Symposium över medicinsk isotopdiagnostik - Svensk Förening för ...

Särskilda utredningar har utförts främst vid Argonne National Labore.tory i
USA om optimala storlekar (May et al., 1962) och man torde med rätt stor
säkerhet kunna säga, att en tjocklek på 10 cm på en kristall är optimal
för de isotoper och gammaenergier som kan bli aktuella, Dimnetern på kristal­
len kan sedan varieras för att Öka den totala effektiviteten; upp till 20 cm
dimneter är rimligt. En ytterligare ökning av diametern innebär troligen en
försämrad geometrisk form på kristallen gentemot människan som objekt och
därmed viss risk för större beroende av objektets form, En ganska idealisk
form utgör den standardstorlek på 12 1/2 cm i tlima. och 10 cm tjocklek som
användes på åtskilliga håll. Om man emellertid skulle önska konstruera en
4 11- geometri av NaJ-kristaller, teoretiskt i och rör sig tänkbart, skulle
man emellertid stöta på för det första ett mycket betydande kostnadsproblem,
flera miljoner kronor, och vidare problemet att injustera lika kii.nslighet
för smntliga fotomultiplikatorer som då blir erforderliga. För d,, flesta än­
damål räcker emellertid en mera blygsam uppsättning, Den ursprungligen i
Argonne utvecklade mä:tgeometrin, den s.k. 42 cm-stolgeometrin ser ut som fig.
12 visar, Stolen lutar 45° mot vågplanet, och sedan har vi 90° vinkel mellan
rygg och sits och mellan sits och stödet för benen. Kristallens undre centrum
befinner sig 42 cm från ryggen och från sitsen. Det är naturlivtvis uppenbart,
att för en isotop vars position ena gången är i främre och andre. [(ånren i bak­
re delen av kroppen, måste denna geqmetris effektivitet variera högst betydligt,
Emellertid har man genom ett flertal undersökninc;ar funnit, att for i kroppen
jämnt fördelade isotoper, till vilka man kan räkna alkalimetallerna, såsom den
naturliGa 4 0K-isotopen och kärr.vapenisotopen 137 Cs, så ger denna geometri
tillfredsställande mätnoggrannhet för objekt av ganska varierande storlek,
åtminstone mellan 50 - 90 kg,
För att undvika alltför stor effekt av ojämn isotopfördelning i kroppen
kan man emellertid utnyttja en mätgeometri enligt fig, 13. (Cederqvist et al.,
1962). En kristall ovanför och en under patienten fÖrflytta.s med konstant has­
tighet längs kroppen från huvudet till fotändan utan särskilda kollimator­
arrangemang, och totala impulsspektrum registreras. Denna geometri, som vi
kallar för hårgeometri med scanning, har gett oss betydligt korrektare resultat
vid bestämning av kroppsaktiviteten. Detta har kontrollerats genom unclersökning
av patienter i både stolgeometri och i bårscanninggeometri samt genom samtidig
insamling och mätning av exkreta. Fig. 14 visar en person som studerats på
detta sätt med 131 J i. v. Stolgeometrin ger väsentligt högre retentionsvården,
63 %. efter 24 tim. mot 34 % för bårgeometrimätning. Insamlade exkreta reduce­
rar den kvarstående retinerade aktiviteten och kryssen avser denna så beräknade
retention , Dessa värden tycks falla något ove.nför de med bilrgeometrin mätta.
U8;