"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

karaktär, samt om människorna, deras kultur och seder. 258 Med på Ellis första resa till
Hawaiiöarna fanns flera tahitiska konvertiter och två av dessa var Auna och hans hustru
Auna wahine. 259 Bingham beskriver Auna som en god förebild ”…of a tall, commanding
figure, placid and benignant countenance; sober, discreet, and courteous; and soon capable
of imparting rudimental instruction, and making known the Christian doctrine.” 260 Med
sin höga rang var Auna betrodd av den hawaiianska överhögheten och kom att ha stort
inflytande på denna. Han kom inte bara att ha en viktig roll som tolk utan fungerade
dessutom som en slags försäkrare, dvs. han försäkrade att missionärernas budskap och
insikter var av godo. Han vittnade om att missionärerna hade god karaktär och att den
kristna läran hade haft god genomslagskraft i hans hemvist, Marquesasöarna. 261 Auna och
hans hustru kom att inkluderas i Ka‘ahumanu hushåll och undervisade Liholiho och
flertalet ali‘i i den kristna läran samt lärde dem att läsa och skriva. Då Auna med hustru
slutligen återvände till Tahiti 1824 tog tahitiern Kaomi över den lilla skola Auna startat. 262
Tau‘ā knöts till Keōpūolanis hov och kom att bli hennes personlige lärare. Han lärde
henne att läsa och skriva och undervisade henne i musik. Vidare predikade han för
gruppen ali‘i i hushållet.
Auna och de andra tahitierna fick stor betydelse för missionens genombrott, vilket, vill
jag betona, definitivt också underskattats i den befintliga litteraturen. 263 Det är viktigt att
understryka att det länge funnits tahitier på Hawaiiöarna och att dessa var tätt knutna till
adeln. En av dem var Toketa som hade anlänt redan 1818. Han mötte missionärer i
Honolulu 1822 och visade dem prov på skriv- och läskunnighet vilket tydde på att han gått
i lära i sitt hemland. Toketa gjorde en förfrågan att få bli döpt 1824 men det avslogs. Ellis
noterar:
He [Toketa] continues a favorite with the chiefs, a diligent teacher and has given pleasing
evidence of piety. He and several others would probably have been baptized before this had
it not been difficulties that lie in the way respecting some of the chiefs who have requested
baptism but which he hesitate to comply with and who would probably take great offence
were any to be admitted to that ordinance before themselves. 264
258 All denna information samlade och publicerade Ellis i sin bok Narrative of a Tour of Hawaii,
1827 (1:a upplagan). William Ellis och hans familj fick lämna öarna efter 18 månader på grund
av hans hustrus dåliga hälsa.
259 De andra tahitierna var diakonen Maratore med hustru, Tau‘ā med hustru, Akole med
hustru samt en kvinna vid namn Ka‘auamoku. Se Chun 1990: 35.
260 Bingham 1849/1969: 162. “A memoir of Auna translated from a memoir of him printed in
Tahitian 1827” Auna var en högt stående präst och krigare i the Arioi Society som 1818 deltog
i de engelska missionärernas missionsresa till Huahine 1822. 1823 döptes han och blev en av
fyra diakoner i Huahines kyrkosamfund. Se vidare. Maude 1973(8): 188–191.
261 Bingham 1849/1969: 16. Enligt Ellis (1828: 33) hölls ett antal möten mellan tahitierna, Ellis,
mō‘ī och ali‘i nui där det huvudsakliga samtalsämnet var hur missionärerna verkat bland den
tahitiska befolkningen. Ellis berättar om samtalen:
“Auna and his companion, from Huahine, were invited to attend, and had an opportunity of
answering the inquires of the king and the chiefs relative to the events which had transpired in
the Society Islands, and of testifying to the feelings of friendship and esteem entertained by
Pomare, and the rules of those islands, much to the satisfaction of the latter; who were
convinced that the reports which had been circulated among them respecting the hostile
intentions of the southern islanders, and the dangerous influence of Christian missions there,
were totally groundless.”
262 Kaome, som var son till Moe, hade undervisats av Bingham.
263 Anmärkningsvärt är att ingen av tahitierna är nämnda i uppslagsverket History Makers of
Hawaii, Day 1984.
264
I Barrère & Sahlins 1979: 23 i not 7. Har dock inte funnit något dokument som tyder på att
Toketa blev döpt.
64