"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

något formellt tillstånd att stanna och verka på öarna och det sägs att de hade Boki att
tacka för att de inte hade blivit iväg skickade. 347
Men så avled Boki 1829 och Ka‘ahumanu var inte sen att agera – hon lät personligen
meddela att det var förbjudet att delta i katolska gudstjänster samt att prästerna var
förbjudna att hålla några. De som bröt mot förbudet skulle bestraffas och fängslas i kedjor.
Under hela Ka‘ahumanus regeringstid stod förbudet fast och enligt Kamakau var hennes
motiv till förbudet var flera:
She believed that the kingdom of God was like the kingdoms of the world, that the
authority of the chief over the government was to be united with the power of God, and
that the people should follow the religion of their chiefs. She believed that the
establishment of different religions would cause family quarrels, bring about dissension, and
so make trouble for the government. She firmly believed in unity of belief from chiefs and
commoners alike and a similar form of worship. She objected the Catholic religion because
of its similarity to the pagan in the use of images and in bowing and kneeling before them.
She objected to it because it led to rebellion against the authority of the chiefs, and might
lead to the killing of the chiefs, laying of burdens upon the commoners and blinding their
eyes. She declared that the chief or commoner who turned to the Catholic Church was a
traitor against the Hawaiian government. 348
Ka‘ahumanus fientliga inställning till katoliker bottnade, enligt dem som förde kampen
mot missionärerna, i missionärernas ovilja att ge plats för fler religioner på Hawaiiöarna. I
ett flertal kommunikationer under 1830–40 talet fördes diskussionen huruvida
missionärerna var inblandade i förföljelserna och bestraffningarna av dem som visade
intresse för den katolska läran. Dibble ägnar ett helt kapitel i sitt verk A History of the
Sandwich Islands, 1843/1909, åt denna diskussion. Enligt honom hade de befintliga
protestantiska missionärerna inget att göra med förbudet mot katoliker på öarna och i de
flesta fall inte heller vetskap om i vilken utsträckning dessa egentligen förföljdes. Att de
protestantiska missionärerna skulle vara ovetande om vissa aktiviteter som rörde de
katolska prästerna är inte troligt. Det är snarare högst sannolikt att de protestantiska
missionärerna hade full kontroll över vad som skedde, på alla plan. 349 Dessutom hade de
347 Kamakau 1992a: 325. Kamakau skriver vidare: ”It was said that Boki, because of his enmity
toward Ka‘ahumanu, helped the Catholic priests.” Under de två första åren döptes 124
medlemmar in i den katolska kyrkan.
348 Kamakau 1992a: 329.
349 I ett brev från Rufus Anderson i Boston daterat den 16 november 1832 uttrycker Anderson
som sina största rekommendationer att missionärerna borde hålla ögonen på vad katolikerna
gör. Han understryker också att missionärerna själva skulle vara uppmärksamma på hur de
agerade och bemötte dessa katoliker. Brev: General letter från Missionary Rooms, Rufus
Anderson, den 16 november, 1832. MsL/HMCS.
Nio år senare, då religionsfrihet officiellt rådde, beslutades det under “General Meeting” att:
“That well authenticated facts relation to doctrines and practices of Romanists at these Islands,
be collected from time to time by members of this mission, and committed to Mr. Armstrong,
to be used by him in such manner as, in his opinion and that of the brethren of his station,
shall be sub serve the cause of truth.” GM/SM: Honolulu, 1841.
Vid “General Meeting” året efter följde en rapport om katolikernas framgångar:
Reports on how the Catholics proceed their instructions and conversion in the Islands. Each
station reports; Kauai: Many converts have been made in the vicinity of Waioliana Koloa, but
not many in Waimea: on the island of Niihau a large number have gone over to the pope. In
common: the catholic priests tend to ‘Commerce their efforts among the most ignorant, and in
places most remote from the missionary station.’ They gain their converts more frequently by
means of presents, promises and artful devices than any apparent conviction produced on the
demands of the people of the goodness of their cause.” GM/SM: Honolulu, 1842. Se också
Kuykendall 1968: 141, not. 24.
80