"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere
"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere "Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere
genomslagskraft hos folket. I takt med att Holman blev bekant med det hawaiianska bruket av medicin förstod han också att han var tvungen att vara ytterst varsam med hur han behandlade sina patienter. Enligt Holmans tolk, Mr. Young, skulle Holman sväva i livsfara om någon av hans patienter skulle avlida, i synnerhet om de var av hög ali‘i-rang. 237 I samband med att en sjukdomsvåg bröt ut på Maui under 1824 fick missionärerna höra att orsaken var missionärerna och den nya tron. Titt som tätt fick de höra att det inträffade dödsfall på grund av den nya religionen eller på grund av pule ‘āna‘āna. William Richards skriver: Not long ago Tauwa was taken ill with an inflammation of the lungs, and none of the natives supposed he would recover. Our enemies immediately begun to exhult (sic) in the belief that he would die and by his death they should gain some new advantage over us. They said, ‘Here is Tauwa, a leader in the new religion, he is just dead, and by & by all who regard the palapala will be dead with him. 238 Mō‘ī Kamuali‘i på Kaua‘i avled efter en kortare tids sjukdom i maj 1824. Missionären Charles Stewart, som hade besökt honom vid flera tillfällen under hans sjukdom anklagades för att ligga bakom hans död. Stewart berättar: As I was walking backward and forward there this afternoon with a paper in my hand, a small party of the natives approached, and charged me with being a wicked man for praying their chief to death, that Taumuarii [Kaumuali’i] was dead by my prayers, that I was killing Karaimoku [Kalaimoku], and soon there would not be a chief left on O‘ahu . 239 Juri Mykkänen menar att Liholihos intresse av missionärerna enbart var av materialistisk karaktär. Han var huvudsakligen intresserad av att förvärva så många materiella ting som möjligt för att nå högsta status. Det var tydligt i hans besvikelse över missionärernas oförmåga att bistå med praktisk hjälp, som t.ex. att bygga skepp. Att han tillät missionärerna att undervisa ali‘i, menar Mykkänen, var bara för att han egentligen ville se vad dessa nykomlingar hade för sig. 240 Under 1822 visade han intresse för missionärernas undervisning i läsning och skrivning, men visade inget uppenbart intresse för innehållet i den kristna läran. I början av 1823 rapporterar Bingham att Liholiho alltmer sjönk ner i ”fördärvet” och ägnade mesta delen av sin tid att dricka alkohol, roa sig och sova. Ali‘i stod delade inför Liholihos beteende. Några tog avstånd, medan andra anslöt sig till kungens vilda liv. Han gav bort landområden för att få sympatier och levde i en lyx som han egentligen inte hade råd med och blev allt mer skuldsatt. Han hade köpt två skepp för vilka han skulle betala med sandelträ, som skulle levereras av ali‘i. De hade dock behållit träet för egen vinning istället. Bingham skriver hur han vid flera tillfällen försökte tillrättavisa Liholiho och att han också markant trotsade kungen och hans beteende. 241 Dock utan resultat. Mykkänen ger sin syn på varför: ”Without separating practice from theory, Lihiliho’s statement was in fact a paradigmatic expression of his social position. Chiefs who stand at the head of aupuni [kungadömet, regeringen] should have tabus to make their rule acceptable, and if not that, at least relatively enduring.” 242 237 Brev: Thomas Holman till Prudential Committee of the Board for Foreign Missions, den 21 november 1820. MsL/HMCS. 238 Brev: William Richards till Jeremiah Evarts, den 1 juni 1824. MsL/HMCS. 239 Stewart 1828: 294. Mina parenteser. 240 Mykkänen 2003: 41. 241 Bingham 1849/1969: 179f. Vid ett undervisningstillfälle hällde Bingham ut en hel flaska sprit och Liholiho sägs ha blivit rasande. (ibid.) 242 Mykkänen 2003: 44f. 59
Frälsning med förhinder Missionärernas försiktighet vad gällde att acceptera hawaiianer som kristna reflekterades i det låga eller näst intill obefintliga antalet omvända under de fem första åren. Karaktäristiskt för missionärerna var deras ständiga ängslan för huruvida hawaiianerna var redo eller inte för att bli medlemmar i kyrkan. Detta var egentligen inte så konstigt med tanke på deras egen inneboende osäkerhet och oro kring deras eget förhållande till Gud. Tanken var ju att medlemskap i kyrkan endast kunde beviljas den individ som upplevt en sann omvändelseupplevelse. Det höga kravet på hawaiianerna var en av anledningarna till att endast ett fåtal accepterades som medlemmar och döptes in i kyrkan under de första åren. Detta innebar kritik ifrån hemlandet där inte bara missionärernas verksamhet utan också deras kompetens ifrågasattes. Förutsättningarna var ju de bästa, då hawaiianerna tagit avstånd från sina gamla gudar och förstört flera heiau, helgedomar. Men, menade missionärerna på Hawaiiöarna, så enkelt var det inte. Trots att ett stort antal gudabilder förstörts så fanns det ett flertal bevarade ute bland maka‘āinana, folket. Och folket var underordnade ali‘i och agerade på deras initiativ, inte på missionärernas. 243 Missionärerna hade ett flertal förklaringar till att missionen gick trögt. Den primära anledningen, menade man, var problem rent språkligt. Det tog tid för missionärerna att lära sig tala det hawaiianska språket och även förvandla det till skriftspråk. Bristen på kompetenta lärare poängterades och även om de hade hjälp av de hawaiianer som utbildats i Amerika så var det inte tillräckligt. Således hade missionärerna mycket stora problem att förmedla sin övertygelse rent språkligt. Missionären Sheldon Dibble ger just denna problematik utrymme och påpekar att de konventionella metoderna för mission ständigt ifrågasattes. Missionärerna tvingades i sitt arbete att forcera flertalet hinder vilka omfattade problem gällande den språkliga och också den mentala kommunikationen. Med genomgående negativ klang beskriver han hawaiianerna och deras mentala kapacitet, vilken, menar han, var strängt begränsad då hawaiianerna inte tidigare utmanats intellektuellt. De var fångade i en värld som ännu inte fått bekantskap med upplysning. 244 Missionären Sheldon Dibble beskriver hawaiianerna som ”…opposite of what we call a thinking people.” 245 Deras mentala såväl som praktiska kapacitet, menade han, karaktäriserades av en inneboende oföretagsamhet, lojhet och apati. Hawaiianerna ansågs vara oförmögna att föra ett resonemang då tankar och vanor styrdes per automatik. Orsaken till detta ansågs vara hawaiianernas sedvanesystem. Dibble ger ett exempel på detta, nämligen vad han benämner ”telling thoughts”, dvs. konversera själsliga ärenden, ”respecting their souls”. Han berättar om denna ”börda” som han menar hawaiianerna lade på missionärerna i tid och otid. Missionärerna tillbringade stor del av sin tid med att lyssna på hawaiianer som på alla möjliga och omöjliga tidpunkter dök upp för att konversera kring själsliga ärenden eller ”to tell thoughts respecting their souls”. Att försöka bedriva någon form av “meningsfull” kommunikation och försöka nå fram till vederbörande hawaiian vid dessa tillfällen ansågs vara lönlöst. Visst kom några hawaiianer i ett, för missionärerna, seriöst syfte med intention att vägledas i den nya religionen, men ett övervägande antal kom, menar Dibble, för att söka sympati och komma i god dager hos missionärerna. 246 Detta handlingssätt jämförs med det som var brukligt vad gällde 243 Summering av “Joint Letter of the Missionaries” i MH, januari, 1823 (19): 13. 244 Dibble 1843/1909: 227. 245 Dibble 1843/1909: 227. Dibble understryker att det fanns undantag och dessa bestod av de hawaiianer som genomgått utbildning. 246 Dibble (1843/1909: 232) skriver: “Their minds are intent upon their own thoughts and their eyes are watching whether its effect upon you is favorable. Notwithstanding all the missionary 60
- Page 9 and 10: I avhandlingen använder jag begrep
- Page 11 and 12: Jag vill betona att jag uppfattar r
- Page 13 and 14: historiska Lāhainālunaseminariet,
- Page 15 and 16: det självklara. 28 Eventuellt är
- Page 17 and 18: de vuxna hawaiianerna, men efter en
- Page 19 and 20: än tvåhundra år tidigare hade Co
- Page 21 and 22: den lukrativa sandelträhandeln och
- Page 23 and 24: första sockerplantage. 62 Ett såd
- Page 25 and 26: man ingick ett handelsavtal med and
- Page 27 and 28: utvecklingen så som den sett ut un
- Page 29 and 30: Reaktion och aktion När Hawai‘i
- Page 31 and 32: programs to the Sioux or Navaho, fe
- Page 33 and 34: participate in ceremony or language
- Page 35 and 36: K APITEL 2 “In the wilderness, pr
- Page 37 and 38: landerövringar ständigt pågick.
- Page 39 and 40: vad gällde förtärandet av mat oc
- Page 41 and 42: Kapu, noa och mana Craighill Handy
- Page 43 and 44: eproduktiva krafterna från de osyn
- Page 45 and 46: …the actions would tend to be car
- Page 47 and 48: Enligt berättelsen sörjde han öv
- Page 49 and 50: Man vände sig till dem som kände
- Page 51 and 52: Hiram Bingham och Asa Thurston var
- Page 53 and 54: wilderness, prepare ye the way of t
- Page 55 and 56: på stranden vid Kailua möttes nyk
- Page 57 and 58: nämligen så att hans skepp behöv
- Page 59: are these foreigners doing with the
- Page 63 and 64: missionärerna tog sig mödosamt fr
- Page 65 and 66: karaktär, samt om människorna, de
- Page 67 and 68: they might domesticate the foreign
- Page 69 and 70: Hennes goda anseende och hängivels
- Page 71 and 72: the advice of our teachers.” 291
- Page 73 and 74: stöd, men bara ifall missionärern
- Page 75 and 76: paralleller till det traditionella
- Page 77 and 78: val av representant, för han var s
- Page 79 and 80: Men just nu, med Ka‘ahumanu som r
- Page 81 and 82: något formellt tillstånd att stan
- Page 83 and 84: above the word of God.’ The Pope
- Page 85 and 86: inledningsvis visade intresse för
- Page 87 and 88: hula. Konsekvenserna var förödand
- Page 89 and 90: för att underlätta och hjälpa sa
- Page 91 and 92: kommunikation som Roach-Higgins och
- Page 93 and 94: mönstren med ett instrument där e
- Page 95 and 96: tatueringar, ärr på kroppen, utsl
- Page 97 and 98: y observing all rules of health we
- Page 99 and 100: Den traditionella klädseln genomgi
- Page 101 and 102: understyrker att missionärskvinnor
- Page 103 and 104: närernas krav, avseende klädsel o
- Page 105 and 106: and ni’aupi’o. His or hers was
- Page 107 and 108: framstående familjer inleddes denn
- Page 109 and 110: Komplexiteten förbisågs av missio
Frälsning med förhinder<br />
Missionärernas försiktighet vad gällde att acceptera hawaiianer som kristna reflekterades i<br />
det låga eller näst intill obefintliga antalet omvända under de fem första åren.<br />
Karaktäristiskt för missionärerna var deras ständiga ängslan för huruvida hawaiianerna var<br />
redo eller inte för att bli medlemmar i kyrkan. Detta var egentligen inte så konstigt med<br />
tanke på deras egen inneboende osäkerhet <strong>och</strong> oro kring deras eget förhållande till Gud.<br />
Tanken var ju att medlemskap i kyrkan endast kunde beviljas den individ som upplevt en<br />
sann omvändelseupplevelse. Det höga kravet på hawaiianerna var en av anledningarna till<br />
att endast ett fåtal accepterades som medlemmar <strong>och</strong> döptes in i kyrkan under de första<br />
åren. Detta innebar kritik ifrån hemlandet där inte bara missionärernas verksamhet utan<br />
också deras kompetens ifrågasattes. Förutsättningarna var ju de bästa, då hawaiianerna<br />
tagit avstånd från sina gamla gudar <strong>och</strong> förstört flera heiau, helgedomar. Men, menade<br />
missionärerna på Hawaiiöarna, så enkelt var det inte. Trots att ett s<strong>to</strong>rt antal gudabilder<br />
förstörts så fanns det ett flertal bevarade ute bland maka‘āinana, folket. Och folket var<br />
underordnade ali‘i <strong>och</strong> agerade på deras initiativ, inte på missionärernas. 243<br />
Missionärerna hade ett flertal förklaringar till att missionen gick trögt. Den primära<br />
anledningen, menade man, var problem rent språkligt. Det <strong>to</strong>g tid för missionärerna att<br />
lära sig tala det hawaiianska språket <strong>och</strong> även förvandla det till skriftspråk. Bristen på<br />
kompetenta lär<strong>are</strong> poängterades <strong>och</strong> även om de hade hjälp av de hawaiianer som utbildats<br />
i Amerika så var det inte tillräckligt. Således hade missionärerna mycket s<strong>to</strong>ra problem att<br />
förmedla sin övertygelse rent språkligt. Missionären Sheldon Dibble ger j<strong>us</strong>t denna<br />
problematik utrymme <strong>och</strong> påpekar att de konventionella me<strong>to</strong>derna för mission ständigt<br />
ifrågasattes. Missionärerna tvingades i sitt arbete att forcera flertalet hinder vilka omfattade<br />
problem gällande den språkliga <strong>och</strong> också den mentala kommunikationen. Med<br />
genomgående negativ klang beskriver han hawaiianerna <strong>och</strong> deras mentala kapacitet,<br />
vilken, menar han, var strängt begränsad då hawaiianerna inte tidig<strong>are</strong> utmanats<br />
in<strong>tell</strong>ektuellt. De var fångade i en värld som ännu inte fått bekantskap med upplysning. 244<br />
Missionären Sheldon Dibble beskriver hawaiianerna som ”…opposite of what we call<br />
a thinking people.” 245 Deras mentala såväl som praktiska kapacitet, menade han,<br />
karaktäriserades av en inneboende oföretagsamhet, lojhet <strong>och</strong> apati. Hawaiianerna ansågs<br />
vara oförmögna att föra ett resonemang då tankar <strong>och</strong> vanor styrdes per au<strong>to</strong>matik.<br />
Orsaken till detta ansågs vara hawaiianernas sedvanesystem. Dibble ger ett exempel på<br />
detta, nämligen vad han benämner ”<strong>tell</strong>ing thoughts”, dvs. konversera själsliga ärenden,<br />
”respecting their souls”. Han berättar om denna ”börda” som han menar hawaiianerna<br />
lade på missionärerna i tid <strong>och</strong> otid. Missionärerna tillbringade s<strong>to</strong>r del av sin tid med att<br />
lyssna på hawaiianer som på alla möjliga <strong>och</strong> omöjliga tidpunkter dök upp för att<br />
konversera kring själsliga ärenden eller ”<strong>to</strong> <strong>tell</strong> thoughts respecting their souls”. Att försöka<br />
bedriva någon form av “meningsfull” kommunikation <strong>och</strong> försöka nå fram till<br />
vederbörande hawaiian vid dessa tillfällen ansågs vara lönlöst. Visst kom några hawaiianer i<br />
ett, för missionärerna, seriöst syfte med intention att vägledas i den nya <strong>religion</strong>en, men ett<br />
övervägande antal kom, menar Dibble, för att söka sympati <strong>och</strong> komma i god dager hos<br />
missionärerna. 246 Detta handlingssätt jämförs med det som var brukligt vad gällde<br />
243 Summering av “Joint Letter of the Missionaries” i MH, januari, 1823 (19): 13.<br />
244 Dibble 1843/1909: 227.<br />
245 Dibble 1843/1909: 227. Dibble understryker att det fanns undantag <strong>och</strong> dessa bes<strong>to</strong>d av de<br />
hawaiianer som genomgått utbildning.<br />
246 Dibble (1843/1909: 232) skriver: “Their minds <strong>are</strong> intent upon their own thoughts and their<br />
eyes <strong>are</strong> watching whether its effect upon <strong>you</strong> is favorable. Notwithstanding all the missionary<br />
60
Change language