Symposium över medicinsk isotopdiagnostik - Svensk Förening för ...

av de ovan nämnda metoderna, och man finner i litteraturen representanter för
nästan alla tänkbara kombinationsmöjligheter. För min personlig" del har
jag brukat rita in extrapolationen på originalkurvan och därefter bestfönma
hela ytan med en enda planimetrering. Hur man än gör, blir det alltså litet
omständligt, och jag väntar med spänning på att någon välvillig tekniker skall
göra en apparat som kan leverera den här integrationen automatiskt,
För utvärdering av den kontinuerliga kurvan lJeMiver man fÖrstås en
kalibrering av apparaten, och den brukar man i allmänhet förskaffa sig på det
enkla sättet, att man tar ett blodprov av patienten före undersökningens början
och sedan som avslutning tillsätter kända mängder indikator till olika portio­
ner av detta blod och suger dessa spädningar igenom analysapparaten. Betydligt
enklare och elegentare vore att låta kalibreringen direkt avse ytan genom att
injicera mycket små kända indikatormängder i slangen från patienten till ana­
lysapparaten, som då registrerar en yta proportionell mot den injicerade in­
dikatormängden, Vi har haft litet svårigheter med clet praktiska utarbetandet
av denna kalibreringsmetod och fig. 7 visar vårt bästa resultat hittills.
Detta är vi inte helt nöjda med, men räknar mecl att snart kunna ha metoden
löpande, På tal om kalibrering kunde man också nämna om försöken att registre­
ra indikatorkurvan externt "tan artärpunktion. Det går att göra både med
radioaktiva indikatorer och med färg.
Fig, 8 visar t.ex. en färgkurva, erhållen på optisk väg med genomlys­
ning av öro,t. Men den stora svårigheten ligger i kalibreringen, och den kan
nog inte ännu anses vara tillfredsstii.llande löst.
F6.