"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

En hjälpande hand
Även om det är uppenbart att missionärerna var beroende av inhemska assistenter så
poängteras inte nämnvärt vilken betydelse dessa medhjälpare egentligen hade för
missionen. Eftersom missionärerna inledningsvis hade minimala kunskaper i det hawaiianska
språket så var assistenterna deras enda möjlighet att faktiskt nå ut till de människor
som skulle frälsas. 254
Historikern Ralph S. Kuykendall menar att dessa viktiga assistenter har fått alldeles för
litet utrymme i den befintliga litteraturen. 255 Detta trots att ett flertal hawaiianska
assistenter som John Honoli‘i, Thomas Hōpū, George Sandwich samt andra ”kristna”
hawaiianer finns nämnda i missionärernas brev och rapporter. Dessa hawaiianer hade alla
en betydelsefull roll som översättare och språklärare. Missionärerna fick ibland helt förlita
sig på sina inhemska medhjälpare. Hōpū och Honoli‘i var till exempel under en längre tid
ensamma representanter för den kristna läran på ön Hawai‘i. Där var de stationerade hos
Kuakini i Kailua och undervisade en liten grupp. 256
Det fanns fler personer som visade sig vara betydelsefulla för missionen på
Hawaiiöarna. En av dessa var den brittiske missionären William Ellis. Ellis kom
ursprungligen från London och hade tillbringat sex år som missionär på Tahiti. På sin resa
till Marquesasöarna i mars 1822 skulle han och hans familj och medhjälpare göra ett
kortare uppehåll på Hawaiiöarna. Han insåg ganska snart att missionärerna på Hawai‘i var i
behov av hans hjälp. Han kom att uppskattas av sina kollegor från Amerika, vilka insåg att
hans närvaro hade stor positiv inverkan på den hawaiianska missionens framskridande.
Ellis gedigna kunskaper i tahitiska, ett språk nära besläktat med hawaiianska, innebar att
han med lätthet och inom kort tid kunde tala och förstå det hawaiianska språket. 257 Det
korta uppehållet blev på grund av olika anledningar till en hela fyra månader lång vistelse.
Ellis spenderade mestadels tiden till att konversera med folket, men hjälpte också Elisha
Loomis att sätta upp och sköta en tryckpress. Han hjälpte också missionärerna att
översätta och formulera ett antal psalmer på hawaiianska. Det var också Ellis som kom att
bli den allra första missionären som höll en predikan på det hawaiianska språket.
Ellis och hans familj lämnade öarna på sommaren 1822, men återkom 1823. Det var
ungefär samtidigt som det andra missionärssällskapet från Amerika anlände.
Kombinationen Ellis och fler missionärer innebar att missionen nu lättare kunde
expandera på öarna, speciellt på Maui och ön Hawai‘i. Tillsammans med tre andra
missionärer begav sig Ellis ut på en resa runt ön Hawai‘i Syftet med resan var att
undersöka folket, deras levnadssituation och moral och förmedla det kristna budskapet.
Sällskapet skulle också undersöka var det var lämpligt att upprätta missionsstationer.
Under resan gjorde Ellis noggranna noteringar om hur ön såg ut, dvs. dess geografiska
254 Visst fanns det skepsis mot de inhemska lärarna också. Kamakau noterar att några av ali‘i nui
i Keōpūolanis hov gav Hōpū smeknamnet ”Mā‘io” (vilket betyder påträngande) då han
försökte omvända dem. Silva 2004a: 32.
255 Kuykendall 1968: 103.
256 Mykkänen 2003: 42.
257 Ellis (1828: 33) skriver: “In two months I was enabled to converse with facility, and preach
to the people in their own language, which I soon perceived was only a dialect of that spoken
by the natives of Tahiti, and the neighbouring islands.” Bingham (1849/1969: 162) berättar
även han om Ellis: “Mr. Ellis preached to his Tahitian people at Honolulu in the Tahitian
dialect. They sung Tahitian hymns, in a manner gratifying and encouraging, and numbers of
people attended. He introduced gradually into his discourses the changes required to make
them intelligible to the Hawaiians, as well as to the Tahitians. This exercise facilitated our
progress, as well as that of the Tahitians, in acquiring the use of the Hawaiian.”
63