"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

hade han inte bara undervisats i den kristna läran utan också i andra ämnen som engelsk
grammatik, geografi och aritmetik. Under sina år vid Andover vistades han dagligen bland
teologer och fick möjlighet att utveckla teologiska insikter och slipa på olika teologiska
argument. Mest påtagligt var hans enorma entusiasm för bibelstudier vilken resulterade i
färdigheter i att citera Bibeln utantill. Även om han kanske inte helt och hållet förstod
innebörden i många av passagerna imponerades de flesta han konverserade med av hans
skicklighet.
Skolan var inte bara avsedd för att undervisa dessa personer i viktiga ämnen utan den
hade också till uppgift att bevisa för omvärlden att dessa ”hedningar” faktiskt var
intelligenta och mottagliga medmänniskor. ‘Ōpūkaha‘ia kom att vid sidan av sin utbildning
att resa ut på så kallade ”speaking tours.” Det gjorde han dels för att bevisa att ”färgade”
människor inte var obildbara, dels för att samla in pengar till den egna skolan och särskilt
till missionsprojektet. Under dessa resor berättade ‘Ōpūkaha‘ia om sin kärlek till Gud och
om sin dröm och önskan om att få förmedla denna Guds kärlek till sina medmänniskor
hemma på Hawaiiöarna
‘Ōpūkaha‘ia visade sig dessutom vara en stor talang också rent retoriskt, och detta
blev vid sidan av hans öppenhjärtighet och iver en bidragande orsak till hans personliga
framgångar. Han kom framförallt att bli New Englands missionärers främsta exempel på
hur lyckad en utbildning skulle kunna te sig. Samtidigt blev han en källa till stolthet
eftersom han själv var ett sådant utmärkt exempel på ”den bildbare hedningen”. Många av
de kristna åhörarna blev tagna av både ‘Ōpūkaha‘ia själv och hans framställning av hur
hans folk hemma på Hawai‘i borde få möjlighet att möta Guds kärlek:
I hope the Lord will send the Gospel to the heathen land, where the words of the Savior
never yet had been. Poor people! Worship the wood and stone, and shark and everything
their god. The Bible is not there, and Heaven and Hell, they do not know about it…O what
a wonderful thing it is that the hand of the Divine Providence has brought me from that
heathenish darkness where the light of Divine truth never had been. And here I have found
the name of the Lord Jesus in the Holy Scriptures, and have read that his blood was shed
for many.191
‘Ōpūkaha‘ia avled den 17 februari 1818 i tyfus innan han hann återvända hem. Hans
memoarer publicerades strax efter hans död. I och med detta nådde intresset för mission
på Hawai‘i klimax. ‘Ōpūkaha‘ias memoarer, Memoirs of Obookiah (1818), gavs ut i
tiotusentals exemplar och i 12 upplagor, vilket för tiden var ett anmärkningsvärt stort antal.
Den ekonomiska tillströmningen till skolans olika fonder tilltog och antalet studenter
ökade, vilket innebar att skolan nu fick elever inte bara från USA men också från Europa
och Asien. 192 Ett av de allra första resultaten av denna entusiasm var att man inledde en
protestantisk mission, riktad mot Hawaiiöarna. Ansvariga från Foreign Mission School sände
ett brev till ABCFM i vilket man bestämt förordade att samla och slututbilda de studenter
vid skolan som verkligen önskade att arbeta med mission på det hawaiianska fältet. Inför
sin avfärd skulle gruppen förberedas och instrueras av Edwin W. Dwight, som även skulle
följa med på denna första resa.
När nyheten om denna missionsresa offentliggjorts, kom också andra ”vänner till
hawaiianerna” att anmäla intresse. Dessutom visade det sig, att många som hade läst
‘Ōpūkaha‘ias memoarer också de ville medverka. Framför sig hade nu organisationen den
mycket besvärliga uppgiften att välja ut och organisera denna första grupp av missionärer.
191 Bingham 1849/1969: 58f.
192 Phillips 1969: 92. Philips noterar att skolan, under de tio år den fanns, hade nästan 100
elever.
47