"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

Dorothy Barrére och Marshall Sahlins uppmärksammar Auna och ett flertal andra tahitier
och deras betydelse för missionen i artikeln ”Tahitians in the early history of Hawaiian
Christianity: the journal of Toketa” från 1979. Barrère och Sahlins menar att de tahitiska
lärarna hade minst lika stor påverkan på hawaiianerna som missionärerna. Anledningen till
detta var tahitiernas specifika kulturella värde för den hawaiianska högheten. De skriver:
The privileged position of the Tahitians among the Hawaiian aristocracy is only partly
explained by the sponsorship and encouragement given by the European missionaries.
Partly also it was a Hawaiian appropriation of Christianity, consistent with political uses of
religion that are entirely traditional, and with the legendary concept of Kahiki (“foreign
lands”, “Tahiti”) as a main source of religious cult. The chief’s eagerness to attach Tahitian
teachers to their person was, of course, reminiscent of their customary relations to religious
figures. 265
Den muntliga historien berättar om prästen Pā‘ao som kom från Kahiki till Hawai‘i på
1200-talet. Han återvände till Kahiki för att återkomma till Hawaiiöarna i följe med
hövdingar av hög rang, bl.a. Pilika‘aiea. Med Pā‘ao följde flertalet sociala, politiska och
religiösa förändringar. Några av dessa var introduktionen av människooffer, nya tempelkonstruktioner,
dyrkandet av gudabilder samt upprättandet ett av ali‘i- och kapu-system
baserat på rang och status. 266
Som forskaren Malcolm Chun poängterar är det omstritt huruvida Pā‘ao var en faktisk
fysisk person eller en kollektiv metafor, men vilket än var fallet så representerar han en
period på Hawaiiöarna med stora förändringar som var influerade av det tahitiska
samhället. 267 Malo tar upp hawaiianernas förhållande till Kahiki (Tahiti); ”It is thought that
this race of people had come from the island close to Kahiki and also from Kahiki,
because the people of old in the Hawaiian islands first remembered the name of Kahiki.
Kahiki is recalled in the songs, prayers and the stories of the people of old of the Hawaiian
Islands.” 268 Sahlins och Barrère menar att den politiska och religiösa situationen som rådde
under tidigt 1820-tal innebar att tahitierna blev ännu mer värdefulla:
In acting as those priests (kahuna) of old whose ceremonial functions and inspired counsels
were indispensable to chiefly rule, the Tahitians would help fill the sacerdotal void created
by the celebrated abolition of the tabus in 1819. The chiefs had thought to cast the
American missionaries in the same role, including Hiram Bingham, whom they sometimes
spoke as the kahuna nui (“high priest”). But the Tahitian preachers were not only more
amenable culturally, they were more suitable mythologically [sic]. 269
Historien upprepade sig och hawaiianerna stod inför stora förändringar. Hur skulle man
bäst förhålla sig till dessa och hur skulle man bäst utnyttja situationen? Sahlins och Barrère
fortsätter:
As the religious basis of foreign power, Christianity had to be encompassed and controlled.
At the same time, it could serve as a new ground of legitimacy for the chiefs who had risen
to authority as the economic and cultural brokers of this European power, but who could
not claim the traditional sanctions of rule. Hence the Tahitian converts fit the historic
situation like the idea whose time had come. In their capacity of Christians from Kahiki,
265 Barrère & Sahlins 1979: 23.
266 Se Malo 196: 143, Kamakau 1991a: 7–41 samt Beckwith 1976: 370–375.
267 Chun 1990: 39f.
268 Malo 1986: 143.
269 Barrère & Sahlins 1979: 23.
65