Symposium över medicinsk isotopdiagnostik - Svensk Förening för ...

scintigrafer blivit tillgängliga. Principen för denna kamera är som figur 2
visar en mycket liten öppning, en stor känslig kristall på vilken bilden av
det radioaktiva skeendet projiceras. Denna kristall betraktas av ett antal
fotomultiplikatorer, Den sammanförda signalen från dessa föres till ett
minnesl,atodstrålerör, där en avbildning erhålles. På detta vis uppbygees
hela bilden samtidigt och f .n. är problemet att få känsligheten tillråckligt
stor. Ett mycket snabbt förlopp där denna topografiska metod skulle limpa
sig utomordentligt väl är exempelvis hjärn-, njur- och lungfunktionsstudier
med radioaktiva ädelgaser. Bilden som uppbygges kan hela tiden studeras och
i ett lämpligt ögonblick avfotograferss, varefter minnes röret nollställes och
en ny bild erhålles eller tar man successiva bilder vid olika tidpunkter för
att studera, i detta fall uppbyggnaden -eller utsöndringen av spårämnet.
Val av rätt spåränme för en undersökning beträffande upptag och stråldos
illustreras väl med de undersökningar som har gjorts i Lund för hjärntumör­
diagnostik, De är dels utförda med humant serum albumin märkt med I 131 , som
är den hittills av flera forskare funna bästa metoden för hjärntumörlokali­
sation. Dessutom har vi använt ett kvicksilverdiureticum, benfunnt Neohydrin,
märkt med Hg 2 03 samt polyvinylpyrrolidone. Det senare ämnet är en polymeri­
sationsprodukt av vinylpyrrolidone, som första gången framställdes vid Bayer
(1938) och under andra världskriget an'fändes som plasmasubstitut i ett stort
antal fall. Fig, 4 visar förutom strukturformeln även molekylviktsfördel­
ningen för två substanser. (Peris-con). Polyvinylpyrrolidone, i fortsättningen
benämnt PVP, märktes första gången av ·Ravin och medarbetare (1952) med I 131 •
De kliniska användningarna som hitintills är publicerade med detta. funne är för
att påvisa albuminläckaget i tarmlumen vid exudativa enteropatier. 1962 pub­
licerade Tauxe och medarbetare ett nytt användningsområde för PVP, då de på
katthjärna vid lesion fran1kallad med senapsgas, fann en anrikning av spår­
ämnet som var maximal efter 3 dygn, Dessa uppgifter fann vi så stimulerande
att vi provade ämnet såväl djurexperimentellt som kliniskt. Figu" 5 visar blod-·
koncentrationen för de tre ämnena RISA, Neohydrin och PVP efter intravenös in­
jektion. RISA utsöndras ej direkt utan efter det att en fördelning mellan blo··
det och det extravasala rummet ägt rum sker successivt en nedbrytning av se-
rum albuminet i levern, varför blorlkoncentrationen sa!tta sjunker. Neobydrin
utsöndras snabbt via njurarna och efter ett dygn fir.nes endast 0.5 % av r,iven
dos i blodet, PVP slutligen utsöndras även detta genom njurarna men betydligt
långsammare, Denna utsöndringshastighet är direkt beroende av molekylstor­
leken, vilket vi har kunn.at se· vid jämförelse mellan _två olika substanser, dels
erhållna från Abbot och dels från Amersham. Fieur 6 visar detta förhållande
där totalretentionen efter injektion av PVP intravenöst har uppmätts dels för
det amerikanska och dels för det engelska preparatet. Dessa kurvor överens-
B2,