"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

kommunikation som Roach-Higgins och Eicher menar att klädsel uttrycker, bli föremål för
översättningsproblem, precis som den verbala.
Missionärernas uppfattning av hawaiianernas hantering av kropp och klädsel är
exempel på ett sådant översättningsproblem. 387 Genom att de till stor del begränsades av
snäva referensramar och kulturbundenhet gick ofantligt mycket information om t.ex.
hawaiianernas sociala system, dem förbi. Så även det faktum att hawaiianerna hade ett väl
utvecklat och dessutom komplicerat förhållande till kropp och klädsel. Chloë Colchester
förklarar att : “…the body provided the locus of visual and material expression and of
ritual-cum-political activity. A whole range of body arts, including diverse forms of
clothing, wrappings and coverings – made from materials taken from trees plants birds
feathers, and embellished with mud, tree sap and soot – were involved.” 388
Vad gör då Roach-Higgins & Eicher med sin definition och modell? Jo, även om
kanske inte full förståelse för klädselns betydelse kan nås så öppnar den för ökad förståelse
i den mån att uttryck i form av annat än kläder på kroppen får betydelse i en vidare
kontext än tidigare. Tillsammans med tanken om att våra kroppar, som Jennifer Craik
uttrycker det, är ”kulturspecifika och historiskt föränderliga” 389, blir studiet av klädsel,
kropp och även identitet betydligt mer fruktbart och intressant.
Avklädda, påklädda och uppklädda hawaiianer
Missionärernas inledande möten med kungafamiljen och ali‘i skildras detaljrikt och flertalet
källor innehåller utförliga beskrivningar av hur dessa högt stående hawaiianer levde, klädde
sig, vad de åt och hur de betedde sig. 390 Vid första anblicken tedde sig denna ”adel” som
civiliserad och imponerade på missionärerna. I den gemensamma dagboken berättar
missionärerna hur Ke‘eaumoku, eller ”governor Cox” som han också kallades,
överraskande visade sig vara en intressant och en proper gestalt iklädd “…a neat white
dimity jacket, black silk vest, nankeen pantaloons, white cotton stockings, shoes, plaid
cravat, and a neat English hat.” 391
Hawaiianerna hade redan sedan de första västerlänningarnas besök i slutet av 1700talet
kommit i kontakt med västerländska kläder och textilier. Vissa högt stående ali‘i
förvärvade några plagg, men det var inte i några större mängder. Det var andra föremål
som t.ex. vapen och verktyg som i större utsträckning fångade hawaiianernas intresse. I
samband med att sandelträhandeln tog fart i början av 1800-talet skaffade sig de
hawaiianska kungligheterna, övervägande männen men också en liten grupp kvinnor, i
större utsträckning västerländska klädesdräkter och textilier. Dessa användes i huvudsak i
samband med festligheter vid besök av västerlänningar. I sådana sammanhang gav
dessutom hawaiianerna prov på vanor och manér som var bekanta för missionärerna, som
exempelvis bordsskick. Mō‘ī, Liholiho, och flera andra ali‘i åt ett flertal middagar
tillsammans med missionärerna. I samband med dessa rapporterade missionärerna att
387 Ja, likaså från andra hållet: översättningsproblemet var också centralt för hawaiianerna när
det gällde att förstå missionärerna. Men eftersom det i huvudsak är missionärernas material
som använts som historisk bas kommer deras tolkning i fokus.
388 Colchester 2003: 6.
389 Craik 2005: 73. Jennifer Craik är professor i Communication and Cultural studies vid
University of Canberra.
390 Bingham (1849/1969: 87) skriver som följer om kungafamiljen: ”The king and his four
mothers, and five wives, and little brother and sister, constituted the royal family, if such a
group can properly be called a family. Two of his wives, Kamamalu, and Kinau, were his
father’s daughters; and a third, Kekauluohi, a half-sister of theirs, had been his father’s wife.”
391 Journal of the Missionaries April 1, 1820 J/HMCS. Även i MH, april, 1821 (17): 115.
90