjärnan blir, drastiskt uttryckt, kidnappad. Den har blivit tillvand
med drogen och har utvecklat ett ”drogminne”. För många blir därför enda utvägen
ur ett beroende att helt avhålla sig från den drog som man blivit beroende av.
Farliga och ofarliga droger
Det är en vanlig uppfattning att det är mycket farligare med ”tunga” droger, som
heroin, än ”lätta” droger, som cannabis. Om du har erfarenhet av olika droger kan
det kännas främmande att prata om all narkotika som lika farlig. Men det är just
det: det är omöjligt att på förhand veta vilken drog man har extra stor känslighet
för. Det är ju den drog som du fastnat på som var den farligaste för dig. I Sverige
6
Stress ökar risken att få beroendeproblem. För mycket
- eller för lite – arbete, krisreaktioner och sorg är situationer
när det är lätt att vilja bedöva sig och slippa
känna. Och extra riskabelt att göra det…

skiljer man därför inte på lättare och tyngre droger. Man vill undvika synen på till
exempel cannabis eller khat som ”ofarliga” droger.
När vet jag om jag är beroende?
Däremot skiljer man förstås inom vården på olika stadier av droganvändning. Man
kan se det som en trappa där det nedersta steget är lätt att kliva ner från. Det
översta steget – ett beroende - kan det vara mycket svårt att klara sig tillbaka från
utan hjälp.
Riskbruk
Korta perioder av användning utan konsekvenser. Det här leder i normala fall
inte till att du behöver uppsöka vård, men innebär att du ligger i riskzonen att
utveckla ett beroende. *)
Missbruk
Överanvändning som får konsekvenser. Du har ännu inte blivit beroende. Minst
en av följande punkter stämmer med hur du haft det under det senaste året
1. Upprepad användning av drogen som leder till misslyckande att fullgöra dina
skyldigheter på arbetet, i skolan eller i hemmet.
2. Upprepad användning av drogen i riskfyllda situationer som exempelvis bilkörning
eller i arbetslivet.
3. Upprepad kontakt med rättsväsendet till följd av missbruket.
4. Fortsatt användning trots återkommande problem.
*) Eftersom det är olagligt att använda narkotiska preparat som du inte fått genom din läkare betraktas allt
bruk av sådan narkotika som missbruk. (Läs mer ”Missbrukare – skällsord eller diagnos”, s. 9)
7

Beroende
Om du svarar ja på minst tre av de följande sju frågorna har du utvecklat ett beroende.
1. Behov av allt större dos för att uppnå ruseffekt.
2. Abstinensbesvär när bruket upphör.
3. Intag av större mängd eller intag under längre tid än vad som avsågs.
4. Varaktig önskan, eller minskade försök, att minska intaget.
5. Betydande del av livet ägnas åt att skaffa, konsumera och hämta dig från bruket
av drogen.
6. Viktiga sociala, yrkesmässiga aktiviteter eller fritidsaktiviteter försummas.
7. Fortsatt användning trots kroppsliga eller psykiska skador.
Det här gäller enligt det internationella systemet DSM-IV, som är ett av två scheman
som används inom sjukvården och annan specialiserad beroendevård. Det
andra schemat kallas ICD 10 och är snarlikt.
Tvärtemot vad många tror är beroende alltså ett allvarligare tillstånd än missbruk.
Det har gått längre. Ett obehandlat beroende får förr eller senare konsekvenser för
den drabbade på livets alla områden – fysiskt, psykiskt och socialt.
Var du befinner dig i den här trappan ska vara vägledande för vilken vård du erbjuds,
både på sjukhusens beroendekliniker och om du söker hjälp inom socialtjänsten.
För att förenkla kommer vi i fortsättningen i det här häftet, så ofta det går, skriva
användning av droger eller läkemedel istället för ”missbruk eller beroende”. Det
beror också på att du har rätt till hjälp även om du inte hunnit utveckla ett missbruk
eller beroende.
Att hitta ”rätt”
Särskilt i början av drogfriheten kan du behöva ta hjälp från flera håll. Det kan
handla om kontakt både med beroendevården och med självhjälpsgrupper eller
någon annan klientrörelse. I takt med att du klarar att hålla dig drogfri blir behovet
av samhällets alternativ mindre. Till sist klarar du dig förhoppningsvis helt utan
dem. Då kan den självhjälpsgrupp eller klientrörelse du ”hittat hem i” bli viktig.
Gruppen som du har lärt känna kan få en stor roll i både ditt sociala liv och din
drogfrihet (läs mer om frivilligorganisationer på s. 54).
8

Missbrukare – diagnos eller skällsord?
I Sverige är användning och all befattning med narkotika olaglig. Allt användande betraktas
som missbruk. Det här gäller också om du använder narkotikaklassade läkemedel på ett otillåtet
sätt, till exempel genom att gå till olika läkare eller köper tabletter illegalt. Man kan säga
att en oönskad effekt av hur lagstiftningen ser ut är att man kan bli betraktad som kriminell
mer än som en person som behöver hjälp.
Inom sjukvården är missbruk och beroende olika diagnoser
Inom beroendevården är missbruk en diagnos som kan ställas vid sidan av diagnosen beroende.
Du klassas alltså inte automatiskt som ”missbrukare” inom vården, även om missbruk
kan vara ett av dina problem.
Hur stora problem du har ska vara avgörande för vilken insats du behöver
Begär att få veta vilka alternativ som finns inom ditt landsting och din kommun. Du kan alltid
ringa och be om råd anonymt, eller be en släkting eller vän hjälpa dig. Du kan också vända dig
till en frivilligorganisation för att få råd och stöd.
Alternativ till gruppstöd
Att samtala i grupp passar inte alla. Många upplever det som jobbigt eller omöjligt
att prata öppet om sitt missbruk eller beroende med andra. Ett alternativ kan då
vara att välja en husläkare som du känner förtroende för, eller annan vårdpersonal
som har tid att lyssna – till exempel en kurator i vården eller terapeut eller drogrådgivare
hos kommunen. På en vårdcentral kan man också hjälpa dig med medicinsk
kontroll, som drogprov, om du känner att det underlättar för dig att hålla dig
drogfri.
Annars finns det förstås många olika sorters privat terapi att välja mellan. Men det
kräver en plånbok som tillåter det.
9

Drogfriheten först
Du behöver ju inte bestämma dig på en gång. Början av drogfriheten är ofta en
period när man prövar sig fram tills man hittar den form av stöd som fungerar bäst
för en själv.
När du har läst det här häftet har du fått en bild av några av de alternativ som finns.
Krokig eller rak, den väg som du hittar till att må bra utan droger eller läkemedel
är en bra väg!
10
Vilket ansvar har samhället?
Kommunerna ansvarar genom socialtjänsten för den övergripande, långsiktiga rehabiliteringen.
Det här regleras i Socialtjänstlagen – SoL. SoL är en ramlag. Det betyder att den är
tolkningsbar och ger utrymme för individuella bedömningar. Det är alltså ingen absolut rättighetslag,
men du kan överklaga socialtjänstens beslut i domstol.
Sjukvården har ansvar för abstinensbehandling (avgiftning), vård för läkemedelsberoende och
psykiatri. Man står också för underhållsbehandling med metadon eller subutex. Sjukvården
arbetar enligt Hälso- och sjukvårdslagen, HSL, och Socialstyrelsens föreskrifter. Du kan inte
överklaga i domstol om du till exempel inte får den vård du vill ha i tid. Men sjukvården har
ändå långtgående skyldigheter gentemot dig. Och när du väl är patient träder många rättigheter
in. Om det är akut får de inte neka att ta emot dig.
I båda lagarna betonas att det är viktigt med frivillig vård - så långt möjligt.
Kriminalvården har också ett ansvar för beroendevård, till exempel på drogfria avdelningar.
Också du som sitter i anstalt omfattas av de principer och rättigheter som beskrivs i det här
häftet.

Vad är bra vård?
Bra vård utgår från vetenskap. Du ska inte
behöva göra missbruksbehandlingar som man
inte vet om de fungerar.
Grunderna för bra behandling är desamma för många former av beroende. När du
söker hjälp kan det vara bra att ha en checklista för vad ”bra” vård egentligen är. * )
Vi börjar med regeln framför alla andra regler: Du är delaktig i planeringen. Det
har du rätt till både i kontakt med sjukvård och socialtjänst.
Checklista
1. Du har rätt att bedömas individuellt – efter dina behov och förutsättningar.
Det här ställer krav på att kommunen kan erbjuda olika alternativ. Sjukvården
och socialtjänsten ska informera dig om det finns flera olika sorters behandling,
och du ska erbjudas att välja.
2. Du är med och planerar din behandling och rehabilitering. En nyckel till
att du ska få ut det mesta möjliga av en insats från socialtjänsten eller längre
rehabilitering i sjukvården är att du är delaktig i planeringen och valet av vård,
om det finns flera alternativ. En ”bra” behandlare lyssnar och försöker tillmötesgå
dina önskemål.
* ) Det finns speciella riktlinjer för missbruks- och beroendevården. Vi har utgått delvis från dem när vi
skrivit det här häftet. Du kan läsa mer om riktlinjerna och landstingens vårdprogram sist i häftet.
11

12
FAKTARUTA
Psykosocial behandling
Bra behandling är psykosocial behandling. Med psykosocial menas att du får hjälp att bearbeta
dina livsval, ditt förhållande till drogen och verktyg att förändra din livssituation. Behandlingen
kan ha olika inriktning. Här är några vanliga exempel:
KBT (Kognitiv beteendeterapi)
Det här är ett brett begrepp. Metoderna bygger på att du får hjälp att ändra ditt beteende.
Här jobbar du intensivt med att ändra tanke- och beteendemönster som har med missbruket
att göra.
Psykodynamisk terapi
Målet är detsamma som för KBT, att lösa ditt missbruks- eller beroendeproblem. Men här ligger
fokus på att reda ut bidragande eller bakomliggande faktorer till din användning av droger.
Terapin går ut på att bli medveten om varför drogen har tagit över – en förutsättning för att
lösa problemet är att få insikt om det. En terapeut hjälper dig att se omedvetna mönster och
att bryta dem.
12-stegsbehandling
bygger på Anonyma Alkoholisters verksamhet och rörelsens tolv steg. På en behandling där
man utgår från tolvstegsmetoden ingår det att gå på NA:s (Anonyma Narkomaner) eller AA:s
möten. Avsikten är att du ska fortsätta med möten också efter behandlingen. Det här är idag en
av de mest spridda behandlingsmetoderna, och den har hjälpt många över hela världen. AA och
NA har fördelen att det finns grupper på snart sagt varje tätort i landet. Behandlingen bygger
på att du inte känner dig helt främmande för någon form av gudsbegrepp.

”Bra hjälp är naturligtvis det som fungerar för just dig. Det finns alternativ som
har hjälpt många människor, till exempel klientrörelser som har boenden och
kooperativ där man arbetar enligt egna, beprövade traditioner utan särskild
behandlingspersonal. Men hos socialtjänst och sjukvård bygger behandlingen på
teoretiskt grundade metoder som inriktar sig strikt på att du ska få hjälp att bli
av med ditt missbruk. Sådan behandling ska uppfylla vissa krav.”
3. Man använder vetenskapliga intervjumetoder. Man intervjuar dig om dina
problem enligt metoder som ger en bra bild av vad du faktiskt behöver hjälp
med. Hos socialtjänsten brukar det vara formulär som ASI eller DOK (s. 19),
som du får fylla i tillsammans med särskilt utbildad personal. I sjukvården
använder man också andra internationellt godkända diagnosscheman.
4. Bra behandling ska vara strukturerad. Det betyder fokus på missbruket/
beroendet. Allmänt hållna samtal utan fokus på det du behöver hjälp med är
sällan effektiva. Behandlingshem av den gamla skolan – ”torkar” – som inte
erbjöd andra insatser än att vila och äta upp sig, är motsatsen till strukturerad
behandling. Kontrollera vilken inriktning som gäller innan du tackar ja till en
plats på ett behandlingshem! Det finns många olika privata och kommunala
alternativ i landet, med stor skillnad i behandlingsfilosofi.
5. Behandlingen ska bygga på en beprövad behandlingsmetod. Det kan röra
sig om allt från individuell psykoterapi till KBT och 12-stegsbehandling eller
olika former av psykosocial behandling, som handlar om att du får verktyg att
ändra din inställning till drogen och dina levnadsvanor. Återfallsprevention är
en viktig del.
6. Behandlingspersonalen ska ha kompetens för den metod man arbetar med.
7. Man väger in hur din omgivning fungerar. Har du stöd av familjen eller
nära vänner? Kan de hjälpa till och vill du att de ska vara delaktiga under din
rehabilitering? Om du inte kan vänta dig stöd från din omgivning kan det vara
bättre att åka iväg under behandlingen än att gå i öppenvård på din hemort.
13

8. Avgörandet av behandlingsinsats ska utgå från hela din livssituation. Det
gäller också din psykiska och din fysiska hälsa. När du söker hjälp hos socialtjänsten
kan man med ditt medgivande kontakta sjukvården. (Om man anser
att du är i så dåligt skick att du behöver tvångsvård kan man kontakta sjukhus
ändå.) Sjukvården kan också, om du tillåter det, kontakta socialtjänsten (läs
mer på s. 61 och 65). Det kan gälla att du behöver hjälp med boende, försörjning
eller behandling.
9. Ett beroende kräver längre rehabilitering än missbruksproblem. Du behöver
ordentlig eftervård, helst minst ett år efter att du avslutat den första
behandlingen - ”primärbehandlingen”. Eftervården ska vara anpassad till den
behandlingsform du fått under primärbehandlingen. Eftervården ska ha tydlig
målinriktning på drogfrihet. Bra eftervård innehåller också hjälp vid återfall.
10. De som har ansvar för din behandling ska samarbeta. Sjukvård, socialtjänst,
psykiatri, arbets- och bostadsförmedling, försäkringskassa eller kriminalvård?
Det spelar ingen roll. För att insatserna ska bli så effektiva som möjligt måste
alla inblandade dra åt samma håll. Det här är välkänt inom både sjukvård och
socialtjänst, och experterna kallar samverkan och samtidighet för ”mycket
viktiga framgångsfaktorer”. Begär nätverksmöten! Mellan mötena är det bra
om du har en kontaktperson att vända dig till och som i sin tur sköter kontakterna
med andra ansvariga för din vård.
11. Om du har behov av tolk i kontakt med vården är det viktigt att du får en
tolk som du känner förtroende för. Lagen ger dig rätt till tolk.
Du kan förstås inte räkna med att alla de här punkterna ska vara uppfyllda. Men de ger
en bra grund för vad du bör fråga efter när du planerar din vård tillsammans med din
behandlare, oavsett om det sker i sjukvårdens beroendevård eller hos socialtjänsten.
14
Sitt gärna på flera stolar…
Men hur undviker man att hamna emellan dem? Inte sällan kan det
behövas hjälp både från myndigheter och självhjälpsgrupper eller
andra klientrörelser för att på sikt klara att bryta ett beroende. Och
ibland är det livsnödvändigt att få hjälp från samhället med flera olika
problem samtidigt! Läs mer om samsjuklighet, på sidan 52.

Det finns inte samma hjälp att få överallt…
Tillgången till vård och hjälp från det allmänna ser olika ut beroende på var man
bor i Sverige. På vissa håll är sjukvården väl utbyggd. På andra håll, särskilt i glesbygden,
kan det vara långt till avgiftningsplatser och orimligt glest mellan mottagningar
som delar ut metadon eller subutex.
Mellan kommunerna kan det vara ännu större skillnad. Alla kommuner ska följa
socialtjänstlagen och erbjuda rehabilitering tills du har lyckats ta dig ur ett missbruk
eller beroende (grundregeln för läkemedelsberoende är att det är sjukvårdens
ansvar att hjälpa till).
Men små kommuner har av naturliga skäl ofta små resurser. Många kommuner har
fortfarande brist på behandling på hemmaplan. Sveriges kommuner har också rätt
att själva bestämma hur de vill använda sina resurser.
Det här gör att det i praktiken inte går att garantera att alla får samma eller likvärdig
hjälp var man än bor. Det gäller inte minst boendestöd och försökslägenheter
som det på många håll råder brist på.
… men det finns alltid alternativ!
Om din hemkommun saknar specialiserad missbruks- eller beroendevård kan de
flesta landsting i gengäld erbjuda sådan vård. Grunden är att landstingen ska erbjuda
den vård som behövs i länet – självklart också beroendevård. Om det behövs
kan man hjälpa dig att få vård i ett annat landsting. Det gäller all planerad vård,
och ingår i den svenska vårdgarantin. Det här är ingen lag men går att hänvisa till
ändå (läs sid.53.)
Ditt landsting kan också ta emot dig inom psykiatrin eller akutmedicin när du
behöver abstinensbehandling.
I storstadsområdena finns ett brett utbud av vård, både i kommuner och landsting.
Det här har bidragit till att många med missbruksproblematik till sist hamnat i en
storstad. Det kan ha skett under missbruket, eller för att det visat sig vara motigt
att få hjälp i den kommun man kom ifrån.
Socialtjänsten i storstäderna vill ofta att din hemkommun ska ta sitt ansvar och ge
dig rehabilitering hemma istället för att du ska tvingas flytta. Det finns en rik flora
av behandlingshem i hela landet där din kommun kan köpa vårdplatser.
Och om din hemkommun har gjort en vårdplan med dig får de inte släppa ansvaret
för dig – men du har förstås rätt att flytta till annan ort och ändå få hjälp (16 kap.
1 § SoL).)
Frivilligrörelser och klientrörelser finns i både större och mindre orter från söder
till norr.
15

Att söka vård genom
Socialtjänsten
Narkotikaberoende, när det har gått tillräckligt långt, är ett livshotande tillstånd.
Men det finns behandling som fungerar även om du har ett tungt missbruk eller
beroende. Att bestämma sig för att sluta är ofta en lång process. Att leva med drogen
har blivit normalläget och många broar har bränts på vägen. Vad som till sist
gör att du ber om hjälp kan vara allt från ett långsamt framväxt beslut till en kris:
att inte klara av trycket att alltid behöva mer eller att kroppen inte orkar med.
Vad som till sist gör att du ber om hjälp vet bara du själv. Försök att behålla det
beslutet levande för dig, för du kan möta många uppförbackar under vägen.
När du ska få vård genom socialtjänsten kan man börja med att se till att du får
abstinensbehandling – att du blir ”avgiftad”. Inte alla abstinenser är så allvarliga att
du måste läggas in på en sjukavdelning. En del droger, som amfetamin och hasch,
gör man i vanliga fall ingen avgiftning från. Men om du går på höga doser eller det
av andra skäl finns medicinska risker behöver du sjukhusvård. Du kan läsa mer om
abstinensbehandling i nästa kapitel.
Många sjukhus som jobbar med narkomanvård begär att du ska ha en plan med
socialtjänsten för att ta emot dig för en abstinensbehandling. Man vill helst att du
kommer med en vårdplan från socialtjänsten. Det beror på att man tror att resultatet
blir bättre om det är klart vad som ska hända efter avgiftningen. Det här kan
kännas som att bli bortmotad och ifrågasatt när man till sist tar steget att be om
hjälp.
Men när det gått så långt att du känner att du behöver sjukhusvård för att ”kliva
av” har du oftast andra saker du behöver hjälp med också. Om du redan har bostad
och försörjning kan självhjälpsgrupper och klientrörelser komma in här. En del har
tur att ha en arbetsgivare att räkna med. Arbetsgivarens ansvar kan du läsa mer om
senare i häftet.
Om arbetsgivaren inte kan hjälpa till eller du inte vill blanda in jobbet i din behandling,
är det socialtjänsten som har det yttersta ansvaret - också ekonomiskt.
När det kommer till kritan så är de de enda som är skyldiga att hjälpa dig så att du
kan komma tillbaka till ett drogfritt liv. Också en aldrig så engagerad familj kan ha
svårt att räcka till för att du ska klara dig till en drogfrihet som håller.
Vilken socialtjänst ska jag ta kontakt med?
Din hemkommun har ansvar för din rehabilitering. Hemkommun är den kommun
där du har det som kallas för ”din huvudsakliga nattvila”, det vill säga där du
16

själv tycker att du bor och hör hemma. Det är här som du bör folkbokföra dig om
du inte redan är det – det är både en skyldighet och en rättighet att vara folkbokförd
där man egentligen bor.
Det här kan du ansöka om
Hjälp från socialtjänsten kallas bistånd, också när det handlar om vård och behandling.
Bistånd ”ska tillgodose behov” som du inte kan få hjälp med på annat sätt, står det i SoL,
4kap1§. Det finns både öppenvård och heldygnsvård. Socialtjänsten ska informera
om vilken hjälp som finns i just din kommun. Kommunen ska köpa tjänster från annan
vårdgivare, till exempel privata behandlingshem, om man inte har alternativ som
fungerar för dig i den egna verksamheten. Be att få en presentation av vilka avtal din
hemkommun har och vilka alternativ som finns för att få hjälp!
• Öppenvård innebär att du kan bo kvar hemma. Det kan vara individuella be-
handlingssamtal eller gruppbehandling under dagtid. I gruppbehandlingen kan
det ingå utbildning, sysselsättning och terapi.
• Heldygnsvård och boende där det finns behandlingspersonal eller annat stöd,
till exempel:
• Heldygnsvård på behandlingshem. Till exempel 12-stegbehandling, ofta
fem veckor med möjlighet till förlängning.
• Korttidsboende. Tillfälligt boende i väntan på ett mer långsiktig boende.
• Särskilt boende. Om du behöver en bostad där du får stöd och hjälp av per-
sonal. Den här formen kan sökas av dig som mår fysiskt eller psykiskt mycket
dåligt.
• Placering i familjehem. Här bor man hos en familj under rehabiliteringen,
ofta under lång tid.
Har du landat på beroendeakuten i samband
med en kris? Många sjukhus som jobbar med
narkomanvård begär att du ska ha en plan med
socialtjänsten för att ta emot dig för en abstinensbehandling.
Men om du är tillräckligt dålig
får sjukvården förstås inte säga nej till dig.
Härifrån kan du kontakta socialtjänsten så att ni
börjar göra upp en vårdplan medan du är kvar
på sjukhuset.
17

Hur går planeringen till?
Du och din socialsekreterare tar tillsammans fram en övergripande plan:
Vårdplanen är långsiktig. Den ska ge grunden för vad socialtjänsten ska göra för
dig. Planen har ekonomisk och juridisk betydelse. Här ska stå vilken vård du ska få
och under hur lång tid – eller hur man ska gå tillväga för att fatta beslut om det.
Vårdplanen brukar innehålla uppgifter om tidigare behandlingar och hur din situation
är nu. Det ska framgå vilka behov du har och hur dessa ska tillgodoses, till
exempel genom en placering i vård.
Om det behövs en ”vårdkedja”, där flera olika insatser är inblandade, ska det stå
hur den är tänkt att fungera. Samarbete med andra vårdgivare för till exempel stödmedicinering
ska också beskrivas här. Och om din familj ska medverka på något
sätt i din rehabilitering.
…och en mer detaljerad plan för vardagsnära mål
Behandlingsplanen utgår ifrån hur det ser ut i vardagen. Den ska kunna ändras
under behandlingstiden och ta hänsyn till dina individuella behov om något förändras.
En sådan koll bör göras ofta, en gång i veckan eller varannan vecka. Här
finns de konkreta målen för vad du vill uppnå och hur ni ska kunna se att det
fungerar. Det kan vara ett eller flera mål, både på lång och kort sikt. I behandlingsplanen
beskrivs också metoderna för att nå målen.
Var frågvis!
Socialtjänsten ska informera dig om vilken hjälp som finns att få. Det kan vara
bra att ta reda på hur det ser ut i just din kommun innan du söker hjälp. Ju bättre
förberedd du är desto större möjlighet har du att föreslå vad du tror är bäst för dig.
Vilka avtal har kommunen till exempel med privata behandlingshem? Hur samarbetar
man med sjukvården? Finns det olika former av öppenvård?
Du kan ta med en anhörig, vän eller kontaktperson från en frivilligorganisation
som stöd om du känner att det är mycket att tänka på.
18
Lagen ger dig rätt till inflytande
I socialtjänstlagen står det (kap5§9):
”Socialnämnden skall aktivt sörja för att den enskilde missbrukaren får den hjälp och vård som
han eller hon behöver för att komma ifrån missbruket. Nämnden skall i samförstånd med den
enskilde planera hjälpen och vården och noga bevaka att planen fullföljs.”
Socialnämnden är den nämnd i kommunen som bestämmer i ärenden inom socialtjänsten. I
vissa fall är det en annan nämnd som har ansvaret, men lagen gäller på samma sätt ändå.

Grunden för en bra planering är att det görs en ordentlig utredning
Den kan gå till så här:
Inom många socialtjänster arbetar man med intervjuer och formulär för att få reda
på hur dina problem ser ut. Man vill veta hur ditt missbruk ser ut, vad du använder,
hur mycket och hur ofta.
Det kan också innehålla många andra frågor om din bakgrund och hur ditt liv ser
ut just nu. Det här görs för att man ska får en helhetsbild av dig, men också som
en del i missbruksvårdens sätt att vara systematisk när man möter nya besökare.
Frågeformulären kallas ASI eller DOK men har samma syfte.
Att en socialsekreterare använder de här intervjumetoderna handlar inte om att
i onödan ”lägga sig i”. Man försöker inte heller ställa någon diagnos, utan få en
uppfattning om hur man bäst kan hjälpa till med de resurser som finns inom kommunens
missbruksvård.
Vad tittar man på när det ska avgöras vilken hjälp du behöver?
För att du ska få behandling som motsvarar det du behöver väger man samman allt
det som kommit ut av intervjuerna. Man ska försöka ”matcha” insatserna till dina
behov och förutsättningar. Det kan handla om:
• Ålder – om du har fördel av att gå i behandling med jämnåriga. Insatser och
behandlingshem har olika inriktning. Man får inte neka dig hjälp för att du har
kommit upp i åren.
• Hur länge och hur mycket du har missbrukat.
• Om du fått hjälp förut och hur den hjälpen fungerade.
• Om du har andra problem – till exempel med din psykiska hälsa eller boendesituation.
• Hur inställd du är på att ta emot vård och hur väl medveten du är om dina
problem.
Slutligen görs en individuell bedömning. Man gör en skattning där man tittar på
hela din situation. Om du fått hjälp förut kan det väga tungt hur du klarade din
planering och hur du medverkat till den.
Det är en avvägning där socialsekreterarens åsikt till syvende och sist får stor betydelse,
även om beslutet klubbas av en nämnd eller chef på socialkontoret. Även
om du har medverkat i planeringen kan förslaget om vad du ska få för hjälp vara
något annat än det du ville. Då kan du begära en omprövning av beslutet innan
du går vidare och överklagar det (s. 27). För att kunna överklaga, måste du ha ett
skriftligt beslut.
Värt att hålla i minnet: Det är inte ovanligt att den som lyckas hitta en hållbar
drogfrihet har gått igenom flera behandlingar!
19

Vilka uppgifter har utredaren rätt att begära?
Om du söker hjälp för beroende är det främst din användning av droger som är av
intresse för att handläggaren ska kunna bedöma vilken insats du skulle behöva. Du
måste också uppge om du har barn eller vårdnaden om barn. Om du är fast anställd
kan handläggaren vilja veta vem din arbetsgivare är för att denne eventuellt ska betala
för en behandling ( s. 56.) Din handläggare får inte mot din vilja kontakta ditt
arbete, men det är å andra sidan ofta en fördel om du kan ha ett samarbete med din
arbetsgivare runt dina problem.
ASI-formuläret som många socialtjänster jobbar med innehåller en del mycket personliga
frågor. Om socialtjänsten inte kan erbjuda dig hjälp att till exempel bearbeta
sexuella övergrepp och du tycker att det är jobbigt att svara på sådana frågor,
så har du rätt att låta bli att svara. Men det är bra om du försöker hålla dig så nära
sanningen som möjligt för att man ska kunna ”matcha” dig till rätt sorts behandling.
Glöm inte att ni också – om du vill - kan kontakta sjukvården om det finns
annan hjälp att få där. Om du undviker att ge en helhetsbild av dina problem får
du kanske mindre hjälp än du annars kan ha rätt till.
Vad avgör om det är bäst med öppenvård eller slutenvård?
Det finns inga enkla svar på vilken sort behandling som passar just dig bäst. En
del föredrar att få hjälp i öppenvård och kunna bo hemma och ha tillgång till sitt
vanliga nätverk.
Andra tycker att det är bättre att bryta med sin invanda miljö och vill hellre komma
till ett behandlingshem. Är du bostadslös kan det vara i det närmaste omöjligt att
klara en öppenvårdsbehandling. Diskutera med din socialsekreterare och be om
annan hjälp om det inte fungerar som du vill i den hjälp du fått.
20
Sjukvården och socialtjänsten kan
använda olika formulär och intervjumetoder.
Det kan kännas jobbigt att
svara på frågor som man kanske inte
alltid kopplar till drogproblemen. Men
det är en metod för att få reda på alla
de behov du kan tänkas ha.
Och samma frågor ställs till alla som
söker hjälp.

Så här skriver man om öppenvård och heldygnsvård i en statlig utredning (SOU
2005:82)
”Vård i öppna former har visat sig ge väl så goda resultat som sluten vård vid lindrigare
missbruk – såväl kostnaderna som möjligheterna att återkomma till ett normalt socialt
liv kan då tala för öppenvård.
Men vid tyngre missbruk (svårare drogberoende och flera sidoproblem) ger vård som
inleds inom slutenvården ofta bättre resultat.”
Ingen behandlingsmodell passar alla
12-stegsbehandling har varit den vanligaste behandlingsformen under senare år.
Den har hjälpt många människor och har använts under lång tid och i stora delar
av världen. Det kan hända att din beroendesekreterare råder dig att gå en 12-stegsbehandling
– och många som söker hjälp vill gärna komma till behandlingshem
där man jobbar med de tolv stegen.
Behov av särskild behandling som kvinna
Om du är kvinna kan det hända att du hellre vill gå i behandling där bara kvinnor deltar. Det kan
kännas som en självklarhet att detta ska finnas, men är tyvärr inte så vanligt. Om du är gravid
eller har småbarn kan det vara extra viktigt. Kommunen måste alltid väga in barnens perspektiv.
Ställ krav på att man anstränger sig att hitta ett alternativ, även om man inte vanligtvis jobbar
med ”könssegregerad” behandling i din kommun.
Det gäller förstås också om du har egna problem att bearbeta, som misshandel eller prostitution,
som kan vara svåra att hantera i blandade grupper.
21

Men ingen behandlingsform kan passa alla. Om du är av en annan uppfattning än
din socialsekreterare – argumentera för den vårdform du hellre vill ha. Ta reda på
hur den fungerar och beskriv varför du tror att det passar dig bättre.
Det omvända gäller naturligtvis också: du kanske helst vill till ett tolvstegprogram,
men blir erbjuden annan behandling som du är tveksam till? Rätten att medverka
till valet av behandling gäller alla frivilliga vårdinsatser.
Du kan också hänvisa till Socialstyrelsens nationella riktlinjer för missbruks- och
beroendevård, som beskrivs sist i häftet. Där framhåller man att det finns flera effektiva
behandlingsformer.
Och att du får vård som passar dig blir självklart i längden också mindre kostsamt
för kommunen.
Eftervård
Många heldygnsbehandlingar, där du åker iväg under till exempel fem veckor, följs
av eftervård i din kommun när du kommer hem. Det kan vara samma metod, och
ibland samma grupp som var på behandlingshemmet. Sådan eftervård är ofta privat
och kommun eller arbetsgivare köper tjänsten. Kommunen kan också ha egen
eftervård, som gruppform eller individuella samtal.
En bra eftervård är lång. Räkna med ett år! Om du har en överenskommelse med
socialtjänsten eller arbetsgivare att du måste visa drogfrihet, kan urinprovtagning
vara en del i planen för eftervård. Vid återfall ska du erbjudas återfallsbehandling,
för att sedan kunna gå tillbaka till din eftervårdsgrupp.
NA, AA eller andra klientrörelser har ofta en stor och viktig roll att fylla i eftervården.
För många blir självhjälpsgruppen eller klientrörelsen också ett viktigt stöd när eftervården
väl är avslutad. Många stannar mycket längre än ett år i den här gemenskapen,
ibland hela livet. Kontaktuppgifter till i olika klientrörelser hittar du på s. 54.
22
Det blir vanligare med öppenvård
Förr var det vanligt att kommunen erbjöd
en plats på behandlingshem under
en kortare eller längre period. Det ansågs
vara bra att byta miljö och umgänge och
få ägna sig helt och hållet åt sin behandling.
Idag är det istället allt vanligare med
öppenvård. Kommunerna startar egen
verksamhet där du kan gå i behandling i
din hemkommun på dagtid. Det är ofta
gruppverksamhet enligt 12-stegprogrammet
eller annan gruppterapi. Men det förekommer
också individuella samtal med
kommunens egna terapeuter.

Vem betalar för en behandling?
Om:
• du inte har egen försörjning är det socialtjänsten som betalar.
• du har sjukpeng eller pension tittar man på om du har möjlighet att stå för en
del av kostnaderna själv. Det gäller om du åker på behandling eller till exempel
bor i stödboende. Om du är ”nollad” hos försäkringskassan – alltså inte har rätt
till ersättning - är det socialtjänsten som betalar.
• du har fast anställning eller annan långtidsanställning brukar socialtjänsten
vilja att din arbetsgivare betalar hela eller en del av din behandling. Det finns
ingen lag som kräver att arbetsgivaren ska stå för den här vården, men många
brukar ändå göra det. Om arbetsgivaren inte vill förhandlar socialtjänsten med
dem. Misslyckas man med detta ska socialtjänsten ta hela betalningsansvaret.
Läs mer i avsnittet Arbetsgivarens ansvar, s. 56 och Sekretess, s. 65. Där går vi
igenom dina rättigheter.
Ett misslyckat försök att få hjälp från din arbetsgivare kan göra att det drar ut på
tiden att få igång en behandling. Ofta vill man helst att du då accepterar att gå
i öppenvård hos kommunen, om sådan finns. En sådan plats går ofta snabbt att
erbjuda. Men att din arbetsgivare inte vill ställa upp, eller att du inte vill att ditt
arbete kontaktas av socialtjänsten, ska inte diskvalificera dig för behandling i heldygnsvård
om det är vad du behöver.
Kommunen har råd!
I många fall försöker kommunen pröva öppenvård först. Det kostar mindre än behandlingshem,
och kan vara lika bra eller bättre. Men i grunden ska en bedömning
av ditt behov vara avgörande och inte kommunens kassa.
Det kostar inget att få behandling eller
vård inom socialtjänsten.
Om du är på behandlingshem eller i familjehem
kan du emellertid få en avgift
för boende och mat. Om du har egen
inkomst, kan du få betala hela eller delar
av den kostnaden. Annars ska socialtjänsten
betala för dig. Avgifterna ligger på i
princip samma nivå som om du vårdas
på sjukhus.
23

Kommunen har möjlighet att överskrida budget. Inte sällan har man också sparat
pengar på att inrätta kommunala öppenvårdsenheter. Det blir prioriteringsfråga
för din kommun att se till att invånarna får möjlighet till heldygnsvård. Det ska
inte vara din huvudvärk om du kommer i slutet av budgetåret och behöver en viss
form av behandling – socialtjänstlagen gäller förstås året runt. Det blir politikernas
ansvar att inför kommande budgetår se till att man anpassar budgeten efter kommuninvånarnas
behov.
Ta kontakt med en klientrörelse om du stöter på patrull och behöver råd eller hjälp
att överklaga. Socialtjänsten är också skyldig att hjälpa dig att överklaga (s. 25.).
När kan de säga nej om du söker frivillig vård?
Du ska inte straffas för tidigare misslyckanden. Det handlar ju om att du ska få hjälp
att sluta missbruka. Men om du har gjort många behandlingar, och de inte fungerat
så kan socialtjänsten till sist göra en utredning om tvångsvård, LVM (s. 36). Man
ska så långt som möjligt besluta om frivillig vård, men kan till sist tycka att det inte
leder vidare. När det har gått riktigt långt har man en skyldighet att utreda om det
behövs tvångsvård.
Villkoren för LVM är att:
• vårdbehovet inte kan tillgodoses enligt socialtjänstlagen eller på något annat sätt
• du till följd av missbruket utsätter din fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara
• dulöper en uppenbar risk att förstöra ditt liv, eller kan befaras komma att allvarligt
skada dig själv eller någon närstående.
(Lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, LVM)
Vem bestämmer hos kommunen?
Förslagen till insats bygger på den enskilda socialsekreterarens bedömning, eller
socialsekreteraren i samråd med sin chef . Man ska utgå från ditt behov. Beslutet
ska grundas på socialtjänstlagen och också kommunens egna riktlinjer - som också
ska följa socialtjänstlagen. Alla beslut ska klubbas av socialnämnden eller annan
nämnd i kommunen/stadsdelen som har hand om missbruksfrågor. Ibland låter
man de olika enhetscheferna på socialkontoret ha beslutsrätt. Länsrätten kan korrigera
beslut som är fel. Då måste du först ha överklagat socialtjänstens beslut till
länsrätten.
Vad skriver socialsekreteraren i din akt?
Du har rätt att följa dokumentationen av ditt ärende.
Socialsekreteraren har dokumentationsskyldighet. Det betyder att man ska skriva
ner vad som bestäms och varför. Genom bra dokumentation av beslut och de planer
ni utformar kan du följa ditt ärende. Din ”akt” blir ett arbetsinstrument för din
24

Missnöjd med beslutet?
Så här överklagar du
Om du är missnöjd med beslutet kan du överklaga det till länsrätten i ditt län. En överklagan
ska göras skriftligt. Det kan göras mycket enkelt och det behövs ingen blankett. Det viktiga är
att du talar om vilket beslut du överklagar och vad du är missnöjd med. Socialtjänsten är skyldig
att informera om hur man gör för att överklaga i samband med att de avslår en ansökan. De
ska också hjälpa dig med överklagan om du ber om det.
Så här gör du: Skicka överklagandet till socialtjänsten. De måste ha din överklagan senast
tre veckor efter att du fick beslutet. Först ska socialtjänsten bedöma om de ska ompröva sitt
beslut.
Om beslutet inte ändras skickar socialtjänsten det tillsammans med ditt överklagande till länsrätten.
Om länsrätten inte ändrar beslutet kan du gå vidare och överklaga till kammarrätten.
Också kammarrättens dom kan du överklaga hos regeringsrätten, som är sista instans.
planering och för uppföljning av hur det går. Akten ska också kunna användas av
annan personal i socialtjänsten om det behövs.
Uppgifterna kan också användas som underlag för forskning. Forskare som får del
av uppgifter om dig får inte sprida dem vidare och måste se till att alla uppgifter om
vem du är raderas innan man lägger fram forskningsresultat.
Du har alltid rätt att se vad som skrivs om dig och du kan begära att få egna kopior
av din akt.
Finns behandling på annat språk än svenska?
Du har rätt till tolk i kontakt med sjukvården och socialtjänsten. Men behandling
som kommunerna kan erbjuda på andra språk än svenska är mycket sällsynta (det
finns enstaka behandlingsalternativ på finska). Däremot finns behandlingskooperativ
utomlands som drivs av klientrörelser och där socialtjänsten kan köpa platser.
Ett exempel är Dianova, som har verksamhet i 14 länder.
En väg kan också vara att i största möjliga mån utnyttja sjukvårdens beroendevård.
Om du tycker att det känns fel att ha en tolk närvarande - ta med en släkting eller
bekant som pratar svenska och som kan stödja dig under din rehabilitering. Läs
mer i ”Dina rättigheter som patient” s. 40.
Invandrarföreningar som varit verksamma en tid i Sverige har ofta värdefull information
att ge om hur du kan gå tillväga i det län där du bor.
25

Vad händer om jag inte kan hålla mig drogfri under behandlingen?
Grundtanken är förstås att du ska vara nykter under din behandling. Men om du
”tar” ett eller ett par återfall under en pågående öppenvård är det viktigt att du och
din behandlare tillsammans reder ut varför det hände.
Gör du din öppenvård i grupp kan det hända att du under en tid får ingå i en annan
grupp där ni arbetar med återfallsbehandling.
I heldygnsvård är det större krav på absolut drogfrihet. Det beror inte bara på hur
vården är upplagd utan också på att du kan påverka andras drogfrihet. Det upplevs
ofta som påfrestande för andra - som du ju lever med dygnet runt - om du som
gruppmedlem bryter drogfriheten. I regel innebär ett återfall att du måste avbryta
din vistelse på behandlingshemmet, för att eventuellt återkomma senare.
Din individuella behandlingsplan kan ha betydelse för hur man ställer sig till ett
återfall i just ditt fall, men avgörande är det enskilda behandlingshemmets regler.
Omförhandla din behandlingsplan!
Fungerar inte planeringen som det är tänkt får man göra en ny planering. Återfall
är ofta en del av processen att till sist nå en stabil drogfrihet. Däremot kan det göra
att du och din socialsekreterare behöver se över behandlingsplanen. Är det något
som inte fungerar i målsättningen och som behöver ändras kan du ”omförhandla”
behandlingsplanen. Paragrafen i socialtjänstlagen (Kap5 §9) om ditt medbestämmande
i behandlingsplanen gäller förstås också om planen måste ändras.
26
Vad som än händer har du alltid
rätt till de basala behoven:
någonstans att sova och mat
för dagen. Även om det i värsta
falla innebär matkuponger
och härbärge eller vandrarhem.
”Tak-över-huvud-garanti”, ett
populärt uttryck för vad socialtjänstlagen
egentligen kräver
av alla kommuner att hjälpa sina
utsatta invånare med. Det är den
lägsta nivån för vad du har rätt
till enligt SoL.

Så här säger lagen
Socialtjänsten i din kommun ska aktivt sörja för att du få den hjälp du behöver för att komma
ifrån ditt missbruk. Så står det i Socialtjänstlagen, SoL (Kap 5 § 9). Det är också här som det står
att handläggaren ska samråda med dig innan det bestäms vilka insatser som behövs.
Vidare anger SoL att det både ska vägas in vad du själv tycker är viktigt och vad du kan göra på
egen hand för att förbättra din situation.
Planen för vilken vård och hjälp du behöver ska tas fram tillsammans med dig – en vårdplan
ska upprättas.
Socialtjänsten ska också följa upp planeringen och se till att den fungerar i samarbete med dig.
Din handläggare ska ha den utbildning och erfarenhet som behövs för att ta hand om ditt
ärende. Om du är missnöjd med ett beslut kan du överklaga hos länsrätten, se s. 25.
En del regler kompletteras också av Socialtjänstförordningen (SFS 2001:937) som innehåller
detaljer om till exempel stödboende.
Om två kommuner bråkar om var du hör hemma
Länsstyrelsen i den nya kommunen ska avgöra vilken kommun som ska ta sig an ditt ärende.
Det är din faktiska situation som ska ligga till grund för beslutet. Dina önskemål ska också vägas
in. Du som alla andra har rätt att flytta. (16 kap. 1 § SoL).
Om du byter vistelseort under en pågående vårdutredning får din gamla kommun inte släppa
dig. Den kommun som påbörjat din vårdutredning är tvungen att slutföra den och bestämma
vad du ska få hjälp med. Den kommun du vistas i ska också hjälpa till att ta fram uppgifter för
att ditt ärende ska fullföljas. Ingen av kommunerna får ”dumpa” dig.
Fram tills man löst frågan om vem som ska ha det långsiktiga ansvaret för dig, så är det den
kommun där du vistas som har det akuta ansvaret under ditt uppehälle i kommunen. Det här
bygger på ”vistelsebegreppet”.
Vistelsebegreppet finns i Socialtjänstlagen andra kapitel, 2 §:
”Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den
hjälp som de behöver.” Läs mer i kapitlet ”Beroendeproblem och bostad”
Du kan få hjälp av socialkonsulenten på länsstyrelsen i ditt län med hur du ska göra för att
komma till ”rätt” kommun.
27

Vem får veta att jag är i behandling?
Ingen obehörig får veta att du är i behandling. Det gäller sträng sekretess runt
personuppgifter i socialtjänsten och hos privata vårdgivare som kommunen köper
tjänster av. Läs i kapitlet Sekretess, s. 65.
Behandlingshemmet har däremot kontakt med den som står för din behandling -
”uppdragsgivaren” - till exempel arbetsgivaren eller socialtjänsten.
Behandlingshemmet har skyldighet att lämna uppgifter om återfall till uppdragsgivaren.
Kan de begära urinprov?
Om det finns en vårdplan upprättad med socialtjänsten kan det hända att socialsekreteraren
vill att du lämnar urinprov.
Om du inte vill lämna urinprov, diskutera det med din handläggare och försök att
komma fram till en överenskommelse som ni båda kan acceptera.
Du har däremot ingen anledning att acceptera att urinprov är den enda åtgärd som
sätts in för att du ska hålla dig drogfri. Överklaga om du får avslag på begäran om
annan hjälp.
Om du använder narkotika men inte missbrukar eller är beroende?
Självhjälpsgrupper och andra klientrörelser är bra vägar att få stöd utanför sjukvård
och socialtjänst. Här kan du också få vara anonym om du vill, vilket ibland kan
kännas viktigt. Vården jobbar också med att förebygga missbruk och kanske är det
i kontakt med en läkare som du först får upp ögonen för att du använder droger på
ett sätt som inte är bra för dig. Din läkare kan remittera dig vidare till beroendevård
för att du ska få rådgivning. Du kan också bli rådd att gå i så kallade motiverande
samtal (engelska Motivational Interviewing, MI). De går ut på att ta fasta på hur
du kan göra för att ändra ditt beteende och din livsstil. Ofta har du en egen lösning
som du blir medveten om när du väl börjar prata om problemet.
Kan man söka hjälp anonymt?
Både kommuner och landsting har rådgivning som du kan ta del av helt anonymt
per telefon. Du kan naturligtvis också ringa till en annan kommun eller annat
landsting än där du bor.
Vissa kommuner har också rådgivning i öppna mottagningar som inte tillhör socialtjänsten,
där du får vara anonym under besöken hos en drogrådgivare eller terapeut.
Ring och fråga hur det ser ut där du bor! Om du vill ha behandling eller ta del
av andra rättigheter i vården går det emellertid inte att i längden vara anonym.
Det förekommer också öppna mottagningar i samarbetet mellan sjukvården och
kommuner i ett län. Hit kan man också vända sig som kompis eller anhörig till
någon med narkotikaproblem. Rådgivningsbyrån i Lund är ett exempel. På de-
28

För rådgivning kan du söka hjälp anonymt.
Men om vården ska uppfylla sina
skyldigheter och du ska få den hjälp du
har rätt till, går det i längden inte att vara
anonym. Stödsamtal i största allmänhet
är sällan tillräcklig hjälp.
ras hemsida finns information om hasch på tolv olika språk: www.droginfo.com.
Du kan läsa mer om vård och rådgivning på annat språk än svenska på s. 41.
Finns det risk att hamna i polisregister genom socialtjänsten?
Socialtjänsten ringer aldrig till polisen om narkotikaproblem som du söker frivilligt
för. Det finns ingen orsak till det, även om det är olagligt att använda narkotika.
Polisen får inte heller begära ut uppgifter från socialtjänsten om dig, om du inte
är misstänkt för brott som kan ge minst två års fängelse och uppgifterna om dig
behövs för brottsutredningen.
Om du har barn
Om du söker hjälp för att du använder narkotika och har vårdnad om barn så kontaktas
alltid barn- och familjegruppen inom din kommuns socialtjänst. De gör en bedömning
om det ska inledas en utredning. Enligt socialtjänstlagen måste man utreda om det finns
risk att barn far illa (Kap 11 § 2, SoL) när det finns missbruk i familjen. Det kan leda
till insatser som du själv inte har bett om. Vi har lagar som styr vad barn har för rätt och
möjlighet som egna personer, inte som en del av en familj. Utredningen ska vara slutförd
inom 4 månader och ska gå till på ett sätt som är reglerat i lagar och regler (s. 61).
Som du tidigare har läst kan du be att man samarbetar över myndighetsgränser när det
gäller dina problem som vuxen. Som vårdnadshavare kan du också begära nätverksmöten
när det gäller ditt barn.
Du har ingen uttrycklig rätt att kräva sådana möten. Men du kan alltid hävda att samverkan
är i enlighet med SoL:s regel om att du ska få vara delaktig i socialtjänstens val av
insats. Och när det gäller ditt barns behov ska man se både till din och barnets situation.
Också när det gäller beslut runt barn som du har vårdnaden om kan du överklaga.
29

Vad händer med barnen om jag måste till behandlingshem?
Dina barn blir inte automatiskt omhändertagna om du har andra som kan ta hand
om dem på ett betryggande sätt, som släkt eller vänner. Socialtjänsten ska alltid se
till att först uttömma om det finns släktingar som kan hjälpa till vid frivillig placering
av barn. Om behandlingshemsplaceringen är frivillig görs en plan gemensamt
med dig som är vårdnadshavare.
Om ditt barn skulle tvångsomhändertas enligt LVU, gäller det beslutet sex månader
i taget. Sedan omprövas det. (Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om
vård av unga)
30

Kommun och landsting kan samarbeta i öppenvårdsmottagningar
I större kommuner har man ibland gemensamma mottagningar för öppenvård.
Där kan det finnas:
• avgiftning i öppen vård
• mottagning för samtal, i grupp eller individuellt
• medicinsk vård
• personal som kan göra sociala och medicinska utredningar
• stöd vid återfall
Ibland kan det också finnas psykiatrisk vård.
På vissa håll förekommer också rådgivning för dig som vill vara anonym eller som är vän eller
anhörig till någon som har drogproblem.
Här kan man jobba ihop över gränserna mellan myndigheterna för att du ska få olika sorters
hjälp.
De som arbetar på sådana här mottagningar har dock tystnadsplikt. Kommunens personal och
sjukvårdens personal får inte samarbeta i ditt ärende om du inte vill. Undantag gäller om de anser
att du behöver tvångsvård, eller om det handlar om barn som riskerar att fara illa (s. 61.)
All abstinensbehandling kräver inte att du ligger på sjukhus
Minde svåra abstinensbehandlingar, av till exempel eller cannabis, amfetamin eller lägre doser
av beroendeframkallande läkemedel, kan du göra i öppenvård. Den kan finnas både inom sjukvården
och kommunen.
Det brukar vara en mottagning med läkare eller sjuksköterska som har särskild utbildning för
abstinensbehandling. Behandlingen ser olika ut beroende på hur ditt beroende eller missbruk
ser ut. Det kan handla om mediciner och/eller att du lämnar urinprov.
Du kan begära samtalsstöd hos kommunen om det inte finns i sjukvården under tiden du får
din abstinensbehandling. Att bara gå till en läkare eller sköterska och lämna urinprov är för de
allra flesta inte tillräckligt för att klara att behålla drogfriheten.
31

Att söka hjälp hos sjukvården
Sjukvården har ansvar för att hjälpa dig med:
• den akuta vården om du blir sjuk till följd av drogintag
• psykiska eller fysiska besvär under abstinens eller som kan blomma upp när du
slutar med en drog
• komplicerade avgiftningar
• all form av annan sjukvård, t ex infektioner, gynekologi
Ibland kan det vara bäst att ligga på sjukhus för att klara abstinensen när du slutar
med en drog. Om du gått på höga doser, blandat droger eller är i fysiskt dålig
kondition kan en avgiftning bli riskabel och du behöver mediciner och annan omvårdnad.
Det kan också handla om fler besvär än de rent fysiska. Det är väldigt vanligt med
mer eller mindre svåra problem med ångest och svårigheter att sova. I vissa fall kan
abstinensen också innebära en risk att hamna i en psykos. Då räcker det inte med
att besöka en mottagning på dagtid, även om det finns bra öppenvård där du bor.
Hur länge man behöver vara kvar på sjukhuset är förstås väldigt individuellt.
En del landsting har speciella kliniker för beroendevård med sjukavdelningar.
32
De här orterna har beroendecentrum med upptagningsområde för sitt län:
• Malmö
• Göteborg,
• Linköping
• Uppsala
• Örebro
• Stockholm
Det finns också kliniker på andra orter, som till exempel Skellefteå sjukhus, Sundsvalls sjukhus
och Sunderby sjukhus i Luleå. På Norrlands universitetssjukhus i Umeå finns ett särskilt team för
beroendevård. Det är stora skillnader i både inriktning på verksamheten och hur upptagningsområdet
ser ut för olika kliniker. En del kommuner har egna ”beroendecentrum” med vårdplatser.
Om du behöver specialiserad vård som saknas i ditt landsting kan du pröva att hänvisa till Vårdgarantin.
Här finns möjlighet att få hjälp med en planerad abstinensbehandling i annat landsting.
Det kan också handla om andra problem som påverkar dina möjligheter att sluta använda
droger, till exempel ätstörningar eller trauman.
Det ska då inte kosta dig något, utan ditt hemlandsting betalar för vården när man har bestämt
att du ska få den. Läs mer om Vårdgarantin på s. 53.

Bor du där det inte finns en beroendeklinik med vårdavdelning?
När det handlar om fysiskt akuta problem ska ditt närmaste akutsjukhus ta emot dig. När
det handlar om komplicerade abstinenser, som behöver längre sjukhusvistelse, är det psykiatrin
i ditt landsting som har ansvar för behandlingen. Efter att du fått hjälp med de akuta
problemen kan du alltså komma vidare till en psykiatrisk avdelning.
Om du behöver hjälp med mindre komplicerade abstinenser, till exempel från lägre doser
opiater, så kanske det inte krävs någon akutvård. Om det saknas en avdelning för beroendevård
kan det då hända att du skickas till en psykiatriavdelning på en gång.
Att psykiatrin har ansvaret betyder inte att dina problem i första hand skulle vara psykiska.
Men beroendevården tillhör psykiatrin och ska ta hand om problem som kan uppstå under
en abstinens. Du har förstås samma rätt att få stöd att fortsätta att planera din vård från en
psykiatrisk avdelning som från en avdelning på en beroendeklinik. Också härifrån kan du
följa en behandlingsplan, eller börja en planering med socialtjänsten eller din arbetsgivare,
som du läst om i förra kapitlet och som det står mer om senare i det här kapitlet.
Du kan också pröva att få hjälp med vård i ett annat landsting genom Vårdgarantin.
Var finns avgiftningsplatser?
Det finns lokala lösningar. Om du bor i ett landsting med beroendeklinik så är det i första
hand hit du bör vända dig. Om det är akut och du har långt till ett sådant sjukhus, vänd dig till
närmaste akutsjukhus. Härifrån kan du sedan remitteras vidare när den medicinska krisen är
över.
Ska jag behöva vänta?
Inte om det är akut. Annars kan man vilja att du har en vårdplan från socialtjänsten eller en
planering med din arbetsgivare.
33

34
Vem får veta att jag är på sjukhus?
Ditt besök på sjukhus är omgärdat
av sekretess. De ska fråga dig vem
som får veta att du finns där. De ska
vara förberedda om till exempel
någon ringer och söker dig. Det är
straffbart för sjukvårdspersonal att
lämna ut uppgifter om dig eller din
journal till obehöriga (läs mer i kapitlet
– Dina rättigheter som patient,
s. 40).
Så här kan det gå till när du söker in på en beroendeklinik
”Ankomstsamtal”
Du tas emot av personal för ett ankomstsamtal. Samtidigt brukar man ta puls och
blodtryck och göra en bedömning av ditt tillstånd. Du får blåsa för att man ska se
om du har druckit och eventuellt lämna urinprov. Men även om du är mycket dålig
kan man fråga om du har någon plan på att söka hjälp för att kunna hålla dig drogfri
när du kommer ut från sjukhuset och om du har kontakt med socialtjänsten.
En läkare undersöker dig
Du får träffa en läkare som går igenom hur du mår. Läkaren ska avgöra om du ska
bli inskriven på kliniken och om du behöver några mediciner.
Tillnyktringen
Om du är påverkad börjar det med tillnyktringen. Om det finns särskild avdelning
för detta kan du bli kvar där i ett eller flera dygn. Under tiden tar man reda på om
du behöver komma till en vårdavdelning för längre sjukhusvård, eller om det finns
alternativ utanför sjukhuset som kan fungera.
Avdelning för abstinensbehandling
Det här kallas ofta för ”Avgiftningen”. Om du behöver stanna på sjukhuset så är det
här som själva abstinensbehandlingen sker efter att du ”nyktrat” till. Hur länge du
behöver vara här handlar om vilken/vilka droger du ska få ur kroppen, hur mycket
du tagit, och hur ditt fysiska och psykiska tillstånd är.
Här försöker man reda ut vilket hjälpbehov du har. Befinner du dig i ett missbruk
eller har du hunnit bli beroende? Beroendeläkare arbetar ofta med intervjuer och
diagnosscheman som DSM-IV för att du ska få rätt diagnos (s. 8).

Här kan du förbereda dig för nästa steg
När du är patient på sjukhuset kan du få igång en behandlingsplan i samarbete
med socialtjänsten eller din arbetsgivare. Om den redan finns kan du ägna dig åt
att förbereda dig på nästa steg i din behandlingsplan, till exempel att åka iväg på
behandling. Socialtjänsten har ett ansvar för att planen ska följas noggrant. Du
kan begära hjälp av sjukhusets personal att ta kontakt med din handläggare om du
inte orkar själv.
Om du inte vill kontakta socialtjänsten finns det andra vägar. På många beroendekliniker
finns information om frivilligorganisationer, klientrörelser och självhjälpsgrupper
att vända sig till i närheten.
Om du inte redan har en plan med din arbetsgivare kan du begära en nu.
Kan arbetsgivaren hjälpa till?
Om du är anställd har din arbetsgivare ett ansvar att göra en rehabiliteringsplan. En
arbetsgivare som har tillräckliga resurser kan köpa behandling till dig. Du vet bäst
hur det brukar fungera på din arbetsplats. Kanske finns en bra företagshälsa som du
kan vända dig till? Ofta är det bra att din arbetsgivare får veta hur det står till. Men
du är inte tvungen att visa varför du är sjukskriven, och kan stryka över diagnosen i
ett sjukintyg om du av något skäl är orolig för din anställning (givetvis med risken
att arbetsgivaren frågar varför). Och det finns ingen lag som kräver att din arbetsgivare
ska betala för behandling. Tala med socialtjänsten om alternativ. De kan i
princip inte kräva att du kopplar in din arbetsgivare, om du motsätter dig det.
Om du behöver stöd eller råd i kontakt med socialtjänsten eller jobbet, ring en
klientrörelse!
Man lyssnar naturligtvis på om du har arbetsgivare som kan tänkas hjälpa
dig efter tiden på sjukhuset istället för socialtjänsten. Men sjukvården
kan inte begära att du kontaktar din arbetsgivare om du inte vill.
Inte heller socialtjänsten kontaktas utan ditt medgivande (undantag
finns om man tror att du behöver tvångsvård eller om du har barn som
riskerar att fara illa).
35

Sjukvården kan ha egna alternativ också efter abstinensen
Är det sjukvården eller socialtjänsten som kan ge den bästa hjälpen? Ta reda på hur
det ser ut där du bor! Det som är närmast kanske inte alltid är bäst, men att vården
finns nära dig kan vara viktigt för att bygga en långsiktig drogfrihet. Det ska ju
fungera i vardagen också.
Precis som i många kommuner finns det beroendekliniker i landsting som bedriver
öppenvård, där du kan gå i dagbehandling i grupp eller enskilt tillsammans med en
terapeut eller psykolog.
De kan vara ett alternativ till kommunens behandlingsutbud, förstås om du bor i
en kommun där man inte har mycket att välja på. Det kan också finnas speciella
program för kvinnor inom sjukvården. Du kan prata med din husläkare för att få
veta vad som finns i ditt landsting, eller ringa till ett större sjukhus.
Om det skulle behövas – och du vill - finns det förstås möjlighet för dig och din
behandlare att koppla in socialtjänsten för annan hjälp (s. 17).
*) En LVM-anmälan kan göras till socialtjänsten av din läkare. En anmälan kan också göras av socialsekreterare
eller en nära anhörig. LVM står för Lag om vård av missbrukare i vissa fall.
Socialtjänsten utreder då om du behöver tvångsvård för ditt missbruk. Om man tycker det går anmälan
vidare för prövning i länsrätten. Det är länsrätten som beslutar, men man går ofta på socialtjänstens linje.
Den här skriften vänder sig främst till dig som söker vård frivilligt, men villkoren för LVM beskrivs kortfattat
på s. 24.
36
Sjukvården får inte kontakta
socialtjänsten om du inte vill
och söker frivilligt (undantag
finns om man tror att du behöver
tvångsvård*). Men om
du har barn och det finns risk
att de far illa, görs en anmälan
om detta till socialtjänsten
som måste ta reda på hur det
ligger till (läs mer under avsnittet
Sekretess – barn som
far illa, s. 61).

Om din husläkare upptäcker att du behöver hjälp
Det kan också hända att din läkare uppmärksammar dig på att du bör ta tag i din
användning av droger. Sjukvården ska arbeta för tidig upptäckt av problem med
droger eller alkohol. Det gäller också om du söker vård för andra problem än droger.
Man jobbar med olika modeller av ”screening” där man ställer frågor om dina
alkohol- eller drogvanor. Om läkaren har upptäckt problemet och informerat dig
om det ska han eller hon hjälpa dig vidare i vården. Antingen genom information
eller en remiss till specialistvård. Normalt sett ska din läkare kunna kontakta beroendespecialister
på ett större sjukhus för att se till att du får hjälp och hur ni ska gå
vidare.
Men du behöver naturligtvis inte svara på ingående frågor om drogproblem om det
inte finns möjlighet att erbjuda dig vidare hjälp som du vill ha och tycker fungerar
för dig. Vänd dig då istället till socialtjänsten eller någon klientrörelse.
Urinprov – när blir det aktuellt?
Om du söker frivilligt till öppenvården inom sjukvården kan behandlande läkare
vilja att du lämnar urinprov om det är motiverat för den medicinska behandlingen.
Han/hon vill se att det inte finns risker att en medicin ”krockar” med en drog som
du tar själv.
Om du befinner dig på sjukhus för en abstinensbehandling vill man av medicinska
skäl kunna följa hur drogens koncentration i ditt blod sjunker. Man vill också
vara säker på att du inte tillför kroppen droger som kan äventyra din hälsa under
sjukhusvistelsen, särskilt i kombination med den medicin som du kan få på avdelningen.
Droger mot droger?
Mediciner kan behövas som en del i abstinensbehandlingen. Din behandlande läkare
kan konsultera en beroendeklinik, om du ska göra abstinensbehandlingen i
öppenvård inom en del av sjukvården som saknar beroendespecialisering.
Om du ligger på avdelning under abstinensen kan du få vissa läkemedel under tiden
som drogen går ur kroppen för att du ska slippa symtom som kan vara både farliga
och jobbiga att ta sig igenom.
I den statliga utredningen ”Personer med tungt missbruk” står det:
”Vägen ut ur missbruk är lång och sällan rätlinjig – bakslag och återfall är normala även för
personer som så småningom når stabil nykterhet/drogfrihet.
Därför är det centralt att stödet till personer med tungt missbruk kännetecknas av långsiktighet,
kontinuitet och uthållighet.”
37

Subutex eller metadon
Att få underhållbehandling vid opiatberoende kan ibland vara nödvändigt. Subutex
och metadon får bara skrivas ut av en läkare som är specialist och verksam vid
en vårdinrättning för beroendevård. Grundregeln är att du ska ha fyllt 20 år och har
ett dokumenterat opiatberoende sedan minst två år.
De här medicinerna ska inte vara vårdens enda insats om du försöker bli fri från
heroin. Underhållsbehandlingen ska kombineras med insatser som gör det möjligt
för dig att klara av medicineringen. Det kan vara samtalsterapi, något att göra på
dagarna och grundläggande behov som bostad. Vården ska utformas i samarbete
med din socialtjänst om inte din läkare absolut tycker att du behöver medicinen
och din socialtjänst inte vill medverka. De här reglerna finns beskrivna i Socialstyrelsens
föreskrifter för behandling med subutex eller metadon.
Överklaga avslag från socialtjänsten till länsrätten. Att metadon och subutex ska
skötas bättre av landstingen är alla överens om. Ställ krav på vården där du bor!
Landstingen ska erbjuda sådan vård som invånarna behöver, även subutex och metadon.
Concerta och Ritalin
Om du har fått diagnosen ADHD eller ADD kan du, efter en tids drogfrihet, ha
möjlighet att få mediciner som Concerta eller Ritalin mot dina problem. Det här
sker enligt läkemedelsverkets regler och bara vissa läkare har rätt att ordinera medicinerna
(LVFS 2002:7).
Själva diagnosen ADHD eller ADD ställs i regel efter utredning inom psykiatrin,
eller annan specialiserad verksamhet inom sjukvården.
Om du ordineras medicin mot ADHD eller ADD bör du samtidigt erbjudas hjälp
med till exempel boende, arbete eller annan sysselsättning från socialtjänsten. Det
finns inga regler för att sjukvården och socialtjänsten ska samarbeta på samma sätt
som när det gäller läkemedel mot opiatberoende, men du har rätt att få hjälp från
socialtjänsten om du behöver det. Be gärna din läkare att kontakta kommunen så
att du får möjlighet till en fungerande rehabilitering.
38

Flera myndigheter kan hjälpa till
Om du har fått kvarstående skador av din användning av droger, är sjuk på annat sätt eller
behöver läkemedelsassisterad underhållsbehandling har du möjlighet till extra hjälp.
Socialtjänsten i din kommun ska hjälpa dig att komma till rätt myndighet eller instans om
du kan få hjälp på annat håll än i deras verksamhet, till exempel från försäkringskassan eller
arbetsförmedlingen.
Försäkringskassan kan fatta beslut om handikappersättning, aktivitetsersättning, sjukersättning,
assistansersättning, arbetshjälpmedel och hjälp med boendekostnader.
Arbetsförmedlingen ska underlätta för personer med psykiska och andra funktionshinder
att komma in på arbetsmarknaden (s. 57). Hit hör till exempel ADHD, men det kan också
handla om långvariga fysiska eller psykiska problem till följd av droganvändning.
Det kan också hända att du har rätt till stöd genom LSS (Lag (1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade). Socialtjänsten i din kommun ska utreda om du har rätt till hjälp enligt
LSS. Om du är missnöjd med socialtjänstens beslut kan du överklaga hos länsrätten (s. 25).
39

Dina rättigheter som patient
Du har rätt till inflytande över den vård och behandling du får. Precis som inom
socialtjänsten ska sjukvården planera och genomföra vården i samråd med dig.
Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) har som ett viktigt mål att alla som bor i
Sverige ska få vård på lika villkor. Vården ska vara god och säker och stämma överens
med den samlade kunskapen och beprövad erfarenhet.
Du har rätt till information:
• om ditt hälsotillstånd
• om det finns olika alternativ till vård.
• om vad som står i din journal (det kan göras undantag om du till exempel är
deprimerad).
Du har rätt att välja
Du har rätt att välja behandlingsform om det finns flera alternativ.
Du har rätt att inte ta emot vård, eller avbryta en behandling. Undantag gäller
förstås för tvångsvård, som LVM.
Sjukvårdspersonal har tystnadsplikt
Alla som arbetar inom sjukvården har tystnadsplikt, även personal som inte arbetar
direkt med dig som patient. Om du inte själv har godkänt att uppgifter lämnas ut
så är det straffbart för sjukvårdens personal att berätta om dig, din sjukdom, din
privata situation eller din kontakt med vården.
Tystnadsplikten gäller inom all hälso- och sjukvård - både offentlig och privat. Man
får självklart inte heller lämna ut din journal till obehöriga*1).
Sjukvården får inte kontakta myndigheter
Man får inte kontakta myndigheter om det kan skada dig. Om en myndighet däremot
ringer och frågar om just du finns på sjukhuset så är man i vissa fall skyldig att
svara *2). Andra upplysningar lämnar man inte ut, till exempel varför du är där.
Det här gäller också om du inte har uppehållstillstånd i Sverige.
*1) Obehörig är den inte som inte behöver uppgiften för att utföra sitt arbete eller för vården av dig som
patient.
*2) Om en domstol, åklagarmyndighet, polismyndighet, kronofogdemyndighet eller skattemyndighet vill
veta om du finns på sjukhuset så måste personalen svara.
40

Blir du akut sjuk och behöver råd eller hjälp?
SOS Alarm
Genom att slå 112 kan du larma både genom telefonsamtal och sms. Du får hjälp med tolk om
du behöver det vid telefonsamtal.
Sjukvårdsrådgivning
1177-rådgivningen omfattar sjukvårdsrådgivning för 8 landsting. Du kan ringa 1177 var du än
befinner dig i landet och bli kopplad till rätt sjukvårdsrådgivning.
Här finns sjuksköterskor som talar andra språk än svenska. Fråga om de kan hjälpa dig att hitta
personal som talar ditt språk och som är i tjänst när du ringer. Hit kan du ringa anonymt, men
de ser om du ringer från ett landsting som inte ingår i centralen och kan då koppla dig vidare
till rådgivningen i ditt landsting. Om det inte finns någon på rådgivningen som kan något språk
som du behärskar - be om hjälp med samtalet från någon i din omgivning.
Stockholms sjukvårdsrådgivning på andra språk har följande telefonnummer:
För råd på arabiska ring 08-528 528 38.
För råd på bosniska, kroatiska eller serbiska ring 08-528 528 96.
http://www.vardguiden.se/
Patientnämnden i ditt landsting
Hit kan du vända dig om du har problem i kontakt med vården. Det kan till exempel handla om
att du vill byta läkare. Det gäller all offentligt finansierad hälso- och sjukvård, oavsett om den
drivs av kommun, landsting eller privata företag.
Du har rätt till tolk i kontakten med patientnämnden. Patientnämnden är en opartisk instans.
Du kan vända dig dit kostnadsfritt.
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd - HSAN
Hälso- och sjukvården skall bedrivas så att den uppfyller kraven på en god vård. Du har som
patient rätt till:
• få vård av god kvalitet
• ett gott omhändertagande
• omtanke och respekt
• information och medinflytande i din behandling
• att personalen följer sekretessen
Om du anser att du blivit felbehandlad har du möjlighet att få dina klagomål prövade. Till HSAN
kan du skriva eller ringa.
På www.hsan.se finns information på sju språk.
41

Är du asylsökande?
För dig som väntar på beslut om permanent uppehållstillstånd gäller särskilda bestämmelser
om vård. Grunden är att du har rätt till akutvård och annan ”vård som
inte kan anstå”.
Tystnadsplikten kan brytas vid de här undantagen:
• du ger ditt godkännande
• du inte kan ta skada av att uppgifterna lämnas ut
• om det finns risk att ett barn far illa. Då är personalen skyldig att göra en anmälan
till socialtjänsten i första hand
• särskilda situationer när myndigheter enligt lag har rätt att begära ut uppgifterna.
(Till exempel socialtjänsten. Det här gäller om det finns risk att du skadar
dig själv eller någon närstående och man vill att det görs en LVM-utredning.
Polisen när det gäller misstanke om grov kriminalitet, alltså brott som kan ge
mer än två års fängelse.)
Rätt till tolk
Precis som i kontakten med socialtjänsten har du rätt till tolk i kontakt med vården.
Vem betalar?
Du betalar själv, men om du har försörjningsstöd från socialtjänsten får du ersättning
i efterhand för kostnader som omfattas av högkostnadsskyddet. Högkostnadsskyddet
innebär ett ”tak” för dina patientavgifter hos hälso- och sjukvården. Efter
att du kommit upptill ”taket” får du frikort för ett år framåt räknat från den dag då
du gjorde första besöket.
Vad ingår i högkostnadsskyddet?
• vård på en klinik som drivs av landstinget
• privat vård som har avtal med ditt landsting, alltså är offentligt finansierad
• avgifter för vård som du får i annat landsting ingår också i högkostnadsskyddet
Vård kan vara besök hos läkare, sköterska, sjukvårdande behandling hos exempelvis
sjukgymnast, kurator, psykolog och viss tandvård.
Också mediciner, hjälpmedel, resor till och från sjukvård och ”sjukresor” omfattas
av högkostnadsskyddet. (Du behöver kontakta sjukreseenheten i ditt landsting
innan du reser!)
42

Vistelse på sjukhus och uteblivet besök ingår inte
Vårdavgiften per dygn på sjukhus är idag 80 kronor, och den ingår inte i högkostnadsskyddet.
Men också detta kan du få hjälp med från socialtjänsten om dina
sammanlagda utgifter blir så höga att du hamnar under ”existensminimum” (läs
mer i kapitlet om ekonomi, s. 60).
Uteblivet besök räknas inte in, och det behöver socialtjänsten inte betala. (För att
du ska slippa få en räkning gäller regeln att du behöver boka av tiden senast fyra
timmar före det planerade besöket. Privata vårdgivare kan sätta egna tidsgränser,
även om de har avtal med landstinget.)
”Taket” för högsta belopp innan du får rätt till frikort bestäms av varje enskilt
landsting.
Det finns flera lagar och författningar som ytterligare stärker din rätt till bra och
säker vård. Socialstyrelsen har också skrivit särskilda riktlinjer för missbruks- och
beroendevården, som du kan läsa mer om sist i det här häftet. Det är råd till sjukvård
och kommuner om hur en bra beroendevård ser ut.
Du kan kontakta patientnämnden i ditt landsting om du behöver stöd eller råd i
kontakten med vården.
Om du är gravid
Om du är gravid bör du ställa krav på att få snabb hjälp. Mödravården har stora möjligheter
att hjälpa dig.
Det finns inga säkra gränsvärden för vad som är riskabla doser för fostret. Det är därför förstås
säkrast att vara helt drogfri under graviditeten.
För många har också väntan på ett nytt litet liv blivit det som gjort att man klarat att bryta med
sitt missbruk. Vänd dig till mödravården eller socialtjänsten så fort du vet att du är gravid och
behöver hjälp att sluta använda narkotika! Inom mödravården har man speciell kompetens.
Du ska också få hjälp att må bra själv under din graviditet, inte bara att vara drogfri. Här vårdar
man både dig och ditt barn. På många håll samarbetar mödravården, barnavården och socialtjänsten
i familjecentraler. (Om man inte redan samarbetar så kontaktas socialtjänsten om du
är gravid och har problem med narkotika.)
Att vänta barn och inte klara av att bryta ett missbruk kan öka risken för att du ska bedömas
behöva tvångsvård (i skrivande stund finns förslag om en ändring av LVM-reglerna för att särskilt
omfatta gravida kvinnor i missbruk).
43

Läkemedelsberoende
Vem får problem med läkemedel?
Vissa läkemedel är till sin natur beroendeskapande. Det handlar om smärtstillande
preparat, lugnande eller rogivande mediciner som bensodiazepiner.
Det finns förstås situationer när det är nödvändigt att använda de här läkemedlen,
även om flera av dem är narkotikaklassade. Att få problem med läkemedel av det
här slaget handlar inte om vem som får dem, utan om hur de här preparaten fungerar.
De allra flesta som fått problem med beroendeframkallande läkemedel har fått sitt
första recept i samband med en krisreaktion. Andra har fått medicin mot fysisk
sjukdom, ofta mot smärta.
Ett problem som ställer stora krav på vården
Kanske har du bett om samtal i samband med en livskris, men istället blivit ordinerad
lugnande? Det är inte ovanligt, och det är heller inte ovanligt att läkaren inte
informerat om risken att utveckla ett beroende när läkemedlet skrivits ut.
Men läkemedelsberoende är ofta medicinskt mer komplicerat än narkotikaberoende.
Det är ofta en svårare process att sluta med beroendeframkallande läkemedel
när du väl blivit beroende, även om det är lätt att tro annorlunda. Det här gäller
förstås inte minst om det handlar om flera preparat.
Läkemedelsberoende ställer alltså stora krav på vården, och om du har problem
med beroendeframkallande läkemedel kan du ha nytta av att ha läst föregående
kapitel om dina rättigheter som patient. Socialtjänsten hänvisar också ofta direkt
till sjukvården, eftersom det i grunden handlar om problem med mediciner. Men
också du kan förstås söka stöd hos frivilligorganisationerna och socialtjänsten för
andra problem än de rent medicinska (om frivilligorganisationerna kan du läsa på
s. 54.)
Vad kännetecknar ett läkemedelsberoende?
Den första tiden upplever man ofta att man får hjälp av läkemedlet. Sömnen blir
bättre, smärtan minskar eller ångesten dämpas. Andra får minde effekter av den nya
medicinen, men fortsätter ändå, eftersom läkaren har gett ordinationen.
Problemen kommer ofta långsamt. Det kan ta år att till sist inse att tabletterna är
orsaken till - inte lösningen på - allt svårare problem och symtom. Men det kan också
gå mycket fort att utveckla ett beroende. I vissa fall bara några veckor.
44

Lugnande och sömngivande medel
Bensodiazepiner
Bensodizepiner är den vanligaste gruppen lugnande och sömngivande medel som har beroendeframkallande
egenskaper.
Dessa läkemedel verkar i centrala nervsystemet genom att:
• känslorna dämpas - det gäller hela känslolivet
• förmågan att ta in sinnesintryck försämras (viktigt inte minst vid bilkörning)
• reflexer, reaktioner och rörlighet försämras
De här effekterna blir svårare ju längre du äter tabletterna.
Beroende av bensodiazepiner ger ofta komplicerad abstinens med varierande ”utsättningssymtom”.
Smärtstillande medel
Smärtstillande medel, t ex morfin, kodein eller syntetiskt framställda substanser.
Också dessa preparat fungerar dämpande på det centrala nervsystemet och ordineras vanligen
mot smärta.
För att få en smärtlindrande effekt är det vanligt att man ökar dosen.
Abstinensen ger ofta influensliknande abstinens med ”myrkrypningar”, sömnproblem och ångest
eller andra psykiska besvär, och kan även den vara långdragen.
Det börjar med ökad tolerans
Effekten av den dos du tar minskar. Kroppen har vant sig vid preparatet, blivit
”tillvand”. Nu brukar det utvecklas nya symtom. Vanliga biverkningar är
koncentrationssvårigheter, trötthet, oro, panikångest, tidigt uppvaknande, mardrömmar
och värk i musklerna.
Om din läkare nu rekommenderar dig att höja dosen för att ”få bukt” med problemen
startar en ond cirkel. Först kan det hända att kroppen ”svarar” som det
är tänkt. Problemen avtar. Men när den nya, högre dosen efter en tid ytterligare
ökar din tolerans, så återkommer oftast symtomen med ännu större styrka: du är i
början av ett beroende.
Ännu mer medicin?
Om man inte vet att det är tabletterna som är problemet är det inte lätt att veta att
det är en beroendeläkare man bör uppsöka. Det naturliga valet när man mår dåligt
är istället att gå till den läkare man brukar ha kontakt med. Inte sällan är det samma
läkare som har skrivit ut läkemedlet som du fått problem med.
Om du nu har fått svårigheter att orka med vardagen, med jobb eller relationer,
kan det hända att dina symtom feltolkas – att det kan vara själva medicineringen
som är problemet kommer inte upp till diskussion. Läkaren söker förklaringen på
annat håll och kanske väljer att skriva ut ännu ett läkemedel för att häva vad han
tror är en depression.
45

Det här kan i värsta fall bli början på en karusell av ordinationer där man ersätter
ett preparat med ett snarlikt eller nytt läkemedel.
…ännu fler symtom!
Samtidigt som man hoppas att den nya medicinen ska fungera kan problemen nu
bli värre.
Det är lätt att känna sig maktlös i den här utsatta positionen: Varför hjälper det
inte? Varför känner man sig bara sjukare?
I själva verket är nedstämdhet, ångest och overklighetskänslor vanliga problem som
beror på egenskaperna hos olika beroendeskapande preparat som skrivs ut i sjukvården.
Man blir orkeslös och har svårt att fungera på många plan. Kanske söker man en
lösning med ännu en medicin. Den onda cirkeln sluts.
Det kan ta tid att bli helt symtomfri
Även om du bara ätit en viss sorts beroendeframkallande läkemedel tar abstinensen
ofta tid. Det är normalt, men du kan behöva specialistvård för att se till att nertrappningen
inte går för fort. Om du använder höga doser av vissa preparat kan det
vara direkt farligt att bara sluta tvärt eller minska dosen för fort.
Abstinensen vid beroende av framför allt bensodiazepiner är förrädisk genom att
den kan vara återkommande, till och med när du har slutat helt med tabletterna -
särkilt om du befinner dig under stress.
Det kan också komma ordentliga ”efterslängar” av symtomen upp till ett par år
efter att du slutat. Men också sena kriser av återkommande symtom är ”normala”.
Det kan man också säga om allt läkemedelsberoende: det finns strängt taget inga
symtom som är onormala. Det är väldigt individuellt hur man reagerar på olika
preparat, och listan över rapporterade biverkningar kan göras mycket lång för
många beroendeframkallande preparat.
46
Abstinens
Om du ätit till exempel beroendeframkallande lugnande medicin under en period och sedan
slutar eller trappar ner inträder olika grader av abstinenssymtom. De kan se mycket olika ut,
men om du genomlidit en läkemedelsabstinens känner du säkert igen något av de vanligare
symtomen som ångest, sömnstörningar, skakningar och muskelsmärtor. Kroppen har blivit tillvand
vid substansen, och det kan ske efter så kort tid som en vecka.
Toleransabstinens
Om man inte höjer dosen sedan kroppen utvecklat tolerans blir effekten densamma som om
man trappar ner användningen av preparatet. Kroppen får ”för lite” av den substans som den
nu vant sig vid. Symtomen blir desamma som vid en abstinens.

Vem kan ställa rätt diagnos?
Om du vill fortsätta att gå hos din läkare, kan du be att han eller hon konsulterar
en beroendespecialist för att se om du har diagnosen läkemedelsberoende. Ni kan
samråda om ett schema för nedtrappning samtidigt som läkaren rådfrågar en specialistklinik
med inriktning på beroende och läkemedel.
Beroendecentrum Stockholm, som ligger på Karolinska universitetssjukhuset i Solna,
är en stor resurs när det gäller konsultation också för dig som bor i annan del av
landet och där det saknas specialiserad beroendevård.
Det kan också hända att du behöver komma direkt till en specialistmottagning för
en mer omfattande utredning. Be då att få en remiss från din läkare. Om det inte
finns vård med inriktning på läkemedelsberoende i det landsting där du bor kan du
hänvisa till vårdgarantin och be att få komma till annat landsting (s. 53).
Det är lätt att fokusera helt på att bli av med beroendet när man väl kommit igång. Men alla
symtom behöver inte bero på att du slutat med läkemedlet – även om kanske både du och din
läkare börjat tänka i de banorna i första hand. Om du är osäker på vad det är för symtom du
har kan du alltid göra en vanlig hälsokontroll.
Nedtrappningsschema
Ett nertrappningsschema ska utformas efter dina förutsättningar. Be din läkare konsultera specialistvården
innan ni kommer överens om hur just din nedtrappning bör gå till. Det finns också
råd på internet, som RFHL Uppsalas hemsida http://www.oberoende.info/rfhlups/
Om du vill veta mer om läkemedel och vilken sorts biverkningar de kan ge, kan du hitta information
på internet: www.fass.se
47

Rehabilitering
Om du inte redan är sjukskriven kan det hända att du behöver en period av sjukskrivning.
Det kan vara mycket svårt att klara av vardagsstressen under en pågående
abstinens. För att abstinensen ska bli så lindrig som möjligt är det viktigt att nedtrappingen
går tillräckligt långsamt och att du får samtalsstöd under tiden.
Utbudet av samtalsstöd ser förstås väldigt olika ut i olika delar av vården. Det
kanske inte finns personal med utbildning i beroendevård på din vårdcentral eller
inom rimligt avstånd, vilket tyvärr är normalfallet i glesbygd. Ett alternativ kan vara
att be din läkare remittera dig till den lokala psykiatrin, där är ofta kompetensen
större när det handlar om både de här läkemedlen och beroende än i den vanliga
kroppssjukvården.
Oavsett var i vården du hittar en behandlare som kan stödja dig under abstinensen,
är det viktigt att du känner förtroende för den som blir din samtalskontakt. Det
kan komma bakslag på vägen och behandlarens förståelse för de komplikationer
under nedtrappningen som kan dyka upp är en viktig förutsättning för att du ska
få ett vettigt stöd tillbaka till en fungerande vardag.
I inledningen till den här skriften går vi igenom en slags ”checklista” för vad en bra
behandling bör utgå ifrån (s. 11).
Den viktiga eftervården
En eftervård i öppenvård med inriktning på beroendet är ofta nödvändig efter att
du slutat med tabletterna. Eftersom det är komplicerat att ta sig ur ett läkemedelsberoende
bör du räkna in ett år eller längre för regelbundna besök i öppenvård.
Förhoppningsvis har du möjlighet att prioritera i din vardag så att du under tiden
får möjlighet att slippa stress i yrkesliv eller familjeliv. (Arbetsgivaren ska till exempel
anpassa dina arbetsuppgifter under rehabiliteringen, s. 56). Eftervården är den
period när du ska ges möjlighet att bearbeta också bakomliggande problem, fysiska
eller psykiska.
Vem betalar?
Liksom i annan offentligt finansierad sjukvård , gäller vanliga patientavgifter och
högkostnadsskydd vid vård på beroendekliniker.
48

Vem ansvarar för vården av läkemedelsberoende patienter?
Komplicerade avgiftningar kan behöva sjukhusvård hos någon av de större beroendeklinikerna
(se s. 32). Särkilt om du är beroende av flera olika sorters preparat - till exempel
både smärtstillande och lugnande.
Den övriga specialistpsykiatrin (psykiatrin i ditt landsting) kan också hjälpa till genom:
• Konsultationer till andra vårdgivare för till exempel nedtrappning
• Vård på avdelning för psykiatriska komplikationer under abstinensen eller psykiatrisk sjukdom om
det finns sådan vid sidan av beroendet
Huvudansvaret ligger hos vårdcentralerna
Primärvården har ett grundläggande ansvar, alltså din vårdcentral. Men den läkare som du fått
läkemedlet av från början (husläkare, företagsläkare eller privatläkare) kan också remittera dig
vidare eller konsultera specialister.
Akut?
Vid överdosering kan det krävas akut medicinsk vård. Du kan vända dig till närmaste akutsjukhus
eller beroendeklinik med akutintag.
Man arbetar utifrån vårdprogram där specialister har kommit fram till lokala riktlinjer
för vården av läkemedelsberoende. Du kan fråga efter det programmet hos
ditt landsting.
Kanske du behöver individuell psykoterapi?
Be att man gör en psykoterapibedömning
om du har kontakt med en
beroendeklinik. Ibland kan man erbjuda
detta inom klinikens resurser, annars
kan du få hjälp med remiss till allmänpsykiatrin
(alternativt socialtjänsten).
49

50
TUB-modellen
TUB-enheten på Karolinska sjukhuset i Stockholm har arbetat med läkemedelsberoende sedan
mer än tjugo år. Den här beroendekliniken har fått stor betydelse i vården när det gäller
läkemedelsberoende i Sverige. Hit kan din läkare vända sig för konsultation, även om du inte
bor i Stockholm.
Likartade modeller finns vid en del större beroendekliniker i landet – ta gärna reda på hur
det är i ditt landsting.
Modellen i korthet
Tillsammans med din behandlande läkare och kontaktperson lägger ni upp en vårdplan.
Behandlingen kan ske antingen i öppenvård eller på vårdavdelning. Många gånger räcker det
med öppenvård, men här finns också möjlighet att ligga på vårdavdelning bara under veckorna,
och att du kan åka hem över veckosluten. Man kan växla mellan öppen och slutenvård flera
gånger, beroende på vilka preparat och hur många läkemedel man har problem med.
Samtalsbehandling
Under behandlingen har du regelbundna samtal både med din särskilda kontaktperson och din
läkare. Det är samtal som är inriktade på att både hitta vägar att bli fri från ditt beroende, och
att hitta nya förhållningssätt som gör det lättare att gå vidare
Om du befinner dig i kris kan du få hjälp med att bearbeta det som utlöst krisen.
Om du vill kan dina anhöriga erbjudas att komma på samtal som en del av din rehabilitering.
Behandling som får ta tid
Man brukar inom TUB-modellen prata om ett behandlingsår för lugnande och sömngivande
medel, och upp till ett halvår för smärtstillande, analgetika.
Man samverkar med andra specialister som behövs, till exempel smärtspecialister. Det kan till
exempel vara en depression som legat dold bakom din användning av läkemedel, och ibland
kan man remittera till psykiatrin när du är ”färdigbehandlad” i beroendevården. Remisser
skrivs i samråd med dig.
Sjukskriven blir man om man behöver under den här tiden. En del jobbar hela tiden, andra kan
inte jobba alls under en del av behandlingsåret.
Om du är anställd och vill kan man också samarbeta med din arbetsgivare eller företagshälsa
(läs mer i föregående avsnitt och i avsnittet om arbetsgivarens rehabiliteringsansvar, s. 56). Det
här är ofta en förutsättning för att du ska få den hjälp du har rätt till när du kommer tillbaka
i jobb.
Om det behövs och du vill kan man också kontakta socialtjänsten för vidare hjälp, som vi
beskrivit i kapitlet ”Dina rättigheter som patient”.
Om du fått tabletterna för smärttillstånd/kroppskada får du - när behandlingstiden för ditt
beroende är över - fortsätta behandlingen av själva smärttillståndet/skadan hos läkare i kroppsjukvården.
Det kan vara en specialist eller en husläkare. Du fortsätter inte att vara patient i
beroendevården när du är klar med din behandling här.

Britt Vikander, chef för TUB-enheten, ger de här råden när du söker hjälp för problem
med läkemedelsberoende:
• Kräv din rätt till behandling
• Skäms inte för dina problem. Många gånger kan man inte rå för att man blivit beroende, det har ofta
uppstått genom kontakten med vården.
• Vänd dig till din förskrivare i första hand
• Det finns hopp , hjälp att få och kunskaper!
Vid beroende behöver du kanske en
mer långsiktig uppföljning än vid ett
tillfälligt missbruk. Där kan det räcka
att under överinseende av läkare helt
enkelt sätta ut preparatet – att du
slutar ta läkemedlet.
51

”Samsjuklighet”
Ibland kan det behövas hjälp från flera håll samtidigt – ”samsjuklighet”
Samsjuklighet är det nya begreppet för vad som förut kallades dubbeldiagnos.
Vårdgivare brukar använda begreppet om du har psykiska problem vid sidan av
beroendeproblem. Förut krävdes ofta att beroendet var borta innan du kunde få
hjälp för andra bekymmer, men idag vet man att det är mer effektivt att ge vård
för båda problemen samtidigt. För att du ska få den bästa hjälpen ska du alltså
inte bara erbjudas hjälp att komma tillrätta med beroendeproblem. Du har rätt att
kräva att samtidigt få hjälp att må psykiskt bättre. I Socialstyrelsens riktlinjer står
det: ”Behandlingen av ett av tillstånden får inte fördröjas i avvaktan på att det andra
tillståndet förbättrats”.
Du kan till exempel behöva hjälp med:
Att fokusera på att ändra din användning av droger eller beroendeframkallande
• läkemdel
•
•
52
Ditt psykiska mående
Att lösa andra problem, som boende och sysselsättning
Vem ska hjälpa till med vad?
Din läkare bör:
hänvisa till socialtjänstens missbruks- och beroendevård som har kompetens eller
till hälso- och sjukvårdens beroendevård.
Din socialsekreterare ska:
ge remiss till hälso- och sjukvården för att du ska få hjälp med dina psykiska besvär.
Om det finns en speciell vårdenhet för missbruk och beroende med kompetens för
att bedöma vad du behöver för hjälp för ditt psykiska mående är det förstås ett bra
alternativ.
Man ska göra en noggrann bedömning av ditt psykiska tillstånd, din användning
av droger eller beroendeframkallande läkemedel och hur din fysiska hälsa är.
Det är bra om de som ska hjälpa dig arbetar ihop
Ibland finns team där olika myndigheter jobbar gemensamt inom en verksamhet
och kan hjälpa dig med olika problem samtidigt. Annars kan du begära nätverksmöten
mellan de som har med din vård och rehabilitering att göra. Be att få en
kontaktperson som du kan träffa och prata med under tiden mellan mötena. Bra
vård är långsiktig, samtidig och utgår från dina behov!

Vårdgarantin
Möjlighet till vård i annat landsting?
Primärvården – din vårdcentral - skall erbjuda hjälp, antingen per telefon eller
genom besök, samma dag som du hör av dig. Om du behöver kontakt med läkare
ska väntetiden vara högst 7 dagar. Om du har fått en remiss av din läkare till specialistvård
ska du få komma på ett första besök inom 90 dagar. Om specialistläkaren
anser att du behöver specialistvård ska den inledas senast efter ytterligare 90 dagar.
Vården kan också ges i ett annat landsting om det saknas alternativ där du bor.
Vårdgarantikansliet i ditt landsting har uppgiften att hjälpa dig att få den vård som
läkaren har beslutat om. Detta ska gälla även om sådan vård inte finns i ditt landsting.
De ska hjälpa dig att hitta en annan vårdgivare där vården kan erbjudas. Har
din ansvariga läkare beslutat att du ska få abstinensbehandling och du inte kan få
det i ditt eget landsting är grundregeln att du har rätt till hjälp där vården finns att
få. Ditt hemlandsting ska stå för kostnaderna.
Garanti med problem
I lagen står att landstingen ska erbjuda den vård som invånarna i länet behöver. Det
innebär naturligtvis också missbrukar- och beroendevård. Tyvärr fungerar det inte
i alla landets regioner. Vårdgarantin ska hjälpa dig som behöver extra argument för
att få rätt till den vård du behöver inom rimlig tid.
Men vårdgarantin är ingen lag. Garantin är en slags målsättning. Det är en överenskommelse
mellan landstingen och staten. Bara en mindre del av landstingen följer
”vårdgarantin” i praktiken. Det drabbar patienter ur alla patientgrupper. Så gäller
också för läkemedelsassisterad underhållsbehandling och abstinensbehandling.
När det gäller läkemedelsassisterad underhållsbehandling är det många landsting
som inte uppfyller vårdgarantin. Socialstyrelsen har nu bett landstingen att se över
och förbättra sin verksamhet när det gäller metadon och subutex (s. 38).
Du kan inte överklaga om du inte får hjälp. Du kan heller inte kräva av din läkare
att skriva en remiss. Du kan inte gå till domstol i Sverige om du inte får vård – du
har ingen ”rätt att bli patient”. Hälso- och sjukvårdslagen är ingen rättighetslag
på samma sätt som Socialtjänstlagen. Det är läkaren som gör bedömningen i varje
enskilt fall.
53

Frivilligorganisationernas roll
Alternativ till sjukvården och socialtjänsten
Vägen ur ett beroende kan självfallet vara lika individuell som orsaken till ett beroende.
Den bästa hjälpen är den som fungerar.
Om du vänder dig till frivilligorganisationer eller självhjälpsgrupper struntar man
ofta i var i ”missbrukskarriären” du befinner dig. Man fäster inte så stor vikt vid hur
mycket eller hur länge du använt en drog, utan helt enkelt vid hur du ska låta bli att
använda den i fortsättningen. Det kan handla om kamratstöd och att försöka hitta
en ny livsstil tillsammans med andra som haft liknande problem som en själv. Eller
anonyma självhjälpsgrupper som NA, DAA och AA. Det finns ett mycket stort
utbud av frivilligorganisationer och klientrörelser i hela Sverige. Var och en arbetar
utifrån sin ideologi och egna, väl inarbetade traditioner. För många fungerar det
här som komplement eller alternativ till sjukvårdens och socialtjänstens insatser.
Klientrörelser – ett urval
www.aa.se (Anonyma Alkoholister, råd och länkar)
Telefon: 08-720 38 42
www.dianovasverige.org (Dianova – internationell klientrörelse)
Telefon: 08-462 92 12
www.fmn.org.se ( Föräldraföreningen mot narkotika)
Telefon: 08-642 06 50
www.iogt.se (Sveriges största nykterhetsorganisation)
Telefon: 08-672 60 00
www.kris.a.se (Kriminellas revansch i samhället)
Telefon:08-643 30 19
www.nasverige.org (Anonyma Narkomaner)
Telefon: 08-411 10 33
www.rainbowsweden.se (brukardriven rehabilitering)
Telefon: 08 - 668 41 20
54

www.rfhl.se (Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende
- National Association for Aid to Drug Abusers)
08 – 545 560 60
www.rsmh.se (Riksförbundet för social och mental hälsa – Swedish
National Association for Social and Mental Health)
Tel: 08-772 33 60
www.svenskabrukarforeningen.se (förening för subutex- och metadonpatienter)
Telefon: 08-600 12 99
www.verdandi.se (arbetar för social jämlikhet och mot droger)
Telefon: 08-642 28 80
55

Arbete
Arbetsgivarens ansvar
Vilket ansvar har en arbetsgivare på arbetsplatsen när en anställd har beroendeproblem?
När det gäller den egna verksamheten och de anställdas säkerhet och hälsa gäller
arbetsmiljölagen. I denna står att arbetsgivaren har en undersökningsplikt att kontrollera
problem som uppstår på en arbetsplats, till exempel vid missbruk.
Om misskötsamhet kan bero på missbruk ska medicinsk expertis kopplas in. Arbetsmiljölagen
gör ingen skillnad på legala eller illegala droger. Det är läkaren som
avgör om det handlar om sjukdom eller inte. Arbetsgivaren kan stänga av dig från
ditt jobb under pågående missbruk. Han eller hon kan här begära papper på att du
är drogfri innan du får komma tillbaka i arbete. Här kan det krävas att du lämnar
urinprov.
Vilket ansvar har arbetsgivaren mot den anställde som har beroendeproblem?
Även om du är borta kortare perioder som inte kräver sjukintyg så har arbetsgivaren
undersökningsskyldighet. Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar kommer in i
bilden så snart en sjukdom påverkar arbetet. Försäkringskassan ska ta initiativ till
ett möte när man behöver utreda hur mycket eller lite du klarar att jobba och behov
av rehabilitering. Det ska man göra även om din arbetsgivare inte vet varför du är
sjukskriven, du har rätt att stryka diagnosen i sjukintyget. Då ska försäkringskassan
samarbeta med socialtjänsten eller ansvarig läkare för att du ska få hjälp. Så länge
du är sjukskriven är det vården som skall hjälpa dig att om möjligt bli frisk.
När du kommer tillbaka till jobbet ska arbetsgivaren anpassa dina arbetsuppgifter
så att du kan klara jobbet. Därför är det naturligtvis bra om han/hon vet varför du
varit borta. Om det behövs och det finns utrymme i verksamheten, ska man också
erbjuda att omplacera dig. Allt detta ska prövas innan det kan bli tal om uppsägning.
Beroende av narkotika eller läkemedel ger arbetsgivaren rehabiliteringsansvar,
precis som för andra sjukdomstillstånd.
56
Socialtjänsten kan pröva att be din arbetsgivare att betala hela eller delar av din behandlingskostnad.
Det finns ingen lag som kräver detta, men många arbetsgivare gör det ändå. Socialtjänsten
får inte kontakta din arbetsgivare om du inte ger ditt samtycke.

Det är bra om du är med i facket
Du kan behöva stöd om det uppstår en konflikt med din arbetsgivare. Om du är
med i facket så har du ett eget ombud som en del i din rättshjälp. Förhandlingarna
börjar i första ledet mellan ditt fackliga ombud och dina arbetsgivare. Få tvister
behöver gå så långt som till arbetsdomstolen. Om det ändå slutar där får du ditt
ombud med dig under rättegången.
Om du inte är med i facket får du gå till advokat och betala detta själv. Eftersom du
inte får något fackombud är det svårt att driva förhandling med arbetsgivaren.
Hos arbetsförmedlingen
Vad krävs för att bli inskriven i Arbetsförmedlingen?
För att kunna vara inskriven ska man kunna ta jobb och ha behov av arbetsförmedlingens
tjänster för att få ett arbete.
Du måste inte ha ett eget boende, men ett ordnat boende. Du ska inte ha ett
pågående missbruk (läs mer i avsnittet om Sekretess, s. 65). Då har socialtjänsten
hänvisat dig till arbetsförmedlingen för tidigt. Man vill vara övertygad om att du
klarar att jobba. Det gäller även de stödanställningar där det ställs lägre krav på dig
än på den ordinarie arbetsmarknaden.
Vad finns det för särskild hjälp att få?
Om du inte alls kan förväntas orka med ett vanligt jobb finns det flera former av
skyddade anställningar. Det är ofta den anställningsform med stöd som först kan
bli aktuellt innan arbete på öppna marknaden är möjligt. Det kan handla om stöd
till utvecklings- eller trygghetsanställningar. Sådana anställningar innebär möjlighet
för arbetsgivaren att få bidrag till en stor del av din lön, också om du blir anställd
av en privat arbetsgivare.
Det kan också hända att du har rätt till en offentligt skyddad anställning, OSA.
Staten ger bidrag till offentliga verksamheter, som kommunerna, för att ordna olika
former av skyddade anställningar.
Offentligt skyddat arbete (OSA).
Om du har funktionshinder som ger nedsatt arbetsförmåga kan du få arbete hos en offentlig
verksamhet, till exempel kommunen. Det är för att du ska få hjälp att hitta ett arbete du orkar
med och samtidigt rehabiliteras. För att få rätt till OSA ska du ha ett ”socialmedicinskt funktionshinder”,
till exempel till följd av långvarig droganvändning, ha en långvarig psykisk sjukdom,
eller vara arbetslös och omfattas av LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade,
s. 39). Under tiden du har en OSA får du lön.
57

Bra att veta om bostad
Hyran
Om du har socialbidrag kan du be socialtjänsten att betala din hyra direkt till värden
om du är mycket orolig att inte klarar att betala i tid själv.
Grannsämja
Det finns exempel på domar mot hyresgäster där man bedömt störningar som
beror på missbruk som värre än andra störningar. Tänk också på att du är helt
ansvarig för vad andra som befinner sig hemma hos dig gör!
Hyresgästens ansvar finns reglerat i Hyreslagen.
Om du behöver bostad
Både lägenheter och stödboende är en bristvara på många håll i landet. Men många
kommuner försöker lösa det genom olika former av ”boendetrappor” där du kan få
börja pröva olika nivåer efter till exempel en avslutad behandling.
Det kan handla om:
• Stödboende med personal
• Träningslägenhet
• Försökslägenhet
En försökslägenhet syftar till att du under en prövotid bor självständigt för att till
sist ta över kontraktet.
Hör dig för om hur det fungerar i din kommun!
Alla har rätt att flytta
Om det ser svårt ut i din kommun har du som alla andra rätt att flytta. Där du
har din huvudsakliga nattvila är den kommun som ska betraktas som din hemkommun,
oavsett hur du bor. (Undantag gäller om du bor på HVB-hem där den
huvudsakliga verksamheten är missbruksvård. Då är det fortfarande den kommun
som har köpt platsen åt dig som är ansvarig, inte den kommun där hemmet ligget).
Om du har en pågående vårdutredning i din gamla kommun så kan de inte släppa
ansvaret för dig. De ska se till att den slutförs och att du får hjälp. Den nya kommunen
ska hjälpa till.
58

Om två kommuner bråkar om var du hör hemma ska länsstyrelsen i den nya kommunen
avgöra (s. 27).
Det är en skyldighet – och en rättighet – att vara skriven där man egentligen bor.
Det är denna kommun, din hemkommun, som har huvudansvaret för att du får
stöd och hjälp. När du har folkbokfört dig i en kommun kallas den kommunen
för din folkbokföringskommun. Du har rätt att vara borta härifrån i sex månader
utan att skriva dig i den kommun där du vistas. Men också här gäller undantag för
vistelse i institution för missbruksvård eller anstalt. Det är inte den kommunen där
behandlingshemmet eller fängelset ligger som ska ta över ansvaret för dig. När du
avslutar din vistelse där – kontakta din folkbokföringskommun! De ska hjälpa dig
när du kommer hem igen.
59

Ekonomi
– det här har du rätt till
Grundreglerna för vad man kan få ekonomisk hjälp med finns också i socialtjänstlagen.
Du kan få försörjningsstöd för att uppnå en ”skälig levnadsnivå”.
Där ingår:
• livsmedel, kläder och skor
• lek och fritid (man ska särskilt se till barns behov, om du har barn)
• förbrukningsvaror, hälsa och hygien
• dagstidning, telefon och TV-avgift,
• boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring
medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa.
•
Riksnormen
Det finns en riksnorm för hela landet som regeringen fastställer utifrån förändringar
i prisnivåer och olika hushålls ”baskonsumtion”. på grundval av officiella prisundersökningar
av olika hushållstypers baskonsumtion. Din kommun kan räkna
annorlunda och ge högre bidrag.
(SoL kap 4 § 1-3)
I enskilda ärenden kan man också ge mer - eller mindre – om det finns särskilda
skäl till detta. Man kan ge dig mindre stöd om du befinner dig i missbruk för att
man inte vill bidra till att pengar går till droger, läs mer nedan.
Krav på att du ska förvärvsarbeta?
För att de ska kunna kräva att du ska arbeta måste du först ha klarat din drogfrihet.
Arbetsförmedlingarna har oftast principen att du ska visa sex månaders dokumenterad
drogfrihet för att få hjälp genom dem att söka vanligt arbete. När du nått hit
vill man att du ska söka jobb. Det gäller alla som får bistånd genom socialtjänsten,
och kraven på att flytta för att ta arbete har ökat.
Du kan få mindre pengar om du missbrukar
Om du inte följer vårdplanen och kontakten med din socialsekreterare händer det att
man utgår ifrån att du återgått i till missbruk. Då kan man reducera ditt socialbidrag,
och ge lägre belopp eller till och med matkuponger. Var noga med att se till att du får
hjälp med hyran på ett sätt som fungerar i tid! (läs mer i avsnittet om boende, s. 58.)
60

När barn riskerar att fara illa
Om du har missbruks-eller beroendeproblem finns förstås risk att dina barn får
bekymmer. Men det finns mycket du kan göra för att underlätta för ditt barn eller
din tonåring under tiden du söker hjälp för dina egna problem.
På många håll finns stödgrupper där barn och ungdomar kan delta för att med
hjälp av en terapeut bearbeta sina erfarenheter tillsammans med andra i samma
ålder.
Att barnen får möjlighet att prata om det de känner och upplever är en väg att
minska känslor av maktlöshet och skuld, som ofta uppstår när en förälder mår
dåligt.
Du kan vända dig till barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, där du bor eller socialtjänsten
för att höra vilka alternativ som finns där du bor.
En kontinuerlig kontakt med andra vuxna - släktingar, vänner till familjen eller
annan vuxen som står barnet nära - är förstås extra viktig för barnets trygghet och
självkänsla när du som förälder har det jobbigt.
Om du uppmuntrar till en öppen kontakt med andra vuxna hjälper du ditt barn att
slippa känslan av att familjens ”hemlighet” måste vaktas.
Det finns också möjlighet att be om hjälp med en kontaktperson eller stödfamilj
för barnet genom socialtjänsten.
Görs alltid en utredning om barnen om en förälder söker hjälp för
missbruk narkotika/läkemedel?
Om det finns tecken på att det kan finnas missbruk hos föräldrarna görs en anmälan
till den avdelning på socialtjänsten som jobbar med barn eller ungdom. Först
gör man en förhandsbedömning där man tittar på vad socialtjänsten sedan tidigare
har för information om din familj. De talar med dig för att höra din uppfattning.
Och de kan tala med barnen. I detta skede får de inte inhämta upplysningar utanför
sin egen myndighet eller er familj.
Sedan fattar man ett beslut på chefsnivå om en utredning ska inledas.
Om man väljer att inte inleda en utredning kan man istället hänvisa till öppenvård
eller BUP. Vissa socialtjänster har en egen öppenvård där du som förälder kan få
stödsamtal, även utan att det har gjorts någon utredning.
61

Om man väljer att öppna en utredning ska du informeras om detta.
Informationen ska innehålla:
• vad som är anledning till utredningen,
• information om vad en utredning innebär,
• förslag på tid för samtal eller besök, och
handläggarens namn, adress och telefonnummer.
•
Regler för utredningen
Bara om socialtjänsten beslutar att inleda en utredning kan de ta kringkontakter
som BVC, skola, dagis och sjukvård. De har också rätt att få uppgifter om dina
sjukvårdskontakter som förälder: uppgifter som behövs för utredningen ska lämnas
ut från sjukvården. (SoL 14 kap 1 §)
Man får inte göra en bredare utredning än vad som krävs. Hur omfattande information
som behövs bedöms från fall till fall: man vill veta vad det är som ni som familj
har problem med och hur stora problemen är. Det ska bara handla om sådana
uppgifter som har betydelse för just ditt och ditt barns fall.
De ska i möjligaste mån tillsammans med dig som förälder göra en utredningsplan.
Det är bara vårdnadshavarna som får ta del av den planen. I denna plan redogör
man för vilka kontakter socialtjänsten behöver ta och vilka som föräldrarna vill
att man ska tala med. Man pratar inte med ett barns andra släktingar om du inte
samtycker.
Utredningen ska vara klar inom 4 månader från när den påbörjades. Uppgifterna
ligger sedan kvar i fem år. Om det blir aktuellt kan utredningen öppnas igen inom
de fem åren, annars rensas alla uppgifter bort från registren.
Om du och socialtjänsten inte kommer överens?
Om du inte vill att ditt barn ska omhändertas men socialtjänsten bedömer att det
är enda utvägen kan de tvångsomhänderta barnet enligt LVU. Det gäller också om
ditt barn fyllt 15 år, men själv inte vill ta emot vård ”utanför hemmet”, som det
kallas. Ett sådant beslut fattas av domstol. Både du och barnet har rätt till biträde –
oftast en advokat. (Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga)
Men också om du har barn som omhändertagits finns det regler för din umgängesrätt.
Detta är fastställt både i Föräldrabalken 6 Kap. 15§, SoL och LVU.
62

Det gäller tystnadsplikt för socialsekreterare och familjerådgivare
Om du som förälder tar kontakt med socialtjänsten behöver du inte vara orolig för att obehöriga
*) ska få veta det eller något om vad ert ärende gäller. Sådana uppgifter förvaras alltid så
att obehöriga inte kan läsa dem, och det är straffbart för personalen att sprida uppgifterna på
annat sätt. Ingen obehörig får heller veta om att det pågår en utredning om ditt barn. I det här
avsnittet beskriver vi vilka som socialtjänsten kan kontakta om de behöver göra en utredning
om barn som riskerar att fara illa. Sekretesslag (1980:100) 7 kap §4 (Undantag för LVU, s. 62,
där själva domstolsbeslutet blir offentlig handling).
Socialtjänstlagen beskriver kommunernas ansvar för barnen:
Socialnämnden skall:
• verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden,
• i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och
social utveckling hos barn och ungdom
(5 kap 1 §)
Om socialtjänsten får reda på att ett barn kan behöva stöd eller riskerar att fara illa är de
skyldiga att ta reda på vad barnet behöver. (SoL kap 11).
Alla som i sitt arbete kommer i kontakt med barn och ungdomar som kan behöva hjälp är
skyldiga att anmäla till socialtjänsten och hjälpa till med uppgifter. Anmälningsplikten vad gäller
barn och ungdomar regleras i Socialtjänstlagen 14 kap. 1 §.
Lagen säger att man så långt som möjligt ska samarbeta med dig som är förälder när det gäller
insatser för dina barn (SoL 5 kap 1 §).
*) Obehörig är den som inte behöver uppgifterna för att kunna sköta sitt arbete och fatta beslut om vilka
insatser som kan behövas för dig och din familj.
63

64
Lästips
Fakta (svenska webbsidor, ibland med information på anda språk)
www.can.se (alkohol, tobak, narkotika, statistik m.m.)
www.kilen.org (läkemedel, biverkningar, beroende – även på engelska)
Hälsa
www.vardguiden.se (Vårdguiden – möjlighet till information på andra språk på vissa områden)
www.fhi.se (Folkhälsoinstitutet – möjlighet till information på andra språk på vissa områden)
www.suntliv.nu (samarbete om beroende mellan landsting och kommuner)
sok.sll.se (Stockholms läns landsting med information om asylsjukvård och vårdgarantin på
andra språk)
Riktlinjer och program för vård och behandling
www.socialstyrelsen.se/Amnesord/missbruk/riktlinjer/ (Nationella riktlinjer för missbruksoch
beroendevården)
www.norrastockholmspsykiatri.se (vårdprogram Stockholm, läkemedelsberoende)
www.sbu.se (utvärderingar av behandlingsmetoder etc.)
Ekonomiskt bistånd på flera språk
www.socialstyrelsen.se (om ekonomiskt bistånd på 8 språk)
Konsult för vård för dig som har annan bakgrund än svensk
www.ls.sll.se (sök Transkulturellt centrum)
Sveriges invandrare mot narkotika
www.simon.org.se
Publikationstips
RFHL: tidigare publikation om kriminalvården (endast på svenska)
”Dina rättigheter och möjligheter i kriminalvården” går att beställa hos RFHL, www.rfhl.se
För dig som är ung
Om du inte är myndig eller inte har hunnit fylla 20 år finns särskilda bestämmelser. Därför
riktar sig det här häftet inte till dig, men det finns många tips om verksamheter där du kan
få hjälp i din hemtrakt på
www.rodasidorna.se
www.ung.oberoende.info (att vara ung och beroende)
Du kan också ringa till socialtjänsten där du bor, eller gå till en ungdomsmottagning eller till
din husläkare om du har problem med droger eller tabletter.

Kort om sekretesslagen
De sekretessregler vi har skrivit om i det här häftet är de mest grundläggande reglerna
i kontakt mellan en del av myndigheter som kan bli inblandade i ditt ärende.
Sekretessen tar sin utgångspunkt i sekretesslagen (1980:100).
Men det finns undantag och olika grader av sekretess som till exempel kan påverkas
av vad du jobbar med, exempelvis trafik eller andra verksamheter som berör
allmänheten.
För att få veta mer om hur det ser ut i ditt fall kan du be om hjälp av en jurist på
till exempel din kommun, landstinget, länsstyrelsen i ditt län eller facket om det är
en fråga som rör arbetet. Om du inte får all information du behöver här, så vet man
var du kan vända dig för att hitta rätt.
Två viktiga exempel på när det inte råder sekretess är:
Arbetsförmedlingen kontaktar arbetslöshetskassan om du uppbär a-kassa och befinner
dig i missbruk. Rätten till a-kassan kan prövas.
Om du studerar på högskola. Socialtjänsten ska lämna uppgifter om en studerande
som behövs för prövning av ett ärende om att avskilja en student från högskoleutbildning.
Det här kan användas om du innebär en risk för dina studiekamrater eller
din studieenhet. Lag (2007:174)
65

Vårdens riktlinjer
Det finns särskilda nationella riktlinjer för beroendevård. I dessa beskrivs vilka metoder
som enligt vetenskapen fungerar bäst. Det är första gången som Socialstyrelsen
har tagit fram gemensamma riktlinjer för socialtjänst och sjukvård. De ska
ses som en vägledning för socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens verksamhet
för personer med missbruksproblem. De är till för att vården ska bli bättre och
att utbudet ska vara mer lika i olika delar av landet. På många håll i landet arbetar
man nu med att anpassa sin verksamhet till riktlinjerna. Verksamheten ska bedrivas
med stöd av kunskap om vilka metoder och tekniker som är mest effektiva, både ur
patientens/klientens synvinkel och ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Du kan läsa riktlinjerna på Internet: www.socialstyrelsen.se
(sök på ”Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård”)
Riktlinjerna gäller inte för läkemedelsberoende. Där arbetar man istället med vårdprogram
i de enskilda landstingen. Vårdprogrammen kan du få om du vänder dig
till ditt landsting. De finns i versioner som är skrivna för dig som är patient.
66

Tack!
Många har bidragit till denna folder genom att låta sig intervjuas och ge klarhet
om olika områden i missbruks-och beroendevården. Både personer med egen
bakgrund av beroende och ansvariga tjänstemän inom socialtjänst och hälso- och
sjukvården i olika delar av landet har kommit med värdefulla synpunkter och hjälpt
till med faktagranskning.
Ett särskilt tack till Sven-Olof Evermo på ALNA, Britt Vikader och Stefan Borg på
Beroendecentrum Stockholm, Lars Magnusson på Kungsholmens stadsdelsförvaltning,
Barbro Rosberger, RFHL:s läkemedelsutskott, Magnus Hörnqvist vid kriminologiska
institutionen på Stockholms universitet och RFHL, Sonja Wallbom som
är förbundsordförande för RFHL, Gigi Isaksson på sociala enheten vid Sveriges
Kommuner och Landsting, Marco Scarpinati Rosso på Transkulturellt Centrum,
Mustafa Douglah, översättare till arabiska och verksam vid Iris Utvecklingsscenter
i Enköping, och inte minst personalen på Qvinnoqulan i Stockholm, som alla
bidragit med idéer eller på annat sätt varit behjälpliga under sammanställningen
av texterna.
Camilla Svenonius
RFHL
Lagerlöfsgatan 8, 112 60 Stockholm
camilla.svenonius@rfhl.se
08 – 545 560 60
Översättningar
Arabiska: Mustafa Douglah
Engelska: ELEX Språkbyrå, Pajala
Ryska: Slavic Press
Somaliska: Abdillahi Hussein
Layuot och illustrationer: Christer Blum
67

68
Foldern är framtagen av RFHL, Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende
i samverkan med Sveriges Kommuner och Landsting 2008.
Produktionen har bekostats av Mobilisering mot narkotika.
Foldern är även utgiven på arabiska, somaliska, ryska och engelska och kan
beställas på www.rfhl.se.