"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

Kraven från Frankrike ogillades starkt: ”The governor Ke-ku-anao‘a and the chief
councelor Miriam Ke-ka-ulu-ohi, together with the chiefs, commoners and foreign
residents, were very much disturbed by these demands.” 361 Ett råd hölls och det beslöts,
trots kungens frånvaro, att kraven skulle tillmötesgås. Resultatet blev att samtliga romerskkatolska
anhängare, vilken nationalitet de än tillhörde, släpptes och Hawai‘i öppnades för
missionerande romersk katolska präster. I maj 1840 anlände biskop Rouchouse och under
de närmaste sju månaderna döptes inte mindre än 2 523 personer. Tillströmningen
fortsatte och snart anlände katolska hantverkare, byggare och lärare. Detta skapade
förvirring hos befolkningen som tvingades välja sida. Kamakau sammanfattar:
These troubles were stirred up in the schools and churches established in the country
districts. The public opposition of the part of the priests of the religion accepted by the
chiefs led to disputes within the family, to the damage of churches and schools belonging to
the Catholics, the refusal to grant licences to marry to Catholic priest, and the petty
antagonisms which the enmity between to camps engendered…The king and the chiefs
were perplexed, inclined to follow the policy fixed by the two powerful premiers
[Ka‘ahumanu och Kīna‘u] who had passed away, but aware of the trouble which this policy
has caused the government.(…)They tried to reconcile the two religions by commanding;
first, that the schools and churches stop disputing and live in peace; second, that freedom
of religious worship be allowed without opposing anyone; third, that the school, marriage
and other laws of the land be carried out as they stood until they could be adjusted; fourth
that the school agent was to take precedence of the land agent (konohiki) in settling disputes
about school grounds; fifth, that no churches were to be built in future upon any land
without consent of the high chief to whom the land belonged. 362
Konflikten mellan de två kristna lärorna och samtliga inblandade hawaiianer kom att bestå.
Detta trots de amerikanska missionärernas ständiga hänvisning till ”religiös tolerans”. 363 I
brev och rapporter är den protestantiska missionens inställning till katolikerna tydlig – här
framgår nämligen ingen som helst tolerans. Att de katolska prästerna var tuffa
konkurrenter är också tydligt dokumenterat. I ena stunden framhävs visserligen en
optimism hos de protestantiska missionärerna, men denna avlöses i nästa av frustration
och oro för hur kampen om själarna skulle utvecklas. Att de katolska missionärerna nådde
stora framgångar var ingen hemlighet.
I ”General Letter” från de protestantiska missionärerna i januari 1842 rapporteras hur
de katolska missionärerna fått störst genombrott på ön Hawai‘i och på Kaua‘i, men också
hade ett stort antal anhängare även på O‘ahu samt Ni‘ihau. 364 Enligt missionsrapporterna
var det dock flera, som redan räknades som omvända till den kristna läran, som
361 Kamakau 1992a: 332.
362 Kamakau 1992a: 332f. Mina parenteser.
363 Bishop menar att de inte visade någon som helst bitterhet eller fientlighet gentemot
katolikerna. Men i gengäld anklagade katolikerna dem fortfarande för förföljelse. “Letter from
Bishop, Ewa, Oahu. November 29, 1841” i MH, juni, 1842(38): 248.
I “Answers to Questions, 1833, ställs frågan: “What if any sources of jealousy exist between the
Protestant and Catholic missionaries and teachers.” Svaret är: “None of a personal nature
exist.” 1833.
364 “General Letter from the Mission, January 1, 1842” i MH, december, 1842 (38): 473. I
brevet rapporteras om minimala katolska framgångar på Maui och Moloka‘i.
Robert Schmitt skriver i artikeln ”Religious Statistics of Hawaii, 1825–1972” hur det 1853
gjordes en undersökning rörande religionstillhörighet och den hawaiianska befolkningen
uppmanades att klassificera sig som protestant, katolik eller mormon. Resultatet var att 56 840
räknade sig till protestanter, 11 401 till katoliker och 2 778 till mormoner. 1884 gjordes ännu en
undersökning och det rapporterades att 29 685 räknade sig vara protestanter och 20 072 till
katoliker. Utöver detta var det 30 821 som inte räknade sig till någon av dessa. Av dessa var
dock ca. 17,000 kineser. Schmitt 1973: 43.
83