"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

genomslagskraft hos folket. I takt med att Holman blev bekant med det hawaiianska
bruket av medicin förstod han också att han var tvungen att vara ytterst varsam med hur
han behandlade sina patienter. Enligt Holmans tolk, Mr. Young, skulle Holman sväva i
livsfara om någon av hans patienter skulle avlida, i synnerhet om de var av hög ali‘i-rang. 237
I samband med att en sjukdomsvåg bröt ut på Maui under 1824 fick missionärerna
höra att orsaken var missionärerna och den nya tron. Titt som tätt fick de höra att det
inträffade dödsfall på grund av den nya religionen eller på grund av pule ‘āna‘āna. William
Richards skriver:
Not long ago Tauwa was taken ill with an inflammation of the lungs, and none of the
natives supposed he would recover. Our enemies immediately begun to exhult (sic) in the
belief that he would die and by his death they should gain some new advantage over us.
They said, ‘Here is Tauwa, a leader in the new religion, he is just dead, and by & by all who
regard the palapala will be dead with him. 238
Mō‘ī Kamuali‘i på Kaua‘i avled efter en kortare tids sjukdom i maj 1824. Missionären
Charles Stewart, som hade besökt honom vid flera tillfällen under hans sjukdom
anklagades för att ligga bakom hans död. Stewart berättar:
As I was walking backward and forward there this afternoon with a paper in my hand, a
small party of the natives approached, and charged me with being a wicked man for praying
their chief to death, that Taumuarii [Kaumuali’i] was dead by my prayers, that I was killing
Karaimoku [Kalaimoku], and soon there would not be a chief left on O‘ahu . 239
Juri Mykkänen menar att Liholihos intresse av missionärerna enbart var av materialistisk
karaktär. Han var huvudsakligen intresserad av att förvärva så många materiella ting som
möjligt för att nå högsta status. Det var tydligt i hans besvikelse över missionärernas
oförmåga att bistå med praktisk hjälp, som t.ex. att bygga skepp. Att han tillät
missionärerna att undervisa ali‘i, menar Mykkänen, var bara för att han egentligen ville se
vad dessa nykomlingar hade för sig. 240 Under 1822 visade han intresse för missionärernas
undervisning i läsning och skrivning, men visade inget uppenbart intresse för innehållet i
den kristna läran. I början av 1823 rapporterar Bingham att Liholiho alltmer sjönk ner i
”fördärvet” och ägnade mesta delen av sin tid att dricka alkohol, roa sig och sova. Ali‘i
stod delade inför Liholihos beteende. Några tog avstånd, medan andra anslöt sig till
kungens vilda liv. Han gav bort landområden för att få sympatier och levde i en lyx som
han egentligen inte hade råd med och blev allt mer skuldsatt. Han hade köpt två skepp för
vilka han skulle betala med sandelträ, som skulle levereras av ali‘i. De hade dock behållit
träet för egen vinning istället. Bingham skriver hur han vid flera tillfällen försökte
tillrättavisa Liholiho och att han också markant trotsade kungen och hans beteende. 241
Dock utan resultat. Mykkänen ger sin syn på varför: ”Without separating practice from
theory, Lihiliho’s statement was in fact a paradigmatic expression of his social position.
Chiefs who stand at the head of aupuni [kungadömet, regeringen] should have tabus to
make their rule acceptable, and if not that, at least relatively enduring.” 242
237 Brev: Thomas Holman till Prudential Committee of the Board for Foreign Missions, den 21
november 1820. MsL/HMCS.
238 Brev: William Richards till Jeremiah Evarts, den 1 juni 1824. MsL/HMCS.
239 Stewart 1828: 294. Mina parenteser.
240 Mykkänen 2003: 41.
241 Bingham 1849/1969: 179f. Vid ett undervisningstillfälle hällde Bingham ut en hel flaska
sprit och Liholiho sägs ha blivit rasande. (ibid.)
242 Mykkänen 2003: 44f.
59