Symposium över medicinsk isotopdiagnostik - Svensk Förening för ...

Undersökningen tillgår på följande sätt. Först tages en röntgenbild
av patientens rygg med en indikatorsond placerad längs ryggen, I sonden
finns 10 stycken indikatorer placerade med 6 cm avstånd och med indikatorn
nr 8 alltid placerad över L IV. Indikatorernas läge utmärkes på huden med
fuchsinlösning. Med hjälp av röntgenbilden kan man sedan identifiera in­
dikatorernas läge i förhållande till ryggkotorna. Patienten erhåller sedan
50 µc Sr 85 intravenöst. Denna isotopmängd svarar mot en genomsnittlig
absorberad dos på mindre än 3 rad under en tidrymd, som är större än 1 år,
Den i blodbanan injicerade aktivitetsmängden clearas från blodet ge­
nom i princip tre olika processer; dels genom exkretion via blåsa och tarm,
dels genom accretion, vilket innebär inbyggnad av isotopen i skelettet,
Vi har genom mätningar på blod, urin och faeces funnit, att den lämpligaste
tidpunkten för skelettstudier för yttre mätningar är 14 - 21 dygn efter in-
jektionen.
heten från
D2.
Mäter man tidigare, riskerar man att få bidrag till räknehastig­
aktivitet i mjukdelar och aktivitet i blåsa och tarm.
Vi mäter numera rutinmässigt 3 veckor efter injektionen, dels över de
10 ryggpunkterna, dels över två symmetriskt belägna bäckenpunkter samt över
båda knäna. Dessutom upptages ett scintigram över bäckenet. Kollimatorn
placeras alltid direkt mot.huden och vinkelrätt mot densamma, Tiden för
1.000 counts registreras och mätningen upprepas tre gånger över varje mät­
punkt med repositionering av detektorn. Felet på grund av statistiska varia­
tioner och inställningsfel kan skattas till mindre än 5 % i varje mätpunkt.
Som tidigare sagts startade våra undersökningar i slutet av 1957,
och vi började undersöka fall med klart fastställda röntgenologiska för­
ändringar (fig, 1), Vi fann i samtliga då undersökta fall ett motsvarande
proportionellt förhöjt upptag över den röntgenologiska fÖrändringen,
Vi fortsatte sedan med ett antal fall, som ej hade några registrerbara
röntgenologiska förändringar eller kliniska symptom på cancer (fig. 2), I
figuren motsvarar kurvan betecknad med "a" mätningar utförda 7 dygn efter
injektionen* 11 b 11 14 dygn efter injektionen och "c" 21 dygn efter injektionen. Kt
vorna har ett maximum, dels över mellersta bröstryggen, dels över nedre lumbal­
övre sacraJregionen. Kurvformen betingas i princip av två faktorer;
a) den skelettvolym, som detektorn "ser",
b) den av ryggradskrökningarna betingade distansen mellan skelett
och detektor i resp, mätpunkt,
Jag vill nu visa några typfo.11 från våra undersökningar. I fig. 3 ses
sex mätningar utförda på samma patient med ett halvt års intervall. För
denna patient gäller., att såväl röntgen- som sr85_undersökningen är negativ.