"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

Palace och den hawaiianska flaggan halades för att ge plats åt amerikanska stjärnor och
ränder. Den vita delen av befolkningen jublade, men den hawaiianska befolkningen var
minst sagt dyster. Hawaiianer hade under flera år livligt protesterat mot en planerad
annektering och 1897 hade över 29 000 hawaiianer skrivit under en petition som
inlämnats till kongressen. 90 President Cleveland hade flera år tidigare meddelat kongressen
att den provisoriska regeringen som verkade på Hawai‘i efter det att drottning
Lili‘uokalani störtats från sin tron, inte hade några som helst befogenheter att representera
medborgarna på Hawaiiöarna. Därmed kunde inte, med hänvisning till internationell lag,
USA lägga anbud på Hawai‘i.
Clevelands föreskrifter kom dock att ignoreras. När han året innan, 1897, lämnade
sin plats åt den nye presidenten William McKinley togs frågan upp igen och den 16 juni
skrev den nye presidenten under ett traktat som banade vägen för annektering. De
styrande på Hawai‘i bekräftade traktaten utan att tillfråga folket. Dock uppstod problem
med bekräftelse från USA. Enligt grundlagen skulle ett traktat bekräftas av 2/3 av senaten.
Det visade sig att nödvändigt antal inte stödde det föreslagna traktaten, som därmed inte
fick lagstadgad bekräftelse. För att genomdriva fördraget hänvisade man till ett tidigare
känt ärende, som gällde Texas inträde i unionen år 1845. I det ärendet hade man beslutat
att en majoritet röster i vardera kongressen var tillräckligt för ett avgörande. På detta sätt
kringgick man det lagliga kravet gällande traktat. 91 Efter diskussioner om fördelen med
Hawaiiöarnas strategiska läge passerade resolutionen om en annektering och signerades av
president McKinley i juli 1898. Beslutet var helt utanför hawaiianernas kontroll och
skedde utan hänsyn till den opposition som fanns på Hawai‘i under denna period. 92
Perioden fram till att Hawai‘i blev amerikansk stat 1959 innebar stora förändringar
för hawaiianer och Hawai‘i på alla plan, såväl sociala, ekonomiska som politiska. Den
mäktiga koalitionen kallad ”The Big Five”, bestående av fem amerikanska affärsenheter
med missionärsbakgrund, tog makten över samtliga samhälleliga funktioner. 93 De startade
med sockerindustrin och det utvecklades till övervakning av transporter, hotellverksamheter,
banker, försäkringsbolag och många både små och stora detaljhandlare. Då de
dessutom inledde ett tätt samarbete med den amerikanska flottan och högt uppsatta
ämbetsmän var den totala kontrollen över öarna ett faktum. Så småningom gjorde också
den amerikanska militären inträde och omvandlade stora delar av öarna och till och med
hela öar, som t.ex. Kaho‘olawe, till militärt strategiska platser. Människor tvingades lämna
sina hem. Traditionella platser av religiös och andlig betydelse användes som övningsplatser
för bombning eller som lagerplatser för ammunition och kärnvapen. Pearl Harbor
på ön O‘ahu blev flottans huvudhamn och ett stort område i dess närhet spärrades av för
allmänheten.
90 Dudley & Agard 1993: 6.
91 En liknande proposition, under namnet ”Newlands Resolution” lades fram angående
annekteringen. Denna mötte också motstånd, men efter diskussioner om fördelen med öarnas
strategiska läge passerade resolutionen om en annektering och signerades av president
McKinley i juli 1898.
92 Daws 1974: 287–292, Dudley & Agard 1993: 62–64. Se också Silva 2004a: 145–159.
93 Lawrence Fuchs (1961: 43) skriver i Hawai‘i Pono: An Ethnic and Political History om denna
grupp: ”A small group of missionary descendants, their relatives by marriage, and a few
business associates comprised the haole inner core; their dominant purpose was the control of
Hawai’i (…) They governed the island in a leisurely but conscientious fashion primarily from
the offices of the mayor sugar agencies. They lived in stately mansions surrounded by royal
palms in the hills of Honolulu, or in large sprawling houses set on manicured lawns in rural
areas.” Även citerat i Ekholm Friedman 1998: 94.
27