Symposium över medicinsk isotopdiagnostik - Svensk Förening för ...

ligen fastställandet av normalvärden i friska individer i olika organ.
Sedan kan de patologiska tillstånden spåras upp och utredas och så småningom
kommer spårelementens betydelse att klarna. Denna utveckling har som jag
redan berört gått olika långt för olika element.
Jag skall i korthet referera några av de resultat jag erhållit vid
Konung Gustaf V:s forskningsinstitut beträffande några spårelement för vilka
jag har specifika metoder. Dessa är: Cu, Zn, Au, Cd, Mn och J. Först och
främst har dessa element bestämts i blod från friska individer (tabell 2)
Koppar och zink har bestämts i helblod hos ett stort antal friska
individer och även ett antal patienter med säkerställd r.heumatoid arthrit.
Man noterar den förhållandevis obetydliga spridningen på kopparvärdena,
Koppar förekommer ju i blodet, som Laurell visat huvudsakligen bundet till
proteinet coeruloplasmin, av vilket flera typer isolerats, I obunden form
förekommer endast ringa del, c:a 5 %. Inte ens individer som exponeras för
onormalt stora kopparkoncentrationer i sin omgivning visar någon stegring
av blodkopparvärdena. Detta framkom vid en undersökning av ett 40-tal arbe­
tare vid kopparverken i Rönnskär som gjordes i samarbete med docent Åke
Swensson. Samtliga arbetare hade helt normala värden. Reumatikerpatienterna
har en statistiskt högst signifikant (P 0, 05),
Manganvärden har bestämts hos 11 friska individer. Till jodanalyser åter­
kommer jag nedan, Guld förekommer inte alltid i mätbara mängder, varför
någon spridning inte beräknats. De minsta mängder, som kan detekteras med
den använda metoden, ligger omkring 10-ll g, Koncentrationen i blodet är
vid guldbehandling av rheumatoid arthrit: 2,0 y/g, 10 år efter behandlingen
0,02 y/g, d.v.s. 20 ggr de högsta normalvärdena,
Kadmium har ej kunnat påvisas i blod vid de neutronflöden, som an­
vänts vid dessa undersökningar, nämligen 2•10 12 n/cm 2 sek. Däremot har en
hel del bestämningar gjorts på njurvävnad erhållen vid sektion.
Man noterar den betydligt högre koncentrationen i njurbarken i för­
hållande till märgen. Någon spridning har ej beräknats emedan Cd-koncentra-
05.