abstrakt2007.pdf

Förhandsvisning 

2007 

Akuta effekter av exponering för 900MHz GSM signal, en 

provokationsstudie 

Författare: Lena Hillert Läkare Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet; Arbetsoch 

miljömedicin, Stockholms läns landsting 

Torbjörn Åkerstedt Prof Institutet för psykosocial medicin (IPM), KI 

Arne Lowden Fil dr Institutet för psykosocial medicin (IPM), KI 

Clairy Wiholm Med dr Department of Family Medicine and Public Health Sciences, 

Wayne State University, USA; Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala 

universitet 

Niels Kuster Prof IT’IS Foundation for Research on Information Technologies in Society, 

Swiss Federal Institute of Technology (ETH), Switzerland. 

Vildana Musabasic Läkare Arbets- och Miljömedicin, Stockholms Läns Landsting 

Bengt B Arnetz Läkare Department of Family Medicine and Public Health Sciences, 


universitet 

Bakgrund: De senaste 10 åren har det skett en drastisk ökning av antalet mobiltelefonanvändare. 

Samtidigt diskuteras om den låga exponering för radiofrekventa fält (RF) som 

mobiltelefonerande innebär kan ha negativa hälsoeffekter, men resultaten i 

vetenskapliga studier är motsägande. Syftet med HEMP-studien (Health Effects of 

Mobile Phones) var att studera akuta effekter i form av bl a självrapporterade besvär 

och fysiologiska reaktioner av RF motsvarande exponeringen från en mobiltelefon. 

Metod: Studiegruppen bestod av 71 personer (18-45 år), inklusive 38 personer som upplevt 

huvudvärk eller yrsel i samband med mobiltelefonerande. Personer med 

symptomgivande sjukdom, pågående medicinering, sömnstörningar, hypertoni eller 

pågående graviditet uteslöts ur studien. Vänster sida av huvudet exponerades under 

tre timmar för en mobiltelefonliknande 884 MHz GSM-signal (inkl perioder med DTX), 

lokalt SAR 1,4 W/kg, alternativt sham exponering. RF exponeringen var vald för att 

motsvara en hög men realistisk exponering under mobiltelefonerande. Före respektive 

efter knappt tre timmars exponering skattade deltagarna upplevda symptom (Likert 

skala), blodtryck mättes och blodprov togs för analys av stressrelaterade hormoner, 

neuropeptider och inflammationsmarkörer. Hjärtfrekvens registrerade kontinuerligt. 

Deltagarna fick ange om de trodde att de varit exponerade för RF eller ej. I den 

statistiska grundmodellen ingick grupp, exponering, tillfälle (första eller andra) samt 

interaktionsterm grupp*exponering (GLM med xtgee i STATA 9.0). 

Resultat: Deltagarna kunde inte bättre än slumpen skilja mellan RF och sham exponering. 

Signifikant fler personer rapporterade att de hade huvudvärk vid slutet av RF 

exponering jämfört med sham. Det fanns en signifikant interaktion mellan grupp och 

exponering och ökningen var begränsad till gruppen utan mobiltelefonrelaterade 

besvär. Blodtryck och hjärtfrekvens skilde sig inte mellan exponeringarna. RF 

exponering var inte associerat med förändring i de biokemiska analyserna. 

Sammanfattning: Exponering för radiofrekventa fält (motsvarande en hög men realistisk exponering 

under mobiltelefonerande) i tre timmar ledde till att fler deltagare rapporterade 

huvudvärk, men HEMP-studien kunde inte bekräfta att personer som upplevt att 

mobiltelefonerande utlöst symptom kunde identifiera RF exponering eller fick mer 

besvär under RF exponering. Vi kunde inte identifiera några objektivt mätbara 

kardiovaskulära eller biokemiska korrelat till den ökade förekomsten av huvudvärk 

efter RF exponering. 

ANDROGENRECEPTORNS CAG-LÄNGD MODIFIERAR 

MILJÖGIFTERS PÅVERKAN PÅ SPERMIEKVALITETEN 

Författare: Lars Rylander Docent Avdelningen för yrkes- och miljömedicin, Lunds universitet 

Aleksander Giwercman Läkare Molekylär Reproduktionsmedicin, Lunds universitet, 

Malmö 

Yvonne Giwercman Docent Molekylär Reproduktionsmedicin, Lunds universitet, Malmö 

Bo AG Jönsson Professor Avdelningen för yrkes- och miljömedicin, Lunds universitet 

Anna Rignell-Hydbom DrMedVet Avdelningen för yrkes- och miljömedicin, Lunds 

universitet 

Bakgrund: Exponering för persistenta klororganiska miljögifter (POP), t ex PCB, dioxin och DDT, 

har i vissa studier visat sig ha negativ påverkan på den manliga 

reproduktionsförmågan. Det har även föreslagits att vissa individer skulle vara mer 

känsliga för miljögifter, dvs att det skulle förekomma så kallad gen-miljö-interaktion. 

Den aktuella studien syftar till att studera om androgenreceptorns CAG- och GGNlängder, 

vilka kodar för aminosyrorna glutamin respektive glycin, modifierar effekten 

av POP på spermiekvaliteten. Dessa aminosyror varierar i antal mellan olika individer 

och olika populationer och har i ett flertal studier kopplats till spermieparametrar. Man 

vet sedan tidigare att CAG-kängderna varierar i antal från 10-30 i svensk population 

och det är känt att individer med CAG>40 utvecklar Kennedys sjukdom i vuxen ålder, 

med neuromuskelära och fertilitetsrelaterade problem som följd. 

Metod: I ett EU-projekt (Inuendo, Hemsida: www.inuendo.dk) samlades spermie- och blodprov 

från 680 män (medelålder 34 år, SD 10) från Sverige, Grönland, Polen och Ukraina. De 

svenska männen bestod av yrkesfiskare från den svenska ost- och västkusten. Som 

biomarkörer för POP-exponering analyserades 2,2’,4,4’,5,5’-hexaklorbifenyl (PCB-153) 

http://abstrakt.sls.se/clean.htm 

Sida 1 av 25 

2007-08-29


och p,p’-DDE (en viktig metabolit till DDT) i serum. Dessutom analyserades ett antal 

spermieparametrar (t ex volym, koncentration, totalantal, motilitet och brott på 

spermiernas DNA-spiral) och GGN- och CAG-längderna. 

Resultat: En statistisk signifikant interaktion observerades mellan PCB-153 och antalet CAGrepetitioner 

på spermiekoncentrationen och på det totala spermieantalet (p=0.03 

respektive p=0.01). För de med korta CAG-längder (


Bakgrund: Datoranvändning liksom muskeloskeletala besvär och huvudvärk är vanligt bland 

ungdomar och har ökat under de senaste tio åren. Syftet med denna studie var att 

bland gymnasieelever undersöka: omfattningen av datoranvändning; förekomsten av 

huvudvärk, ögonbesvär samt besvär i nacke eller armarna; om de trodde de egna 

hälsoproblemen var datorrelaterade; sambandet mellan hälsoproblem och total 

datortid; om eleverna hade fått information i skolan om bra arbetssätt och ergonomi 

vid dator. 

Metod: Ett frågeformulär besvarades i en tvärsnittsundersökning av 2826 elever i andra 

årskursen från 38 gymnasieskolor i Mälardalen (svarsfrek. 73 %). Hälsoproblem 

definierades som smärta, värk eller andra besvär i minst tre dagar den senaste 

månaden. Sambandsanalyser mellan total datoranvändning i och utanför skolan under 

den senaste månaden och hälsoproblem gjordes för båda könen genom att beräkna 

prevalenskvoter (PR) och 95 % konfidensintervall (CI) bland de som uppgav 

datoranvändning 14-56 tim/v och >56 tim/v. Referenterna var de som som uppgav 

datoranvändning < 14 tim/v. 

Resultat: Männen använde datorn 28 tim/v utanför skolan och 3 tim/v i skolan (medianvärde), 

kvinnorna 17 tim/v utanför skolan och 2 tim/v i skolan. Det vanligaste rapporterade 

hälsoproblemet var huvudvärk (51% av kvinnorna, 24% av männen) följt av nackskulderbesvär 

(37% av kvinnorna 18% av männen). Mellan 10-43% ansåg att deras 

problem var datorrelaterade. För båda könen identifierades en högre förekomst av 

nack-skulderbesvär för de som använde dator mer än 56 tim/v jämfört referenterna 

(PR:1,33; CI:1,08-1,64 för kvinnorna; PR:1,59; CI:1,03-2,47 för männen). Bland 

kvinnorna fanns även en högre förekomst av underarmsbesvär bland de som använde 

dator 14-56 tim/v (PR:1,56; CI:1,17-2,06) och bland de som använde dator >56h/ v 

(PR:1,9; CI:1,28-2,82) jämfört med referenterna. Även ögonbesvär var högre bland 

kvinnorna i grupperna, 14-56 tim/v (PR:1,29; CI:1,03-1,63) samt >56 tim/v (PR:1,82; 

CI:1,33-2,48). Totalt 63% av eleverna uppgav att de inte hade fått någon information 

alls i skolan om bra arbetssätt och ergonomi vid dator. 

Sammanfattning: Även elever kan drabbas av datorrelaterade hälsoproblem trots sin ungdom. Då 

arbetslivet till stor del är datoriserat idag, är det anmärkningsvärt att elever upplever 

datorrelaterade problem före de påbörjat sin yrkeskarriär. Ett sätt att förebygga besvär 

kan vara att i skolan ge ungdomar kunskap om ett hälsosamt arbetssätt vid dator. 

Fokus bör speciellt riktas mot datoranvändningen i hemmet. 

Dödlighet, sjuklighet och yrkesexponering för 

luftvägsirriterande ämnen hos män med luftvägsdiagnos 

Författare: Pernilla Wiebert Fil kand Institutet för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet, Arbetsoch 

miljömedicin, Stockholms läns landsting 

Magnus Svartengren Professor Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska 

Institutet, Arbets- och miljömedicin, Stockholms läns landsting 

Magnus Lindberg Professor Institutionen för Medicin, Karolinska Institutet 

Tomas Hemmingsson Med Dr Arbetslivsinstitutet, Stockholm 

Ingvar Lundberg Professor Arbetslivsinstitutet, Stockholm 

Gun Nise MSc, PhD Avd för Yrkesmedicin, Institutionen för folkhälsovetenskap, 

Karolinska Institutet, Stockholm 

Bakgrund: Kunskapen om hur personer med en luftvägsdiagnos påverkas i yrkeslivet när de 

utsätts för luftvägsirriterande exponeringar är ännu bristfällig. Både vad gäller deras 

hälsa och hur de väljer yrke ur exponeringssynpunkt. 

Metod: En jobbexponeringsmatris för luftvägsirriterande ämnen utvecklades och tillämpades på 

Värnpliktskohorten. I kohorten ingår 39 321 svenska män från Värnpliktsregistret som 

mönstrade 1969/70, med uppföljning genom länkning till Dödsorsaksregistret, 

Slutenvårdsregistret och Folk- och Bostadsundersökningen. Diagnos ställdes vid 

mönstringen och följande tre grupper användes; 1) friska, 2) astmatiker (mild och 

allvarlig astma) och 3) personer med allergisk rinit utan astma. Grupperna 

analyserades för dödlighet, slutenvård och strategier för val av yrke med hänsyn till 

luftvägsirriterande exponering. Analyserna justerades för rökning och 

barndomssocialgrupp. 

Resultat: Punktprevalensen av all astma vid mönstringen var 1,8%, allvarlig astma 0,45% och 

allergisk rinit 2,7%. I uppföljningen var dödlighet signifikant högre hos personer med 

astma, hazard ratio (HR) 1,49 (95% CI 1,00-2,23), och lägre hos personer med 

allergisk rinit, HR 0,52 (95% CI 0,30-0,91) jämfört med friska. Astma var en riskfaktor 

för slutenvård medan allergisk rinit var associerad med mindre slutenvård (odds ratio 

(OR) för all astma 1,16 (95% CI 1,00-1,34), allvarlig astma 1,38 (95% CI 1,04-1,85), 

allergisk rinit 0,92 (95% CI 0,82-1,03). Personer med astmadiagnos vid mönstringen 

tenderade att undvika arbeten där det fanns en hög sannolikhet för luftvägsirriterande 

exponering (OR 0,88, 95% CI 0,71-1,09), medan personer med allergisk rinit tydligt 

undvek exponerade jobb (OR 0,58, 95% CI 0,47-0,70) jämfört med friska personer. 

Sammanfattning: Personer med astma vid mönstringen förändrade inte sin exponeringssituation i samma 

utsträckning som personer med allergisk rinit, trots att astmatiker hade en ökad risk 

för dödlighet och sjuklighet jämfört med både friska och personer med allergisk rinit. 

Exponering för persistenta klororganiska miljögifter och typ 

2 diabetes 


Sida 3 av 25 

2007-08-29


Författare: Anna Rignell-Hydbom Dr med vet Avd för Yrkes- och Miljömedicin, Lunds Universitet 

Lars Rylander Docent Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset, Lund 

Bakgrund: Incidensen av typ 2 diabetes mellitus (T2DM) ökar snabbt i hela världen. Den ökade 

insjuknandegrad är kopplad till den ökade förekomsten av det sk. metabola syndromet, 

och anses bero på ett komplext samspel mellan genetiska och miljömässiga faktorer. 

Persistenta klororganiska miljögifter (POPs) omfattar bl.a. dioxiner, polyklorerade 

bifenyler (PCB) och diklorofenyltrikloretan (DDT). Den viktigaste exponeringskällan i 

Sverige är kosten och speciellt fet östersjöfisk Flera tidigare epidemiologiska studier 

har kopplat höga kroppsdoser av dioxiner till ökad risk för T2DM eller nedsatt 

glukostolerans. I en tidigare publicerad studie vid Yrkes-och miljömedicin i Lund, 

undersöktes 196 fiskare och 184 fiskarehustrur längs hela Östersjökusten. Studien 

visade att sex procent av männen och fem procent av kvinnorna har diabetes. Typ-2diabetikerna 

hade också en högre koncentration av såväl PCB som DDT i blodet, vilket 

tyder på att de utsatts för högre doser av gifterna. Syftet med denna studie var att se 

om dessa posistiva samband kunde bekräftas i en annan studiepopulation. 

Metod: I studien ingick 544 kvinnor, boende längs Sveriges ost- och västkust. Från dessa 

kvinnor insamlades blodprov och de fick svara på en enkät. I enkäten uppgav 15 

kvinnor att de hade en diagnosticerad T2DM. Som biomarkörer för POP analyserades 

CB-153 (2,2´4,4´5,5´-hexaklorfenyl), vilken visat sig förekomma i hög koncentration i 

humant serum och vara ett bra mått för total PCB. Vi analyserade även p,p’-DDE, en 

långlivad metabolit till DDT. 

Resultat: Vi fann ett signikant samband mellan CB-153 och T2DM. En ökning med 100 ng/g fett 

motsvarade ett Odds Ratio (OR) på 1.6, (95% konfidensintervall (KI) 1.0 - 2.7, p 

=0.05). Ett liknande samband fanns mellan p,p´-DDE och T2DM där en ökning med 

100 ng/g fett motsvarade ett OR på 1.3,(95% KI 1.1 - 1.5 p=0.004). När vi 

kategoriserade exponeringsvariablerna i kvartiler fann vi ett signifikant postitivt 

samband mellan CB-153 och T2DM (p=0.004) och p,p´-DDE och T2DM (p=0.002). 

Sammanfattning: Vi fann att kvinnor med höga koncentrationer av POP, jämfört med kvinnor med låga 

koncentrationer, hade en ökad risk för T2DM vilket är i linje med tidigare studie. Ett 

väsentligt problem med dessa tvärsnittsstudier är dock att exponeringen kan ha 

förekommit många år före diabetesdebuten och analyser av POP. Vi kan därför inte 

utesluta en omvänd kausalitet även om det föreligger flera indicier för att POPexponering 

bidragit till uppkomsten av T2DM snarare än tvärtom. 

Faktorer associerade med prospektiv utveckling av 

miljörelaterade besvär 

Författare: Frida Eek Dr Med Vet Avd f Yrkes- och miljömedicin, Lunds Universitet 

Björn Karlson Psykolog Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset, 

Lund 

Per-Olof Östergren Socialmedicinska enheten, Universitetssjukhuset MAS, Malmö 

Bakgrund: Tidigare studier har visat att besvär som attribueras till el eller kemikalier/lukt var 

relativt vanligt förekommande i en skånsk population. Tvärsnittsanalyser visade att 

besvären kunde associeras med nedsatt subjektiv hälsa och funktionsförmåga. Syftet 

med den aktuella studien var att undersöka samband mellan subjektiva hälsomått vid 

baselinemätningen och långsiktig utveckling av miljörelaterade besvär, för att belysa 

möjlig kausalitet. 

Metod: Samtliga respondenter (N=13604) av en folkhälsoenkät år 2000 kontaktades och 

inbjöds att besvara en identisk enkät fem år senare. Sjuttiosju procent besvarade 

denna uppföljande enkät, vilket formade en panel bestående av 10475 personer. 

Enkäterna mätte, förutom huruvida respondenten upplevt besvär som attribuerades till 

elektriska eller kemikalie/luktfaktorer, (1)Subjektiv hälsoprofil: (självskattad hälsa 

(SRH-7), mentalt välbefinnande (GHQ-12), sömnbesvär, stress, och funktionsförmåga) 

(2) Krav, kontroll och stöd i arbetet (JCQ), samt(3)Tro på betydelse av egen insats för 

hälsan. 

Resultat: Personer med bestående besvär, dvs som attribuerade besvär till miljöfaktorer vid 

båda tillfällena, hade vid baselinemätningen genomgående en klart negativt avvikande 

subjekttiv hälsoprofil, jämfört med både personer som inte vid något tillfälle 

attribuerade besvär till miljöfaktorer, samt med personer som angav miljörelaterade 

besvär endast vid ett tillfälle. De hade också i högre grad en bristande tro på sin egen 

insats betydelse för den egna hälsan. Personer som attribuerade besvär till miljön vid 

första tillfället, men inte andra, avvek signifikant negativt gentemot personer helt utan 

besvär, men hade en mer positiv profil än de med bestående miljörelaterad 

besvärsattribution. Personer som inte attribuerade besvär till miljöfaktorer vid 

baselinemätningen, men däremot vid andra mättillfället, uppvisade redan vid 

baselinemätningen en avvikande subjektiv hälsoprofil jämfört med personer som inte 

vid något tillfälle attribuerade besvär till miljöfaktorer. Samtliga grupper med 

miljörelaterade besvär hade signifikant ökade OR att uppleva en ”spänd” 

arbetssituation (”strain”), främst beroende på lägre upplevelse av kontroll i arbetet, 

och upplevde lägre grad av stöd i arbetet jämfört med personer helt utan 

miljörelaterade besvär. 

Sammanfattning: Resultaten ger delvis stöd för hypotesen att tillstånd som ”environmental illness” kan 

ha sin början i oprecisa besvär som individen sedan söker förklaring till, genom en 

attribution till elektriska eller kemiska faktorer. 


Sida 4 av 25 

2007-08-29


Fallbeskrivning - misstänkt allergisk alveolit var 

arbetsorsakad ”Hot tub lung”. 

Författare: Eva Andersson Arbets- och miljömedicin, Sahlgrenska Universitetssjukhuset 

Magnus Åkerstöm yrkeshygieniker Arbets- och miljömedicin, Sahlgrenska 

Universitetssjukhuset 

Harald Fjällbrant Läkare Lungmedicin och allergologi, Sahlgrenska 


Carl-Peter Engström Läkare Lungmedicin och allergologi, Sahlgrenska 


Bakgrund: Arbetsrelaterad allergisk alveolit misstänktes. Två arbetskamrater har också insjuknat 

efter skötsel av bubbelpoolsanläggning. 

Metod: Fallbeskrivning. 

Resultat: Fastighetstekniker, 30 årig frisk man, som i början av mars insjuknar med 

feberepisoder, andfåddhet, muskel- och ledvärk. Mitten av mars inlagd, viss hypoxi, CT 

visar utbredda interstitiella förändringar. Slutet av mars viktnedgång 5 kg, fortsatt viss 

andfåddhet, normal syrsättning, sänkt FVC, FEV1 och CO-diff, lungröntgen alveolitbild. 

Precipiterande antikroppar och Legionellaantigen är negativa. BAL (bronko-alveolärt 

lavage) visar lymfocytos, transbronkiell biopsi granulom. Mitten av april väs återställd, 

röntgen och lungfunktion normal. Diagnos: Allergisk alveolit. Ej steroidbehandlad. 

Mitten av maj svar BAL-odling, växt av Mycobacterium avium komplex (MAC). I 

litteraturen finns beskrivet ”hot tub lung” hos friska personer som använt bubbelbad, 

men inte hos personal som sköter baden. De har utvecklat en allergisk alveolitliknande 

bild efter exponering för aerosol innehållande nontuberkulösa mykobakterier, i de flesta 

fall MAC. Odling i BAL eller sputum har visat växt av mykobakterier. De tycks tillfriskna 

om exponeringen upphör. Arbetsplatsbesök och exponeringsutredning har gjorts. Det 

har varit högtrycksspolning vid rengöring och byte av filter till bubbelpoolsanläggning 

som föranlett akuta episoder med feber och eller frossa och andnöd hos personalen. 

Två ytterligare som har insjuknat med långvariga symtom. Kraftig aerosolbildning har 

skett. Skötselanläggning med utjämningsbassäng och filter har funnits i teknikrum med 

begränsad ventilation. För desinfektion av vattnet har väteperoxid och ultraviolett ljus 

använts. Anläggningen hade varit i gång ca ett halvår när personalen fick besvär. 

Skötselinstruktioner har följts. Odlingar av vatten, filter och högtryckstvätt har nu skett 

och sanering ska genomföras. Tidigare regelbundna odlingar av pseudomonas och 

legionella har varit negativa. 

Sammanfattning: Ett fall av arbetsorsakad ”hot tub lung”-allergisk alveolit-liknande granulomatös 

lungsjukdom beskrivs. Detta och två andra misstänkta fall har arbetat med skötsel av 

bubbelpoolsanläggning och exponerats för vattenaerosol, troligen innehållande MAC, 

vid högtrycksspolning av filter. 

Flygbuller och incidens av hypertoni 

Författare: Charlotta Eriksson Mph Institutet för Miljömedicin, Karolinska Institutet 

Mats Rosenlund PhD Arbets- och Miljömedicin, Stockholms Läns Landsting 

Agneta Hilding Lic Med Vet, Statistiker Institutionen för molekylärmedicin och kirurgi, 

Karolinska Institutet 

Claes-Göran Östenson MD PhD Institutionen för molekylärmedicin och kirurgi, 


Göran Pershagen MD PhD Institutet för Miljömedicin, Karolinska Institutet 

Gösta Bluhm MD PhD Institutet för Miljömedicin, Karolinska Institutet 

Bakgrund: Samhällsbuller är ett av våra större miljöhälsoproblem. I Sverige är drygt två miljoner 

människor exponerade för trafikbuller överskridande riksdagens riktvärde på 55dB(A) 

(dygnsmedelvärde vid fasad). Allmänna besvärsupplevelser och sömnsvårigheter 

förknippade med buller har rapporterats i flera studier men om bullret även kan ge 

upphov till långsiktiga fysiologiska effekter är mer oklart. Ett fåtal epidemiologiska 

studier har indikerat ett samband mellan exponering för flygbuller och förekomst av 

hypertoni, dock saknas högkvalitativa longitudinella undersökningar. Föreliggande 

studie är den första att undersöka sambandet mellan flygbullerexponering och 

incidensen av hypertoni. 

Metod: Studien baseras på två undersökningar genomförda inom ramen för Stockholms läns 

Diabetespreventiva Program (SDPP). 3128 män i åldrarna 35-56 år, boende i 

kommunerna Sigtuna, Upplands-Bro, Tyresö och Värmdö, besvarade under 

tidsperioden 1992-94 en enkät samt genomgick en klinisk undersökning inkluderande 

blodtrycksmätningar. Tio år senare genomfördes en uppföljning på motsvarande sätt 

(svarsfrekvens 77%). Deltagare boende i Sigtuna kommun nära Stockholm-Arlanda 

flygplats klassificerades avseende bullerexponering med hjälp av geografisk 

informationsteknik (GIS). Av de totalt 2027 personer som slutligen ingick i studien 

befanns 410 ha varit exponerade för flygbullernivåer (FBN; tidsvägt dygnsmedelvärde) 

≥50 dB(A) och 311 för maxnivåer (MNL) ≥70 dB(A). Relativa risker (RR) och 95% 

konfidensintervall (KI) beräknades med binomialregression. 

Resultat: Bland personer boende i områden med bullernivåer ≥50 dB(A) FBN fick 36,1% 

hypertoni jämfört med 29,7% bland boende i oexponerade områden. Efter justering för 

ålder och Body Mass Index (BMI) blev RR 1,19 (95 % KI=1,03-1,37). Motsvarande RR 

för maxnivåer ≥70 dB(A) var 1,20 (1,03-1,40). En analys av riskökningen per 5 dB(A)stegring 

gav en RR på 1,10 (1,02-1,19). Sambanden var mer framträdande bland äldre 

personer, icke rökare och personer som inte var störda av andra bullerkällor. 


Sida 5 av 25 

2007-08-29


Sammanfattning: Resultaten stärker misstankarna om ett samband mellan exponering för flygbuller och 

hypertoni. Detta kan ha relevans även för andra bullerkällor, till exempel vägtrafik. Mot 

bakgrund av den utbredda exponeringen kan även måttliga riskökningar för hypertoni 

knutet till buller innebära betydande folkhälsoproblem. 

Från ord till handling - mitt halvsekelperspektiv på arbets- 

och miljömedicin 

Författare: Lennart Levi Professor em, riksdagsledamot Karolinska institutet och Sveriges Riksdag 

Bakgrund: Ingen tvekan råder om att arbetsoch livsmiljön är viktiga bestämningsfaktorer för 

hälsa och välbefinnande, såväl patogent som salutogent, dvs hälsofrämjande. 

Miljöernas fysikaliska och kemiska komponenter har därför ägnats ett framgångsrikt 

sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande arbete. Deras psykosociala komponenter, 

länge förbisedda, har numera även de ägnats omfattande studier, som demonstrerat 

klara samband, men insikten om dessa har hittills varit svårare att översätta till kliniskt 

arbete och ännu svårare att implementera i sjukdomsprevention och hälsopromotion. 

Metod: Författaren har ägnat hela sitt yrkesverksamma liv åt tvärvetenskaplig forskning, 

utbildning och kunskapsspridning inom detta område, inom ramarna för Karolinska 

institutet, Statens institut för psykosocial miljömedicin (IPM), men också WHO, ILO och 

Europeiska kommissionen. Sedan september 2006 är han ledamot av Sveriges Riksdag 

och har i den egenskapen möjligheter att mer än tidigare i livet påverka 

beslutsfattandet i vårt land med inriktning på en arbetsoch livsmiljö, som främjar 

hälsa och välbefinnande. 

Resultat: Under 50-talets andra hälft var insikten i vårt land om problemens betydelse 

fortfarande närmast obefintlig. Även under 60-talet var det utomordentligt svårt att få 

anslag för biopsykosocial forskning och utbildning. 1973 inrättade dock WHO, med stöd 

från Medicinska forskningsrådet (MFR), sitt första psykosociala centrum, vid Karolinska 

institutet (Psychosocial Factors and Health). 1978 instiftades den första MFRprofessuren 

i ämnet, och 1980 inrättades Statens institutet för psykosocial 

miljömedicin. Dessa bidrog till den därpå följande utvecklingen, nationellt och 

internationellt. Den stora utmaningen för framtiden är att omsätta kunskaperna till 

praktisk politik, att få politiken tillämpad och tillämpningarna utvärderade. 

Sammanfattning: WHO har år 2001 sammanfattat kunskapsläget i en enda sats: "Mental health problems 

and stress-related disorders are the biggest overall cause of early death in Europe." 

Föreliggande föreläsning redogör för processens etiologi, patogenes, salutogenes, 

terapi, prevention och promotion, men också för två nyligen fattade EU-beslut, det ena 

avseende "decent work", det andra "health in all policies", och för WHOs 

hälsoministrars Helsingfors-deklaration om "psykisk hälsa för Europa". Den stora 

utmaningen nu är att komma från ord till handling, alltså att tillämpa de goda 

intentionerna i dessa och andra policydokument och att utvärdera utfallet. 

Fysiska arbetsmiljöförhållanden vid ett urval av callcenter, 

samt deras relation till komfort och besvär samt till 

gällande arbetsmiljöförordningar, EU-direktiv och standards 

Författare: Allan Toomingas Arbetslivsinstitutet, Arbetshälsoenheten 

Desire Gavhed MedDr Arbetslivsinstitutet, Arbetshälsoenheten 

Bakgrund: Syftet var att kartlägga fysiska arbetsmiljöförh på callcenter(CC) och jämföra dessa 

med gällande arbetsmiljöförordningar (AMF), EU-direktiv och ISO resp TCO-standards 

samt med operatörernas komfort och besvärsbild. 

Metod: I en tvärsnittsstudie gjordes observationer och mätningar på 156 arbetsstationer på 16 

CC. Operatörerna rapporterade besvärsförekomst samt komfort med olika förhållanden 

senaste månaden. 

Resultat: Nästan alla arbetsstationer fanns i kontorslandskap. Inomhusklimat och ventilation 

uppfyllde i de flesta fallen AMF och standards (temp, lufthast; CO2) förutom låg 

rel.luftfuktighet (md=23%) som kan inverka på slemhinnor i ögon och luftvägar, spec. 

vid bildskärmsarbete och röstanvändning. Ljudnivåerna, som drygt 40% var missnöjda 

med, var så höga (md=61 dBA) att de kan interferera med taluppfattning. Huvudsaklig 

ljudkälla var operatörernas telefonprat. Belysningsnivåer låg ofta (63%) utanför rek 

värden. Bländning i synfältet var vanligt (69%) liksom bildskärmar med lägre 

uppdat.frekv än rek (70%). Fler rapporterade bristande komfort och hudbesvär i 

dammiga lokaler (38%). I övrigt ingen samvariation med besvärsförekomst. Möblers 

och utrustningens kvalitet var hög och uppfyllde de flesta AMF, EU-direktiv och 

standards. Huvudsakligt problem var hur dessa nyttjades, dvs hur de placerades och 

justerades för att anpassas till den enskilde operatören för att möjliggöra bra och 

varierande arbetsställn, vilket föreskrivs i AMF, EU-direktiv och standards. Majoriteten 

av styrdonen var olämpligt placerade, enl. vedertagna rek. i standards. 20-40% av 

möblerna och bildskärmarna var på liknande grunder icke optimalt höjdjusterade. 

Olämpliga arbetsställn. var därför vanliga, främst i axelleder (94%) och handleder 

(58%). Undantag från god kvalitet var tex att ca 30% av arbetsborden inte var lätta 

att höjdjustera, vilket torde vara viktigt när samma arbetsstation används av flera, 

vilket även påpekas i AMF. Sådana brister var kopplade till större uppmätt andel av 

arbetsdagen sittandes (80% jmfr 70% av dagen) och till ryggbesvär (42% jmfr 21% 

av operatörerna). Tjocka tangentbord (>3 cm) var kopplade till komfortbrist och 


Sida 6 av 25 

2007-08-29


besvär i bla nacke/skuldror (59% jmfr 38%). 

Sammanfattning: Satsning på hög kvalitet och injusteringar av synergonomiska förh, möbler och 

utrustning skulle kunna leda till bättre komfort och arbetsställningar samt i flera fall 

även till ökad hälsa. Att minska ljudnivåerna vid CC-verksamhet kan vara svårt att 

uppnå i kontorslandskap, liksom ett rumsklimat som passar alla. 

GASOLYCKAN I BHOPAL, INDIEN 1984 – FÖR SENT FÖR 

GOD EPIDEMIOLOGI 

Författare: Ingrid Eckerman Läkare för Miljön 

Bakgrund: Vid olyckan i Union Carbides fabrik, Bhopal, Indien 1984, spreds 43 ton gaser över den 

sovande staden. Ursprungliga officiella siffror var 2 260 döda och 520 000 exponerade. 

Många rapporter, artiklar och böcker har publicerats. Fortfarande finns osäkerhet om 

vad som skedde och konsekvenserna. Materialet är färgat beroende på om informanten 

är offer eller anklagad. Här beskrivs kvaliteten av den epidemiologiska uppföljningen. 

Metod: Material om katastrofen, drygt 200 referenser, framställt under åren 1984-2003 och 

samlat av indiska organisationer, har granskats. 

Resultat: Datainsamling av epidemiologisk karaktär har gjorts av statliga, nationella och 

internationella organisationer. Vissa data är sekretessbelagda. Andra är obearbetade. 

Totalt hittades ca 50 studier med epidemiologisk karaktär. Knappt 10 var rapporter 

från vetenskapliga institutioner och drygt 10 artiklar i granskade tidskrifter. Indian 

Council of Medical Research är den viktigaste forskningsinstitutionen. 23 mindre 

projekt startades och avslutades inom 10 år. En kohortstudie pågår än. Vid tiden för 

materialinsamlingen rådde publiceringsförbud och materialet fanns endast som 

stencilerade rapporter. I kohortstudien finns bias och confounding factors som inte 

belyses i rapporterna. Ej studerade effekter är kvinnlig reproduktion, 

kromosomförändringar, cancer, immunodefekter, neurologiska följdtillstånd, 

posttraumatiskt stressyndrom och barn födda efter olyckan. Studier från 

frivilligorganisationer har ofta ovetenskaplig design, bias, små studiepopulationer och 

inadekvat uppskattning av exponeringen. Resultaten från de olika studierna stöder 

varandra. Den viktigaste slutsatsen är permanent multiorganpåverkan, där 

lungpåverkan är mest uppenbar. 

Sammanfattning: Kvaliteten på den epidemiologiska forskningen om Bhopalkatastrofen 1984 varierar och 

kan ifrågasättas. Den kohortstudie som ännu pågår är bristfällig. Sena följder som 

respiratorisk insufficiens, hjärtinsufficiens (cor pulmonale), cancer och tuberkulos 

kommer aldrig att kunna belysas. Effekter på framtida generationer är svåra att påvisa. 

Ett WHO-program för ”katastrofepidemiologi” bör utvecklas. En struktur för kohortstudier 

med anvisningar för utförandet bör tas fram. Både korttids- och långtids 

effekter inkluderande psykologiska symtom måste belysas, med särskild hänsyn till 

foster, barn och reproduktiv hälsa. Noggrann kartläggning av exponering för kemiska 

och/eller radioaktiva ämnen måste ske. Olika organisationers arbete bör koordineras 

och databaser kunna kombinera. 

Hjärtrytmvariabilitet under och efter exponering till 

luftföroreningar i en biltunnel i Stockholm 

(Söderledstunneln) 

Författare: Nils Plato Docent Arbets- och miljömedicin, Stockholms läns landsting och Institutionen 

för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet 

Martin Andersson Inst Södersjukhuset KI 

Lena Hillert Arbets- och miljömedicin, Stockholm 

Helena Svensson Statistiker Arbets-och miljömedicin, stockholm 

Magnus Svartengren Institutionen för Folkhälsovetenskap, KI 

Bakgrund: Bakgrund: Sambandet trafikrelaterad partikelexponering och hjärtinfarkt har fn starkt 

fokus. Höga halter av partiklar och kväveoxider (NOx) har uppmätts i Stockholms 

innerstad och högts inne i biltunnlar. Exponering för höga halter luftföroreningar kan ge 

upphov till ändringar i hjärtrytmvariabilitet. Dessa kan studeras via RR-intervall eller 

hjärtfrekvens. 

Metod: Metod:Tjugo frivilliga försökspersoner (fp), varav 10 kvinnor, har exponerats under en 

timme i Söderledstunneln, en av Stockholms mest förorenade trafikmiljöer, och under 

samma förhållanden en timme med friskluftsmask (oexponerade). Under 24 timmar 

bar fp en bärbar EKG-bandspelare (ECG recorder DL700, Dana Biomedical) varav första 

timmen i tunneln på morgonen, hela dagen och även under hela natten. Under 

vistelsen i tunneln kontrollerades lufthalten avseende NO2 och NO (chemiluminiscence 

AC31M), CO (Dräger PAC lll), partikelfraktionerna PM2,5 och PM10 

(Harvardimpaktorer). Masstalen i fraktionen 0,3-0,5 µm, 0,5-5 µm, 5-10 µm och > 10 

µm mättes med en Royco Portable. Variabiliteten i partikel-koncentrationen mättes 

med DataRAM (0,1-10 µm). Temperatur och luftfuktighet mättes med dataloggern 

HOBO. NO2 -halten mättes under 24 tim på varje individ med passiv provtagare (IVL). 

Vi har fokuserat på spektralkomponenter. Utfallsparametrarna HR (heart rate), VLF 

(very low frequency), LF (low frequency). HF (high frequency),LF/HF analyserades vid 

tidpunkterna: Under vistelsen/exponeringen i tunneln; 3-6 timmar efter exponering 

samt mellan 01.00-04.00 natten efter exponering. Skillnaden i exp/oexp studerades för 

5-minutersintervall (medelvärdet i intervallet) i de tre ovan tidsektorerna. 


Sida 7 av 25 

2007-08-29


Resultat: Resultat: Medelhalten i tunneln var för NO2 (97 µg/m3, sd 22,9 µg/m3), NOx (998 

µg/m3; sd 252 µg/m3), PM2,5 (255 µg/m3; sd 26 µg/m3). Dygnsmedelvärdet för NO2 

var (21,5 µg/m3; sd 5,4 µg/m3för exponerade och 13,6 µg/m3, sd 3,0 för 

oexponerade). Under pågående exponering i tunneln steg HR (ca 3 %) och LF/HF (ca 1 

%) för hela gruppen (ej sign.). Vi fann en pulsstegring uttryckt i HR som kom efter 4-5 

timmar och låg kvar förhöjd hela natten. 

Sammanfattning: Sammanfattning: Studien visar att man kan utläsa en tendens på kvarstående 

pulsstegring efter vistelse i mycket luftförorenande miljöer från fordonstrafik. 

Resultatet tyder på stress och vi fann en påverkad balans mellan synpatikus och 

parasympatikus. Effektstorleken är liten dvs dess hälsomässiga betydelse är osäker. 

Exponering i trafikerad vägtunnel ger upphov till en signal att kroppen påverkas. 

Hälsoeffekter av dieselavgaser vid astma en fältstudie på 

Oxford Street, London, UK 

Författare: James McCreanor MRCP National Heart & Lung Institute, Imperial College London, and 

Royal Brompton Hospital, London, UK 

Paul Cullinan Läkare National Heart & Lung Institute, Imperial College London, and 


Mark J Nieuwenhuijsen PhD Department of Epidemiology & Public Health, Imperial 

College London, London, UK and CREAL, Barcelona, Spain. 

James Stewart-Evans MSc Department of Epidemiology & Public Health, Imperial 

College London, London, UK 

Eleni Malliarou MSc Department of Epidemiology & Public Health, Imperial College 

London, London, UK 

Lars Järup Läkare Department of Epidemiology & Public Health, Imperial College 

London, London, UK 

Robert Harrington MS University of Medicine and Dentistry of New Jersey – School of 

Public Health, Piscataway NJ, USA 

Magnus Svartengren Läkare Arbets- och miljömedicin, Stockholms läns landsting och 

Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet 

In-Kyu Han MPH University of Medicine and Dentistry of New Jersey – School of Public 

Health, Piscataway NJ, USA 

Pamela Ohman-Strickland PhD University of Medicine and Dentistry of New Jersey – 

School of Public Health, Piscataway NJ, USA MS 

Kian Fan Chung Läkare National Heart & Lung Institute, Imperial College London, and 


Junfeng Zhang PhD University of Medicine and Dentistry of New Jersey – School of 

Public Health, Piscataway NJ, USA 

Bakgrund: Luftföroreningar från vägtrafik utgör en hälsorisk. Dieselpartiklar ådrar sig allt större 

intresse och personer med redan existerande lungsjukdom kan löpa en ökad risk. Vi 

Undersökte effekterna av trafikavgaser på personer med astma i en stadsmiljö som 

domineras av dieselfordon. 

Metod: Vi rekryterade 60 vuxna till två grupper med mild (n=31) eller måttlig (n=29) astma. 

En randomiserad cross over design användes där varje person promenerade i två 

timmar längs Oxford Street i London och vid ett separat tillfälle, genom Hyde Park. 

Exponering mättes detaljerat liksom fysiologiska och immunologiska mått. 

Resultat: Försökspersonerna blev signifikant mer exponerade för PM2.5, ultrafina partiklar, 

elementärt kol, och NO2 vid promenaden på Oxford Street jämfört med Hyde Park. En 

två timmars promenad på Oxford Street gav en liten men konsistent påverkan på 

lungfunktion FEV1 (upp till 6,1%) och FVC (upp till 5,4%), förändringarna var 

signifikant större jämfört med dem som följde en promenad genom Hyde Park. 

Effekten var större hos dem med måttlig astma jämfört med dem med mild astma. 

Lungfunktionspåverkan följdes också av tecken till neutrofil inflammation (sputum 

myeloperoxidas 24.5 ng/ml jämfört med 4.24ng/ml, p=0.049) och sänkt pH i exhalerat 

andningskondensat (maximal minskning i pH 1,9% jämfört med 0,04%, p=0,003). 

Effekterna var mest konsistent kopplade till exponering för ultrafina partiklar och 

elementärt kol. 

Sammanfattning: Den aktuella studien är så vitt vi känner till den första i sitt slag där en 

vardagssituation utlöser astma effekter vid exponering för stadsmiljö med mycket 

dieseltrafik. Fynden ger stöd för och förståelse för mekanismer bakom epidemiologiska 

fynd som funnit associationer mellan dieselfordons trafik och astma. 

Höga arbetskrav, hög stressnivå och mental ohälsa bland 

anställda inom offentlig sektor 

Författare: Emina Hadzibajramovic Statistiker Insitutet för Stressmedicin, Göteborg 

Gunnar Ahlborg jr Institutet för Stressmedicin, Göteborg 

Bakgrund: Bakgrund: Nationella undersökningar i Sverige visar att andelen anställda i offentlig 

sektor som rapporterar höga arbetskrav har ökat sedan början av 90-talet. Något 

senare ökade även andelen med stressrelaterade symptom samt långtids-sjukrivningar 

på grund av mental ohälsa. 

Metod: Syfte: Att undersöka om kombinationen av höga arbetskrav och förhöjd stressnivå har 

starkare samband med senare utveckling av mental ohälsa än vardera faktorn för sig. 

Metod: Longitudinell studie av anställda inom Västra Götalandsregionen och 


Sida 8 av 25 

2007-08-29


Försäkringskassan. Postenkät inklusive krav-kontroll modellen (11 frågor), 

sinnestämning (Stress-Energi skalan) och frågor om allvarligare stresstillstånd (AST) 

skickades till 6000 anställda i maj-juni 2004. Svarsfrekvensen var 61%. De som deltog 

erhöll en uppföljningsenkät 2 år senare, svarsfrekvens 85%. Med AST menas något av 

följande: hög poäng på utbrändhet (Shirom-Melamed Burnout Questionnaire, 22 

frågor), ångest el depression enligt Hospital Anxiety and Depression Scale el 

självskattat utmattningssyndrom (4 frågor). Studiepopulation bestod av 1960 personer 

(85% kvinnor, medelålder 47) som 2004 var i arbete och inte uppfyllde kriterier för 

AST. Sambandet analyserades med enkla och multipla logistiska regressionsmodeller 

och redovisas som oddskvoter (OR) med 95% konfidens intervall (CI). Hänsyn togs till 

ålder, kön, civilstånd, hemmavarande barn, omvårdnadsansvar, fysisk aktivitet, socialt 

stöd, arbetstid och kundkontakt och justerades vid behov i modellerna. 

Resultat: I svaren 2004 var upplevelse av höga krav (n=398) starkt associerat till hög stress 

(n=652), OR 6,0 (CI 4,5-8,1). Nio procent (n=184) uppfyllde kriterierna för AST vid 2årsuppföljningen. 

Höga krav utan förhöjd stressnivå visade inte samband med AST (OR 

1,3; CI 0,7-2,4). Kombinationen höga krav och hög stress gav däremot en oddskvot på 

1,7 (CI 1,1-2,9). Förhöjd stressnivå hade samband med AST oavsett arbetskrav (OR 

2,0; CI 1,4-3,0). Låg kontroll var inte associerat till AST. 

Sammanfattning: Konklusion: Personer som upplevde höga arbetskrav i kombinationen med hög stress, 

möjligen indikerande bristande återhämtning och copingförmåga, utvecklade oftare 

AST jämfört med de som rapporterade höga krav utan förhöjd stressnivå samt de med 

låga krav. 

Inklusionsdata från en pågående longitudinell studie av 

prevention av yrkesastma och yrkesallergi 

Författare: Anne Renström Med Dr Institutet för Miljömedicin, Karolinska Institutet 

Kristin Blidberg Med Mag Institutet för Miljömedicin, Karolinska Institutet 

Kjell Larsson Professor Institutet för Miljömedicin, Karolinska Institutet 

Bakgrund: Bland personer som arbetar med djur är yrkesastma och yrkesallergi vanligt och 

effekter av preventiva åtgärder är lite studerade. Sedan 2003 har en longitudinell 

studie av hälsa, immunreaktivitet och livskvalitet hos personer som arbetar med 

försökdjur och har arbetsrelaterade luftvägsbesvär pågått. 

Metod: Personal vid Karolinska Intsitutet (KI) som upplevt besvär vid djurarbete samt en 

exponerad ålders- och könsmatchad kontrollgrupp deltar i studien. Deltagarna 

undersöks vid 3 tillfällen (0, 1 och 2 år), varvid luftvägs- och allergisymtom, 

medicinering, exponering, utnyttjande av skyddsutrustning, samt livskvalitet (SF-36) 

dokumenteras, även lungfunktion, NO i utandningsluft och bronkiell 

metakolinkänslighet testas. Pricktest görs med omgivnings- och yrkesallergener, IgE i 

serum mäts och cellfördelning i perifert blod studeras. En individuell preventionsplan 

diskuteras fram vid varje besök. Allergenmätningar och enkätdata används för att dela 

in deltagarna efter exponering. En oexponerad grupp undersöks men följs inte upp 

(n=33, 76% kvinnor, medel 31 år). 

Resultat: Av fallen (exponerad symtomgrupp n=70, 34 år) hade 36% astmasymtom och 91% 

ögon-näsbesvär i arbetet, och 39% var sensibiliserade mot försöksdjur. Bland 

exponerade kontroller (n=39, medel 35 år) var 5% sensibiliserade. Av fallen hade 23% 

en läkardiagnostiserad astma och hälften hade upplevt pip i bröstet eller 

trånghetskänsla. Fallen hade signifikant lägre livskvalitet men ingen skillnad påvisades 

mellan fall med eller utan atopi eller sensibilisering mot försöksdjur. Fallen hade 

signifikant högre antal eosinofiler i blod jämfört med båda kontrollgrupperna och de 

exponerade grupperna hade ökad mängd neutrofila blodgranulocyter jämfört med den 

oexponerade gruppen. Det var en positiv korrelation mellan blodneutrofiler och 

exponering (p


Tim Higenbottam AstraZeneca R&D 

Magnus Svartengren Enheten för Yrkesmedicin, Institutionen för Folkhälsovetenskap, 


Bakgrund: Rökning är en primär riskfaktor för att utveckla kronisk bronkit, emfysem och KOL, 

men då inte alla rökare utvecklar sjukdom har det föreslagits att det kan finnas 

grupper av individer som är särskilt känsliga för omgivningsfaktorer, såsom rökning, 

och att denna ökade känslighet kan bero på genetiska faktorer. Eftersom det är känt 

att genetiska faktorer är av betydelse för rökbeteende och kronisk bronkit och rökning 

är associerade är det dessutom av vikt att ta reda på om de eventuella genetiska 

faktorerna för sjukdomen är skilda från eller samma som de genetiska faktorer som 

påverkar rökbeteende. Målet med studien var att i en populationsbaserad tvillingcohort 

(a) kvantifiera i vilken utsträckning genetiska faktorer (heritabilitet) bidrar till 

variansen i populationen när det gäller utvecklande av kronisk bronkit, och (b) 

utvärdera hur mycket av de genetiska influenserna för kronisk bronkit som är 

gemensamma med de genetiska faktorer som påverkar rökbeteende. 

Metod: Rökande och icke-rökande individer med kronisk bronkit identifierades bland 44.919 

tvillingar över 40 år i det Svenska Tvillingregistret. Kronisk bronkit definierades som 

självrapporterad kronisk bronkit eller emfysem, eller återkommande produktiv hosta. 

Individer som hade rökt 10 paketår eller mer definierades som rökare. Heritabilitet 

specifik för kronisk bronkit och gemensam med rökning kvantfierades med hjälp av 

univariata och bivariata strukturella ekvationsmodeller. 

Resultat: Variationen i populationen för kronisk bronkit kunde till 40% förklaras utifrån genetiska 

faktorer. Endast 14% av dessa faktorer var gemensamma med genetiska faktorer för 

rökning. 

Sammanfattning: Genetiska faktorer är viktiga för utvecklandet av kronisk bronkit. Största delen av 

dessa faktorer är skilda från de genetiska faktorer som påverkar rökbeteende. 

Klimatförändring, risker och folkhälsa 

Författare: Bertil Forsberg Docent Yrkes- och miljömedicin, Umeå universitet 

Yvonne Andersson Epidemiolog Epidemiologiska avdelningen, Smittskyddsinstitutet 

Rocklöv Joacim Statistiker Yrkes- och miljömedicin, Umeå universitet 

Tom Hedlund Utredningssekreterare Miljödepartementet 

Elisabet Lindgren Forskare Stockholms Universitet 

Sammanfattning: FN:s klimatpanel, IPCC, är överens om att det pga utsläpp av växthusgaser sker en 

global uppvärmning. Utan åtgärder beräknas temperaturen stiga med mellan 1,8 till 

4,0 grader till år 2100. Den redan observerade uppvärmningen på 0,8 grader sedan 

1800-talets mitt, kan läggas till dessa värden för att jämföra med det förindustriella 

klimatet. Klimatförändringen kommer att drabba olika delar av världen olika hårt. Höjd 

havsnivå och svår torka kan utplåna befolkningens möjligheterna att leva vidare på 

vissa platser. Även Sverige kommer att påverkas av klimatförändringen: mildare 

vintrar, kraftigare värmeböljor och fler oväder kommer att kunna skapa nya risker och 

påverka svenskarnas hälsa. Denna typ av hot behandlas också av den statliga Klimatoch 

sårbarhetsutredningen som under hösten 2007 presenterar sitt betänkande. Vid 

symposiet ges en sammanfattning från utredningen med fokus på förhållanden som rör 

risker för liv och hälsa. Anföranden: Tom Hedlund, huvudsekr, Klimat- och 

sårbarhetsutredningen: Orsaker, scenarios och åtgärder Elisabet Lindgren, med dr, 

expert i utredningen: Sjukdomsutbredning och globala hälsoperspektiv Yvonne 

Andersson, chefsepidemiolog SMI: Klimatets betydelse för svenskars livsmedel och 

vatten Joacim Rocklöv, statistiker, doktorand: Varma dagars effekt på dödlighet och 

antal sjukhusfall. 

Kvarts i svenska järngjuterier - exponering, ohälsa, 

åtgärder. Exponeringstudien 

Författare: Lena Andersson Doktorand Arbets- och miljömedicin, Universitetssjukhuset Örebro 

Ing-Liss Bryngelsson BSc Arbets- och miljömedicin, Universitetssjukhuset Örebro 

Carl-Göran Ohlson Läkare Arbets- och miljömedicin, Universitetssjukhuset Örebro 

Håkan Westberg Docent Arbets- och miljömedicin, Universitetssjukhuset Örebro 

Bakgrund: En kartläggning av exponering och hälsorisker avseende kvarts i svenska järngjuterier 

har genomförts i ett projekt i samarbete med SweCast AB. I projektet ingick 

exponeringsmätningar på svenska järngjuterier med syfte att utvärdera dagens 

kvartsexponering. Den historiska kvartsexponeringen har också studerats genom 

insamlande av mätdata från företagens egna register och ifrån Arbetsmiljöverket. 

Metod: Exponeringsmätningar av respirabelt damm, kvarts, kristobalit och tridymit samt 

mätningar med direktvisande instrument har genomförts på 11 svenska järngjuterier 

under tidsperioden 2005-2006. Gjuterierna representerar olika storlek, gjuteritekniker, 

legeringar, sandtyper, produktionförhållanden, tillsatser och bindemedelssystem och 

samtliga befattningar har ingått. Totalt har 425 mätningar av respirabel kvarts och 426 

mätningar av respirabelt damm genomförts. Mätdata redovisas som tidvägda 

dagsmedelvärden för att möjliggöra jämförelse med hygieniska nivågränsvärden. 

Resultat: De respirabla dammhalterna varierade mellan


(0,1 mg/m3) överskreds i 10 % av proven där formare, rensare, sandberedare, skänkoch 

ugnsunderhållsarbetare, smältare, urslagare och underhållsarbetare var 

representerade. För rensare överskreds gränsvärdet i 17 % (n=115) av mätningarna. 

Samtliga prov av kristobalit (


µg/m3 eller lägre. Även haltbidragen för alkener var begränsade. Utifrån befintliga 

(begränsade) dos-respons-data borde dessa haltbidrag inte orsaka någon mätbar 

överrisk. Slumpen, utsläpp av VOC eller andra lokala faktorer bedöms som möjliga 

förklaringar. 

Sammanfattning: Vi fann oväntat en ökad incidens av leukemi i två församlingar nära Preemraff Lysekil i 

vindriktningen, medan resultaten var normala i övriga församlingar. Förslag till 

ytterligare utredningar har lämnats. 

Luftvägsbesvär hos badhuspersonal – resultat av en 

enkätstudie 

Författare: Gunnar Nordberg Institutionen för Folkhälsa och Klinisk Medicin Miljömedicin Umeå 

Universitet 

Nils-Göran Lundström Lic Med Vet, Univ adj Institutionen för Folkhälsa och Klinisk 

Medicin Miljömedicin Umeå Universitet 

Bertil Forsberg Doc Yrkes- och miljömedicin, Inst för folkhälsa och klinisk medicin, 

Umeå universitet 

Anders Blomberg Lung- och Allergikliniken, Norrlands Universitetssjukhus, UMEÅ 

Johan Nilsson Fil Mag Yrkes- och Miljömedicin,Umeå Universitet, Umeå 

Annika Hagenbjörk.Gustafsson Fil Mag Yrkes-och Miljömedicin, Umeå Universitet, Umeå 

Mona Svensson Fil Kand Yrkes- och Miljömedicin,Umeå Universitet, Umeå 

Kåre Eriksson Docent Yreks- och Niljömedicn, Norrlands Universitetssjukhus 

Roger Lindahl Docent Inst för Kemi, Umeå Universitet,Umeå 

Bakgrund: I litteraturen rapporteras om ökad förekomst av luftvägsbesvär hos badhuspersonal 

och att dessa har kunnat sättas i samband med exponering för trikloramin. Trikloramin 

bildas vid reaktion mellan klorerat badvatten och kvävehaltiga föroreningar. Ingen 

tidigare epidemiologisk studie på badhusanställda har utgått från ett populationsurval. 

En selektion p g a besvär kan därför ha förekommit i de tidigare studierna. 

Metod: Denna studie har utgått från folk- och bostadsräkningen 1990 och omfattar 1741 

personer som arbetade i badhus 1990. Av dessa har 1102 besvarat en enkät om bl.a. 

anställningstid, subjektiva symtom och astmaförekomst. Bortfallsundersökningen 

visade att det var en något lägre, dock inte statistiskt signifikant lägre, förekomst av 

subjektiva symtom och astma bland dem som inte svarat. 

Resultat: I samband med vistelse i simhall rapporterade de tillfrågade akuta besvär som andnöd 

(13 %), hosta (23%), samt irritation i näsa (29%), i svalg (24%) och i ögon (37%). 

Astmabesvär eller medicinering mot astma rapporterades av 12.3.% av de 

badhusanställda vilket är högre (p


varit rökare under lång tid (33 och 45 år, resp.). Alla fyra hade arbetat i maskinrum 

sedan 60-talet (range 1959-67). Exponering för asbest bedömdes ha varit 2-5 

fiberår/mL med högst exponering under 60- och 70-talen. Mätningar av asbest på 

andra fartyg under 90-talet visade resultat under detektionsgränsen (0.07 fibrer/mL). 

Polyaromatiska kolväten (PAH) och nitroarener från oljor, sot och maskinavgaser hade 

varit en daglig exponering under hela yrkeslivet. 

Sammanfattning: Exponeringen för asbest bedömdes ha inneburit en ökad risk för lungcancer. Totalt sett 

bedömdes exponeringen ha varit lägre än vad som vanligtvis godkänts som skadlig 

inverkan för arbetsskadeersättning, men nyare studier indikerar en riskökning även i 

de lägre nivåerna (Gustavsson et al. Low-dose occupational exposure to asbestos and 

lung cancer risk.Med Lav. 2006). PAH och nitroarener bedömdes ha inneburit en möjlig 

riskökning. Rökning bidrog till riskökningen. För mesoteliom bedömdes tidigare 

asbestexponering ha varit en kausal riskfaktor. 

Medicinska konsultationer – en möjlighet för 

företagsläkaren att identifiera riskbruk av alkohol 

Författare: Ragnhild Ivarsson-Walther Läkare Företagshälsovården vid Saab AB,Linköping 

Ulric Hermansson Med dr. Karolinska Institutet,Sektionen för beroendeforskn 

Anders Helander Doc. Karolinska Institutet,Sektionen för beroendeforskn 

Bakgrund: Flera studier har visat att det är möjligt att identifiera personer med förhöjd och 

riskabel alkoholkonsumtion (riskbruk) inom primärvården och på sjukhus med hjälp av 

frågeformulär och biologiska alkoholmarkörer. Inom arbetslivet är det även möjligt att 

upptäcka riskbruk genom frivillig alkoholscreening i samband med generella 

hälsoundersökningar vid företagshälsovården (FHV). Endast ett fåtal studier har dock 

fokuserat på företagsläkarens möjlighet att upptäcka personer med riskbruk av alkohol 

i samband med medicinska konsultationer. 

Metod: I samband med hälsoundersökningar (HU) vid FHV vid Saab i Linköping erbjöds alla 

anställda att delta i en screening för att identifiera riskbruk av alkohol. Parallellt kunde 

företagsläkaren erbjuda alkoholscreening i samband med medicinska konsultationer 

(MK). Alkoholscreeningen utfördes med frågeformuläret AUDIT (the Alcohol Use 

Disorders Identification Test som är framtaget av WHO) samt ett venöst blodprov för 

bestämning av alkoholmarkören CDT (kolhydrat-fattigt transferrin). Samtliga som 

genomförde en screening för riskbruk av alkohol erbjöds feedback på resultaten och 

även ytterligare rådgivning. 

Resultat: Under perioden oktober 2003 till augusti 2006 genomfördes 938 alkoholscreeningar, 

varav 115 i samband med MK och 823 i samband med HU. Andelen anställda som 

screenade positivt för riskbruk i samband med MK var 31 % medan 12 % screenade 

positivt vid HU. Medelvärdet för AUDIT bland dem som screenade positivt i MK-gruppen 

var 13,3 poäng jämfört med 10,6 poäng för HU-gruppen. Motsvarande utfall för de som 

screenade positivt på CDT (referensvärde, < 2,0 %) var 4,5 % för MK och 2,6 % för 

HU. AUDIT och CDT uppvisade hög överensstämmelse i MK-gruppen men betydligt 

lägre i HU-gruppen. 

Sammanfattning: Denna studie bekräftade att det är fullt möjligt att genomföra alkoholscreening i 

samband med olika hälsoundersökningar vid FHV. Resultaten visade även att det är 

möjligt för företagsläkare att upptäcka riskbruk av alkohol i samband med medicinska 

konsultationer genom att utnyttja frågeformuläret AUDIT och laboratorietestet CDT. 

Mortalitet och cancer incidens bland svenska yrkesfiskare – 

Uppdaterad studie 

Författare: Zoli Mikoczy Fil Lic Avd för Yrkes- och Miljömedicin, Universitetssjukhuset Lund 

Lars Rylander Docent Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset, Lund 

Bakgrund: Svenska yrkesfiskare är en grupp som äter mycket lokalt fångad fisk. Fet fisk 

innehåller viktiga fleromättade fettsyror. Dock innehåller fet fisk från den svenska 

ostkusten högre halter av långlivade klororganiska föroreningar, som PCB och dioxiner, 

jämfört med fet fisk från den svenska västkusten. Syftet med den aktuella studien är 

att försöka utvärdera nettoeffekten av hög fiskkonsumtion gällande cancer och 

mortalitet bland svenska yrkesfiskare. 

Metod: Kohorter med 8564 västkust- och 2904 ostkustfiskare etablerades. Dödsorsak och 

incidenta cancerfall erhölls via registersamkörning fram till år 2002. Specifik förväntad 

cancerincidens och mortalitet beräknades 1965-2002 baserat på nationella rater. 

Motsvarande beräkningar gjordes för perioderna 1965-1988 och 1989-2002. 

Resultat: Observerad [O] total mortalitet var signifikant lägre än förväntad [E] i 

västkustkohorten (SMR [Standardized Mortality Ratio = O/E] 0,90 (95 % KI = 0,88- 

0,93)), men inte i ostkustkohorten. I båda kohorterna observerades lägre antal än 

förväntat för total malignitet, kardiovaskulär och andningsrelaterad död. Framförallt 

baserat på låga rater för den första uppföljningsperioden (1965-1988). Den totala 

cancerincidensen var lägre än förväntad (SIR [Standardized Incidence Ratio] 0,96 (95 

% KI = 0,91-1.00)) för västkustfiskarna, med ett inte konsistent riskmönster över 

observationsperioderna. För ostkustfiskarna var incidensen som förväntad. 

Ostkustfiskarna hade en lägre incidens av coloncancer. Förhöjd incidens av läppcancer 

observerades för bägge kohorterna. Incidensen av skivepitelcancer var förhöjd i bägge 

kohorterna under den tidigare av uppföljningsperioderna. 


Sida 13 av 25 

2007-08-29


Sammanfattning: De förhöjda incidenserna för läpp- och skivepitelcancer visar på en yrkesrelaterad risk 

av solexponering bland yrkesfiskare. De låga mortalitetsraterna för samtliga 

dödsorsaker, kardiovaskulär och andningsrelaterad död, och de låga incidenserna för 

total cancer och coloncancer talar dock för positiva hälsoeffekter av hög fiskkonsumtion 

och fysisk aktivitet. Studien kan ge visst stöd åt ett antal nyligen publicerade studier 

som hävdar att de positiva hälsoeffekterna är större än potentiella risker vid en hög 

fiskkonsumtion. 

Mögelrelaterade luftvägsbesvär och sensibilisering mot 

mögel hos svenska FN-soldater i Liberia 

Författare: Ingemar Rödin Läkare Arbets- och miljömedicin, Centrum för folkhälsa, Stockholms 

läns landsting 

Bodil Carlstedt-Duke Läkare Arbets- och miljömedicin, Centrum för folkhälsa, 

Stockholms läns landsting 

Gunnel Emenius Miljöinspektör Arbets- och miljömedicin, Centrum för folkhälsa, 


Magnus Svartengren Professor Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska 

Institutet, Arbets- och miljömedicin, Stockholms läns landsting 

Bakgrund: Exponering för mögel i inomhusmiljöer har beskrivits kunna orsaka irritationssymtom 

från ögon, rinit och hosta, liksom allmänsymtom som huvudvärk och trötthet. 

Luftvägsbesvären kan vara av både icke-allergisk och allergisk natur, men 

mögelexponering rapporteras ändå sällan leda till immunologisk sensibilisering. Atopisk 

sjukdom anses dock ofta predisponera för en högre allmän känslighet för 

luftvägsirriterande ämnen. Denna studie har sin upprinnelse i upplevda besvär och 

obehag av mögel i en grupp svenska FN-soldater, vilka under sex månader var förlagda 

på en tältförläggning i tropiskt klimat med förhållandevis omfattande exponering för 

mögel. Målet var att studera hur exponeringen påverkat hälsan hos individer med och 

utan anamnes på atopisk sjukdom och om det fanns någon association mellan 

mögelexponeringen och eventuell utveckling av antikroppar (IgE liksom IgG) mot 

mögel. 

Metod: Av 237 aktuella FN-soldater svarade 83% på en enkät rörande bland annat 

mögelexponering på tältområdet och luftvägssymtom före, under och efter FNuppdraget. 

Information om tidigare allergisk och astmatisk sjukdom hämtades från ett 

frågeformulär som besvarats före utresan till Liberia. Blodprover tagna före och efter 

uppdraget analyserades med Phadiatop och avseende antikroppar mot misstänkta 

mögelarter. 

Resultat: 48% hade under tiden i Liberia upplevt besvär från de övre luftvägarna och 30% från 

de nedre luftvägarna. Efter hemkomsten har 26% upplevt kvarstående besvär från de 

övre luftvägarna och 8% från de nedre. Vad gäller den sista gruppen har det i 

huvudsak rört sig om mera påtagliga symtom, i frågeformuläret uttryckta som ”Kronisk 

luftrörskatarr (långa perioder med hosta och slem)”. Det fanns en korrelation mellan 

omfattningen av rapporterad mögelväxt och graden av symtom från både övre och 

nedre luftvägar. Man har även rapporterat besvär från ögon och hud, liksom 

allmänsymtom som huvudvärk och trötthet, vilka också delvis relaterats till 

exponeringen i tältens inomhusmiljö. Det fanns ingen korrelation mellan symtom från 

luftvägarna och atopi, vare sig enligt positiv Phadiatop eller anamnes på atopisk 

sjukdom. I analyserna av blodproverna kunde inte påvisas någon nytillkommen 

sensibilisering mot mögel. 

Sammanfattning: Trots påtaglig exponering för mögel fanns inga tecken på allergiutveckling mot mögel, 

även om ett stort antal individer rapporterade kvarstående besvär, huvudsakligen från 

luftvägarna. Mögelexponering korrelerade med övergående och kvarstående 

luftvägsbesvär, oberoende av atopisk läggning. 

Neurodegenerativa sjukdomar och miljöfaktorer 

Författare: Laura Fratiglioni Aging Research Center, Karolinska Institutet 

Maria Feychting Professor Institutet för Miljömedicin, Karolinska Institutet 

Christer Edling Stockholm 

Tom Bellander Docent Arbets- och miljömedicin, Centrum för folkhälsa, Stockholm 

Per Gustavsson Arbets- och miljömedicin, Centrum för folkhälsa, Stockholm 

Sammanfattning: I en värld av åldrande befolkningar har neurodegenerativa sjukdomar fått ökad 

uppmärksamhet, inte bara för det lidande och sänkt livskvalitet de medför utan också 

för de stora vårdkraven. Det har till exempel uppskattats att 24 miljoner i världen lider 

av demens och att 4,6 miljoner nya fall tillkommer varje år. Det innebär att antalet 

drabbade kommer att nå över 80 miljoner år 2040. Flera olika typer av miljöfaktorer 

misstänks medföra en ökad risk att insjukna i neurodegenerativa sjukdomar som 

Alzheimer, ALS och Parkinsons sjukdom. Man har funnit ett överraskande konsistent 

samband mellan arbete i el-yrken och risken att insjukna i ALS. Elektromagnetiska fält 

har diskuterats som en tänkbar förklaring, men även andra faktorer som exempelvis 

elektrisk chock har diskuterats. Även studier av Alzheimers sjukdom har funnit 

samband med elektromagnetiska fält. Studierna är här inte lika samstämmiga, men 

kopplingen till just magnetfälten är möjligen tydligare än för ALS. Samband har också 

diskuterats mellan flera olika kemikalieexponeringar, som pesticider och mangan, och 

insjuknande i Parkinsons sjukdom. Kunskaperna om miljöfaktorers effekter kommer 

huvudsakligen från studier av de höga belastningar för kraftfrekventa 

elektromagnetiska fält, pesticider och mangan som förkommer eller förekommit i vissa 


Sida 14 av 25 

2007-08-29


yrken. Även den allmänna befolkningen utsätts för låga nivåer av dessa och liknande 

miljöfaktorer, ibland från oväntade källor. I storstäder kan t ex spårtrafik under jord ge 

ett väsentligt bidrag till befolkningens halt av mangan i blod. Ett nytt sätt att studera 

neurodegeneration baseras på iakttagandet att olika kliniska sjukdomar uppvisar 

liknande patogenes på molekylnivå (t ex ansamling av specifika aggregat av proteiner) 

och gemensamma mutationer. Miljöbelastningarna skall ses i ett livslångt perspektiv 

och kan ha inverkan genom olika typer av orsaksmekanismer: genetiska, 

inflammatoriska, direkt toxiska och psykosociala. Vid symposiet summeras och 

diskuteras aktuell kunskap när det gäller sjukdomarnas utbredning, samband med 

miljöfaktorer, hypoteser om mekanismer och vilka grupper i befolkningen som är 

exponerade. 

Nickel, kobolt och krom – hur mycket deponeras på huden 

vid tillverkning av flygplans- och raketmotorer? 

Författare: Anneli Julander Yrkeshygieniker 1)Arbets- och miljömedicin, Centrum för folkhälsa, 

Stockholms läns landsting, 2)Institutionen för medicin i Solna, Karolinska institutet, 

Stockholm 

Lizbet Skare Forskningsingenjör Institutionen för Medicin i Solna, Karolinska Institutet, 

Stockholm 

Marie Mulder Statistiker Arbets- och miljömedicin, Centrum för folkhälsa, Stockholms 


Marie Vahter Professor Institutionen för miljömedicin, Karolinska institutet, Stockholm 

Carola Lidén Centrum för folkhälsa, Stockholms läns landsting 

Bakgrund: Kontaktallergi mot nickel, kobolt och krom är vanligt förekommande. Yrkesexponering 

för dessa metaller kan orsaka allergi och eksem. Som del i ett forskningsprojekt om 

hudexponering för metaller undersökte vi hur mycket nickel, kobolt och krom som 

deponeras på huden vid ett företag som tillverkar flygplans- och raketmotorer. 

Metod: 24 anställda, varav fyra kvinnor, vid tre olika avdelningar deltog. Vid avdelningarna 

utfördes verktygsskärpning, produktion av förbränningsdelar till motorer, och termisk 

sprutning av ytskikt. Hårdmetall hanteras på samtliga avdelningar och på den termiska 

avdelningen hanteras även metallpulver. Vi har tidigare utvecklat den metod som 

användes, Acid wipe sampling, för att mäta hur mycket nickel, krom och kobolt som 

deponeras på huden (Lidén et al. Contact Dermatitis 2006). Valda hudytor torkades av 

med en utspädd syra för att göra ren huden före exponeringen och för provtagning 

efter två timmars exponering då de anställda utförde sina vanliga arbetsuppgifter. Prov 

togs från panna, handrygg, handflata (alla 9 cm2), tumme, pekfinger och långfinger 

(alla 2 cm2) på den dominanta handen. Som referensyta användes lillfingret på den 

icke-dominanta handen genom att det rengjordes och täcktes under exponeringstiden. 

Proverna analyserades med avancerad kemisk metodik (ICP-MS) för innehåll av nickel, 

kobolt och krom. 

Resultat: Samtliga deltagare hade exponerats för nickel, kobolt och krom då de utförde sitt 

normala arbete. Variationen var stor beträffande mängd av metallerna på olika 

hudytor, vilket delvis kan förklaras av att de utfört olika arbetsmoment. Den högsta 

halten nickel (15 µg/cm2/h) återfanns på den termiska avdelningen, den högsta halten 

kobolt (4,5 µg/cm2/h) fanns bland verktygsskärparna och den högsta halten krom 

(0,58 µg/cm2/h) där man producerade förbränningsdelar till motorer. 

Sammanfattning: Hudexponering för nickel, kobolt och krom förekommer på de avdelningar som vi 

undersökte. De uppmätta halterna kan orsaka allergi och eksem. Verktygsskärpning är 

vanligt förekommande inom andra industrier, medan de andra typerna av produktion 

som studerades är mindre vanliga. Metoden Acid wipe sampling fungerar väl i 

fältstudier. 

Nordiska expertgruppen – 30-åring som kämpar vidare 

Författare: Gunnar Johanson Ordförande för NEG Arbetsmiljötoxikologi, Institutet för miljömedicin, 


Bakgrund: År 1977 inledde Nordiska ministerrådet (NMR) ett projekt för att ta fram 

kriteriedokument som underlag för att sätta hygieniska gränsvärden i de nordiska 

länderna. Avsikterna var bl a att minimera dubbelarbete, att få en gemensam grund för 

gränsvärdesarbetet och att bredda rekryteringsbasen av författare. Projektet, som 

senare fick namnet Nordiska expertgruppen för kriteriedokument om kemiska 

hälsorisker (NEG), placerades vid dåvarande Arbetarskyddsstyrelsens 

forskningsavdelning, sedermera Arbetslivsinstitutet (ALI). 

Resultat: NEG-projektet har visat sig långlivat. Först år 2005 upphörde stödet från NMR, 

eftersom dess anslag egentligen var avsedda för kortvariga projekt. I stället gick den 

norska regeringen in med stöd. I och med att ALI läggs ner från 1 juli 2007, överförs 

NEG till Arbetsmiljöverket. Det första dokumentet behandlade formaldehyd och 

publicerades i Arbete och Hälsa 1978. Birgitta Kolmodin-Hedman och Åke Swensson 

stod för sammanställningen men angavs inte som författare (paret återkom dock som 

författare till formaldehyd 1982). Sedan dess har ca 150 dokument publicerats, alla i 

Arbete och Hälsa. Bland författare och NEG-experter finns många välkända namn inom 

arbetsoch miljömedicin, såsom Tor Norseth, Harri Vainio, Staffan Skerfving, Göran 

Pershagen, Christer Hogstedt och Mats Hagberg. Dokumenten är numera avsevärt 

utförligare, i takt med att mer toxikologiska data blivit tillgängliga och kraven på 

dokumentation ökat. Detta kan illustreras av de tre dokumenten om formaldehyd som 


Sida 15 av 25 

2007-08-29


successivt ökat i omfattning, från 27 och 46 till 76 sidor 2003. En annan utveckling 

som skett är att man i ökad utsträckning börjat behandla grupper av ämnen och 

komplexa produkter eller exponeringar. Exempel på sådana översikter är cykliska 

syraanhydrider, svampsporer och mikrobiella flyktiga organiska ämnen (MVOC). 

Sammanfattning: Sedan några år kan samtliga dokument laddas ner via hemsidan 

www.nordicexpertgroup.org, där även pågående arbete listas. Dokumenten används i 

ökande omfattning internationellt, bland annat av europeiska (SCOEL), tyska (MAK) 

och amerikanska (ACGIH-TLV) gränsvärdeskommittéer. Mer formellt samarbete bedrivs 

med Holland (DECOS) och USA (NIOSH). I den senaste utvärderingen av NEG (2002) 

sades bl a ”NEG has succeeded in producing a large number of high-quality criteria 

documents which are gratefully used world-wide and constitute an indispensable 

contribution to attaining and maintaining a healthy work environment”. 

Näsblödning vid exponering för låga nivåer vätefluorid hos 

lödare 

Författare: Georgi Bozhkov Läkare Yrkes-och miljömedicinska kliniken, US, Linköping 

Pål Graff Yrkeshygieniker Yrkes-och miljömedicinska kliniken, US, Linköping 

Karin Hedenlöf Läkare Sensia Hälsa AB, Norrköping 

Ulf Flodin Läkare Yrkes- och miljömedicinska kliniken, US, Linköping 

Bakgrund: Lödning kan medföra exponering för vätefluorid som kan ge upphov till besvär från 

övre luftvägarna. För att undersöka förekomsten av luftvägsbesvär från övre luftvägar 

och av näsblödning i synnerhet gjordes denna tvärsnittsstudie då ett ovanligt högt 

antal lödare på ett företag i Östergötland har utvecklat besvär i form av bland annat 

näsblödning efter att de har blivit exponerade för fluorväte. 

Metod: Studiegruppen innehöll 31 exponerade lödare medan kontrollgruppen innehöll 53 

oexponerade arbetare på samma företag. En enkät skickades till exponerade och till 

kontrollgruppen. I enkäten fanns det frågor om näsblödning, irritation i näsa, astma, 

hudbesvär med mera. Alla 31 exponerade svarade på enkäten medan av 

kontrollgruppen svarade 53 av 60 (88 % svarsfrekvens). En läkarundersökning erbjöds 

alla 31 exponerade, varav 28 av dem accepterade. Den undersökningen omfattade 

bland annat rinoskopi och spirometri. Mätningar av fluorväte i luft genomfördes i 

lödavdelningen vid 2 tillfällen, maj och juni månad 2005. 

Resultat: Studien visade en tredubblad risk för näsblödning hos exponerade jmf med kontroll 

gruppen, RR = 3.0 (1.1- 8.2) med 95 % CI. Då rökvanor och kön var inte jämt 

fördelade mellan exponerade och kontroller, gjorde vi en stratifierad analys på dessa 

variabler, varvid Mantel -Hanszel RR för näsblödning bland vätefluorid exponerade blev 

2,6 (1,2-5,7) 95% CI efter stratifiering för rökvanor, respektive 2,7 (1,008-7,3) 95% 

CI efter stratifiering för kön. 11 av exponerade har rapporterat förekomst av 

näsblödning i varierande frekvens, från nästan varje dag till en gång per månad. Av de 

28 exponerade som ställdes upp på läkarundersökning, hade 11 visat tecken på skada i 

nässlemhinnan som ledde till näsblödning. Lufthalterna av fluorider varierade mellan 

detektionsgränsen för metoden och 0,31 mg/m3. Högsta halterna uppmättes vid den 

manuella lödningen där den genomsnittliga exponeringen var 0,3 mg/m3. TGV (tak 

gränsvärdet) för vätefluorid är 1,7 mg/m3(AFS 2005:17). NGV (nivå gränsvärde) 

saknas. 

Sammanfattning: Vår studie visar en tredubblad risk för förekomst av näsblödning hos arbetare 

exponerade för vätefluorider, jämfört med oexponerade. Trots att studien är en 

tvärsnittstudie har vi tidsuppgifter för exponerings- respektive symptomdebut. Den 

skadliga effekt på slemhinnan i näsa förekommer vid halter av vätefluorid i luften som 

är betydligt lägre än det hygieniska gränsvärdet. Därför rekommenderar vi en översyn 

av nu gällande gränsvärde för vätefluorider. 

Occupational and environmental medicine - learning history 

for improved understanding of the future 

Författare: Paul D. Blanc Läkare University of California San Francisco 

Sammanfattning: The goal of this presentation is to use two case examples to show the ways in which 

emerging technologies are linked repeatedly to adverse health effects in the workplace, 

yet, despite a repeated pattern of new diseases that are recognized fairly rapidly, the 

pace of prevention has been glacial. Until the 19th century, wood preservative 

technology used naturally resistant timber or the application of pine tars. Resource 

limitations for old-growth oak in shipbuilding led to the introduction of corrosive 

sublimate-based wood treatments, accompanied by outbreaks of mercurialism. As 

treated wood demands shifted from ship building to railroads, coal-derived creosote 

became dominant. Skin and scrotal cancer followed, but unrestricted use continued. In 

the mid-20th century, chlorinated hydrocarbon wood preservatives contaminated with 

dioxin led to the re-emergence of chloracne, formerly seen in chloroparaffin workers. 

Although banned in Sweden decades ago, it’s use continues elsewhere. Newer 

arsenicals now have raised the spectre of cancer risk from treated lumber. Until the 

19th century there had been little “technology” involved in the process of making glues 

or pastes. The introduction of cheap and effective hydrocarbon solvents, especially 

benzene, allowed the widespread marketing of rubber cement; benzene-related 

aplastic anemia outbreaks soon followed, with the first report coming from Sweden. By 

the 1930s, benzene-related leukemia was widely documented. Benzene use in natural 


Sida 16 av 25 

2007-08-29


rubber cement continued and was expanded through synthetic rubber glues. In the 

U.S., adequate regulatory control took half a century. In the 1960s and 1970s, nhexane 

as a rubber cement solvent lead to outbreaks of neuropathy. The technology of 

glue has changed, favoring polymerizing adhesives and sealants (epoxies, acrylates, 

and isocyanates) associated with outbreak s of occupational asthma. The case histories 

of these two disparate types of materials, wood preservatives and glues, demonstrate 

the ways in which technologies constantly change and novel health problems emerge. 

The challenge of public health protection, however, remains the same old story. 

Olägenheter hos boende nära petrokemisk industri i 

Stenungsund 2006 

Författare: Leo Stockfelt Med kand Arbets- och miljömedicin, Sahlgrenska Universitetssjukhuset 

och Akademin, Göteborg 

Gösta Axelsson Professor Sektionen för arbets och miljömedicin, Göteborgs Universitet 

Gerd Sällsten Docent Arbets- och miljömedicin, Sahlgrenska Universitetssjukhuset och 

Akademin, Göteborg 

Lars Barregård Arbets- och miljömedicin, Sahlgrenska Universitetssjukhuset och 

Akademin, Göteborg 

Bakgrund: Sveriges petrokemiska industri är koncentrerad till västkusten, bl.a. kring 

Stenungsund, och ytterligare utbyggnad planeras. Såväl myndigheter, företag och 

befolkning har önskat bedömningar av industriernas miljöpåverkan i form av subjektiva 

störningar och eventuell ökad risk för cancer. Liknande besvärsundersökningar har 

utförts vid ett flertal tidigare tillfällen (1981, 1986, 1992 och 1998) vilket gör att 

utvecklingen kan följas över tid. 

Metod: Enkäter skickades till sammanlagt cirka 750 individer 18-75 år gamla i tre områden i 

Stenungsund samt Ödsmål olika nära den petrokemiska industrin (0,3-2 km) och ett 

kontrollområde i Kungälv. Enkäterna behandlade olika bakgrundsfaktorer, svarandens 

hälsa (upplevda symtom och läkardiagnoser), samt besvär och oro till följd av olika 

miljöfaktorer, däribland industrin. Svarsfrekvensen var 72% (n=542). Resultaten för 

olika områden jämfördes med varandra, och med resultaten från tidigare 

undersökningar. 

Resultat: Boende nära den petrokemiska industrin var signifikant mer störda än de i 

kontrollområdet av industribuller (32 % jämfört med 1%), och av lukt från industrin 

(19 % jämfört med 3%). De var också i högre grad oroade för hälsorisker till följd av 

luftföroreningar från industrin (44 % jämfört med 19%) och industriolyckor (33 % 

jämfört med 11%). Störningar och oro var mindre vanliga längst bort från industrin. 

Det fanns inga signifikanta skillnader i självupplevda symtom eller diagnoser mellan det 

exponerade området och kontrollområdet. Prevalensen av besvär av lukt från industrin 

har minskat de senaste årtiondena, medan besvär av industribuller ökat i ett område. 

Oron över hälsorisker är ungefär densamma som under 1992 och 1998. De som själva 

arbetade inom industrin angav mindre störningar och oro än övriga. De flesta 

svaranden trivdes i sin bostad, och boendeform var en viktigare faktor för trivsel än 

närhet till industri. 

Sammanfattning: I Stenungsundsområdet finns petrokemisk industri som kan orsaka störningar och 

möjligen påverka människors hälsa. I områden nära industrin var besvär till följd av 

industribuller och lukt från industrin vanliga, liksom oro över hälsorisker. Luktproblem 

har minskat något över tid, medan störningar av buller snarast ökat. Oro för 

hälsorisker och olyckor tycks inte minska trots att industrin funnits på plats länge. 

Partiklar från vägbeläggning kan utgöra en hälsorisk 

Författare: Ander Ljungman PhD Inst. för klinisk och molekylär med., avd för yrkes- och miljö 

med. Hälsouniv. i Linköping, 581 85 Linköping 

John Lindbom PhD Inst. för klinisk och molekylär med., avd för yrkes- och miljö med. 

Hälsouniv. i Linköping, 581 85 Linköping 

Mats Gustafsson PhD VTI, 581 95 Linköping 

Göran Blomqvist PhD VTI, 581 95 Linköping 

Anders Gudmundsson PhD Ergonomi och Aerosolteknologi, Lunds Univ, Box 118, 221 

00 Lund 

Andreas Dahl PhD Ergonomi och Aerosolteknologi, Lunds Univ, Box 118, 221 00 Lund 

Erik Swietlicki PhD Inst för kärnfysik, Lunds Univ, Box 118, 221 00 Lund 

Bakgrund: Forskningen de senaste åren har visat att partikelutsläppen från t.ex. bilar och 

vedeldning leder till stora hälsoproblem. Partiklarna i luften man andas in kan leda till 

sjukdomar i luftvägarna och till hjärt- och kärlsjukdomar. Däremot är det oklart om 

vilka typer av partiklar som är farligast. Ett stort antal studier har visat att små 

avgaspartiklar utgör en hälsorisk. I denna studie visar vi att även större partiklar 

(PM10) från dubbdäck och vägbana har en inflammatorisk potential liknande den som 

visats för avgaspartiklar. Slitagepartiklar kan således på samma sätt som 

avgaspartiklar inducera och eller förstärka en inflammatorisk reaktion och därmed 

utgöra en hälsorisk. Dessutom tycks vissa vägbeläggningar ge upphov till mer potenta 

partiklar än andra. 

Metod: Slitagepartiklar genererade från två olika typer av vägbeläggning en med granit och en 

med kvartsit insamlades och humana respektive murina makrofager exponerades, in 

vitro, för partiklarna. Inflammatoriska effekter studerades genom att mäta bildningen 

av kväveoxid (NO), cytokiner (IL-6, TNF-alfa), arakidonsyra (AA) och lipidperoxidation. 


Sida 17 av 25 

2007-08-29


Dessutom undersöktes redox-potentialen hos partiklarna i ett cellfritt system. Som 

jämförelse användes partiklar insamlade i Stockholm på Hornsgatan respektive 

Mariatorgets tunnelbanestation. 

Resultat: Resultaten visar att alla testade partikeltyper inducerar IL-6, TNF-alfa och NO och att 

de från Hornsgatan var de mest potenta. Partiklar från Mariatorgets tunnelbanestation 

visade sig vara de mest potenta när lipidperoxidation, AA-frisättning och ROS-bildning 

undersöktes. Slitagepartiklar från dubbdäck och vägbana inducerar cytokin-, NO-, 

lipidperoxidation och ROS- bildning. Partiklar som genererats från vägbeläggning 

innehållande granit visade sig vara mer potenta än de partiklar som genererats från en 

beläggning med kvartsit som huvudsakligt stenmaterial. 

Sammanfattning: Alla undersökta partikeltyper resulterade i bildning av inflammatoriska markörer även 

om potentialen att inducera bildning av inflammatoriska markörer varierade mellan 

partikeltyperna. Dessutom visar resultaten att den relativa potentialen för att inducera 

bildning av inflammationsmarkörer varierar beroende på vilken markör som 

undersökts. Ur åtgärdsperspektiv finns anledning att överväga vilken typ av 

stenmaterial som används i beläggningar, både med avseende på hur mycket partiklar 

som bildas och med avseende på hur potenta de bildade partiklarna är. 

Permeabilitet av hårfärgämnena p-fenylendiamin, toluen- 

2,5-diaminsulfat och resorcinol genom frisörhandskar. 

Författare: Marie-Louise Lind Yrkeshygieniker Arbets o miljömedicin, Centr f folkhälsa, Sthlm 

Stina Johnsson Forskningsingenjör Yrkes- och miljödermatologi, KI, Stockholm 

Birgitta Meding Läkare Yrkes- och miljödermatologi, KI, Stockholm 

Anders Boman Docent Arbets o miljömedicin, Centr f folkhälsa, Sthlm 

Bakgrund: Exponering för hudirriterande och allergiframkallande ämnen är vanligt i frisöryrket. 

Hårfärgning innebär exponering för starkt allergiframkallande ämnen som pfenylendiamin 

(PPD). Förutom lokala effekter kan systemiska sjukdomar orsakas av 

permanenta hårfärger. En förhöjd risk att drabbas av cancer i urinvägarna har 

rapporterats bland frisörer och kvinnor som färgar håret. I frisöryrket är användning av 

skyddshandskar nödvändigt för att undvika kontakt med hudskadande ämnen. Syftet 

med denna undersökning har varit att bestämma permeationen av PPD, toluen-2,5 

diaminsulfat( TDS) och resorcinol (RES) genom handskar som är vanliga i frisöryrket. 

Metod: Permeationen av PPD, TDS och RES genom 4 olika typer av handskar av 

naturgummilatex (NRL), polyvinylklorid (PVC), nitrilgummi (NR) och polyeten (PE) 

testades i en ASTM cell (1-in). Testcellen har två kompartments med vätska på båda 

sidor om materialet som ska testas. Exponeringslösningarna utgjordes av 5% PPD, 

0,75% TDS och 10% RES i boratbuffert med 0,2% askorbinsyra. Prover från 

kollektmediumet analyserades med jämna intervall för att studera permeationen av 

hårfärgämnen. Den kumulativa genombrottstiden, den s.k. ”time-lag breakthrough” 

Lag-BT och permeationshastigheten vid jämvikt bestämdes för varje ämne och 

handsktyp. 

Resultat: För NRL handsken kunde ingen permeation påvisas inom 4 timmar. Endast resorcinol 

permeerade NR handsken med en Lag-BT på 183 min. PE handsken var tunnast och en 

Lag-BT på 32 min uppmättes för PPD, men permeationshastigheten vid jämvikt var 

mycket låg. PVC handsken skyddade sämst mot PPD och RES. För TDS kunde ingen 

permeation påvisas för någon testad handske. 

Sammanfattning: Permeationen av ämnen i permanenta hårfärger testades genom de vanligast 

förekommande handsktyperna i frisöryrket. Alla testade handskar skyddade mot 

permeation av hårfärgämnen i minst 30 minuter. Slutsatsen är att handskar som 

används på rätt sätt ger bra skydd mot hudexponering för hårfärgämnen. Handskarna 

bör vara av engångstyp, skall bytas ofta och bör slängas efter användning. 

PLUNC (palate lung nasal epithelial clone) kan binda till 

endotoxin och hämma effekten av 

lipopolysackaridbindande protein 

Författare: Bijar Ghafouri Med. Dr. Avdelningen för yrkes- och miljömedicin, Linköpings 

universitet; Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset, Linköping 

Mats Lindahl Docent Avdelningen för yrkes- och miljömedicin, Linköpings universitet; 

Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset, Linköping 

John Lindbom Med. Dr. Avdelningen för yrkes- och miljömedicin, Linköpings 


Reza Nosratabadi BMA Avdelningen för yrkes- och miljömedicin, Linköpings universitet; 

Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset, Linköping 

Christer Tagesson Läkare Avdelningen för yrkes- och miljömedicin, Linköpings 


Bakgrund: Inandning av bioaerosoler innehållande endotoxin (lipopolysackarid (LPS) i 

Gramnegativa bakteriers cellvägg) kan orsaka luftvägsinflammation och allmänsymtom 

hos exponerade arbetare. De bakomliggande mekanismerna är inte klarlagda, även om 

man vet att effekterna av endotoxin i cirkulationen är beroende av olika proteiner, t ex 

LPS-bindande protein (LBP). Vi har upptäckt ett nytt LPS-bindande protein – PLUNC – 

som till skillnad från LBP uttrycks kraftigt i de övre luftvägarna och särskilt i näsan. 

Målsättningen i denna studie var att isolera PLUNC från nässköljvätska och jämföra 


Sida 18 av 25 

2007-08-29


dess effekter med LBP:s vad gäller förmågan att förstärka LPS-aktivering av neutrofila 

granulocyter. 

Metod: PLUNC isolerades ur nässköljvätska från en frisk icke-rökare genom etanolextraktion, 

gelelektrofores och elektroeluering. Renhetsgraden hos det isolerade proteinet 

kontrollerades med gelelektrofores och Western blotting. Identiteten säkerställdes med 

masspektrometri (MALDI-TOF). Inbindningen av PLUNC till LPS studerades efter 

inkubation av nässköljvätska med LPS-täckta polystyrenkulor. LPS-aktivering av 

humana granulocyter i från- och närvaro av LBP och/eller PLUNC mättes med hjälp av 

kemoluminiscens. 

Resultat: Ett tjugotal isoformer av PLUNC kunde detekteras med två-dimensionell gelelektrofores 

och verifieras med Western blotting och/eller masspektrometri. Analys av proteiner i 

nässköljvätska inkuberad med LPS-behandlade polystyrenkulor visade att alla PLUNCisoformer 

band till LPS. LPS-aktiveringen av granulocyter förstärktes signifikant av LBP 

(100 ng/ml), medan LPS-aktiveringen i närvaro av PLUNC (100 ng/ml) inte var 

statistiskt skild från den i frånvaro av PLUNC. Effekten av LBP (100 ng/ml) hämmades 

signifikant i närvaro av PLUNC (100 ng/ml). 

Sammanfattning: PLUNC i nässköljvätska uppträder i ett tjugotal isoformer som binder till LPS. PLUNC 

kan hämma effekten av LBP i neutrofila granulocyter. Samspelet mellan PLUNC och LBP 

i övre luftvägarna behöver utredas närmare 

Pyrogen effekt av respirabelt vägdamm 

Författare: Umesh Jayawardena Fil.kand. Yrkes- och miljömedicinska kliniken, 

Universitetssjukhuset, Linköping 

Linda Tollemark Kemist Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset, 

Linköping 

Christer Tagesson Läkare Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset, 

Linköping 

Per Leanderson Toxikolog Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset, 

Linköping 

Bakgrund: Epidemiologiska studier visar att hög exponering för respirabla partiklar ger ökad risk 

för både luftvägssjukdomar och hjärtkärlsjukdomar. Det finns därför anledning att 

försöka klarlägga vilka partiklar som är särskilt patogena och vilka faktorer och 

egenskaper hos partiklarna det är som betingar deras sjukdomsframkallande förmåga. 

För att kunna göra detta är det viktigt att förfoga över enkla och kostnadseffektiva 

metoder med vars hjälp man kan studera partiklars effekter på humana celler. Syftet 

med denna studie har varit att pröva en in vitro pyrogen test (IPT) som predikterar 

effekten av pyrogena ämnen genom att bestämma deras förmåga att stimulera 

bildningen av interleukin-1b (IL-1b) i humant helblod. Testen användes sedan för 

mätning av in vitro pyrogen effekt av respirabelt vägdamm. 

Metod: Prover togs på det material som ansamlats vid trottoarkanten på sex olika gator i 

Linköping, Norrköping och Umeå under februari 2007. På laboratoriet blandades 

proverna med vatten och en fraktion av respirabla partiklar preparerades fram med en 

metod baserad på två sedimentationssteg med efterföljande frystorkning. Merparten av 

de frampreparerade vägdammpartiklarna hade en diameter på under 5 µm. För att 

bestämma partiklarnas pyrogena effekt in vitro användes en metodik där olika halter 

av partiklar (200 µl) inkuberades med helblod (50 µl) under 18 timmar, varefter 

blandningen centrifugerades och supernatanten analyserades med avseende på IL-1b. 

Vid analysen användes ELISA-teknik och 384-hålsplattor, vilket möjliggjorde en 

kostnadseffektiv och känslig analys av ett stort antal prover. Som positiv kontroll 

användes endotoxin (lipopolysackarid från Salmonella minnesota). 

Resultat: Alla vägdammsproven inducerade en pyrogen effekt in vitro men i varierande grad. 

Metodiken var mycket känslig och en bildning av IL-1b i prover med 1 ng partiklar/ml 

och 100 fg LPS/ml kunde påvisas. Endotoxinhämmaren polymyxin B blockerade den 

partikelinducerade bildningen av IL-1b till mellan 79 och 88 % vid stimulering med 1 

µg partiklar/ml men hade endast en marginell effekt vid högre partikelkoncentrationer 

(10 och 100 µg/ml). 

Sammanfattning: Respirabelt vägdamm hade pyrogen effekt i en helblodsbaserad in vitro-modell. 

Metodiken möjliggjorde en enkel, känslig och kvantitativ bestämning av effekten och 

de olika dammproverna varierade i förmåga att inducera bildning av IL-1b. Endotoxin 

på partiklarna men även andra faktorer bidrog till den pyrogena effekten. 

Rehabilitering vid stress och utmattningssyndrom (REST) 

Författare: Therese Stenlund Inst för Folkhälsa och Klinisk Medicin, Yrkesmedicin, Umeå 

Universitet 

Christina Ahlgren Inst för Samhällsmedicin och Rehabilitering, Sjukgymnastik, Umeå 

Universitet 

Bernt Lindahl Inst för Folkhälsa och klinisk Medicin, Beteendemedicin, Umeå Universitet 


Gunilla Burell Inst för Folkhälso- och Vårdvetenskap, Uppsala Universitet 

Katarina Steinholtz Arbets- och Beteendemedicinskt Centrum, Stresskliniken, Norrlands 

Universitetssjukhus 

Anders Knutsson Inst för Hälsovetenskap, Mittuniversitet 

Lisbeth Slunga Birgander Inst för Folkhälsa och Klinisk Medicin, Yrkesmedicin, Umeå 

Universitet 

Sida 19 av 25 

2007-08-29


Bakgrund: Sedan slutet av 1990-talet har det skett en dramatisk ökning av antalet 

långtidssjukskrivningar beroende på psykiska och stressrelaterade sjukdomar. Trots att 

utmattningssyndrom har ökat i antal finns det ännu ingen vetenskaplig konsensus om 

vilken rehabilitering som bör erbjudas. Syftet med denna randomiserade studie var att 

utvärdera effekterna av en 1-årig kognitivt inriktad beteendemedicinsk 

grupprehabilitering för långtidssjukskrivna patienter med utmattningssyndrom. 

Metod: Patientgruppen bestod av 136 patienter med utmattningssyndrom (96 kvinnor och 40 

män, medelålder 41.6 ± 7.4 år), som remitterades till Stresskliniken, Norrlands 

Universitetssjukhus. Patientgruppen randomiserades till en interventionsgrupp (n=67) 

eller en kontrollgrupp (n=69). Båda grupperna tränade Qi Gong en gång/vecka under 

ett år samt erbjöds arbetsrehabilitering. Utöver detta fick interventionsgruppen en 1årig 

kognitivt inriktad beteendemedicinsk grupprehabilitering. Mätningar utfördes under 

rehabiliteringsperioden vid baslinjen, vid sex och tolv månader samt vid uppföljningar 

sex och tolv månader efter avslutad rehabilitering. Formulär med frågor om 

utbrändhet, stressbeteende, trötthet, depression, ångest och tvång besvarades. Grad 

av sjukskrivning registrerades före och efter rehabiliteringsperioden samt vid 12 

månaders uppföljning. 

Resultat: Inga signifikanta skillnader i behandlingseffekt mellan de båda grupperna kunde 

påvisas. Båda grupperna förbättrades signifikant över tid med minskade nivåer av 

utbrändhet, stressbeteende, trötthet, depression, ångest, tvång och sjukskrivning. 

Generellt var behandlingseffekten något större i den 1-åriga kognitivt inriktad 

beteendemedicinska grupprehabiliteringen med stor effekt på alla psykologiska 

variabler. Vid 12 månaders uppföljning var fortfarande ca 40 % sjukskrivna på heltid i 

båda grupperna. 

Sammanfattning: Båda patientgrupperna i denna studie uppvisade förbättringar av psykologiska variabler 

utan någon signifikant skillnad mellan grupperna. Rehabiliteringsprogram i 

randomiserade studier som sträcker sig över lång tid är problematiska att utvärdera 

p.g.a. svårigheter att få en adekvat kontrollbetingelse och tillräckligt stora 

patientmaterial. Prognosen för återgång till arbete har tidigare visats vara dålig efter 

en längre tids sjukskrivning. Därför är det angeläget att sätta in åtgärder tidigt vid 

stressrelaterad utmattning och undvika sjukskrivning på heltid.Forskning behövs också 

om hur man kan öka möjligheten för långtidssjukskrivna att återgå i arbete. 

Riskfaktorer för nedsatt prestationsförmåga – en 

prospektiv kohortstudie av unga vuxna med 

muskuloskeletala symptom. 

Författare: Maria Boström leg sjukgymnast/ergonom Arbets- och miljömedicin, Sahlgrenska 

Universitetssjukhuset, Box 414, 405 30 Göteborg 

Lotta Dellve RN, MScPH, Med dr Medicin 

Sara Thomée leg psykolog, MSc adress som ovan 

Mats Hagberg Professor Medicin 

Bakgrund: Att vara närvarande på arbetet men ej kunna prestera normalt på grund av 

muskuloskeletala besvär, är ett dolt problem som kan ge indirekta kostnader för 

arbetsgivaren och dessutom ett lidande för individen. Tidigare forskning har visat 

samband mellan olika faktorer och nedsatt prestationsförmåga på grund av besvär i 

muskler och leder hos vuxna. Lite är dock känt om sambandet mellan muskuloskeletala 

symptom och prestationsnedsättning hos unga vuxna. Syftet med denna studie var att 

värdera betydelsen av individ-, arbetsoch fritidsfaktorer för självrapporterad nedsatt 

prestationsförmåga på grund av muskuloskeletala besvär hos unga vuxna. 

Metod: En kohort av unga vuxna (18-25 år, n=2914, studenter vid yrkesförberedande 

gymnasieskola och högskola/universitet) svarade på ett Internet-baserat 

frågeformulär. Den utvalda studiegruppen med symptom (n=1051) hade rapporterat 

smärta/värk i övre delen av ryggen/nacken eller smärta/värk i axlar, armar, handleder 

eller händer eller domningar/stickningar i händer eller fingrar. Prevalenskvoter 

räknades ut för att värdera prospektiva riskfaktorer för uppkomst av nedsatt 

prestationsförmåga. 

Resultat: Vid baslinjen rapporterade 27 % (n=280) en nedsatt prestationsförmåga och 73 % 

(n=771) rapporterade ingen nedsättning, vilka följdes upp prospektivt efter 1 år. 

Svarsfrekvensen vid baslinjen var 68-75% för högskole-/universitetsstudenter och 15- 

27% för övriga och 76% för hela gruppen vid uppföljningen. Riskfaktorer för 

självrapporterad nedsatt prestationsförmåga var symptom i två eller tre 

lokalisationer/dimensioner i övre delen av ryggen/nacken och 

axlar/armar/handleder/händer (PR 2.30, 95% CI 1.40-3.78), symptom som varat mer 

än 90 dagar i axlar/armar/handleder/händer (PR 2.50, 95% CI 1.12-5.58), symptom 

för närvarande i axlar/armar/handleder/händer (PR 1.78, 95% CI 1.10-2.90) och 

datorarbete 8-14 h/v på fritiden (PR 2.32, 95% CI 1.20-4.47). Ett starkare samband 

kunde ses om personerna i studiegruppen hade tre eller fyra riskfaktorer. 

Sammanfattning: De mest betydelsefulla riskfaktorerna för nedsatt prestationsförmåga på grund av 

muskuloskeletala symptom hos unga vuxna i den här studien var kroniska symptom i 

axel eller arm, utbredda symptom i övre delen av ryggen/nacken, axel och arm och 

symptom i axel eller arm jämfört med symtom i övre delen av ryggen/nacken. 

Dessutom kan ett datorarbete på fritiden, förutom i skolan eller i arbetet, vara en 

möjlig riskfaktor. Flera av dessa riskfaktorer är möjliga att förebygga. 


Sida 20 av 25 

2007-08-29


SAMBAND MELLAN LUFTFÖRORENINGAR OCH AKUTA 

INLÄGGNINGAR FÖR HJÄRT-KÄRLSJUKDOM 

Författare: Kadri Meister Fil dr Yrkes- och miljömedicin, Inst för folkhälsa och klinisk medicin, 


Bo Segerstedt Fil lic Yrkes- och miljömedicin, Inst för folkhälsa och klinisk medicin, 


Bertil Forsberg Doc Yrkes- och miljömedicin, Inst för folkhälsa och klinisk medicin, 


Bakgrund: Att personer med astma och andra problem för andningsorganen försämras när 

luftföroreningshalterna blir höga har varit väl känt och studerat under många år. 

Numera står det dock tämligen klart att det största antalet "extra" akuta sjukdomsfall 

inom vården orsakade av förorenad luft finns bland personer med hjärt-kärlsjukdom. Vi 

har därför studerat hur det dygnsvisa antalet inläggningar för hjärt-kärlsjukdom i 42 

församlingar inom StorStockholm (ca. 1,1 milj inv) påverkas av luftföroreningshalten 

som medelvärdet av dygnets och föregående dygns halt. 

Metod: Halter av partiklar, kvävedioxid och ozon från centrala Stockholm samt utanför staden 

användes för att beskriva exponeringens variationer över tid. Partikelhalten (som 

PM10,


professionella datoranvändare 

Författare: Clairy Wiholm Med dr Department of Family Medicine and Public Health Sciences, 


universitet 

Hans Richter Ph.D Centrum för belastningsskadeforskning,Gävle 

SvendErik Mathiassen Med. DR Centrum för Belastningsforskning, Umeå 

Allan Toomingas Arbetslivsinstitutet, Arbetshälsoenheten 

Bakgrund: Syftet var att dokumentera ett ev. samband mellan ögon- och nacke/skulderbesvär 

bland professionella datoranvändare, samt att identifiera faktorer i den psykosociala 

arbetsmiljön och hos individen som samvarierar med besvären. 

Metod: Studiepopulationen bestod av 1531 operatörer (72% kvinnor) på 28 olika Callcenter i 

Sverige. Frågor besvarades om socioekonomisk status, psykosociala och 

organisatoriska arbetsförhållanden (oberoende variabler; 5-6 gradiga Likertskalor), 

samt besvär i ögon, nacke eller skuldror under den senaste månaden (beroende 

variabler; Ja eller Nej). Svarsfrekvensen var 77 %. Besvär kategoriserades i 4 grupper; 

inga besvär, endast ögon besvär, endast nacke/skulderbesvär, och samtidiga 

ögon+nacke/skulderbesvär. Baserad på en faktoranalys skapades två index; 

nedstämdhet samt socialt stöd. En Chi 2 test gjordes för att studera samband mellan 

ögon och nacke/skulderbesvär. För att ytterligare undersöka sambandet gjordes en 

logistisk regression med nacke/skulderbesvär som beroende variabel och ögonbesvär 

som oberoende. Slutligen gjordes en multi-nominal logistisk regression för att 

identifiera de variabler som ökade sannolikheten för rapportering i respektive 

besvärskategori 

Resultat: Vi fann ett signifikant samband mellan ögon- och nacke/skulderbesvär (Chi-2; p 

< .001) Sambandet förblev signifikant efter att vi i den logistisk regressionen 

kontrollerat för kön, ålder, anställningstid, arbetstimmar per dag, utbildningsnivå, 

socialt stöd, dator strul, samt stressad och irriterad; OR 1.57, p = .007. Faktorer med 

ett p


Uppföljning av belastningsergonomiska utredningar med 

nack/skulderdiagnos 

Författare: Helena Åkerman Tillegård Sjukgymnast/ergonom Arbets- och miljömedicin, Centrum 

för folkhälsa, Stockholms läns landsting 

Bodil Carlstedt-Duke Läkare Arbets- och miljömedicin, Centrum för folkhälsa, 


Marie Mulder Statistiker Arbets- och miljömedicin, Centrum för folkhälsa, Stockholms 


Bakgrund: Fysisk belastning är en vanlig orsak till besvär som sätter ner arbetsförmågan och den 

vanligaste anledningen till arbetsskadeanmälan. Ca 15% av patienterna vid den 

yrkesmedicinska mottagningen vid Arbets- och miljömedicin (AMM) i Stockholm 

remitteras med anledning av arbetsrelaterade besvär från rörelseapparaten. Efter 

utredning och sambandsbedömning återgår patienten till ordinarie läkare och vad som 

händer sedan avseende arbetsskadeprövning och besvärsutveckling får vi sällan veta. 

Metod: Studien omfattar de patienter med nack/skulderdiagnos som utreddes vid AMM år 2002 

och 2003. Tre fall utgick ur studien då två hade avlidit och en tredje persons viktigaste 

diagnos inte stämde med urvalskriteriet. Studien omfattar övriga 48 ärenden som 

samtliga intervjuats per telefon under 2006. 

Resultat: Av de 41 med anmäld arbetsskada godkändes åtta fall, sex av Försäkringskassan, en 

på länsrättsnivå och en på kammarrättsnivå. Männen fick vid prövning sin arbetsskada 

godkänd i högre grad (27 procent) jämfört med kvinnorna (11 procent). För dem med 

godkänd arbetsskada har Försäkringskassans och AMM:s bedömningar i relativt hög 

grad varit samstämmiga. Diagnosen har betydelse för godkännande. Den största 

diagnosgruppen, muskulära smärttillstånd/ospecifika besvär som var vanlig hos 

kvinnorna, omfattar 20 fall. Tio av dessa värderades av AMM:s läkare som sannolikt 

orsakade av arbetet. Försäkringskassan godkände inget av fallen. Nio av 48 personer 

arbetade vid tiden för intervjun, alla med anpassade arbetsuppgifter. En person 

studerade på heltid, fem var ålderspensionärer. Trettiotre av 48 hade sjukersättning. 

Tjugo personer ansåg att deras besvär hade försämrats sedan besöket på AMM, tio 

hade blivit bättre. Många hade kvarstående besvär av smärta som påverkade de 

dagliga aktiviteterna. En stor majoritet var positiva och tillfreds med den hjälp och det 

bemötande som man fått på AMM. 

Sammanfattning: Studien visar att det är få som får godkänd arbetsskada vid nack/skulderbesvär och att 

diagnosen har betydelse. Många har kvarstående smärta och andra besvär som inte 

bara påverkar arbetsförmågan utan även deras vardagsaktiviteter. Många har också 

försämrats under den tid som gått sedan besöket på AMM, trots att exponeringen 

upphört minst 3 år tidigare. Orsaken till varför det är så kan studien inte svara på, 

olika förklaringar kan diskuteras. Riktlinjer och anvisningar om hur arbetsskador kan 

minska och förebyggas finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter. 

Vem är utmattad? 

Författare: Sofia Norlund Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå Universitet 

Christina Reuterwall Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå Universitet 

Jonas Höög Sociologiska Institutionen, Umeå Universitet 

Bernt Lindahl Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå Universitet 

Urban Janlert Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå Universitet 

Lisbeth Slunga Birgander Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå 

Universitet 

Bakgrund: Många är idag sjukskrivna på grund av utmattningssyndrom och andra stressrelaterade 

besvär. Utmattning har mest relaterats till arbetslivet men levnadsförhållanden i stort 

har också lyfts fram som en viktig komponent. Syftet med studien är att beskriva grad 

av utmattning i en arbetsför population i norra Sverige relaterat till arbetsoch 

levnadsförhållanden. 

Metod: MONICA-studien ( Monitoring of Trends and Determinants In Cardiovascular Disease) i 

norra Sverige undersöker regelbundet, via ett slumpmässigt urval, befolkningens 

hälsotillstånd i Norr- och Västerbotten. Vid den senaste, MONICA-screeningen 2004, 

ingick instrumentet Shirom Melamed Burnout Questionnaire (SMBQ) vilket ger ett mått 

på burnout/utmattning. Faktorer som härrör till arbetsoch levnadsförhållanden har 

ställts i relation till SMBQ. Vi har valt att enbart studera människor 25-64 år i arbete 

(497 kvinnor och 503 män). Ett SMBQ-värde över 4 (1-7) indikerar utmattning eller 

burnout. 

Resultat: Kvinnor hade ett signifikant högre SMBQ-värde jämfört med männen och för båda 

könen tenderade graden av utmattning att minska med ökad ålder. En avspänd 

arbetssituation med låga krav och hög kontroll medförde lägre SMBQ-värde. 

Varierande arbetstider, att arbeta med ”ting” och en lägre utbildningsnivå var 

relaterade till ett högre SMBQ-värde hos kvinnor. Hos både män och kvinnor var sämre 

ekonomisk situation, bristfällig sömn och en låg känsla av sammanhang (KASAM) 

relaterat till hög SMBQ. Att ha många vänner och att vara mer fysiskt aktiv var förenat 

med lägre SMBQ-värde medan fysisk arbetstyngd och familjesituation hade mindre 

betydelse. 

Sammanfattning: Resultaten visar att faktorer i både arbetsliv och levnadsförhållanden sannolikt 

påverkar graden av utmattning. Kvinnor angav en högre SMBQ-nivå än män och för 

båda könen tenderade SMBQ-värdet att minska med ökad ålder. 


Sida 23 av 25 

2007-08-29


Vågar vi dricka kranvattnet? 

Författare: Per Haglind Stadsläkare Miljöförvaltningen Karl Johansgatan 23 414 59 Göteborg 

Lars Barregård Västra Götalands Miljömedicinska Centrum 

Olof Bergstedt Adj prof tillämpad vattenteknik Göteborg Vatten 

Åke Bruce Livsmedelsverket 

Margareta Littorin Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset, Lund 

Staffan Skerfving Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset, Lund 

Sammanfattning: En bra vattenförsörjning är en hörnsten i ett väl fungerande samhälle och dricksvatten 

brukar kallas vårt viktigaste livsmedel. Av Sveriges nio miljoner invånare får åtta 

miljoner dricksvatten som omfattas av Livsmedelsverkets föreskrifter. Ungefär hälften 

av dem dricker vatten som framställts från ytvatten, sjöar och vattendrag, den andra 

hälften får dricksvatten från grundvatten, inklusive infiltrerat vatten. Mer än en miljon 

konsumenter använder vatten från egen brunn. Kvalitetskrav och andra regler om 

dricksvatten tas fram inom EU och införlivas i svensk lagstiftning bland annat av 

Livsmedelsverket. Reglerna gäller för till exempel kommunalt dricksvatten, men inte 

för enskilda brunnar. Myndighetskontroll av dricksvatten utförs lokalt av kommunerna. 

Sektionens symposium avser att presentera principerna för produktion och 

kvalitetskontroll samt aktuella diskussionsområden kring dricksvatten ur ett 

hälsoperspektiv. Följande tema kommer att belysas: - Bakterier, virus, protozoer, 

klorering och kvalitetskontroll - Hårt och mjukt vatten: Ökad eller minskad risk för 

hjärt-kärlsjukdom? - Radon i dricksvatten: Är det farligt? - Uran, metaller och 

fluorider/emaljfluoros - Bekämpningsmedel, persistenta organiska substanser, 

läkemedel: Hotande kemikalierester? 

Yrkesmässig exponering för solljus och risk för multipel 

skleros. 

Författare: Mattias Westberg Läkare Avd för Yrkesmedicin, Institutionen för folkhälsovetenskap, 


Maria Feychting Läkare Institutet för Miljömedicin, Karolinska Institutet, Stockholm 

Fredrik Jonsson Läkare Institutet för Miljömedicin, Karolinska Institutet, Stockholm 

Gun Nise MSc, PhD Avd för Yrkesmedicin, Institutionen för folkhälsovetenskap, 


Per Gustavsson Läkare Arbets- och miljömedicin, SLL. Institutionen för 

folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet, Stockholm 

Bakgrund: Etiologin till multipel skleros (MS) är till stora delar okänd, men är troligen 

multifaktoriell och innefattar både genetisk predisponering och olika miljöfaktorer. De 

senaste åren har flera studier publicerats som tyder på att exponering för solljus har en 

skyddseffekt. Målet med studien var att undersöka om risken att dö i MS är lägre i 

yrken med hög solljusexponering. 

Metod: Denna kohortstudie baserades på alla individer i folk- och bostadsräkningen 1980, 

totalt 4 812 646 individer. Dessa följdes beträffande mortalitet mellan 1981–1995. Alla 

dödsfall med MS som underliggande eller bidragande orsak identifierade via det 

nationella dödsorsaksregistret. En jobbexponeringsmatris utvecklades för att 

klassificera ljusexponeringen i yrket i tre klasser; låg (inomhusarbete), intermediär 

(växlande inomhus-utomhus), och hög ljusexponering (utomhusarbete). Totalt 

klassificerades 282 yrken. Sambandet mellan ljusexponering och risk för MS-associerad 

död estimerades genom Cox proportional hazards modelling, med justering för ålder 

och socioekonomiskt status. 

Resultat: Vi fann 710 MS-relaterade dödsfall. Risken (justerad för socioekonomiskt status) ökade 

med minskad yrkesmässig exponering för solljus, både bland män och kvinnor. För 

män var RR 0,88 (95% konfidensintervall 0,71-1,09) i den intemediära gruppen och 

0,43 (95% konfidensintervall 0,21-0,90) i den högexponerade. För kvinnor var RR 0,69 

(95% konfidensintervall 0,38-1,25) i den intemediära gruppen och 0,40 (95% 

konfidensintervall 0,14-1,15) i den högexponerade. 

Sammanfattning: Hög yrkesmässig exponering för solljus var associerat med minskad risk för MSrelaterad 

död. Experimentella data såväl som ekologiska studier stödjer att UV ljus har 

en skyddande roll i utvecklingen av sjukdomen. En tidigare yrkesepidemiologisk studie 

från USA stödjer också detta samband. En förklaring kan vara att vitamin D bildas i 

huden vid solexponering, i djurförsök har vitamin D visat sig vara skyddande mot MSliknande 

sjukdomar, men det finns även andra möjliga förklaringar. 

Ättiksyra, gammal kemikalie i ny studie 

Författare: Lena Ernstgård Dr Arbetsmiljötoxikologi, Institutet för miljömedicin, Karolinska 

Institutet 

Anders Iregren Docent Arbetsmiljöverket 

Bengt Sjögren Arbetsmiljötoxikologi, Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet 

Gunnar Johanson Professor Arbetsmiljötoxikologi, Institutet för miljömedicin, 


Bakgrund: Ättiksyra började användas för över hundra år sedan. Det är en karboxylsyra som har 

stor användning i fotokemikalier och som syntesråvara i kemisk industri. Ättiksyra är 

vanligt förekommande i färger som används inom pappers-och textilindustrin. Den är 

ofta förekommande i hushållen, och används för konservering av olika sorters 

matvaror och i produkter avsedda för rengöring. Årligen används cirka 6,5 miljoner ton 


Sida 24 av 25 

2007-08-29


ättiksyra. Lösningar med högre koncentrationer än 25% kan ge ifrån sig frätande 

ångor, men lägre koncentrationer som 5% är ganska ofarliga om man inte dricker 

lösningen, då slemhinnan i svalg och matstrupen kan skadas. Vid tappning och 

blandning av ättiksyra har halter på 2- 10 ppm uppmätts. Den kritiska effekten vid 

yrkesmässig exponering för ättiksyra är irritation av hud och andningsvägar. Trots att 

ättiksyra har använts under lång tid saknas tillförlitlig information om dos-effekt 

samband med avseende på irritation, varför exempelvis den europeiska kriteriegruppen 

SCOEL inte kunnat ange ett hälsobaserat hygieniskt gränsvärde. Vi har därför 

genomfört en humanexperimentell studie med syftet att öka kunskapen om irriterande 

egenskaper från ångor av ättiksyra. 

Metod: Tolv friska försökspersoner (6 av varje kön) exponerades under två timmar i vila för 0 

ppm (kontrollexponering), 5 ppm och 10 ppm ånga från ättiksyra i en 

exponeringskammare. 

Resultat: Subjektiva skattningar av lukt och besvär från näsan ökade med exponeringsnivån och 

var statistiskt signifikanta vid 10 ppm. Bortsett från lukt låg dock alla skattningar i den 

lägre delen av 0-100 mm VAS-skalan (Visuell Analog Skala) och översteg inte 

”något” (26 mm). Vi såg ingen effekt på lungfunktion, nässvullnad, luftvägsresistans i 

näsan eller inflammationsmarkörer i plasma (CRP och IL-6) mätt före och efter 

exponeringen. Det förelåg en tendens till ökning av blinkfrekvensen (kontinuerlig 

mätning, ej signifikant) under exponering för 10 ppm. 

Sammanfattning: Vår slutsats var att exponering för 10 ppm ättiksyra ger en mild irritativ effekt, medan 

5 ppm kan anses utgöra en icke-effektnivå (NOAEL), vid korttidsexponering. Vad hände 

sen? Resultaten från vår studie publicerades i en internationell tidskrift. Artikeln utgör 

grunden för ett nytt förslag till hälsobaserat gränsvärde för EU från SCOEL. Det 

föreslagna korttidsvärdet (15-min STEL) är 5 ppm. Som jämförelse kan nämnas att det 

nuvarande svenska nivågränsvärdet för ättiksyra är 5 ppm och korttidsvärdet är 10 

ppm. 

Postersession vid posterutställningen samt utdelning av 

posterpris 


Sida 25 av 25 

2007-08-29

abstrakt2007.pdf

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?