Symposium över medicinsk isotopdiagnostik - Svensk Förening för ...

OLIKA HELKROPPSMÄTARES ANVÄNDNINGSOMRÅDE INOM KLINISK FORSKNING
OCH DIAGNOSTIK
Peter Reizenstein
Karolinska Sjukhuset, Stockholm
Med en helkroppsmätare kan totalinnehållet av radioaktivitet i ett
föremål av människokroppens storlek bestämmas. Information av klinisltt vär­
de kan erhållas både genom bestämning av den naturliga radioaktiviteten och
genom tillförandet av radioaktiva isotoper, vilkas utsöndringshastighet
studeras.
Olika typer av helkroppsmätare har beskrivits av Liden (1962). Här
kommer att beröras dels olika principiella användningsområden, dels de krav
dessa användningar ställer på apparaturen, och slutligen vissa utvalda forsk­
ningsresultat, som erhållits med apparatur av denna typ.
HELKROPPSMÄTARNAS ANVÄNDNINGSOMRÅDEN
Naturlig radioaktivitet
Den naturliga radioaktiviteten, som har störst kliniskt intresse, är
4 0K. Naturligt förekommande kalium innehåller 4 0K i en koncentration, som
ger 3,4 gammasönderfall/sek. och g K (198 dpm, dessutom 31,8 betasönderfall/sek.
och g), Genom att mäta totala mängden 4 0K, kan således kroppens total-K be­
stämmas,
Att följa de förändringar i totalkroppskalium, som uppstår vid olika
kliniska tillstånd (t,ex, diuretika- eller steroidbehandling, bantning eller
träning, trauma eller operationer) skulle vara av betydande intresse, Proble­
met är, att en stor totalkaliummängd mätes, och att förändringarna i denna
följaktligen också måste ha en viss storleksordning för att kunna urskiljas,
Tabell 1 anger olika författares medeltotalkaliumvärden och dessas
spridningar, Genomsnittsmänniskan innehåller som synes, beroende på bl,a.
kön, kroppsvikt och ålder, omkrinc, 120 g kalium,
Hur stora totalkaliumförändringar kan man nu vänta sig vid olika pato-
Xl.