"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere "Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

09.09.2013 Views

ecommended it to his attention." 322 Kaptenerna var rasande och det fälldes en hel del hårda ord. Kalanimōkū, med Ka‘ahumanu som stöd, föreslog inför kungen att lagarna skulle upprättas. Men den unge mō‘ī Kauikeaouli var splittrad. Han hade nämligen Boki vid sin sida och denne var inte intresserad av några tio budord. 323 Med rädsla för folkets reaktioner avslog så Kauikeaouli förslaget, till sjökaptenernas och deras mannars belåtenhet. Missionärerna, speciellt Hiram Bingham, kritiserades och anklagades för att agera oärligt. Som svar lät missionärerna uttala sig om dessa illvilliga utlänningar. Chamberlain fortsätter: We returned amidst the sympathies of the natives sick & heavy with the thoughts of the guilt & wretchedness of those willing instruments of Satan whom he has led captive and used as instruments to oppose the advancement of the Redeemers Kingdom; but though sad we are not discouraged. We believe that it is the purpose of God to introduce his laws in this land and to establish them notwithstanding the malice & rage of the enemy. 324 Motståndet hindrade inte missionärerna att redan dagen efter låta Elisha Loomis trycka upp de tio budorden tillsammans med ytterligare 14 rättesnören vilka en sann kristen skulle anamma. Texten trycktes på hawaiianska och hawaiianerna samlades runt tryckeriet för att ta del av den skrivna informationen. I december 1827 antogs och trycktes tre lagar samt tre lagförslag. Dessa rörde förbud mot stöld, mord samt äktenskapsbrott och de gällde över hela Hawai‘i. Brott mot samtliga lagar innebar bestraffning. Mord bestraffades med hängning och äktenskapsbrott med att utövaren fängslades i järnkedjor. Ka‘ahumanu proklamerade dessa Kānāwai, lagar, i samband med ett stort möte till vilket Hiram Bingham också var inbjuden, om han vågade närvara. Det var nämligen högst troligt att Bingham återigen skulle möta opponenternas vrede. Förutom dessa tre lagar som skulle träda i kraft i mars 1828 gavs förslag på tre lagar till som först skulle offentliggöras och verkställas ett halvår senare. Dessa innebar förbud gentemot försäljning av rom, förbud mot prostitution och mot hasardspel. 325 Dispyterna kom att bestå under en lång tid, ända fram till 1860-talet. Diskussioner kring missionärernas inverkan kom att föras världen över. Det gick till och med så långt att oppositionen till missionen samlade in petitioner med uppmaningen att ali‘i skulle deportera missionärerna. Handelsmän ställde ultimatum där de hotade med att dra in all handel om missionärerna inte försvann och hotet löd: ”If the missionaries stay we shall have to go, if they go we will remain.” 326 Runt öarna uppkom dessutom väpnade konflikter, där ankommande kaptener och deras besättning gick till angrepp mot bl.a. Hiram Bingham och William Richards. 327 Den bosatte brittiske konsuln, Richard Charlton kom att bli en av missionärernas största motståndare. Förutom att han var fientligt inställd till USA som land så avskydde han missionärerna. Gavan Daws poängterar att England troligen inte kunde ha gjort ett sämre 322 Journal of Levi Chamberlain, December 12, 1825. J/HMCS. 323 Se också Journal of Elisha Loomis, December 12, 1825. J/HMCS. 324 Journal of Levi Chamberlain, December 12, 1825. J/HMCS. 325 Kuykendall 1968: 127. Det finns ingen tydlig dokumentation om hur det gick med dessa tre lagförslag. Enligt källorna hölls ett möte i juni 1828 men det finns ingen information om vad mötet ledde till. Kuykendall (1968: 127) refererar till ett uttalande av mō‘ī i oktober samma år för att visa på att förslagen troligen hade någon form av verkan: ”The laws of my country prohibit murder, theft, adultery, fornication, retailing ardent spirits at houses for selling spirits, amusements on the Sabbath day, gambling and betting on the Sabbath day and at all times.” Några veckor senare hade lagar kring äktenskap, skilsmässa och äktenskapsbrott publicerats. 326 Kamakau 1992a: 276. Yttrande av Stephen Reynolds och den brittiske konsuln Richard Carlton. 327 Se bl.a. Bingham 1849/1969: 286–289. 75

val av representant, för han var sannerligen ingen sympatisk person. Charlton spred rykten om hur missionärerna egentligen var hemligt utsända av USA med avsikt att genomföra diverse politiska uppdrag. Han var ohyfsad och listan över hans minst sagt otrevliga beteende är lång. Bland annat hotade han att mörda Ka‘ahumanu och misshandlade såväl hawaiianer som vita män. 328 Charlton gjorde dessutom allt för att få Boki att ta över makten. Han lyckades övertala denne att invända mot Ka‘ahumanus lagförslag med argumentet att England först måste godkänna samtliga lagförlag. Bokis opposition ignorerades dock, till Charltons stora förtret. 329 Boki vacklade i sin inställning till missionärerna och i samband med att trycket från de missionärsfientliga haole ökade så blev han också mer och mer tvetydig. Ena stunden kunde han sitta tillsammans med missionärsvänliga ali‘i och agera för beslut mot prostitution och nästa stund tillät han haole att ta hawaiianska kvinnor ombord på sina skepp. Enligt Elisha Loomis så slutade heller Boki aldrig att spela och dricka rom och Loomis gick hårt åt honom och menade att han skulle tillrättavisas och straffas för sitt beklagliga beteende. Detta retade Boki som ansåg att endast mō‘ī hade tillåtelse att diktera vad som var tillåtet eller inte. Vidare refererade han till kung Georg i England som han hade sett spela hasardspel vid ett flertal tillfällen. Och kanske var det också av denna anledning som Boki tog den brittiske konsuln Charltons parti i striden mot missionärerna och deras politiska agenda. 330 Med på noterna var också mō‘ī Kauikeaouli och till Ka‘ahumanus och missionärernas stora bävan höll han en tre dagars hula till den engelske kaptenen Beecheys ära. Historien kring diskussionerna och dispyterna mellan missionärer och andra haole är väldigt omfattande. 331 Under de kommande åren drogs missionärerna in i konflikter med handelsmän, sjömän, utländska konsuler och också den katolska missionen. Missionärernas agenda ifrågasattes gång på gång vilket naturligtvis var känsligt för missionsverksamheten i dess helhet, inte minst för ABCFM. Med tanke på att missionen på Hawai‘i var beroende av ekonomiskt stöd utifrån genom bidrag och sponsorer, var det viktigt att kunna försvara verksamheten. I enlighet med instruktionerna de fått av ABCFM vid avfärden så skulle missionärerna inte engagera sig vare sig ekonomiskt eller politiskt, allt enligt den för tiden rådande amerikanska uppfattningen om separation mellan kyrka och stat. Med missionärernas åsikt om att den profana lagen, i form av moraliska uttryck, var tätt knuten till kristendomen så skedde dock en inblandning i vad som ansågs vara hawaiiansk politik. I försvarstal hänvisade missionärerna till Bibeln och de underströk vikten av att upprätthålla moralisk ordning för att ett kristet samhälle skulle kunna växa fram. Och med Bibeln som huvudsaklig lärobok bland hawaiianerna ingöts grundtanken om olika kristna lagar och regler. Och det var just denna grundtanke om den så kallade 328 Daws 1974: 77. Charlton hade position som konsul i hela 20 år innan han slutligen avsattes. 329 Kuykendall 1968: 125. Se också Daws 1966: 70. Jane Silverman (1987: 121–126) har en bra och informativ redogörelse för förhållandet mellan Ka‘ahumanu och Boki i Molder of Change. 330 Daws 1966: 7. Daws (ibid.) understryker dock att vid ett möte i december 1826 agerade Charlton som talesman för gruppen anti-missionärer och uttryckte avsky för allt möjligt, främst missionärerna och deras arbete. Under detta möte tog Boki ingens parti vilket retade Charlton ännu mer. Charlton menade att anledningen till Bokis tystnad var den att ingen vågade tala mot missionärerna. Det kan tilläggas att debatten avslutades till missionärernas fördel. 331 Nyheterna om diverse bråk nådde så långt som till England och publicerades där i tidningarna. Se Kamakau 1992a: 281. Kritiken mot missionärerna fortsatte långt efter att missionen sedan länge hade ”släppt” sitt officiella grepp Hawaiiöarna. Och utifrån detta växte också en kritik mot dessa missionärskritiker. Ett exempel på detta är Walter F. Frears text Anti- Missionary Criticism with reference to Hawaii., 1935. Här diskuterar och möter Frear kritiken mot missionen. 76

val av representant, för han var sannerligen ingen sympatisk person. Charl<strong>to</strong>n spred rykten<br />

om hur missionärerna egentligen var hemligt utsända av USA med avsikt att genomföra<br />

diverse politiska uppdrag. Han var ohyfsad <strong>och</strong> listan över hans minst sagt otrevliga<br />

beteende är lång. Bland annat hotade han att mörda Ka‘ahumanu <strong>och</strong> misshandlade såväl<br />

hawaiianer som vita män. 328 Charl<strong>to</strong>n gjorde dessu<strong>to</strong>m allt för att få Boki att ta över<br />

makten. Han lyckades övertala denne att invända mot Ka‘ahuman<strong>us</strong> lagförslag med<br />

argumentet att England först måste godkänna samtliga lagförlag. Bokis opposition<br />

ignorerades dock, till Charl<strong>to</strong>ns s<strong>to</strong>ra förtret. 329 Boki vacklade i sin inställning till missionärerna<br />

<strong>och</strong> i samband med att trycket från de missionärsfientliga haole ökade så blev han<br />

också mer <strong>och</strong> mer tvetydig. Ena stunden kunde han sitta tillsammans med<br />

missionärsvänliga ali‘i <strong>och</strong> agera för beslut mot prostitution <strong>och</strong> nästa stund tillät han haole<br />

att ta hawaiianska kvinnor ombord på sina skepp. Enligt Elisha Loomis så slutade heller<br />

Boki aldrig att spela <strong>och</strong> dricka rom <strong>och</strong> Loomis gick hårt åt honom <strong>och</strong> menade att han<br />

skulle tillrättavisas <strong>och</strong> straffas för sitt beklagliga beteende. Detta retade Boki som ansåg<br />

att endast mō‘ī hade tillåtelse att diktera vad som var tillåtet eller inte. Vid<strong>are</strong> refererade han<br />

till kung Georg i England som han hade sett spela hasardspel vid ett flertal tillfällen. Och<br />

kanske var det också av denna anledning som Boki <strong>to</strong>g den brittiske konsuln Charl<strong>to</strong>ns<br />

parti i striden mot missionärerna <strong>och</strong> deras politiska agenda. 330 Med på noterna var också<br />

mō‘ī Kauikeaouli <strong>och</strong> till Ka‘ahuman<strong>us</strong> <strong>och</strong> missionärernas s<strong>to</strong>ra bävan höll han en tre<br />

dagars hula till den engelske kaptenen Beecheys ära.<br />

His<strong>to</strong>rien kring disk<strong>us</strong>sionerna <strong>och</strong> dispyterna mellan missionärer <strong>och</strong> andra haole är<br />

väldigt omfattande. 331 Under de kommande åren drogs missionärerna in i konflikter med<br />

handelsmän, sjömän, utländska konsuler <strong>och</strong> också den ka<strong>to</strong>lska missionen. Missionärernas<br />

agenda ifrågasattes gång på gång vilket naturligtvis var känsligt för missionsverksamheten<br />

i dess helhet, inte minst för ABCFM. Med tanke på att missionen på Hawai‘i<br />

var beroende av ekonomiskt stöd utifrån genom bidrag <strong>och</strong> sponsorer, var det viktigt att<br />

kunna försvara verksamheten. I enlighet med instruktionerna de fått av ABCFM vid<br />

avfärden så skulle missionärerna inte engagera sig v<strong>are</strong> sig ekonomiskt eller politiskt, allt<br />

enligt den för tiden rådande amerikanska uppfattningen om separation mellan kyrka <strong>och</strong><br />

stat. Med missionärernas åsikt om att den profana lagen, i form av moraliska uttryck, var<br />

tätt knuten till kristendomen så skedde dock en inblandning i vad som ansågs vara<br />

hawaiiansk politik. I försvarstal hänvisade missionärerna till Bibeln <strong>och</strong> de underströk<br />

vikten av att upprätthålla moralisk ordning för att ett kristet samhälle skulle kunna växa<br />

fram. Och med Bibeln som huvudsaklig lärobok bland hawaiianerna ingöts grundtanken<br />

om olika kristna lagar <strong>och</strong> regler. Och det var j<strong>us</strong>t denna grundtanke om den så kallade<br />

328 Daws 1974: 77. Charl<strong>to</strong>n hade position som konsul i hela 20 år innan han slutligen avsattes.<br />

329 Kuykendall 1968: 125. Se också Daws 1966: 70. Jane Silverman (1987: 121–126) har en bra<br />

<strong>och</strong> informativ redogörelse för förhållandet mellan Ka‘ahumanu <strong>och</strong> Boki i Molder of Change.<br />

330 Daws 1966: 7. Daws (ibid.) understryker dock att vid ett möte i december 1826 agerade<br />

Charl<strong>to</strong>n som talesman för gruppen anti-missionärer <strong>och</strong> uttryckte avsky för allt möjligt, främst<br />

missionärerna <strong>och</strong> deras arbete. Under detta möte <strong>to</strong>g Boki ingens parti vilket retade Charl<strong>to</strong>n<br />

ännu mer. Charl<strong>to</strong>n menade att anledningen till Bokis tystnad var den att ingen vågade tala mot<br />

missionärerna. Det kan tilläggas att debatten avslutades till missionärernas fördel.<br />

331 Nyheterna om diverse bråk nådde så långt som till England <strong>och</strong> publicerades där i<br />

tidningarna. Se Kamakau 1992a: 281. Kritiken mot missionärerna fortsatte långt efter att<br />

missionen sedan länge hade ”släppt” sitt officiella grepp Hawaiiöarna. Och utifrån detta växte<br />

också en kritik mot dessa missionärskritiker. Ett exempel på detta är Walter F. Frears text Anti-<br />

Missionary Criticism with reference <strong>to</strong> Hawaii., 1935. Här diskuterar <strong>och</strong> möter Frear kritiken mot<br />

missionen.<br />

76

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!