Symposium över medicinsk isotopdiagnostik - Svensk Förening för ...

Begränsningar
Tyvärr visar det sig att man ofta får en besvärande överlappning
mellan artär- och venkurva. Den har inget att göra med mätgeometrin utan är
en följd av aktivitetsförloppets utsträckning i tiden vid ankomsten till
hjärnan. Fig. 3 är en konstruktion som åskådliggör detta förhållande,
Det är samhöriga carotis- och jugulariskurvor, registrerade med den "blo­
diga" metoden som överlagrats, först i skala 1:1 och nedanför i reducerad
skala 1:2 och 1:3 för carotiskurvan, På grund av artärens mindre diameter
och större avstånd från detektorn kommer förhållandet vid externmätning
att vara något i stil med kurvan 1:2, Det är då alldeles tydligt att
det kan uppstå svårigheter att separera carotis- och jugulariskurvorna
och därmed också att denna metods möjligheter är begränsade.
Andra metoden
Vi har därför undersökt en annan metod för ensidig mätning med
två skilda detektorer, en för carotisgebitet och en för mastoideusområdet,
Mätarrangemanget visas i fig. 4. Känslighetsfältet fär detektorn framgår
av fig. 5,
En upptagning med detta system visas i fig. 6. Här erhålles
mycket tydliga skilda kurvor från de båda mätregionerna och tidsavståndet
mellan aktivitetsmaxima kan lätt mätas. Enda skillnaden mellan denna upp­
tagning och en "blodig" upptagning är att vissa överlagrade störningar
finns i början av uppåtgående skänkeln på carotiskurvan.
Vi har utfört vissa mätserier för att närmare analysera den passage­
tid som erhålles ur tidsavståndet mellan topparna. Fem par av dubbelinjek­
tioner på samma patient i sittande ställning gav en genomsnittlig differens
av 0,7 s,
Simultan externmätning och blodig provtagningsmätning i liggande
har också utförts i fem fall och tidsavståndet mellan aktivitetsmaxima
har jämförts mellan de båda upptagningarna, Externmetoden befanns ge ett
värde för passagetiden som i genomsnitt understeg provtagningsmetodens
med 0,2 s, Vi har s8lunda inte kunnat påvisa någon signifikant skillnad
mellan de båda tiderna, 1l andra sidan är materialet ännu inte tillräck­
ligt gott för att verkligen visa att tiderna är identiska.
15.
Variationsintervallet för den externt mätta passagetiden i patient­
materialet, 6 - 11 s, är detsamma i liggande och sittande, Inga demens er
eller hemiplegier fanns i materialet,