Symposium över medicinsk isotopdiagnostik - Svensk Förening för ...

av Meinke (1955) ger en klar illustration av dessa förhållanden.
Vid känslighetsberäkningarna har utgåtts från en aktivitet på 40 dis/sek.
erhållet vid bestrålning till mättning eller 30 dygn vid flödet 5xl0 11 n/cm 2 • sek,
i Oak Ridge X-10 real{torn respektive 10 1 3 n/cm 2 • sek. i Oak Ridge LITR reaktorn.
Noggrannhet: 10 %.
erhållas,
I R2, Studsvik, bör en känslighet ca 30 ggr högre än ovan angivna kunna
I litteraturen hittar man olika värden för den noggrannhet med vilken
en aktiveringsanalys kan utföras. En del författare anger värden på omkr. * 10 %.
Dessa tycks dock vara i högsta laget, Ett värde på t 5 % borde i allmänhet va­
ra mera rimligt. Emellertid har det visat sig vara möjligt att bestämma U-235
i naturligt uran genom bestämning av Ba-140, isolerad från fissionsprodukter med
en noggrannhet på ca t 1 %.
Inom aktiveringsanalysen har det alltmer blivit vanligt att utnyttja
y-spektrometri för identifiering och kvantitativ bestämning av olika nuklider.
Tidigare utfördes analysen så att det element man önskade bestämma ke­
miskt separerades från det bestrålade provet - ofta genom upprepade reningssteg,
varefter en bestämd nuklid identifierades medelst ett Geiger-Milller-rör genom
bestämning av nuklidens halveringstid samt maximala 13-energi. Detta förfarings­
sätt användes fortfarande i viss mån.
En väsentlig fördel med den gamma-spektrometriska metoden är att - om
man bildlikt uttrycker det - man kan 11 se 11 en isotop, vilket här närmare skall
fÖrklaras.
De av en aktiv nuklid emitterade monoenergetiska gamma-kvanta absorberas
i en lämplig scintillator, en NaJ (Tl) kristall till en viss del beroende på
gamma-kvantumets energi samt kristallens dimensioner. Gamma-kvantumet absor­
beras genom en foto-, compton-eller parbildningseffekt i kristallen, varvid
denna exiteras och joniseras med den följden att ljuskvanta emitteras. Dessa
utlöser ur en fotokatod elektroner, vilka i sin tur förstärkes i en fotomultipli­
katorenhet, varvid en elektrisk puls erhålles. Denna puls är i storlek propor­
tionell med den energimängd som är absorberad i kristallen.
Man har således ett samband mellan ett geioma-kvantums energi och elektrisk
pulshöjd, Pulsarna från fotomultiplikatorn förstärkes och går till en analysator,
som sorterar pulsar efter deras amplitud och med hjälp av en registrerande an­
ordning kan man bevara informationen i forrn av ett differentiellt spektrum.
Man får således ett för varje gamma-emitterande nuklid karakteristiskt spektrum,
vilket man kan betrakta i en skärm på en katodstråleoscillograf,
N2.