Symposium över medicinsk isotopdiagnostik - Svensk Förening för ...

att man skall kunna tala om gammaspektrum som en egenskap nödvändigt att
specificera vid vilket flöde och under hur lång tid och i vilken position och
vid vilken reaktor, som man gjort bestrålningen och hur lång tid efter dennas
avslutande som gammaspektrum är upptaget . Det är inte nog med det, utan man
måste även specificera apparaturen, med vilken man gjort mätningen. Det torde
vara möjligt att standardisera bestrålnings- och mätbetingelserna så att man
faktiskt skulle kunna åstadkomma ett gammaspektrum för blod. Detta skulle
då återge gammaenergierna för alla element, som kunnat aktiveras, och man
skulle få ett mönster för bedömning av blodets spårelementhalt. Man har
dock ytterligare ett svårt hinder att övervinna och det är förekomsten av
natrium. Natrium svarar ensamt för mer än 95 % av gammastrålningen från
aktiverat blod och genom den höga energien i dess gammaemission ger det
upphov till comptonstrålning, som effektivt döljer de flesta spårelement.
Man måste därför avlägsna natrium och helst även fosfor, som ger en mycket
störande bromsstrålning vid de lägre energinivåerna, Att avlägsna bara
natrium och fosfor och ha alla andra element kvar är inte så helt lätt, men
flera tänkbara metoder finns. En, som föreslagits av Guinn, är att fälla
alla metaller utom natrium och analysera fällningen. En annan är att an­
vända sig av jonbytare, som tar upp alla element utom natrium. Jag har fram­
för allt studerat den senare utvägen och i fig. 1 visas några exempel på
erhållna spektra. Dessa två spektra har upptagits med 65 min mellanrum.
Det översta är registrerat c:a två timmar efter aktiveringens avslutande.
Som synes kan gammaspektrum snabbt ändra karaktär, De två högsta energi­
maxima representerar c1 38 , som har en halveringstid på 37,3 minuter. Sedan
finns tr·ots reningsförsök natrium kvar och en kraftig topp vid 0,5 Mev, som
representerar ett flertal isotoper kanske framför allt Cu64,
Det spektrum som visas i fig, 2 erhölls en vecka efter aktiveringen
och det vållade en del huvudbry innan det blev klarlagt att det huvudsak­
ligen sa'lll!lansättes av rrl92 med 74 dygns halveringstid och zn65 med 245 dygns
halveringstid. Det illustrerar även riskerna för kontaminering, Blodprovet
togs i detta fall med en platinanål och detta spektrum föranledde genast en
undersökning om möjligen så mycket Pt med Ir kunde lösa sig i blodet att
man kunde få fram iridiumspektrum efter aktivering. Det visade sig att
så var fallet men dock inte alls så mycket Ir som fanns i detta prov. Det
har visat sig att små mängder Ir finns även i stål-kanyler. Ett nytt blod­
prov togs sedan på samma patient och det visade sig även innehålla iridium.
Denna patients blod innehöll alltså verkligen iridium men samtidigt fäste
det uppmärksamheten på att provtagningskanylerna även gav ett litet bidrag
av iridium till blodproverna,