"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

More documents

Recommendations

Info

förhållandet mellan hawaiianer och deras kāhuna, präster. Dibble skriver att ”(u)nder the former system of idol worship, the people gained access to the gods only through the priests. They were regarded as the mediators or intercessors, and the people imagined that if they could succeed in pleasing the priests, they should readily find acceptance with the gods.” 247 Missionärerna, menar Dibble, kom att få en liknande roll. 248 Dibble generaliserar dock här och gör inte skillnad på ali‘i och maka‘āinana. Traditionellt var det endast ali‘i som hade präster, kāhuna, som förmedlare. Malo förklarar hur; …the ali’i (’s) means of worship were different from the worship of the people. The people worshiped without any kahuna [priests] and without any kahu akua [guardians of the gods]. Whereas the ali’i worshiped with kahuna(s) praying and the kahu akua [attendance]. The [worship] of the ali’i (s) was easier (māmā) because they did not have to utter any prayers. This was the same for the female ali’i. They did not have to pray to their goddess [as the kahuna did this for them]. 249 Man förstår av detta att missionärerna inledningsvis hade större genomslagskraft hos ali‘i än hos maka‘āinana. Detta blir också tydligt då den mesta informationen om hawaiianerna rör ali‘i och deras följe. Det går således inte att utesluta att tillgängligheten spelade en stor roll – missionärerna rörde sig huvudsakligen i ali‘i kretsar. Även om intentionen var att predika för samtliga samhällsklasser så var det inte förrän längre fram, runt 1825, och dessutom på befallning av ali‘i, som missionen organiserat nådde ut till maka‘āinana. Jag kommer till detta längre fram i texten. Hawaiianernas så kallade ”inställsamhet” ställde till problem för missionärerna som hade svårt att särskilja de “seriösa” som verkligen hade för avsikt att bli medlemmar i kyrkan från dem vars agerande och närvaro endast var ett “spel för gallerierna”. Inte heller underlättade det då flertalet hawaiianer “lärde sig” hur de skulle uttrycka sig i termer för att hantera missionärerna. Dibble berättar om en hawaiiansk kvinna som vid ett flertal besök visade vad som ansågs mognad för ett medlemskap i den kristna församlingen. Kort efter att det beslutats att hon var en lämplig konvertit lade han märke till att nästan samtliga av dem som kom för att konversera använde samma språk som den nyblivna medlemmen. Det visade sig att kvinnan hade vidarebefordrat konversationen och idéerna och på så sätt agerat sufflör åt de andra hawaiianerna, vilka i sin tur upprepade vad de hört. 250 Missionärerna tvingades att reflektera kring användbara metoder. I den gemensamma dagboken sammanfattade de den 24 december 1821 sina ambitioner och mål och gick igenom hur de skulle verkställas. Spridandet av religiösa skrifter, kringvandrande predikanter, samt predikningar på stationer, menade man, var det viktigaste. Men också att starta skolor med undervisning där baskunskaper som läsning och skrivning skulle vara centrala. Det var också viktigt att missionärerna fick lära sig det hawaiianska språket samt att de fick igång en tryckpress så att de kunde trycka upp lämpligt undervisningsmaterial och texter av religiös karaktär. 251 Predikningsturnéer ansågs vara en viktig metod att nå ut till de mer avlägsna platserna runt öarna. Just att nå ut till maka‘āinana var ett mål, och may say to undeceive them and convince them of sin, they go away with something of a feeling of self-satisfaction and meritorious ness.” 247 Dibble 1843/1909: 231. 248 Dibble 1843/1909: 234. “This practice of thought telling to gain the favor of the missionary, and thereby find acceptance with God is so thoroughly inwrought by the force of former customs that some shades of it are observable even in those who are truly pious.” Se också Barrére & Sahlins 1979(13): 23f. 249 Malo 1996: 192f. Översättarens parenteser. 250 Dibble 1843/1909: 234. 251 "Journal of the Missionaries – Station of Woahoo [O‘ahu], December 24, 1821” i MH, februari, 1823(19): 40. 61
missionärerna tog sig mödosamt fram i olika terränger för att möta folket. Dibble beskriver hur detta kunde gå till: …with a native Testament and hymn-book in your pocket and an umbrella in your hand to shield you from a tropical sun, you set out on your way. You arrive at the first village and sit down perhaps under a grove of cocoanut trees. A shell is blown and the people assemble. You deliver a short address of thirty minutes, perhaps under the trees and perhaps in a school-house; make various inquires about schools, books and church members; and then pass on to the next village or grove of trees and preach again a short discourse. After passing six or seven villages and preaching as many sermons, it is night-fall, and you turn your attention to food and rest. 252 Det var vid dessa, relativt korta, träffar med folket som missionärerna skulle hinna förklara innebörden av texter såväl som predikningar. Denna uppgift visade sig vara mycket mer krävande än beräknat, varför man bestämde sig för att lägga fokus på individen istället för att nå ut till stora grupper på en gång. Likaså begränsade man sig inledningsvis till de mer kända delarna av läran och arbetade med att variera dem så att det hela skulle bli så lättbegripligt som möjligt. Dibble förklarar: The missionary, instead of attempting to pour out a flood of thought which would merely confuse, bends all his efforts and ingenuity to illustrating the particular truth he has chosen. He tries analogy- he tries sober and judicious anecdote - he presents the particular truth in various attitudes- turns it over, as it were, on this side and on that, that it may be clearly seen. And after fifteen or twenty minutes´ attempt of this kind he pauses, perhaps, and begins to ask questions of this and that person in the congregation to see if the doctrine has been clearly apprehended. If it seems still to be involved in mist, he makes another attempt at illustration and again makes inquiries. When he is sensible that he is clearly understood, then he follows up the truth with a short, direct and practical appeal. 253 Predikningsturnéerna gavs dock inte upp, även om de inte gav det resultat man hade räknat med. Att nå ut till individer i de mest avlägsna distrikten var fortfarande viktigt. Det gällde bara att komma på hur man med bättre metoder kunde nå ut till dem. Missionärerna hoppades här på förstärkning från hemlandet. Vad gällde verksamheten på de fasta missionärsstationerna så fick denna också revideras. Att predika såsom man var van vid från hemlandet, dvs. argumentativt, passade inte denna publik. Då den precisa idén eller tanken inte direkt kunde förmedlas, skulle istället denna (idén) utvecklas genom att missionären tålmodigt, genom repetitioner, och noga förklarade denna induktivt. Men problemet kring förståelse var stort för missionärerna. Hur mycket instruktion eller tryckt material man än levererade så var det svårt att förstå hur hawaiianerna tolkade innebörden. Därför var det nödvändigt att ha tillgång till väl utbildade lärare som noggrant kunde förklara texternas innebörd på ett sätt som nådde fram till hawaiianerna. Här var missionärerna tvungna att förlita sig på sina assistenter. 252 Dibble 1843/1909: 237. 253 Dibble 1843/1909: 240. 62
Page 1 and 2:
Kristina Hellner Taylor ”Who are
Page 3 and 4:
PROLOG Det är något magiskt över
Page 5 and 6:
mitt i Honolulu. Så tusen tack, Ir
Page 7 and 8:
‘Anā‘anā 128 Förtroende för
Page 9 and 10:
I avhandlingen använder jag begrep
Page 11 and 12: Jag vill betona att jag uppfattar r
Page 13 and 14: historiska Lāhainālunaseminariet,
Page 15 and 16: det självklara. 28 Eventuellt är
Page 17 and 18: de vuxna hawaiianerna, men efter en
Page 19 and 20: än tvåhundra år tidigare hade Co
Page 21 and 22: den lukrativa sandelträhandeln och
Page 23 and 24: första sockerplantage. 62 Ett såd
Page 25 and 26: man ingick ett handelsavtal med and
Page 27 and 28: utvecklingen så som den sett ut un
Page 29 and 30: Reaktion och aktion När Hawai‘i
Page 31 and 32: programs to the Sioux or Navaho, fe
Page 33 and 34: participate in ceremony or language
Page 35 and 36: K APITEL 2 “In the wilderness, pr
Page 37 and 38: landerövringar ständigt pågick.
Page 39 and 40: vad gällde förtärandet av mat oc
Page 41 and 42: Kapu, noa och mana Craighill Handy
Page 43 and 44: eproduktiva krafterna från de osyn
Page 45 and 46: …the actions would tend to be car
Page 47 and 48: Enligt berättelsen sörjde han öv
Page 49 and 50: Man vände sig till dem som kände
Page 51 and 52: Hiram Bingham och Asa Thurston var
Page 53 and 54: wilderness, prepare ye the way of t
Page 55 and 56: på stranden vid Kailua möttes nyk
Page 57 and 58: nämligen så att hans skepp behöv
Page 59 and 60: are these foreigners doing with the
Page 61: Frälsning med förhinder Missionä
Page 65 and 66: karaktär, samt om människorna, de
Page 67 and 68: they might domesticate the foreign
Page 69 and 70: Hennes goda anseende och hängivels
Page 71 and 72: the advice of our teachers.” 291
Page 73 and 74: stöd, men bara ifall missionärern
Page 75 and 76: paralleller till det traditionella
Page 77 and 78: val av representant, för han var s
Page 79 and 80: Men just nu, med Ka‘ahumanu som r
Page 81 and 82: något formellt tillstånd att stan
Page 83 and 84: above the word of God.’ The Pope
Page 85 and 86: inledningsvis visade intresse för
Page 87 and 88: hula. Konsekvenserna var förödand
Page 89 and 90: för att underlätta och hjälpa sa
Page 91 and 92: kommunikation som Roach-Higgins och
Page 93 and 94: mönstren med ett instrument där e
Page 95 and 96: tatueringar, ärr på kroppen, utsl
Page 97 and 98: y observing all rules of health we
Page 99 and 100: Den traditionella klädseln genomgi
Page 101 and 102: understyrker att missionärskvinnor
Page 103 and 104: närernas krav, avseende klädsel o
Page 105 and 106: and ni’aupi’o. His or hers was
Page 107 and 108: framstående familjer inleddes denn
Page 109 and 110: Komplexiteten förbisågs av missio
Page 111 and 112: hawaiianska språket. 476 Idén om
Page 113 and 114:
easy thing to make such a law, but
Page 115 and 116:
tioner och kung Kalākaua inte bara
Page 117 and 118:
another nation and under different
Page 119 and 120:
kationer finns sedan en rad olika c
Page 121 and 122:
Det finns ett viktigt förhållande
Page 123 and 124:
There is no superstition perhaps mo
Page 125 and 126:
ön, var ett centralt sådant. Puku
Page 127 and 128:
Att det var just denna sorts kāhun
Page 129 and 130:
påvisa den traditionellt hawaiians
Page 131 and 132:
trolldom. Likaså utvecklades konst
Page 133 and 134:
KAPITEL 5 “Heathen souls are with
Page 135 and 136:
undervisningen medan maka‘āinana
Page 137 and 138:
nämligen tahitiska. På Hawai‘i
Page 139 and 140:
Guds bud. Utifrån dessa regler gav
Page 141 and 142:
sprungliga uppfattningarna, sålede
Page 143 and 144:
skolböcker. Till denna samling kom
Page 145 and 146:
officer…” 618 Tydligt är att h
Page 147 and 148:
Kamakau reflekterar över hur snabb
Page 149 and 150:
forskarduon Benham och Heck en vikt
Page 151 and 152:
definitivt hinder i utvecklingen mo
Page 153 and 154:
erfarenheter belönades med ett pos
Page 155 and 156:
Skicklighet var visserligen ett res
Page 157 and 158:
tabu of the heiau and the waihau 66
Page 159 and 160:
Lāhainālunaseminariet Enligt miss
Page 161 and 162:
verktyg vad gällde att förmedla v
Page 163 and 164:
skola då han kommit i kontakt med
Page 165 and 166:
understandings that thick veil of i
Page 167 and 168:
missionärerna själva, bli goda f
Page 169 and 170:
dagar. 718 Som barn av hög rang va
Page 171 and 172:
han agera som tolk åt mō‘ī. 72
Page 173 and 174:
lärarcertifikat. 733 Det kan tänk
Page 175 and 176:
Intressant är att beslutet inte p
Page 177 and 178:
Armstrong var inte unik i detta fö
Page 179 and 180:
canoes, scraping olona, carving woo
Page 181 and 182:
KAPITEL 6 ”We have to mend the pa
Page 183 and 184:
skolbänken och lära sig att läsa
Page 185 and 186:
framkommer tydligt i hawaiianskspr
Page 187 and 188:
lämnade skolorna, tycktes man ocks
Page 189 and 190:
eleverna inte någon utbildning i v
Page 191 and 192:
de alla skulle tyglas och kontrolle
Page 193 and 194:
kunskaper i det hawaiianska språke
Page 195 and 196:
Silva diskuterar ”tystnaden” el
Page 197 and 198:
Western culture, infusing the latte
Page 199 and 200:
ENGLISH SUMMARY The life and histor
Page 201 and 202:
Hawaiian educational system was fur
Page 203 and 204:
Hamo‘ula Ribbad kapa, att färga
Page 205 and 206:
Luakini Tempel, kyrka, katedral ell
Page 207 and 208:
REFERENSER FÖRKORTNINGAR ABCFM Ame
Page 209 and 210:
MISSIONARY HERALD (MH) Brev & rappo
Page 211 and 212:
Bingham, Alfred M. 1975. “Sybil
Page 213 and 214:
—. 1878/1969. An Account of the P
Page 215 and 216:
Kamohoali’i Hopkins, Charles G. 2
Page 217 and 218:
—. 1989. ”Changes in the Lives
Page 219:
Wist, Benjamin O. 1940. A Century o
show all

"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?