"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

KAPITEL 3
“God give me rest in Heaven” 213
Can these be human beings? How dark and comfortless their state of mind and heart! How
imminent the danger to the immortal soul, shrouded in this deep pagan gloom! Can such
beings be civilized? Can they be Christianized? Can we throw ourselves upon these rude
shores, and take up our abode, for life, among such a people, for the purpose of training
them for heaven? 214
Missionärernas möte med Hawaiiöarna och dess folk blev minst sagt omvälvande för dem.
Visserligen hade de på hemmaplan kommit i kontakt med hawaiianer såväl som med delar
av den hawaiianska kulturen, men det första mötet var ändå chockerande för de nyanlända.
Vid anblicken av dessa mörkhyade och nästan nakna hawaiianer vände många i gruppen
bort sina ansikten i ren fasa för att slippa bevittna vad som benämndes ”spektaklet”.
Missionärerna ställde sig frågan huruvida detta egentligen var människor, och inte minst
huruvida de skulle lyckas att omvända dem. 215
I väntan på att få stiga i land hade besättningen och missionärerna mött många
hawaiianer som nyfiket rodde ut med sina kanoter för att bedriva byteshandel och
undersöka de nya främlingarna. 216 Åsynen av vita män var visserligen inget nytt för
hawaiianerna då öarna sedan fyrtio år tillbaka besökts av handelsmän från Europa såväl
som från Amerika. Men uppståndelsen var ändå stor, speciellt då skeppet den här gången
hade med sig för hawaiianerna något så ovanligt som vita kvinnor. 217 Vid landstigningen
213 Dibble 1843/1909: 243.
214 Bingham 1849/1969: 6.
215 Missionären Charles Stewart (1828: 88), som anlände tre år senare, berättar om sin
upplevelse;
“A first sight of these wretched creatures was almost overwhelming. Their naked figures, and
wild expression of countenance, their black hair streaming in the wind as they hurried the
canoe over the water with all the eager action and muscular power of savages, their rapid and
unintelligible exclamations, and whole exhibition of uncivilized character, gave to them the
appearance of being half man and half beast, and irresistibly pressed on the thoughts the query
– ‘Can they be men- can they be women?- do they not form a link in creation, connecting with
the man brute?’”
216 Lucia Ruggles Holman skriver i sin dagbok den 3 april, 1820:
“Our ears are constantly stunned with the noise and jabbering of the natives about our vessel. I
have counted 20 or 30 canoes about the Brig at a time; some bringing fruits and vegetables, and
others out of curiosity… Since I have been sitting here by the cabin window, not less than a
dozen canoes have come up to tempt me with their fruits. They want in exchange, scissors,
beads, and knives.” Holman 1931: 20.
217 Se Bingham 1849/1969: 95.
“White women were, as might have been expected, objects of great curiosity to the chattering
natives, who thronged around them, as they walked along, to gaze at their costume, their white
hands and faces, running before them peering under their projecting bonnets, laughing,
shouting, trotting around with bare feet, heads and limbs, men, women and children, and
singing out occasionally, ‘A-i-oe-oe,’ a phrase signifying long, protruding neck.”
I Mistaken ideas concerning the missionaries, 1842, förmedlas hawaiianernas reaktion: “We looked at
them and said to each other, ‘What queer looking hats, they are not like those worn by men.
53