"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

images outside the luakini and other hieaus in order to give an appearance inspiring fear and
awe, and the decorating of images with beautiful flowers from the wildwood…Third, the
manner in which the priest goes to worship; upon approaching the altar he bends his knees,
kneels, and the offers prayers after which he stands up and sprinkles the altar with purifying
water to which a bit ‘olena root has been added, then faces the audience and sprinkles them
with water to purify them from sin and uncleanness. 370
Vilken förklaring som än må ligga bakom likheterna så fanns de där. Ka‘ahumanu hade
sett flera och hon var också medveten om hotet gentemot hennes nya kristenhet. Och
detta är också en av förklaringarna till att hon så markant avvisade katolikerna. Risken var
för stor att hawaiianerna skulle ”falla tillbaka” i det gamla sättet att leva. Sannolikheten för
att många hawaiianer aldrig lämnade det gamla sättet utan fortsatte som de gjort innan
1819 och kapu-systemets fall är stor. När de katolska prästerna dök upp med sina ritualer
så var det inte bara ett sätt för maka‘āinana att ta del av något nytt, men också
igenkännbart. Innehållet var kanske inte det samma, men formen var bekant. Och kanske
var det så att de katolska prästerna kunde erbjuda maka‘āinana mana så som de protestantiska
prästerna erbjöd mana till ali‘i.
De protestantiska missionärerna var medvetna om att risken att hawaiianerna helt och
hållet skulle ”falla tillbaka” till sitt gamla sätt att leva var stor. Redan under 1830-talet,
främst efter Ka‘ahumanus död, hade missionen fått erfara ett så kallat återfall. Missionen
gick sämre och hawaiianerna lämnade missionärerna. Missionärerna Goodrich, Dibble och
Lyman visar sin uppgivenhet i ett brev 1833:
A people who without a far more abundant outpouring of the Spirit than has ever been, here,
witnessed will live and die heathens. To say nothing of the outbreaking of idolatry in the
remote parts of our fields, & the evident desire of multitudes to return to all their old ways,
the mass of the people in our immediate vicinity, are heathens in many of the more important
traits of character. In respect to their imbecility of mind, to their ignorance of Christianity &
to the instruction, they are most emphatically a heathen people. With respect to the family
relation they are also a heathen people. 371
Missionen hade fortsatt perioder av upp- och nergångar på Hawaiiöarna. Bland annat
blomstrade missionsverksamheten under åren 1837–1839, en period som nämns som ”the
Great Awakening”. Med den karismatiske missionären Titus Coan som ledstjärna
upplevde missionen hur stora massor av hawaiianer nu ville ansluta sig till kyrkorna. Till
skillnad från tidigare års jämförelsevis blygsamma medlemsantal kunde nu missionen visa
på en framgångsrik mission med ett stort antal medlemmar. Men trenden vände igen 1839,
i samband med Kīna‘us död. Återigen övergav hawaiianerna kyrkorna och missionärerna.
372
Det fanns många anledningar till att hawaiianerna stundtals övergav missionärerna och
jag kommer att beröra några i kapitel 4 och 5. Intressant här är hur missionärerna under
varje motgång reviderade sina strategier och fokuserade på olika delar av den hawaiianska
kulturen och befolkningen. Detta betyder inte att de vek i sin övertygelse eller för den
delen ändrade innehållet i sin övertygelse. De snarare ändrade uttrycket. Förbud och tvång
kom in i bilden. Exempel på detta är obligatorisk skolgång och förbud mot att utöva t.ex.
370 Kamakau 1992a: 324.
371 Brev: J. Goodrich, Sheldon Dibble, D-B Lyman till Rufus Anderson, den 25 mars 1833.
MsL/HMCS.
372 För mer information om ”the Great Awakening” se exempelvis Sahlins 1992: 127–129,
”General Letter from the Mission, June 20, 1838” i MH, april, 1839(35): 141–144, ”Letter from
Mr. Parker, Oct. 10, 1838” i MH, juli, 1839(35): 258–260.
85