Vägledning - Tyréns

Banverkets diarienummer: S 01-3278/08 

Banverkets rapportnummer: Bansystem 06-05 

Vägledning 

GrumlinG

FÖRORD 

Denna vägledning har finansierats av Vägverket, Banverket och Tyréns stiftelse. Som praktiskt 

försöksobjekt har Botniabanan fungerat. 

I projektgruppen har ingått från Tyréns AB, Ulf Wiklund- projektledare, Per-Håkan Sandström, 

Kristofer Engstrand och Anna Sjöstedt, från Vägverket, Torbjörn Svensson, från Banverket, 

Niklas Löwegren och från Botniabanan AB, Birgitta Aava Olsson och Stefan Uppenberg. För 

texten svarar Tyréns AB, vilket innebär att texten inte kan åberopas som Banverkets eller Vägverkets 

åsikt. 

I referensgruppen har följande personer ingått: Från länsstyrelsen i Västernorrland, Marko 

Blixt och Stefan Thorfe, från Fiskeriverket i Härnösand, Gustav Hartzell, från Örnsköldsviks 

kommun Susanne Nordin och Daniel Nordström, från Nordmalings kommun, Jorun Storeng 

och från Botniabanan AB, Marie Berglund. 

Vi vill även rikta ett stort tack till de entreprenörer som ställt upp och kommit med kloka synpunkter 

på hur det fungerar i praktiken.

INNEHÅLL 

FÖRORD sid. 1 

Kapitel 1 

InleDnIng sid. 5 

Kapitel 2 

UppkOmst av gRUmlIng sid. 7 

Kapitel 3 

styRanDe kRav sid. 11 

Kapitel 4 

aRbetsgång vID aRbeten sOm kan ORsaka gRUmlIng sid. 15 

Kapitel 5 

val av tIDspeRIOD FÖR gRUmlanDe aRbeten sid. 17 

Kapitel 6 

åtgäRDeR I pROjekteRIngsskeDet sid. 21 

Kapitel 7 

skyDDsåtgäRDeR I byggskeDet sid. 27 

Kapitel 8 

ReFeRenseR sid. 35 

bIlagOR sid. 39 

1. Beräkningsunderlag 

2. Exempel på beräkningar 

3. Överfallsdamm - planskiss 

4. Protokoll för kontroll av sedimentfälla

Läsanvisning 

Kapitel 1: Inledning innehåller motiv och syfte med vägledningen samt en avgränsning inom vilket användningsområde 

som vägledningen är tillämpbar. 

Kapitel 2: Uppkomst av grumling handlar om hur grumling uppkommer och vilka miljöeffekter grumling 

medför. Beskrivningarna av miljöeffekterna har delats upp på människa, vattenlevande organismer, däggdjur 

och fåglar samt växter. 

Kapitel 3: Styrande krav. Här beskrivs de samhälleliga krav som berör grumling. Främst miljöbalken och 

dess hänsynsregler, regler för vattenverksamhet och miljöfarlig verksamhet. Kapitlet tar också upp miljöbalkens 

krav för verksamhetsutövares egenkontroll. En kort beskrivning ges även av de nationella miljökvalitetsmålen 

(miljömålen) och EG:s ramdirektiv för vatten (vattendirektivet). 

Kapitel 4: Arbetsgång vid arbeten som kan orsaka grumling visar schematiskt arbetsgången vid arbeten 

som kan medföra grumling. 

Kapitel 5: Val av tidsperiod för grumlande arbeten redovisar när man bör utföra grumlande arbeten med 

hänsyn tagen till fiskbeståndet. Kapitlet tar också upp fördelarna med en bra planering innan entreprenaden 

startar och vilka frågor man bör kunna svara på redan i planeringsskedet. 

Kapitel 6: Åtgärder i projekteringsskedet beskriver hur vattendrag och sjöar klassas under projekteringsskedet 

med avseende på vattendragets känslighet för grumling. Med kunskap om vattendragets klassning 

underlättas valet av vilka skyddåtgärder som krävs mot grumling under byggskedet. Kapitlet tar också kort 

upp klassificering av jordarter. 

Kapitel 7: Skyddsåtgärder i byggskedet tar upp olika metoder för att förhindra uppkomst av partikeltransport 

och grumling. I kapitlet förtydligas texten ofta med bilder. Dimensionering av sedimentfällor samt 

specifika krav på dessa utifrån vattendragets känslighet för grumling redovisas i tabellform. Då sedimentfällor 

kräver underhåll för att fungera tillfredsställande beskrivs också enkla fältmetoder för att undersöka 

detta.

1 

Inledning 

Kapitel 1: Inledning innehåller 

motiv och syfte med 

vägledningen samt en 

avgränsning inom vilket 

användningsområde som vägledningen 

är tillämpbar.

1 Inledning 

Denna vägledning är tänkt att vara ett stöd vid ny- och ombyggnationer över eller i anslutning till befintliga vattendrag 

i infrastrukturprojekt. Genom att tidigt kunna bedöma hur känsligt vattendraget är för grumling samt 

risken för påverkan för erosion och grumling, förenklas arbetet att välja lämplig metod för rening av tillrinnande 

regn- och ytvatten från arbetsområdet. Vägledningen kan vara användbar för byggnation i vatten även om den 

inte är framtagen för den typen av arbeten. 

Syftet med vägledningen är att beskriva olika metoder för att minska effekterna av grumling vid infrastrukturprojekt 

och ta fram riktlinjer vid ny- och ombyggnation över eller i anslutning till befintliga vattendrag. Ytterligare ett 

syfte är att förenkla klassificeringen av vattendrag med avseende på dess känslighet för grumling vilket underlättar 

valet av lämpliga reningsmetoder i de fall sådana behövs. 

Vägledningen fokuserar på skyddsåtgärder i form av olika typer av sedimentfällor och korrekt dimensionering av 

dessa beroende på jordart, storlek på avrinningsområdet och vattendragets känslighet för grumling. Det finns 

en mängd andra metoder att förhindra grumling. Att upprätta en sedimentfälla är en metod, men den skall alltid 

föregås av förebyggande åtgärder. 

Många exempel som används i denna text har tagits från byggandet av Botniabanan. Därför finns det en viss risk 

att vägledningen upplevs som ”norrlandscentrerad” . Avsikten är dock att den ska vara tillämpbar i hela landet. 

Vägledningen är begränsad till att enbart gälla grumling. Annan påverkan som kan uppkomma vid arbete vid 

vatten som t ex försurning eller påverkan av sprängning ingår ej.

2 

Uppkomst 

av grumling 

Kapitel 2: Uppkomst av 

grumling handlar om hur 

grumling uppkommer och 

vilka miljöeffekter grumling 

medför. Beskrivningarna av 

miljöeffekterna har delats upp 

på människa, vattenlevande 

organismer, däggdjur och 

fåglar samt växter.

2 Uppkomst av grumling 

Vid markarbeten uppstår grumling lättast där det finns frilagda 

markytor med finkorniga jordar i branta sluttningar ner mot ett 

vattendrag. Vid kraftigt regn kan då partiklar spolas ner i vattendraget. 

I infrastrukturprojekt kan detta uppstå när man passerar 

större skärningar som djupa raviner eller områden med lätteroderade 

jordarter. 

Partiklar som på grund av sin låga vikt virvlas upp och transporteras 

bort med strömmande vatten går under samlingsbenämningen 

suspenderat partikulärt material. Utsläpp av suspenderat 

partikulärt material medför två olika miljöproblem, grumling 

och sedimentering. 

Faktaruta 1 

Grumling 

Grumling uppstår när partiklarna fortfarande 

är svävande i vattnet innan de sedimenterat på 

botten. De kan ”sväva” i vattnet mycket länge - 

flera dagar eller veckor (se tabell 1). 

Ökad materialtransport i vattendrag beror oftast på att vegetation 

har avlägsnats och markytan frilagts. Vegetationen fungerar 

som ett filter som fångar upp partiklar innan de hamnar i vattnet. 

Transporten av jord är störst när schaktningsarbetet börjar 

och minskar därefter gradvis tills det når en konstant nivå. Detta 

beror på att mindre partiklar lätt transporteras bort av regn och 

avrinnande vatten. Till slut kommer den avtäckta ytan att till 

största delen bestå av grovkornigt material som är tyngre och 

inte påverkas av nederbörden i samma utsträckning. 

Bild 1. Grumlat dike 

Det är främst de minsta partiklarna som upplevs som grumling. 

När små partiklar som svävar i vattnet träffas av solljuset så reflekteras 

ljuset mot partiklarna och vattnet ser ”mjölkigt” ut. Det 

behövs mycket små mängder partiklar för att vattnet ska uppfattas 

som grumligt. Det är som när man tillsätter pigment för 

att göra färg, en liten mängd pigment ger stor synlig effekt. 

Bild 2. arbete vid avtäckt yta 

Ett finkornigt material som sedimenterar i ett vattendrag spolas 

ofta iväg vid nästa höga vattenflöde och sedimenterar sedan på 

nytt när det blir lugnvatten t ex i en sjö. Om finkornigt material 

sedimenterar under stenar eller i grövre bottenmaterial kan 

det dock bli kvar i vattendraget under mycket lång tid framöver. 

Finkorniga partiklar kan hålla sig svävande i vattenskiktet under 

lång tid innan de sedimenterar och de kan sprida ut sig på ett 

stort område. Grovkorniga partiklar sedimenterar snabbare och 

kan bilda bankar som ligger kvar länge trots höga vattenflöden. 

I vissa fall kan även finkornigt material bilda aggregat, och samverka 

till en ”slemmig film” som kan sitta kvar på stenar o dyl. 

under en tid. 

Faktaruta 2 

Sedimentation 

Sedimentation är en process som helt enkelt 

bygger på att partiklar som är tyngre än vatten 

sjunker till botten förr eller senare. 

Hur snabbt partiklarna sjunker beror på vilken 

densitet de har. Ler har låg densitet och sjunker 

långsamt.

I många fall beror den ökade materialtransporten i vattendrag vid anläggningsarbeten på att skyddande och bindande vegetation 

tas bort och markytan lämnas i öppen dager. Maximal materialtillförsel till vattendragen sker vanligtvis direkt efter att markytan 

avtäckts. När byggfasen är avslutad minskar den gradvis under efterföljande år. 

tabell 1: sedimenteringstid hos olika jordarter (Rivinoja et al. 2000) 

Fraktion 

(Kornstorlek i mm) 

Konstruktioner vid vattenarbeten, med tillhörande överbyggnader 

och markarbeten påverkar också materialtillförseln. 

Detta eftersom konstruktionerna medför kort- och långsiktiga 

erosionsmöjligheter som ändrade strömningshastigheter eller 

dämning. 

I ovanstående tabell redovisas ett utdrag av sedimenteringstider 

för de olika fraktioner av jordarter som är relevanta för påverkan 

genom grumling i ett vattendrag. Partiklar som är möjliga att 

fånga upp utan att använda sig av kemikalier är de som har en 

diameter större än 0,06 mm dvs. finsand och grövre. 

2.1 Miljöeffekter av grumling 

Effekter på människa 

Benämning 1981 (SGF) 

(Kornstorlek i mm) 

Grus (60-2) Grovgrus (60-20) 

Mellangrus (20-6) 

Fingrus (6-2) 

Sand (2-0,06) Grovsand (2-0,6) 

Mellansand (0,6-0,2) 

Finsand (0,2-0,06) 

Silt¹ (0,06-0,002) Grovsilt (0,06-0,02) 

Mellansilt (0,02-0,006) 

Finsilt (0,006-0,002) 

Ler (

10 

Flykt är ett vanligt beteende hos djur när omgivningen förändras. 

De försvinner helt enkelt från området där störningen uppstod. 

Problemet är att det kan vara svårt att hitta liknade platser 

någon annanstans. Dessutom drabbas de organismer som inte 

har förmågan att flytta på sig tillräckligt snabbt t.ex. bottenlevande 

djur som musslor. 

Bottenlevande djur och fisk är starkt beroende av en lämplig 

botten i vattendraget för att överleva. Vad som menas med en 

lämplig botten är olika för olika arter. Grumlande partiklar som 

sedimenterar fyller antingen igen små håligheter i botten alternativt 

att de lägger sig som ett lager på botten. I båda fallen 

drabbas såväl de organismer som lever på bottensubstratets yta 

som de som ligger nedgrävda i substratet. Själva grumlingen av 

vattnet minskar sikten och kan därmed försvåra födosök (Rivinoja 

et al. 2000). Grumling kan även indirekt påverka födotillgången 

negativt eftersom den minskade mängden solljus leder 

till minskad produktion. 

Om fint material (ler/silt) sedimenterar på botten kan det innebära 

ökad dödlighet hos fiskrom, kräftor och musslor. Laxartade 

fiskar som vill ha grusbotten vid lek kan komma att få ett färre 

antal lekområden vilket leder till mindre fortplantning. Vid romläggning, 

under romkläckningsperioden, under gulesäcksperioden 

samt efter att ynglen börjat livnära sig själva påverkar 

grumlingen fiskyngel kraftigt. Detta pågår även vid låga halter 

av suspenderat material. (Rivinoja et al. 2000) 

De negativa effekterna av grumling för fisk kan summeras till 

följande punkter: 

• Påverkan på rom och yngelutveckling 

• Död, försämrad tillväxt och minskad motståndskraft 

mot sjukdomar hos yngel och vuxen fisk 

• Indirekta effekter som stress och beteendeförändringar 

• Minskad födotillgång och försvårat födosök 

Grumling kan även ge skador på gälarna hos fiskar och andra 

vattenlevande djur. De flesta vattenlevande arter klarar dock 

Faktaruta 3 

Symbios 

Innebär att vissa arter är beroende av varandra, 

påverkas den ena påverkas även den andra. 

Detta gäller för bl.a. öring och flodpärlmussla. 

Flodpärlmusslans befruktade ägg utvecklas till 

små larver som följer med strömmarna i vattendraget 

tills de stöter på en fisk, oftast en 

öring. Larven fäster sig på fiskens gälar och lever 

där som parasiter en tid innan de utvecklas till 

små musslor och lossnar. De musslor som landar 

på lämpliga bottnar överlever och växer sedan 

långsamt. 

några veckor av ökad grumlighet. Detta är en viktig egenskap 

hos fiskar som lever i strömmande vatten eftersom den naturliga 

grumlingen ökar vid kraftiga vattenflöden, som vårflod. Pågår 

grumlingen under månader kan den vara skadligt för fisk 

och andra vattenlevande djur. Effekterna av grumling på fisk 

varierar då vissa arter är känsligare för det än andra. Man ska 

dock alltid komma ihåg att ägg och yngel är känsligare än vuxna 

fiskar (Rivinoja et al. 2000). 

Igenslamning av bottensubstrat är en av de största anledningarna 

till att flodpärlmusslan är en hotad art. Det beror på att de 

unga musslorna lever upp till 8 år nedgrävda i bottensubstratet. 

Grumling kan medföra förändrade vattenkemiska förhållanden 

som t ex syrebrist med musseldöd som följd (Håkan Söderberg, 

2006). 

Långvarig grumling kan ge morfologiska förändringar på t ex 

fiskens utseende. Ett exempel är att abborrens ränder försvinner. 

Egentligen har fisken anpassat sig till den grumligare miljön 

och pigmenten har förändrats. Detta är inte skadligt för fisken 

men fiskaren upplever vid fångst att fisken är skadad och därför 

blir den inget attraktivt fångstobjekt. 

Även insekter i vattendrag påverkas av grumling, främst när det 

gäller födointag. Filtrerande arter, ex knott- och nattsländelarver 

påverkas negativt ifall turbiditeten blir för hög. Detsamma 

gäller för musslor som också filtrerar vattnet. Grumling kan 

medföra minskad diversitet i vattendragen dvs. att antalet olika 

arter minskar även om antalet individer är densamma. 

Det är viktigt att komma ihåg att insekter är viktiga för ekosystemet 

i vattendraget, både uppåt och neråt i näringskedjan och 

om någon insektsart försvinner så kan det påverka andra arter 

senare. 

Effekter på däggdjur och fåglar 

Kunskapen om grumling och dess påverkan på däggdjur och 

fåglar är inte särskilt stor. En av anledningarna till detta är att 

man normalt inte inventerar däggdjurs- och fågelfaunan innan 

grumlande arbeten påbörjas. Därmed har inte eventuella negativa 

och positiva effekter kunnat följas upp. 

Grumling bör inte innebära några stora problem för de flesta 

däggdjur och fåglar. De kan lättare flytta till andra områden ifall 

den nuvarande miljön förändras för mycket än t ex fisk. Grumling 

vid yngelperioder kan innebära att de blir tvungna att söka 

föda längre från sina ungar än normalt och därmed ökar risken 

att föräldrarna faller offer för rovdjur eller trafik. Oskyddade 

ungar är också ett lätt byte för rovdjur. 

Störningsmomentet från maskinerna är ofta ett större problem 

för fåglar och däggdjur än själva grumlingen. 

Effekter på växter 

En ökad grumling minskar mängden solljus som når vattendragets 

botten, vilket minskar växtproduktionen både när det gäller 

alger och plankton. Minskar mängden plankton leder detta 

till att näringstillgången minskar för djuren högre upp i näringskedjan. 

Minskar mängden större växter medför detta att yngel 

inte kan gömma sig och växa upp i skyddande vegetation.

3 

Styrande krav 

Kapitel 3: Styrande krav. 

Här beskrivs de samhälleliga 

krav som berör grumling. 

Främst miljöbalken och dess 

hänsynsregler, regler för vattenverksamhet 

och miljöfarlig 

verksamhet. Kapitlet tar också 

upp miljöbalkens krav för verksamhetsutövares 

egenkontroll. 

En kort beskrivning ges även 

av de nationella miljökvalitetsmålen 

(miljömålen) och EGs 

ramdirektiv för vatten (vattendirektivet 

).

12 

3 Styrande krav 

Kraven har ökat när det gäller entreprenörens redovisningsskyldighet 

vad avser påverkan på vattendrag i och med miljöbalken, 

de nationella miljökvalitetsmålen (miljömålen) och EG: 

s ramdirektiv för vatten (vattendirektivet). 

3.1 nationella mål och visioner 

miljömålen 

Sverige har nationella miljömål inom 16 olika områden däribland 

levande sjöar och vattendrag. 

Syftet med målen är att främja människors hälsa, värna om den 

biologiska mångfalden och naturmiljön, ta vara på kulturmiljön 

och de kulturhistoriska värdena, bevara ekosystemets långsiktiga 

produktionsförmåga och trygga en god hushållning med 

naturresurserna. 

Miljömålen ska vara vägledande för statliga och även andra 

samhällsaktörers åtgärder på miljöområdet. Länsstyrelser och 

kommuner ansvarar även för att miljömålen utvecklas regionalt 

och lokalt. 

Vattendirektivet 

EG:s ramdirektiv för vatten antogs den 23 oktober 2000. Ramdirektivet 

tar ett helhetsgrepp om vattenfrågorna och kommer 

med tiden att ersätta en rad direktiv med vattenanknytning. Det 

övergripande målet är att allt yt- och grundvatten ska ha en god 

vattenkvalitet år 2015. 

Syftet med direktivet är att: 

• Skydda yt- och grundvatten så att vattnets kvalitet blir 

bättre och inte sämre. 

• Att genom en hållbar vattenanvändning långsiktigt 

skydda våra vattenresurser. 

• Arbeta för att minska effekterna av översvämning och 

torka. 

3.2 lagkrav 

miljöbalken (mB) 

Miljöbalken trädde i kraft 1 januari 1999 och samtidigt upphävdes 

16 tidigare lagar. Syftet med miljöbalken är att göra de miljörättsliga 

lagarna mer överskådliga. Miljöbalken skall leda oss 

mot ett hållbart samhälle, där både vi och kommande generationer 

skall tillförsäkras en hälsosam och god miljö. 

Alla verksamheter som omfattas av miljöbalkens bestämmelser 

skall följa de allmänna hänsynsreglerna (2 kap. 2-8 §§ MB). 

Nedan följer några av hänsynsreglerna. 

• Kunskapskravet medför att man är skyldig att skaffa sig 

de nödvändiga kunskaper som behövs för att man inte 

ska skada människors hälsa och miljön under arbetet. 

( 2 kap. 2§ MB) 

• Försiktighetsprincipen innebär att man ska använda 

bästa möjliga teknik under arbetet samt vidta andra åtgärder 

för att förhindra och minska faran för människors 

hälsa och miljö. (2 kap. 3§ MB) 

• Hushållning- och kretsloppsprincipen innebär att man 

under arbetet ska hushålla med råvaror och energi och 

utnyttja möjligheterna till återvinning och återanvändning. 

(2 kap. 5§ MB) 

Det är verksamhetsutövarens eget ansvar att känna till och kunna 

visa att reglerna i MB följs. Denne är skyldig att ta reda på 

vilka miljökonsekvenser verksamheten medför samt att kunna 

redovisa vilka åtgärder som vidtagits för att mildra eller eliminiera 

dessa konsekvenser. 

Kraven har därför ökat på entreprenörens redovisningsskyldighet. 

Detta kallas för omvänd bevisbörda. 

Bild 4. Under pågående projekt måste entreprenören 

kunna visa hur miljöbalkens regler och krav följs. 

Egenkontroll istället för kontrollprogram 

Egenkontrollen ersätter det som tidigare kallades kontrollprogram. 

Kontrollprogrammen fastställdes ofta av den lokala 

miljönämnden. I och med miljöbalken skall entreprenören 

själv bedriva egenkontroll utan att myndigheterna ska behöva 

kräva det (26 kap. 19§ MB). Det är därför viktigt att entreprenören 

dokumenterar alla åtgärder som görs t.ex. att alltid fylla 

i ett tömningsprotokoll för en slamfälla. Dels så kan man visa 

miljömyndigheten att man vidtagit åtgärder för att skydda miljön 

och dels blir det enklare att upptäcka om någon åtgärd inte 

fungerar som det var tänkt. 

Vattenverksamhet 

Utgångspunkten är att vattenverksamhet är en tillståndspliktig 

verksamhet (11 kap. 9 § MB). Definition av vilka åtgärder som 

räknas som vattenverksamhet finns i 11 kap. 2 § MB. Förenklat 

omfattar vattenverksamhet alla åtgärder som syftar till att förändra 

vattnets djup, mängd eller läge. Om det är uppenbart att 

varken allmänna eller enskilda intressen skadas av vattenverksamheten 

så krävs inget tillstånd. Verksamhetsutövaren har då 

bevisbördan att visa att ingen skadas av vattenverksamheten. 

En sedimentfälla som anläggs utanför planerad vattenverksamhet 

är varken tillstånds- eller anmälningspliktig. Detta innebär 

att samråd inte behöver hållas med kommun och länsstyrelse. 

Vi vill ändå rekommendera att länsstyrelse och kommun informeras 

om sedimentfällorna. I infrastrukturprojekt sker det ofta 

naturligt genom övriga samråd. Sedimentfällorna ska även fin-

nas med i kontrollprogram och som förebyggande åtgärd. Är 

verksamheten som helhet tillståndspliktig kan sedimentfällan 

tas med i tillståndsansökan till miljödomstolen. 

Prövning av vattenverksamheter sker i miljödomstol om de är 

tillståndspliktiga och hos länsstyrelsen om de är anmälningspliktiga 

efter skriftlig ansökan från den som vill bedriva verksamheten. 

Innan en ansökan lämnas in måste samråd ske med 

länsstyrelsen och enskilda som blir särskilt berörda (6 kap 4 

§ MB). Det är även lämpligt att samråda med kommunen vid 

detta tillfälle. Efter samrådet beslutar länsstyrelsen om verksamheten 

kan medföra en betydande miljöpåverkan. Bedömer 

länsstyrelsen att verksamheten medför det ska även ett bredare 

samråd hållas. I MB finns också redovisat vilka tillståndspliktiga 

verksamheter som alltid medför en betydande miljöpåverkan. 

Då kan det utökade samrådet hållas direkt, utan att det föregåtts 

av samrådet med länsstyrelsen, och de enskilda som blir 

särskilt berörda. 

En tillståndsansökan om vattenverksamhet ska alltid innehålla 

en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) och en redogörelse från 

samråden enligt 6 kap. MB. 

Miljödomstolen ska besluta om ansökningens MKB uppfyller 

kraven i 6 kap. MB och länsstyrelsen har möjlighet att yttra sig 

över den. 

Miljödomstolen meddelar villkor för verksamheten framför allt 

enligt hänsynsreglerna i 2 kapitlet i miljöbalken. Länsstyrelsen 

kan också yttra sig i frågan och föreslå villkor. Även om inte åtgärden 

behöver tillståndsprövas ska verksamhetsutövaren alltid 

tillämpa hänsynsreglerna. 

Följande verksamheter kräver inte tillstånd för vattenverksamhet: 

• Anläggande av slamfälla på land för att fånga upp regnvatten 

innan det når ett vattendrag. Det beror på att 

det är bara ytvatten som ska samlas (inte från vattendrag, 

sjöar eller grundvatten) då är det inte vattenverksamhet 

utan egentligen bara en grop. I dessa fall bör 

länsstyrelsens ”markhandläggare” höras om det ska betraktas 

som en väsentlig förändring av naturmiljön (MB 

12:6) på land. 

• Rensningar av t ex diken för att bibehålla vattnets djup 

eller läge eller för att omedelbart återställa ett vattendrag 

som har vikit från sitt förra läge eller som på något 

annat sätt har förändrat sitt lopp. Om fisket kan skadas, 

skall anmälan om de planerade arbetena göras till länsstyrelsen 

innan arbetena påbörjas. 

• Akuta åtgärder som normalt är tillståndspliktiga 

Arbeten får utföras utan föregående tillstånd om det till följd 

av en skada eller för att förebygga en skada är nödvändigt att 

tillståndspliktiga ändrings- eller lagningsarbeten utförs genast. 

Ansökan om godkännande av arbetena skall dock göras snarast 

möjligt. 

Tappning av vatten får vidtas utan föregående tillstånd, om det 

är nödvändigt för att avvärja fara för liv eller hälsa, rädda värdefull 

egendom eller av någon annan sådan orsak. Ansökan om 

godkännande av åtgärderna skall dock göras snarast möjligt. 

Anmälningspliktiga vattenverksamheter 

Enligt 11 kap. 9a § MB får regeringen meddela föreskrifter om 

att det för vissa vattenverksamheter istället för tillstånd ska krävas 

att verksamheterna har anmälts innan de påbörjas. Från och 

med den 15 maj 2007 omfattas vissa vattenverksamheter av 

anmälningsplikt enligt förordning (1998:1388) om vattenverksamhet. 

Anmälan ska göras till länsstyrelsen som är tillsynsmyndighet. 

Enligt 11 kap. 15 § miljöbalken är vissa rensningar anmälningspliktiga 

till länsstyrelsen. 

Följande vattenverksamheter omfattas av anmälningsplikt: 

1. anläggande av våtmark där vattenområdet har en yta som 

inte överstiger 5 hektar, 

2. uppförande av en anläggning, fyllning eller pålning i ett vattendrag, 

om den bottenyta som verksamheten omfattar i vattendraget 

uppgår till högst 500 kvadratmeter, 

3. uppförande av en anläggning, fyllning eller pålning i ett annat 

vattenområde än vattendrag, om den bottenyta som verksamheten 

omfattar i vattenområdet uppgår till högst 3 000 

kvadratmeter, 

4. grävning, schaktning, muddring, sprängning eller annan 

liknande åtgärd i ett vattendrag, om den bottenyta som verksamheten 

omfattar i vattendraget uppgår till högst 500 kvadratmeter, 

5. grävning, schaktning, muddring, sprängning eller annan liknande 

åtgärd i ett annat vattenområde än vattendrag, om den 

bottenyta som verksamheten omfattar i vattenområdet uppgår 

till högst 3 000 kvadratmeter, 

6. byggande av en bro eller anläggande eller byte av en trumma 

i ett vattendrag med en medelvattenföring som uppgår till 

högst 1 kubikmeter per sekund, 

7. omgrävning av ett vattendrag med en medelvattenföring 

som uppgår till högst 1 kubikmeter per sekund, om åtgärden 

inte är att hänföra till markavvattning, 

8. nedläggning eller byte av en kabel, ett rör eller en ledning i 

ett vattenområde, 

9. bortledande av högst 600 kubikmeter ytvatten per dygn 

från ett vattendrag, dock högst 100 000 kubikmeter per år, eller 

utförande av anläggningar för detta, 

10. bortledande av högst 1 000 kubikmeter ytvatten per dygn 

från ett annat vattenområde än vattendrag, dock högst 200 

000 kubikmeter per år, eller utförande av anläggningar för 

detta, 

11. utrivning av en vattenanläggning som tillkommit till följd av 

en verksamhet enligt 1-10, 

12. ändring av en anmäld vattenverksamhet enligt 1-10, eller 

13. ändring av en tillståndsprövad vattenverksamhet, om ändringen 

är en anmälningspliktig verksamhet enligt 1-10. 

En anmälningspliktig verksamhet får tidigast påbörjas 8 veckor 

efter att anmälan lämnats in. 

Vid all annan verksamhet än ovan gäller tillståndsplikt. 

13

1 

Verksamheten finns med i bilaga 1 

till förordningen (1998:905) om 

konsekvensbeskrivningar 

Bredare samråd med Länsstyrelse, 

kommun och enskilt berörda, 

övriga statliga myndigheter, övriga 

berörda som organisationer och 

allmänhet som kan antas bli 

berörd. 

MKB samt ansökan om tillstånd 

lämnas in till Miljödomstolen 

Ansökningshandlingarna bedöms 

om de är kompletta eller inte. Om 

inte, så begärs komplettering 

Kungörelse i pressen. 

Remissyttrande inhämtas. 

Beslut tas om tillståndet och 

godkännande av MKB 

miljöfarlig verksamhet 

Tillstånd krävs enligt MB 

11:9. kontakt tas med 

länsstyrelsen om planerna 

Projektet innebär 

vattenverksamhet 

Verksamheten finns inte med i 

bilaga 1 till förordningen (1998:905) 

om konsekvensbeskrivningar 

Samråd med Länsstyrelse, 

kommun och enskilt berörda 

enligt MB 6:4. Länsstyrelsen 

beslutar om betydande miljöpåverkan 

eller ej. 

NEJ 

JA 

Bredare samråd med 

övriga statliga myndigheter, 

övriga berörda 

som organisationer och 

allmänhet som kan antas 

bli berörd. 

Utsläpp av avloppsvatten är reglerat i miljöbalken och klassas 

som miljöfarlig verksamhet. Enligt 9 kap. 6 § MB är det förbjudet 

att utan tillstånd eller innan anmälan gjorts släppa ut avloppsvatten 

i mark, vattenområden eller grundvatten. Detta 

gäller alltid. I 9 kap. 2 § MB definieras avloppsvatten och dit 

räknas bl.a. spillvatten eller annan flytande orenlighet. Utsläpp 

av vatten hanteras som en anmälan till den kommunala nämnden. 

Dit räknas t ex grundvatten blandat med processvatten 

och spolvatten från tunnlar som under byggtiden förorenats 

med partiklar, oljerester, sprängämnen och cementrester. 

Krav på rening 

Anmälan krävs enligt 19§ förordningen 

(1998:1388) om vattenverksamhet 

eller vid väsentlig ändring 

av naturmiljön enl MB 12:6 

Anmälan inlämnas till länsstyrelsen, som 

avgör om den behöver kompletteras 

med MKB. 

Även upplag av massor räknas som miljöfarlig verksamhet. Precis 

som vid utsläpp av avloppsvatten definieras det i 9 kap. 6 § 

MB. 

Sten, grus, jord- och schaktmassor, räknas som inert avfall om 

det ”blir över” vid ett väg- eller järnvägsbygge. Inert avfall innebär 

att avfallet inte förändras kemiskt, biologiskt eller fysikaliskt. 

Det löses inte upp, brinner inte och bryts inte ner kemiskt. 

Urgrävt sediment räknas inte som förorenade massor men 

även om massorna är fria från miljöfarliga ämnen så kan de 

ändå förorena genom damm eller grumling av vattendrag. Det 

är föroreningsrisken som avgör om det behövs anmälan eller 

tillstånd. Bedöms föroreningsrisken som ringa ska anmälan göras 

till kommunen. Om föroreningsrisken är mer än ringa krävs 

tillstånd av Länsstyrelsen. 

Vidare finns ett särskilt krav i 9 kap. 7 § om rening av avloppsvatten. 

Det innebär att avloppsvatten ska avledas och renas 

eller på annat sätt tas hand om så att olägenhet för hälsa eller 

miljö inte uppkommer. Lämpliga avloppsanordningar eller 

andra inrättningar ska utföras för detta. Bild 5. Utsläpp av förorenat vatten.

Arbetsgång vid 

arbeten som 

kan orsaka 

grumling 

Kapitel 4: Arbetsgång vid 

arbeten som kan orsaka 

grumling visar schematiskt 

arbetsgången vid arbeten som 

kan medföra grumling.

1 

4 Arbetsgång vid arbeten som kan orsaka grumling 

Innan man påbörjar markarbetena bör man ha inventerat och 

skaffat kunskap om det planerade byggområdet. Detta för 

att ha kännedom om vattendragen man passerar samt deras 

skyddsvärde. Samtidigt så utreder man vilken/vilka åtgärder 

man ska vidta för att förhindra grumling. Är det tillräckligt att 

erosionsstabilisera slänter eller krävs det större åtgärder t.ex. en 

Myndighetskontakter 

(underlag, 

dialog) 

Myndighetskontakter 

(redovisning, 

ev tillstånd 

permanent sedimentfälla? I varje projekt bör man följa den generella 

arbetsgången beskriven nedan. Ytterligare information 

om klassning av vattendrag, dimensionering av sedimentdammar 

och övriga åtgärder för att minska grumling beskrivs i kommande 

kapitel. 

Medför projektet grumling? NEJ 

JA 

Hur skyddsvärda vattendrag 

korsar byggområdet? Klassning 

enligt tabell 

Planera åtgärder som krävs för att skydda 

vattendraget från grumling. 

Krävs sedimentdamm? 

JA 

Sedimentdamm anläggs utifrån de krav 

som vattendraget medför 

Inga åtgärder 

krävs 

Kontroll av åtgärder 

Förvaltning av åtgärder 

efter byggtiden 

NEJ 

Övriga åtgärder för att 

förhindra grumling 

vidtas.

5 

Val av 

tidsperiod för 

grumlande 

arbeten 

Kapitel 5: Val av tidsperiod 

för grumlande arbeten redovisar 

när man bör utföra grumlande 

arbeten med hänsyn tagen 

till fiskbeståndet. Kapitlet 

tar också upp fördelarna med 

en bra planering innan entreprenaden 

startar och vilka 

frågor man bör kunna svara på 

redan i planeringsskedet.

1 

5 Val av tidsperiod för grumlande arbeten 

5.1 Val av tid och anpassning till fiskbestånd 

Generellt kan sägas att om grumling är helt oundvikligt bör arbetet 

styras till den tid på året när det är lågvatten. Vattenflödena 

är då lägre, vilket oftast innebär mindre erosion och materialtransport. 

Dessutom är det bäst rent arbetstekniskt att styra 

arbetena till lågvattenperioder. För mindre vattendrag med korta 

byggtider är tidsanpassning första prioritet i skyddsplaneringen. 

I större vattendrag med långa entreprenadperioder är 

andra skyddsåtgärder första prioritet i skyddsplaneringen, läs 

mer om andra skyddsåtgärder i kap 7. 

rekommendationer för arbetstid som bör följas i mindre vattendrag 

Olika fiskstammars tidpunkt för lek, total livscykel och eventuell 

utvandring varierar avsevärt. I rekommendationen för arbetstid 

(se nedan) skall därför hänsyn tas till de fiskstammar som berörs. 

Vidare för att kunna tidsanpassa arbetet i vattenmiljön är det 

också av största vikt att veta var lekområdena finns i förhållande 

till det planerade arbetsområdet. Följdaktligen framgår av rekommendationen 

att hänsyn skall tas till lekområden nedströms 

arbetsområdet. Om det inte finns lekområden nedströms skall 

istället hänsyn tas till tiden för fiskens vandring. Generellt skall 

även tiden för vårfloden undvikas. 

Laxartad fisk (ej harr), Lekområden nedströms 

I vattendrag med laxartad fisk, undantaget harr, bör arbetena 

förläggas till sommarhalvåret företrädelsevis juni – augusti (september). 

Detta är nödvändigt för att ej riskera utslagning av all 

den rom som finns nedbäddad i gruset under perioden (september) 

oktober-maj. 

Undantag för hänsynen till de laxartade fiskarnas romtäkt skall 

göras om arbetena sker i områden med mycket finkornigt sediment, 

som vid nederbörd under sommaren kan medföra myck- 

rekommendation för arbetstid med hänsyn till fisk 

Analys sker från arbetsområdet och nedströms 

Ej finsediment i 

arbetsområdet 

Arbetstid 

Juni - sept 

Lekområden 

nedströms 

Finsediment 

i arbetsområdet 

Arbetstid 

nov -april 

Laxartad fisk 

(ej harr) 

Lekområden nedströms 

Naturligt förekommande sedimentfälla** 

(Stora sel eller lugnvatten) 

Arbetstid 

nov -april 

et stora bestående grumlingar och sedimenteringar. På sådana 

områden/marker bör alla arbeten ske under vinterhalvåret. Icke 

laxartade fiskar leker framförallt under tidsperioden maj-juni 

och bör då inte störas. 

En ytterligare viktig aspekt är om det finns stora sel eller lugnvatten 

(naturliga sedimentfällor) mellan arbetsområden och 

lekområden. Då skall hänsyn tas till de icke laxartade fiskarna 

i dessa lugnvatten vars lekperiod infaller i maj-juni och grumlande 

arbeten bör då styras till vinterhalvåret. 

Laxartad fisk (ej harr), inga lekområden nedströms 

Sker emellertid ingreppen så långt ner i vattendraget att det 

inte finns lekbottnar nedströms bör arbetena ske under perioden 

november t.o.m. april. Detta så att fiskens lekvandringar 

inte störs. 

Icke laxartad fisk och harr 

Harren leker under våren. Finns det endast harr i vattendraget 

av de laxartade fiskarna kan arbete ske även under hösten. 

Laxartad och icke laxartad fisk 

I vattendrag med både harr/ej laxartad fisk och annan laxartad 

fisk sker arbeten företrädesvis under senvintern i april eller på 

sensommaren under perioden juli-augusti (september). 

Anmärkning 

Ovanstående text gäller för norrland och därför måste lokala 

bedömningar göras. I södra Sverige har man ofta ingen distinkt 

vårflod och där är det bättre att arbeta i mindre vattendrag under 

juli, augusti och halva september. Anledningen är både ett 

lågt vattenflöde samt att juni är yngelperiod för många djur. 

Mindre/medelstora vattendrag* 

Ej lekområden 

nedströms 

Arbetstid 

nov -april 

* Definition enligt SMHI 2006, (Små vattendrag 2000 

km2. Definitionen härrör tillavrinningsområdets storlek) . 

** Bör alltid kombineras med skyddsåtgärder i form av spont, 

länsar el.dyl 

*** Vitfisk, gädda, aborre mm 

Ej laxartad fisk*** 

och harr 

Arbetstid 

juli -april 

Laxartad och 

ej laxartad fisk 

Arbetstid 

april, juli -sept

5.2 Planering 

När man arbetar med att förhindra grumling vid infrastrukturprojekt 

är det viktigt med en bra planering. Detta är egentligen 

den viktigaste åtgärden innan grävningen startar. Trots att man 

vet vikten av god planering är det ofta en bit som förbises. Genom 

att tidigt ta reda på uppgifter som finns tillgängliga får 

man en större kunskap om området och kan lättare förutsäga 

vilka problem som kan tänkas uppstå. Om tillstånd krävs för 

verksamheten underlättas även denna process med goda bakgrundskunskaper. 

De tre viktigaste frågorna man ska svara på är 

var, vad och hur? 

Var ska det göras? 

Hur ser platsen ut där man ska utöva verksamheten? Genom att 

göra en grov analys av lokala förhållanden får man en bra uppfattning 

om problem som kan tänkas uppstå. Viktiga uppgifter 

är klimatförhållanden, jordens sammansättning, områdets utseende, 

recipienter, naturvärden, skyddsvärda arter och fiskstammar 

i området. Här är det även viktigt att ta reda på om det finns 

några estetiska värden t.ex. en badsjö i närheten. 

Vad ska göras? 

Det är viktigt att man definierar den planerade verksamhetens 

omfattning. Vet man omfattningen av ingreppet, blir det lättare 

att bedöma storleken på störningen och hur man på bästa sätt 

hanterar den. 

Bild 6: Bäckröding 

Hur ska det göras? 

Det är alltid svårt att förutsäga verkningarna av en verksamhet 

och ibland kanske den största störningen inte uppstod där man 

trodde den skulle göra det. Ändå måste man planera för skyddsåtgärder 

(val av tidpunkt och/eller andra skyddsåtgärder som 

beskrivs i kap 7) och man måste även tänka igenom vad som 

ska åtgärdas när verksamheten är avslutad. 

Har man svarat på dessa frågor blir det också lättare att veta 

vilka skyddsåtgärder som är genomförbara, om en uppföljning 

behöver göras och när den ska genomföras. 

Faktaruta 4 

Avrinningsområde 

Definieras som hela det område uppströms som 

kan bidra till vattenflödet i en vald punkt. Varje 

sådant avrinningsområde avgränsas av en vattendelare 

så att nederbörden som faller innanför 

vattendelaren förr eller senare kan bidra till 

flödet i punkten 

1

Åtgärder i 

projekteringsskedet 

Kapitel 6: Åtgärder i projekteringsskedet 

beskriver hur 

vattendrag och sjöar klassas 

under projekteringsskedet 

med avseende på vattendragets 

känslighet för grumling. 

Med kunskap om vattendragets 

klassning underlättas 

valet av vilka skyddåtgärder 

som krävs mot grumling 

under byggskedet. Kapitlet tar 

också kort upp klassificering av 

jordarter.

22 

6 Åtgärder i projekteringsskedet 

6.1 Klassning av vattendrag 22 

Genom att klassa vattendraget kan man enklare bedöma vilka 

skyddsåtgärder som kan vara lämpliga. Ett antal kriterier är uppställda 

för att kunna bilda en uppfattning om hur skyddsvärt 

vattendraget kan vara. Observera att kriterierna bara är en hjälp 

vid klassningen och inget statiskt. 

Information om vattendragen kan oftast fås hos länsstyrelse och 

kommuner. Skogsstyrelsen och de större markägarna (5000-20 

0000 ha) som skogsbolagen, allmänningar och kommuner kan 

ge information när det gäller nyckelbiotoper. Vattendragen bör 

inventeras under senare delen av sommaren. Om man ska inventera 

vattendrag bör man inte bara använda elfiske utan även 

inventera bottenfaunan och eventuell växtlighet. 

Faktaruta 5 

Nyckelbiotop 

”En nyckelbiotop är ett skogsområde som från en 

samlad bedömning av biotopens struktur, artinnehåll, 

historik och fysiska miljö idag har mycket 

stor betydelse för skogens flora och fauna. Där 

finns eller kan förväntas finnas rödlistade arter.” 

Bild 7 och 8. exempel på känsliga vattendrag. 

Naturvårdsverket ger ut många rapporter och några som kan 

vara användbara vid bedömning av vattendrag listas under referenser. 

I rapporterna har man listat olika typer av nyckelbiotoper 

samt ger en kortare beskrivning av dessa. Mer information 

finns även på deras hemsida, www.naturvardsverket.se. 

rinnande vattendrag 

Om vattendraget ligger mellan två klasser väljer man alltid den 

högre klassen. Alla kriterier behöver inte vara uppfyllda för att 

ett vattendrag ska placeras i en klass. Om man inte har några 

uppgifter om vattendraget ska det, för säkerhets skull, alltid 

klassas som skyddsvärt. 

Exempel: Ett vattendrag som är vattenförande hela året och har 

naturlighet i omgivningen med äldre skog klassas som känsligt. 

Ju känsligare vattendraget är desto viktigare blir det att begränsa 

grumlingen. Ofta kan man med förebyggande åtgärder begränsa 

grumling, så man slipper anlägga en sedimentfälla. Men 

om sedimentfälla krävs är det viktigt att den fyller sin funktion 

för att skydda vattendraget. 

2 Klassningen av vattendrag är ej allmänt vedertagen, ursprunget till klassningen bör därför alltid anges.

Vattendrag Kriterier 

Skyddsvärda Vattendrag med akut hotade eller hotade arter sårbara eller missgynnade arter t e x flodpärlmussla 

och vild lax. 

Särskilt känsliga är områden som innehåller arter vilka påverkas av grumling samt är skyddade 

i form av nationalpark, naturvårdsområden eller natura 2000-område. 

Vattendrag som ska skyddas enligt förordningen (2001:554) om miljökvalitetsnormer för fisk- 

och musselvatten. 

Områden med klassade nyckelbiotoper. (SNV 030113) 

Lek- och uppväxtområden för laxartade fiskar. 

pH värde mellan 6 och 9. 

Känsliga Vattendrag som är vattenförande under hela året. 

Områden tänkbara som nyckelbiotoper: 

– Naturliga flöden - ej reglerade, ej invallade, ej rensade, naturliga fluktuationer. 

– Opåverkade områden – t ex äldre skog och äldre lövträdsridåer 

– Långvarig hävd (SNV 030113) 

Mindre känsliga Vattendrag som är vattenförande under hela året. 

Relativt okänsliga Vattendrag som endast är vattenförande delar av året. 

23

2 

Sjöar 

Sjöar fungerar ofta som stora sedimentfällor i 

sig och stora mängder partiklar sedimenterar 

i inloppen eftersom vattenhastigheten avtar. 

Dock kan arbetet utan reningsmetoder vålla 

grumling i sjöar om finpartikulärt material följer 

med de tillrinnande vattendragen. 

Vid klassningen av sjöar går man tillväga på 

samma sätt som vid klassningen av vattendrag. 

Även här är det viktigt med en bedömning 

för varje enskilt fall. Det kan vara viktigt 

att vidta åtgärder såväl för en liten känslig sjö 

med sårbara arter som en stor sjö med en akut 

hotad art. 

Sjö Kriterier 

Bild 9: suspenderat material som sedimenterar vid inlopp av sjö. 

Skyddsvärd Sjöar med akut hotade eller hotade arter t ex svarthalsad dopping. Särskilt intressanta områden 

ur naturvetenskaplig synpunkt, skyddade i form av nationalpark, naturvårdsområden 

eller natura 2000-område Vattendrag som ska skyddas enligt förordningen (2001:554) om 

miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten. 

Sjöar med sårbara eller missgynnade arter t e x större vattensalamander och svarthakedopping. 

Sjöar som nyttjas för dricksvattenproduktion. 

Känslig Sjöar som håller badvattenkvalitet eller på annat sätt är estetiskt värdefulla. 

Mindre känslig Sjöar som ej uppfyller badvattenkvalitet. 

Bild 10: Svarthalsad dopping, skyddsvärd 

Bild 11: Svarthakedopping (känslig) 

Bild 12: Badsjö (mindre känslig)

6.2 Bedömning av jordarter 

Genom att ta reda på vilka typer av jordarter som finns i området 

där åtgärden skall göras kan man göra en bedömning av 

hur stor risken är för grumling. Bästa sättet att ta reda på detta 

är att nyttja material från geotekniska undersökningar om sådana 

finns utförda i området, men även jordartskartor och andra 

geologiska kartor kan vara till hjälp. Jordarter som har lätt för 

att erodera vid regn och/eller branta slänter medför stor risk för 

grumling. 

Det är svårt att generellt dela jordarterna i grumlingsfarlighet 

då det är många olika faktorer som påverkar mängden grumlat 

material. Man brukar säga att ju mer finmaterial i jordarten desto 

större risk för grumling. Detta är dock situationsberoende 

vilket medför att det finaste materialet inte alltid orsakar värst 

grumling. Lera, som exempel, kan orsaka mycket problem om 

det ligger i upplag nära vattendrag medan det inte alls behöver 

medföra lika stora problem vid avtäckning. Sand, med inslag av 

silt, transporteras lätt iväg med regn och orsakar grumling om 

dikeskanterna inte erosionskyddas. 

Bild 13: lerskred från bullervall 

Faktaruta 6 

Morän 

Morän är den mest utbredda jordarten i Sverige. 

Den kännetecknas av att den är osorterad och 

innehåller fraktioner från ler till stora block. 

Moränen är svår att dela upp utan täta analyser. 

Förenklat kan man dela upp den i grusig-sandig, 

sandig-siltig och siltig morän. Vid mer än 5 % ler 

i jorden läggs lerig till dessa termer ex. lerig-siltig 

morän. (Mácsik et al. 1998). 

25

7 

Skyddsåtgärder 

i 

byggskedet 

Kapitel 7: Skyddsåtgärder 

i byggskedet tar upp olika 

metoder för att förhindra uppkomst 

av partikeltransport och 

grumling. I kapitlet förtydligas 

texten ofta med bilder. Dimensionering 

av sedimentfällor 

samt specifika krav på dessa 

utifrån vattendragets känslighet 

för grumling redovisas i 

tabellform. Då sedimentfällor 

kräver underhåll för att fungera 

tillfredsställande beskrivs 

också enkla fältmetoder för att 

undersöka detta.

2 

7 Skyddsåtgärder i byggskedet 

7.1 Metoder för begränsning av grumling 

Vid byggande och upplag nära vattendrag och sjöar finns alltid 

en risk att jord- och stenpartiklar följer med regnvatten ned i 

vattendraget/sjön. En viktig åtgärd för att förhindra detta är att 

man vid uppläggning av massor planerar så att det finkornigaste 

materialet inte ligger närmast vattendraget. Istället bör man ha 

en skyddande klack/mur av grövre material mot vattendraget. 

Bild 14: Material som sedimenterat i vattendraget 

Vid jordschakt frigörs ofta betydande mängder jordpartiklar och 

humusämnen som kan transporteras med regnvatten ut i diken, 

vattendrag och sjöar. Erosionen kommer att fortsätta tills det 

bara finns grovt material i ytskiktet. När jordpartiklarna kommer 

ut i vattendraget/sjön sedimenterar de långsamt då de innehåller 

mycket organiskt material med låg densitet. Det blir då svårt 

att få bort jordpartiklar med sedimentationsmetoder. Det är 

därför viktigt att man försöker förekomma materialtransporten 

så den inte hinner ut i vattendraget/sjön. 

Metoder för att 

förhindra grumling 

Enkla åtgärder för att minimera grumling kan vara att: 

• Följ jordlagren vid avtäckningen. 

• Begränsa området med öppen jord. 

• Kontrollera koncentrationer av det som rinner av. 

• Undvik avrinning under byggtiden. 

• Skydda jorden med vegetation, kompost eller erosions 

resistenta material. 

• Placera sedimentfällor så nära källan som möjligt. Branta 

slänter medför stor risk för erosion som kan ge grumling. 

• Planera arbetet så erosionskydd finns tillgängligt och 

kan läggas på avtäckta ytor så fort som möjligt. 

Planering av 

markanvändning 

Vegetation 

Mekaniska 

metoder 

Krossmaterial 

Geotextil 

Kokosmatta 

Sedimentfälla

Genom att lägga på ett erosionsskydd över utsatta områden eller 

områden med lätt eroderade jordarter kan risken för grumling 

minska. 

Ett bra erosionsskydd skyddar jorden från att erodera bort samtidigt 

som den släpper igenom regnvattnet. Vid överdike eller 

avskärande diken används oftast krossmaterial. Vid användning 

av krossmaterial måste dock hänsyn tas till omgivande natur. 

Krossmaterial kan upplevas som förfulande vid t.ex. artrika vägkanter. 

Naturliga vegetationsskydd uppbyggda av kokosmatta 

som fästs med träspik och inplanterat växt/trädmaterial kan 

användas när naturliga bäckfåror ska skyddas mot erosion. (M 

Berglund 2003) 

Styr arbeten i tid – välj perioder under året då det är lite nederbörd 

och låg avrinning. 

Avtäck så små områden som möjligt – gärna i etapper alltefter 

hur arbetet fortskrider. 

Spara vegetationszoner intill vattendrag – detta för att få till 

stånd en typ av översilning av avrinnande ytvatten innan det 

hamnar nere i vattendraget. 

Bild 15. erosionsskyddat bankdike 

Bild 16 och 17. Bilder på en bäck före och efter erosionskyddade åtgärder. på bilden till vänster ser man att vattenflödet 

har eroderat bäckkanten. 

2

30 

Vegetationen fungerar som ett filter och fångar mycket effektivt 

upp partiklar. Att lämna en korridor av vegitation längs vattendraget 

är därför en bra skyddsåtgärd men detta är dock ibland 

inte möjligt p. g. a. utrymmesskäl. 

Bild 18: Översilningsyta, vegetationen fångar effektivt upp 

partiklarna. 

Vid anläggande av diken är det viktigt att de slutar innan de 

mynnar i vattendragen och att överdiken verkligen fungerar. 

Sten- och bergkross är bra material för att förhindra erosion i 

slänter och diken. Detsamma gäller snabbväxande gräs eller annan 

vegetationsetablering. 

Geotextil kan användas som förstärkning och ytterligare poleringssteg 

i sedimentfällor (se Bild 20) eller som siltgardiner i 

lugnvatten (se Bild 19). Vid användandet av geotextil är det viktigt 

att vattnet inte har för hög strömhastighet vilket lätt leder 

till att geotextilen sätter igen och därmed mister sin funktion. 

7.2 Sedimentfällor 

Sedimentfällor har länge varit en beprövad metod för att förhindra 

slam och sediment att transporteras vidare längs ett vattenflöde. 

Avskiljning anses effektivt för partiklar från finsand och 

större. Silt och lera avsätts till viss del i sedimentfällorna, men 

så fort genomströmningen ökar riskerar de att lyfta från botten 

och följa med det strömmande vattnet ut ur sedimentfällan 

(Berglund 2002). 

Bild 19. skyddsåtgärder, länsor har lagts ut för att skydda sjön. 

Om en sedimentfälla ska anläggas ska den vara på plats och i 

funktion innan jordschakt och andra arbeten startar som innebär 

att jordpartiklar frigörs. Det är också viktigt att den inte är för 

snålt dimensionerad. 

Här har valts att dela upp sedimentfällor i tre typer: 

Platsbyggda sedimentfällor 

Sedimentfällan konstrueras på plats vid byggområdet. Efter avslutat 

byggande återställs ofta området och sedimentfällan tas 

bort. Viktigt är att sedimentfällan inte underdimensioneras. Ris, 

halmgeotextil eller en mindre sedimentfälla kan fungera som 

poleringssteg efter befintlig sedimentfälla. 

Bild 20. platsbyggd sedimentfälla 

Transportabla sedimentfällor 

Det finns en hel del alternativ i form av transporterbara sedimentfällor, 

allt från enkla containrar till mer avancerade med 

lamellsedimentation, filter och flockning. Flockning innebär att 

man tillsätter kemikalier i vattnet så att ler- och siltpartiklarna 

klumpar ihop sig. På så sätt blir de tyngre och sedimenterar också 

fortare. Containrarnas storlek bestäms efter vattenflödet. Har 

man ont om plats för grävda sedimentfällor eller containrar kan 

man använda sig av lamellsedimentering. Principen är att det 

grumliga vattnet passerar genom en tank som är avdelad med 

ett antal snedställda skivor. Den effektiva sedimenteringsytan 

blir större i en lamellsedimenteringsbassäng än i en sediment-

fälla med samma yta. De är dock känsliga för variationer i flöde 

och risken för resuspension är stor om flödet ökar. En annan 

nackdel är att lamellerna lätt sätter igen så anläggningen kräver 

mycket skötsel. Både flockning och lamellsedimentering är 

kostsamma sätt för att förhindra grumling. 

Bild 21. Container används som sedimentfälla 

naturliga sedimentfällor 

Kan vara ett alternativ till platsbyggda sedimentfällor. De fungerar 

genom översilning av naturmark då växtligheten effektivt 

fångar upp partiklarna. Översilning är även lämpliga som poleringssteg 

efter en platsbyggd sedimentfälla. 

Botniabanan har använt översilning för att behandla avloppsvattnet 

vid byggandet av tunnlar. Avloppsvattnet gick först 

genom en reningsanläggning med containrar för avskiljning av 

olja och sedimentation. Sedan pumpades det till en myr där det 

släpptes ut i ett av tre diken (se bild 22). Dikena har inget utlopp 

utan vattnet fick infiltrera i myren. 

Syftet med åtgärden var i första hand att sänka pH–värdet på 

tunnelvattnet men som en bonus fångades partiklar som skulle 

ha orsakat grumling samt kvävet från sprängmedelsrester upp 

innan det infiltrerade vattnet gick ut i ett avrinningsdike till vattendraget. 

Ärendet hanterades formellt som en anmälan till 

kommunen för utsläpp av avloppsvatten. (S Uppenberg 2006) 

Bild 22: infiltration i våtmark 

Tabell 2 visar en översikt av olika typer av sedimentfällor. 

tabell 2: Olika typer av sedimentfällor 

Typ av fälla Åtgärd 

platsbyggda 

sedimentfällor 

transportabla 


naturliga 


(Lämpliga som 

poleringssteg 

efter platsbyggd 

sedimentfälla.) 

skyddsskärm 

i geotextil 

Infiltration i grus- och sandlager 

Bergsschakt 

Infiltration i våtmarker 

Vattnet från området leds till en 

damm, byggd och dimensionerad 

speciellt för ändamålet. Uppehållstiden 

i dammen ska vara 

så lång att de större partiklarna 

tillåts sedimentera innan vattnet 

fortsätter ut i vattendraget. 

Det finns en hel del alternativ 

i form av transporterbara sedimentfällor, 

allt från enkla containrar 

till mer avancerade med 

lamellsedimentation, filter och 

flockning. De senare är relativt 

dyra och knappast intressanta i 

”vanliga” infrastrukturprojekt. 

En fälla i form av container kan 

vara ett intressant alternativ om 

den snabbt ska kunna flyttas 

eller att det är för små utrymmen 

för att gräva en traditionell 

sedimentfälla. 

Grus- och sandlager som finns i 

närheten kan nyttjas genom att 

det grumlade vattnet pumpas 

dit för att sedan infiltreras. Reningsgraden 

av vattnet beror på 

ytan som vattnet infiltreras över, 

de geologiska förutsättningarna 

(hur grovkornigt materialet är 

i täkten och hur långt ner det 

är till grundvattnet). Ett alternativ 

kan också vara att pumpa 

ut vattnet i gamla grus- och 

sandtäkter om sådana finns i 

närheten. 

I många infraprojekt spränger 

man sig ner i berg. Ett bergschakt 

där sista klacken inte 

sprängs bort utan behålls så 

länge som möjligt kan fungera 

som sedimentfälla. 

Naturliga våtmarker har generellt 

en stor kapacitet att rena 

vatten från både partiklar och 

lösta kemiska ämnen. Samtidigt 

har våtmarkerna en utjämnande 

effekt på vattenföringen, vilket 

är positivt för miljön. 

Geotextil för att filtrera utgående 

vatten från sedimentfälla har 

prövats längs rinnande vatten. 

Det har inte fungerat så bra då 

geotextilen sätter igen efter något 

dygn och skötseln blir allt för 

betungande. Ett alternativ kan 

vara att ha ramar med geotextil 

som lätt kan tas loss och rengöras. 

För att skydda stillastående 

vatten eller vatten med låga 

flöden fungerar skyddsskärmar 

av geotextil bra. 

31

32 

Grundläggande krav på sedimentfällor 

Funktionskrav 

Följande mål med en sedimentfälla har satts: 

• Den ska fånga upp så stor mängd partiklar som möjligt. 

• Inkommande vattenström ska brytas 

• Den ska inte behöva någon omfattande tillsyn. 

• Den ska vara enkel att tömma. 

I tabell 3 redovisas olika krav hos sedimentfällor i olika klasser. 

Klassningskravet ska alltid kombineras med de generella kraven. 

tabell 3: Klassningskrav på sedimentfällor 

Klass Krav 

generella krav 

mindre känsliga och 

relativt okänsliga vattendrag 

klass 1 

skyddsvärda vattendrag 

Minsta djup, 2 m i grävda fällor. 

Hydraulisk uppehållstid ca 2 

min*. 

Fälla som grävs i sand, silt eller 

ler skall alltid erosionsskyddas 

och täckas med materialavskiljande 

skikt för att hindra 

utläckage av sediment från själva 

fällan. 

Alla fällor ska utrustas med 

bräddavlopp. 

Hydraulisk uppehållstid på minst 

2 min vid kraftig nederbörd. Möjlighet 

att infiltrera det utgående 

vattnet i terrängen innan det når 

vattendraget 

Utloppet från fällan skall placeras 

minst 10 m från mottagande 

vattendrag så att utgående vatten 

från fällan efterpoleras innan 

det når vattendraget. 

Bräddavloppet från sedimentfällan 

får ej vara närmare vattendraget 

än ordinarie utlopp. 

*Den hydrauliska uppehållstiden på 2 min har valts för att fånga upp 

partiklar ner till 0,06 mm vilket motsvarar gränsen mellan finsand och 

grovsiltsilt. För att fånga silt- och lerpartiklar skulle det krävas en gigantisk 

sedimentfälla. Vill man även fånga upp den typen av partiklar kan 

man använda flockningsmedel för att partiklarna att hänga ihop och 

ett sandfilter eller geotextil för att fånga upp flockarna. Det innebär 

mer tillsyn och skötsel, samt mer avancerad teknisk utrustning som 

omrörare, doserare mm. De större partiklarna som gör mest skada för 

lekbottnar fångas upp i sedimentfällorna medan de finare sedimenterar 

i lugnvatten. 

Den optimala sedimentfällan har ett djup på minst 2 m, stor 

area, stor volym, låg vattenhastighet, och likformigt flöde. Därför 

är långsmala dammar att föredra. Med långsmala dammar 

menas dammar som har ett bredd:längd förhållande på 1:3 till 

1:4 (Vägverket 2004). Genom att bryta ingående ström förhindras 

att vattnet rinner genom fällan med alltför stor hastighet 

och partiklar inte hinner sedimentera. Enklare lameller alternativt 

att dammen har en S-form minskar vattnets hastighet och 

medför att mer material kan sedimentera. Sedimentfällor kan 

med fördel kombineras med oljeavskiljare, detta användas vid 

t ex tunnelbyggen då processvattnet som ska renas även kan 

innehålla en del oljeföroreningar. 

Bild 23. platsbyggd sedimentfälla med geotextil 

Faktaruta 7 

Hydraulisk uppehållstid 

Uppehållstiden anger hur lång tid det tar för 

vattenmolekylerna i medeltal att passera sedimentfällan 

mellan inlopp och utlopp.

Dimensionering av platsbyggda sedimentfällor 

Hur stor mängd vatten som kommer att hamna i sedimentfällan beror på markens sammansättning, nederbörd, lutningen och 

storleken på avrinningsområdet. 

Följande beräkningar kan ses som ett hjälpmedel vid dimensionering av platsbyggda sedimentfällor. De är teoretiska beräkningar 

och eftersom förhållandena är specifika för den plats där sedimentfällan byggs får dessa anvisningar ses som tumregler. Ofta 

ligger stora delar av avrinningsområdet utanför arbetsområdet vilket medför att det område som avtäckts eller avskogats utgör 

en mindre del av avrinningsområdet. 

Vid beräkningen av sedimentfällans 

volym har man 

räknat på en nederbörd 

på 20 mm/timme. Detta är 

mycket kraftig nederbörd 

och förekommer inte så ofta 

i Sverige. Anledningen till 

den väl tilltagna regnintensiteten 

är att man vill vara säker 

på att inte underdimensionera 

sedimentfällorna. 

Beräkningsexempel för dimensioneringen 

av en sedimentfälla 

finns i Bilaga 2. 

Beroende på markens sammansättning 

och lutningen 

i området kommer olika 

mängder material att transporteras 

med nederbörden. 

I bilaga 1 visas beräknade 

värden för några frilagda 

jordarter. Ökar inslaget av 

lerfraktioner och organiskt 

material kommer även 

mängden borttransporterat 

material att öka. 

tabell 4: sedimentfällans volym i förhållande till avrinningsområdet, typ av 

jordart och arbetsområdets storlek i förhållande till avrinningsområdet. 

Sandås - sedimentfällans volym (m 3 ) 

Avtäckt yta i förhållande till avrinningsområdet 

Avrinningsområdets 

totala area (ha) 1% 2,5% 5% 10% 25% 50% 

300 130 150 190 250 440 750 

250 110 130 160 210 360 620 

200 90 100 130 170 290 500 

100 50 50 60 80 150 250 

75 40 40 50 60 110 190 

50 20 30 30 40 80 130 

25 10 20 20 20 40 70 

10 10 10 10 10 20 30 

5 10 10 10 10 10 20 

2,5 10 10 10 10 10 10 

tabell 5: sedimentfällans volym i förhållande till avrinningsområdet, typ av jordart och arbetsområdets 

storlek i förhållande till avrinningsområdet. 

Siltig morän - sedimentfällans volym (m 3 ) 

Avtäckt yta i förhållanden till avrinningsområdet 


totala area (ha) 1% 2,5% 5% 10% 25% 50% 

300 130 180 240 350 690 1300 

250 100 150 200 290 580 1100 

200 85 120 160 240 460 840 

100 40 60 80 120 230 420 

75 30 45 60 90 180 320 

50 20 30 40 60 120 210 

25 10 20 20 30 60 110 

10 10 10 10 20 30 50 

5 10 10 10 10 20 30 

2,5 10 10 10 10 10 10 

tabell 6: sedimentfällans volym i förhållande till avrinningsområdet, typ av jordart och arbetsområdets 

storlek i förhållande till avrinningsområdet. 

Lerig morän - sedimentfällans volym (m 3 ) 

Avtäckt yta i förhållanden till avrinningsområdet 


totala area (ha) 1% 2,5% 5% 10% 25% 50% 

300 130 200 270 420 870 1600 

250 110 160 230 350 720 1400 

200 80 130 180 280 580 1100 

100 40 70 90 140 290 540 

75 30 50 70 110 220 400 

50 20 30 50 70 150 270 

25 10 20 30 40 80 140 

10 10 10 10 20 30 60 

5 10 10 10 10 20 30 

2,5 10 10 10 10 10 20 

33

3 

7.2.1 Funktionskontroll 

Funktionskontroll ska genomföras med jämna mellanrum för att 

man ska få en uppfattning om sedimentfällan verkligen fungerar. 

Grövre partiklar än silt ska sedimentera i fällan och utgående 

vatten får inte innehålla alltför stor mängd av dessa partiklar. Det 

är också viktigt att kontrollera att sedimentfällan inte innehåller 

för mycket sedimenterat material. Om fällan har ett djup på två 

meter och är fylld till mer än hälften, ökar risken för att partiklarna 

ska virvla upp igen och följa med utgående vattenström. 

Det är svårt att generellt bestämma tidsintervallet mellan varje 

funktionskontroll. Lokala skillnader som nederbörd, jordart och 

lutning inverkar mycket. Under regniga perioder behöver man 

genomföra fler kontroller än när det är torrt. Här gäller det att 

använda sitt sunda förnuft samt att pröva sig fram till ett lämpligt 

tidsintervall. 

Tömning av sedimentfällor 

Sedimentfällan ska vara konstruerad så att den kan tömmas 

maskinellt med grävare eller motsvarande. Tömning skall ske 

när sedimentfällan är fylld till hälften. Alla tömningar bör dokumenteras 

och dokumentationen bör omfatta tömd volym, datum 

och vem som utfört tömningen. Tömningsprotokoll finns 

i bilaga 5. 

När man tömmer en sedimentfälla måste massorna läggas någonstans. 

En bra och enkel lösning har Botniabanan använt sig 

av. Man vallade in ett område som dimensionerades efter den 

mängd sediment som skulle läggas upp. En väg anordnades så 

att lastbilar kunde backa in för att tippa av urgrävda massor 

från sedimentfällan. Sedan när området var fyllt gjordes inga 

åtgärder förrän efter sommaren. Då hade det urgrävda materialet 

torkat upp och packats ordentligt, planerades det till för 

att sedan kunna planteras. 

Flödesuppskattning 

Flöden kan mätas på en mängd sätt. De flesta fältinstrumenten 

är direktavlästa instrument, med rörliga delar typ rotor eller 

utan rörliga delar. För de sistnämnda mätartyperna finns några 

olika principer med exempelvis, akustik, elektromagnetisk eller 

Faktaruta 8 

Turbiditet 

Halten av suspenderande partiklar mäts ofta i 

turbiditet som är ett mått på mängden ljus som 

absorberas eller bryts av vatten. Oftast finns 

en relation mellan turbiditet och koncentrationen 

av suspenderat material vilket medför att 

begreppet turbiditet kan användas för att uppskatta 

halten suspenderat material (Llyod et al. 

1987). 

dopplerbaserad mätprincip. 

En fältmetod som används vid byggandet av Botniabanan är 

”hinkmetoden”. Där flödet enkelt kan mätas genom att hålla en 

hink mitt i vattenflödet och mäta hur lång tid det tar för hinken 

att fyllas, (antal liter/antal sekunder). Kom ihåg, om hinken inte 

tar upp hela vattenflödet, att multiplicera flödet med antal hinkar 

som skulle behövas för att mäta på hela vattenflödet. Detta 

kan enkelt uppskattas om flödet mäts i överfallets vattenridå. 

Att mäta grumling 

Man kan mäta antalet fria partiklar i fält direkt med en turbiditetsmätare. 

Har man inte tillgång till en sådan kan följande metoder 

användas: 

Flaskmetoden 

Ser vattnet grumligt ut kan ett enkelt grumlingstest göras. Vatten 

samlas då upp i en halv liters PET-flaska utan etikett. Kan 

man se normalstor skrift på vitt papper igenom flaskan och det 

inte samlas några korn på botten på en minut anses vattnet inte 

vara grumligt och ingen åtgärd av sedimentfällan krävs. Annars 

bör uppskattning av mängd grovkornigt material ut från sedimentfälla 

göras med siktningsmetoden som beskrivs nedan. 

Siktning 

Metoden är en uppskattning av mängden grovkornigt material 

ut från sedimentfälla. 20 liter vatten ut från sedimentfällan hälls 

igenom en sikt med maskvidd på 75 μm, för att avskilja sedimenterande 

kornstorlekar. Om mängden material som fastnar 

i sikten uppskattas vara maximalt ca 1 ml (motsvarar ett kryddmått) 

bedöms fällan fungera tillfredsställande och inga åtgärder 

behöver vidtas. Om mängden material kraftigt överstiger 1 ml 

måste åtgärder vidtas för att förbättra sedimentfällans funktion.

Referenser

3 

8 Referenser 

Skrivna referenser 

AASHTO. 1999. Guidelines for erosion and sediment control in highway construction -volume III. AASHTO Highway Subcommittee 

on Design/Hydrology and Hydraulics. USA. 

Berglund, M. Miljöprogram för byggskedet. Handling 11.7. Botniabanan AB, Örnsköldsvik. 

Delteus, Ǻ. och Kristiansson, J., 1995: Jordartsanalys. Tredje upplagan. Kvartärgeologiska institutionen, Stockholms universitet. 

Grinder, B. 2003. Omhändertagande av processvatten från tunnelbyggnader. Examensarbete i luft- och vattenlära, 20 p. Institutionen 

för geovetenskap, Uppsala universitet 

Hägglöv, E. 2001. Utvärdering av sedimentfällor. Botniabanan AB, Örnsköldsvik. 

Leguédois, S., O. Planchon, C. Legout & Y. Le Bissonais. 2004. Splash projection distance for aggregated soils: Theory and experiment. 

Soil Science of America Journal. (accepterad för publicering 12/08/2004). 

Nordström Kerstin & Olofsson Hans. 2003. Länsstyrelsen i Dalarna, Rapport 2003:3. Användning av GIS och fjärranalys vid införandet 

av Ramdirektivet för vatten, en pilotstudie i Dalälvens avrinningsområde. 

Rivinoja, P. & Larsson, S. 2000. Effekter av grumling och sedimentation på fauna i strömmande vatten- en litteratursammanställning. 

Institutionen för vattenbruk, SLU. 

Sjöstedt Anna. 2005. Utvärdering av en sedimentfälla i samband med byggandet av Botniabanan - Experimentell regnsimulation 

och erosions uppskattning för sandiga jordar. Examensarbete i Naturgeografi D, 20p. EMG/Naturgeografi. Umeå universitet 

SMHI. 2006. Hemsida. http://www.smhi.se/weather/hydrprog/hydrolink_vattendrag.html 

Svenskt vatten. 2004. Dimensionering av allmänna avloppsledningar. Publikation P90. ISSN nr: 1651-4947. Stockholm. 

Vägverket. 2004. Vägdagvatten – råd och rekommendationer för val av miljöåtgärder. Publikation 2004:195. ISSN nr: 1401-9612. 

Borlänge. 

Wiklund, U., L. Karlsson & V. Nõmtak. 2000. Inventering av reningsanläggningar för grumligt dagvatten/tunnelvatten vid infrastrukturbyggande. 

Botniabanan AB, Örnsköldsvik. 

Yu, B. & Rose, C.W. 1999. Application of a physically based soil erosion model, GUEST, in the abscence of data on runoff rates. I. 

Theory and methodology. Australian Journal of Soil Science 37, 1-11. 

Muntliga referenser 

Steinwall Tomas, 2005 

Söderberg Håkan, 2006 

Uppenberg Stefan, 2006 

Foton 

Tyréns AB 

Botniabanan AB 

Länsstyrelsen i Västernorrland 

http://sv.wikipedia.org

inventering av vattendrag 

Rapport 5330, Bevarande av värdefulla naturmiljöer i och i anslutning till vattendrag 

Rapport 8182, Skydd av vattenmiljöer i landskapet 

Inventering av bottenfauna i vattendrag: 

http://192.36.189.41/upload/02_tillstandet_i_miljon/Miljoovervakning/undersokn_typ/sotvatten/botfauna_inv.pdf 

37

Bilagor

0 

Bilaga 1 

Vägledning 1 

2006-04-25 2007-07-24 

Bilaga 1 

Tabell 1 visar resultatet från ett labbförsök hur stor mängd material som eroderar från en avtäckt yta 

vid ett kraftigt regn i olika lutningar (A Sjöstedt 2004). 

Tabell 1: Beräknad eroderad mängd vid avtäckt yta och kraftigt regn 20 mm/h i en 

timme 

Eroderad mängd material 

Material Lutning (°) Erosion (g/m 2 ) Erosion (kg/ha) 

Finsand 0 10.0 100 

5 16.1 161 

25 30.5 305 

Fin-mellansand 0 48.8 488 

5 24.8 248 

25 97.4 974 

Siltig sand 0 49.7 497 

5 66.6 666 

25 140.1 1401 

Tabell 2 visar infiltrations- och avrinningskoefficienter för olika jordarter (Delteus och Kristiansson 

1995). 

Tabell 2: Infiltrations och avrinningskoefficienter för olika jordarter 

Jordart Infiltrationskoefficient Avrinningskoefficient 

Sandås 0,6 0,4 

Grusås 0,8 0,2 

Siltig morän 0,3 0,7 

Lerig morän 0,1 0,9 

Lera 0,05 0,95 

Avrinningskoefficienten för naturmark kan väljas mellan 0,02 och 0,05 för regnvaraktigheter mellan 

30 till 60 minuter (Svenskt vatten 2004).

Bilaga 2 


2006-04-25 

Räkneexempel Bilaga 2 

Bäck 

Sedimentfälla 

2007-07-24 

En ny väg skall dras fram i obanad terräng och en bäck ska passeras. Det avtäckta arbetsområdet 

är hälften så stort som avrinningsområdet. Detta medför att arbetsområdet och 

avrinningsområdet har olika avrinningskoefficienter. Vi måste alltså beräkna en ny 

avrinningskoefficient för området. Vid klassning av vattendraget har man kommit fram till att 

vattendraget är skyddsvärt. Jordarten vid avrinningsområdet har studerats på en jordartskarta 

och består främst av siltig morän. 

Sedimentfälla klass 1, ska klara: 

- Grumling orsakad av nederbörd på 20 mm/h 

- Hydraulisk uppehållstid i sedimentfällan ska vara 2 min (120 s) 

In data: 

- Avrinningsområdet area A = 25 000 m 2 

- Lutning mot fällan ca 5% 

Eftersom den opåverkade naturmarken också bidrar till avrinningen så måste först en 

sammanvägd avrinningskoefficient för båda områdena beräknas. Det görs med formeln 

ktot = (Aavr x kavr ) + (Aarb x karb ) / (Aavr + Aarb) 

Avskärande dike Arbetsområdet 

Avrinningsområdet 

- Djupet i sedimentfällan ska vara 2 m 

- Utloppet 10 m från mottagande vattendrag 

- Bräddavloppet ej närmare mottagande vattendrag än ordinarie utlopp 

Avrinningskoefficienten för naturmark är 0,025 och för arbetsområdet 0,7. 

1

2 

Bilaga 2 


2006-04-25 

Arbetsområdets och avrinningsområdets area är 12 500 m 2 vardera. 

ktot = (12500 x 0,025) + (12500 x 0,7) / (12500 + 12500) => (312,5 + 8750) / 25000 = 0,3625 

Nu har vi en area på 25 000 m 2 och en nederbörd på 20 mm/h (=20 liter/m 2 ). Multiplicerar vi 

detta med varandra får vi att 500 000 liter vatten ”regnar ner” inom området på en timme. 

1 liter vatten = 1 dm 3 vilket ger att 500 000 liter vatten = 500 m 3 kommer att rinna av från 

området varje timme. 

2007-07-24 

Olika typer av jordarter tar upp olika mängd vatten. När vi har olika typer av områden får vi 

använda oss av vår beräknade avrinningskoefficient vilket medför att 60% av nederbörden tas 

upp av marken medan 40% rinner av. 

500 x 0,36 = 180 m 3 /h rinner av till sedimentfällan 

180/3600=0,05 m 3 /s 

Enligt kriterierna för sedimentfällan ska vattnet i sedimentfällan ha en uppehållstid på 2 

minuter. Uppehållstiden beräknas med formeln: 

T=V/Q T= Hydraulisk uppehållstid i fällan 

V= Sedimentfällans volym 

Q= Flödet in till fällan 

(Svenskt vatten 2004) 

Vi vill ha reda på arean medan uppehållstiden och flödet redan är kända. Vi får att 

V=T x Q 

V= 120 x 0,05=6 m 3 

Enligt beräkningar fås en avrinning på 0,05 m 3 /s vid ett regn på 20 mm/h och en area på 25 000 

m 2 . För att klara kraven på en uppehållstid på 120 s för att partiklar grövre än sand ska 

sedimentera 1 m, krävs en storlek på dammen på minst 6 m 3 . 

Problemet med teoretiska beräkningen är att de oftast inte stämmer i verkligheten och därför 

ofta måste justeras. Ofta hinner inte hela mängden av inkommande material sedimentera pga. 

störningar. Dessa störningar kan vara skiktad strömning, virvelbindning etc. Man säger att 

mängden material som sedimenterar är ungefär 60 % av det beräknade värdet. Detta innebär att 

man måste beräkna en större volym på sedimentfällan för att klara kraven i verkligheten. 

Att beräkna den storlek som krävs på sedimentfällan går till på följande sätt. Vi vet att 4,6 m 3 

utgör 60 % av volymen som krävs för att partiklarna av finsandstorlek ska sedimentera. Först 

beräknas hur stor andel 1 % av volymen är genom att ta 6/60=0,1 m 3 . 

100 % av detta är 0,1 x 100=10 m 3 stor fälla behövs för att alla partiklar av finsandstorlek ska hinna 

sedimentera under naturliga förhållanden. 

Genom att multiplicera det beräknade värdet av sedimentfällans volym med en konstant får man 

fram volymen som krävs ”i verkligheten” för att den ska klara satta krav. Konstanten beräknas 

genom att man tar den justerade volymen delat med den beräknade. 

10/6 = 1,6667 fi 1,7 

fi Konstanten är densamma för alla volymer som beräknats med formeln i bilaga 1.

Bilaga 3 


2006-04-25 

Utdrag ur Botniabanans Miljövägledning och miljöprogram 

Vid siltig mark bör sponten slås ner djupare för att förhindra erosion. 

2007-07-24 

B 

3

Bilaga 4 


2006-04-25 2007-07-24 

Protokoll: Kontroll av sedimentfälla 

Protokoll: Kontroll av sedimentfälla 

Sedimentfälla (namn): Protokoll (nr): 

Kommentar/Åtgärd: Signatur: 

Fylld >50% 

(Ja/Nej): 

Siktning 

(Ja/Nej): 

Grumligt 

vid utlopp 

(Ja/Nej): 

Flöde 

utlopp 

(l/s): 

Datum: Väderlek: Flöde 

inlopp 

(l/s): 



2006-04-25 2006-04-25 2007-07-24 

2007-07-24 

koll: Kontroll Protokoll: av sedimentfälla Kontroll av sedimentfälla Bilaga 4 

Bilaga 4 

Allmänna uppgifter: 

nna uppgifter: 

renör: Entreprenör: Kontaktperson (namn, telefonnummer): 

Kontaktperson (namn, telefonnummer): 


2006-04-25 2007-07-24 

entfälla (plats): Sedimentfälla (plats): Entreprenad: Entreprenad: 

Protokoll: Kontroll av sedimentfälla Bilaga 4 

Allmänna uppgifter: 

Sedimentfälla: 

entfälla: 

Volym (m Entreprenör: Kontaktperson (namn, telefonnummer): 

3 Klass: ): 

Volym (m 3 ): 

(m): Bredd (m): Längd (m): 

Sedimentfälla Längd (m): 

(plats): Entreprenad: 

Sedimentfälla:

UMEÅ 

Västra Norrlandsgatan 10 090-699 19 00 

903 27 Umeå 090-699 19 01 fax

Vägledning - Tyréns

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?