Symposium över medicinsk isotopdiagnostik - Svensk Förening för ...

den isolerade nukliden har rätt halveringstid. Dylika mätningar blir allt­
så mycket tidsödande och arbetskrävande. Det torde väl nu vara få radio­
kemiska laboratorier, som sysslar med aktiveringsanalys utan att vara ut­
rustade med en gammaspektrometer, som är ett förhållandevis dyrbart instru­
ment. Utvecklingen på det området har gått utomordentligt snabbt. F'or
3 - 4 år sedan förekom endast enkanalspektrometrar, vilka i regel under
loppet av en timme svepte över det inställda energiområdet och registrerade
resultat på en skrivare. De har ersatts eller kompletterats med mångkanal­
analysatorer, som på ett par minuter utför vad enkanalspektrometrarna ford­
rade en timme för att göra. En 100-kanalanalysator kan förenklat sägas
vara ekvivalent med 100 enkanalanalysatorer. Men redan nu är det dags för
nästa fas i utvecklingen, nämligen multiparameteranalysatorerna. Vad allt
dessa kan utföra är väl för närvarande endast begränsat av fantasin och
kostnaderna. Man kan något förenklat säga även här att multiparameter­
analysatorn utgör 100 st 100-kanalanalysatorer men deras utveckling eller
användbarhet är inte begränsad till det arbetssätt, som är implicit i en
sådan karaktäristik utan de är praktiskt taget obegränsade ifråga om det
antal parametrar, som kan analyseras. Man har i Saclay redan behov av och
planer för en analysator med 100 millioner kanalers kapacitet. Vad dessa
nya instrument kan betyda för aktiveringsanalysens utveckling är svårt att
säga utom att man på kortare tid kan samla in flera data och att erforder­
liga instrument kommer att bli allt dyrare.
Det kan nu vara hög tid att tala om vad man kan göra med det mång­
facetterade och fascinerande hjälpmedel som aktiveringsanalysen är. Brunes
föredrag har ju belyst en del applikationsmöjligheter på biologiskt material
och den stora användning man kan ha av gammaspektrometriska metoder. Jag
skall nu gå igenom några tillämpningar av aktiveringsanalys på spårelement
inom medicinen.
Ett pionjärarbete inom aktiveringsanalysen överhuvudtaget och på
de flesta av dess tillämpningsområden har utförts av Leddicotte vid Oak
Ridge. En medicinskt intressant tillämpning är en metod för selenbestäm­
ning i blod, som han utarbetat. Den är förhållandevis enkel och har an­
vänts mycket för kontroll av personer, som arbetar med selen,och andra som
misstänkts vara selenförgiftade. En liknande teknik har utarbetats vid
tekniska högskolan av Christell (Grant et al., 1961).
Jag tror inte det finns 1,ågon, som har utarbetat och publicerat så
många metoder för bestämning av spårelement i biologiskt material med akti-
03.