"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

More documents

Recommendations

Info

maka‘āinana, det ’vanliga’ folket. Declaration of Rights 1839 kom vidare att innefattas i 1840 års konstitution. Till hjälp i sin undervisning i kapitalistiskt tänkande använde Richards Francis Waylands Elements of Political Economy från 1837. Utifrån denna refererade Richards till de brister det befintliga hawaiianska systemet ansågs ha och kom med lösningar på hur man skulle kunna förändra det till det bättre, det vill säga till ett system som bättre matchade det västerländska tänkandet. Fokus kom på ‘āina, land. En av grunderna i ett väl fungerande politiskt och ekonomiskt system, menade Richards, var äganderätten till land och med denna det fria valet att använda den så som det ansågs vara lämpligt. Det ideala var att handla med land, dvs. köpa och sälja land och uppnå vinster med detta förfarande. Här kom fokus på något som inte var bekant för hawaiianer, närmare bestämt allmän äganderätt och äganderätt till land. Ända sedan Kamehameha hade enat alla öar under sig kontrollerade och ansvarade han som mō‘ī, regent, för allt land. Det är viktigt att poängtera att han inte var någon privat ägare utan marken tillhörde alla, både ali‘i och maka‘āinana. Men huvudsakligen låg ansvaret för hantering och indelning hos honom. Mō‘ī hade också möjligheten att välja ut lämpliga bitar land åt sig själv och sedan delegera resten till sina hängivnaste ali‘i. Dessa delade i sin tur ut land till andra ali‘i som blev konohiki, förvaltare, över ahupua‘a, ett landområde. Alla dessa landinnehavare hade vissa rättigheter till vad som odlades. Maka‘āinana arrenderade i sin tur delar av marken och levde på att bruka jorden eller fiska i havet. 59 Samtliga innehavare av en bit land, från högsta ali‘i nui till lägsta maka‘āinana, var skyldig att betala skatt till mō‘ī. Alla familjer betalade skatt i form av varor, hantverk och tjänster till sina ali‘i som i sin tur behöll en del och gav resten till högre ali‘i och ända upp till kungen. Rent uppbyggnadsmässigt påminde detta om ett feodalt system. Men det är viktigt att notera att maka‘āinana kunde flytta runt som de ville och inte var knutna till en specifik ali‘i eller ett specifikt landområde. 60 Visst krävde vissa ali‘i mer och arbetsbördan för vissa familjer kunde vara större än andras men skulle bördan bli för stor kunde man alltid flytta. Familjerna bytte varor och delade frikostigt med sig av sina tillgångar och tanken om privat ägande existerade inte. Just hawaiianernas frikostighet och generositet nämns redan vid Cooks besök och i rapporter, journaler och brev. Tillfällen då man hade ett överflöd delade man med sig, eller kanske anordnade en festlig tillställning för alla. Den som inte delade med sig ansågs vara snål. 61 Hawaiiöarna och dess invånare stod dock inför en stor omställning. Trycket från haole, utlänningar, ökade och deras intresse för kommersiellt jordbruk kom att leda till stora förändringar. 1835 lyckades det amerikanska företaget Ladd & Company att förvärva ett större landområde i Kōloa på Kaua‘i. Mō‘ī Kauikeaouli skrev i juli 1835 under ett 50årigt leasingkontrakt och under hösten samma år etablerade Ladd & Co., Hawaiiöarnas 59 Utförliga beskrivningar på hur indelningen var uppbyggd finns bl.a. i Kamakau 1992a: 230– 232, Chinen 1958:1–5, Kuykendall 1968: 269–273 och Kame‘eleihiwa 1992: 26–28. 60 Mykkänen (2003: 160) noterar följande angående begreppet feodal: ”…the closes analogy through which Hawaiian land tenure was normally understood by foreigners.” Haunani Kay Trask (1999: 115) understryker strategin med att applicera detta västerländska begrepp: ”By claiming that a Pacific people lived under a European system – that the Hawaiians lived under feudalism – Westerners could then degrade a successful system of shared land use with a pejorative and inaccurate Western term. Land tenure changes instituted by Americans and in line with current Western notions of private property were then made to appear beneficial to our people.” 61 Kame‘eleihiwa (1992: 178) förklarar att “…Hawaiians do not keep profit for themselves because that is considered hana pī, or stingy behaviour. There is nothing more uncivilized to the Hawaiian mind than stinginess.” 21
första sockerplantage. 62 Ett sådant skriftligt kontrakt var naturligtvis välkommet för kommersiellt intresserade västerlänningar. Möjligheten att förvärva land en längre tid fanns, men inte möjlighet för privat ägande. Ännu. Och det var just privat ägande som ansågs nödvändigt för att etablera en vidare verksamhet på Hawaiiöarna. I samband med genomförandet av jordreformen Māhele 1848 kom dock dörren att öppnas mer och mer och 1850 blev det slutligen möjligt för haole att förvärva större landområden och därmed utveckla en farm- och plantageekonomi med sikte på export. Māhele refererar till en rad beslut som togs mellan januari och mars samma år då Kauikeaouli och ca 240 av hans ali‘i och konohiki träffades för att diskutera landindelningen. 63 Det första stora steget mot denna jordreform togs i december 1845 då Board of Commissioner To Quiet Land Titles, eller kort Land Commission, etablerades. 64 Det första mötet hölls i februari 1846 och då upprättades Principles Adopted By the Board of Commissioners to Quiet Land Titles in Their Adjudication of Claims Presented to Them, kort Principles. I Principles anbefalldes en indelning av allt land i tre delar där en del skulle tillfalla regeringen, dvs. mō‘ī, en del till ali‘i och konohiki samt en del till de arrenderande. Haole hade ingen rätt till någon mark. Det visade sig dock vara problematiskt för mō‘ī och ali‘i att göra upp om hur indelningen skulle se ut. Jon Chinen påpekar att det var ett för stort steg i riktning från det gamla systemet. De var helt enkelt inte redo för en sådan här omorganisering. 65 Ärendet togs upp både i Privy Council och Legislative Assembly och det bestämdes att kungen och ali‘i nui skulle assisteras i ett avgörande beslut. En kommitté utnämndes och med den en rad föreskrifter kring hur indelningen skulle genomföras. 66 Så möttes kungen och ca 240 ali‘i och konohiki och den slutliga uppgörelsen dokumenterades i Māhele Book. Resultatet blev att kungen tilldelades ca 2,5 miljoner tunnland land som delades in i två delar; 1 miljon tunnland blev kungens privata land, Crown Lands, och resterande ca 1,5 miljoner tunnland blev statens, under benämningen Government Lands. 1,5 tunnland tilldelades ali‘i och konohiki vad som benämndes Konohiki Lands. Alla dessa tre omfattades av de inhemska arrendatorernas rättigheter, men då mō‘ī och flertalet ali‘i och konohiki sålde delar av sina landområden kom frågan upp hur just böndernas rättigheter skulle skyddas. Efter en rad diskussioner hos bland annat Privy Council lagstadgades den 6 augusti 1850 i den så kallade Kuleana Act att alla bönder nu kunde ansöka om rätten till det landområde de bevisligen levde på och brukade. Dessa landstycken låg utspridda inom Crown-, Government- och Konohiki- land och mätte upp till ca 30 000 tunnland, eller ca 1 % av den totala landarealen. 67 Men det var inte helt okomplicerat att få tillgång till sin bit mark. Ett krav var att infinna sig hos Land Commission för att göra anspråk på sitt tilldelade landområde vilket kom att gälla samtliga hawaiianer. Detta var ett problem och Mitchell förklarar hur ”(u)nfortunately, many tenant-farmers were under the impression that occupancy or use gave them the right to their land. Untold numbers or planters failed to appear before the Land Commission to secure fee simple title to their choice agricultural Lands.” 68 Många förlorade snart sin mark då de fortsatte att bedriva byteshandel istället för att sälja sina produkter. På så sätt fick de inte ihop de pengar som behövdes för att betala skatt. Detta problem innefattade samtliga samhällsklasser. Mō‘ī Kauikeaouli och ali‘i-klassens mer och 62 Kuykendall 1968: 175. 63 Mitchell 1982: 262. 64 Chinen 1958: 8. Kamehameha III utnämnde William Richards, justitieminister John Rickord, Zorobabela Kaauwai, James Young och John ‘Ī‘ī som styrelsemedlemmar. William Richards fick posten som ordförande. 65 Chinen 1958: 15. 66 Kommittén bestod av John Young (Keoni Ana), G.P. Judd, J. Pi‘ikoi och M. Kekuanaoa. Se vidare Kuykendall, 1968: 287. 67 Chinen 1958: 31. 68 Mitchell 1982: 264. 22
Page 1 and 2: Kristina Hellner Taylor ”Who are
Page 3 and 4: PROLOG Det är något magiskt över
Page 5 and 6: mitt i Honolulu. Så tusen tack, Ir
Page 7 and 8: ‘Anā‘anā 128 Förtroende för
Page 9 and 10: I avhandlingen använder jag begrep
Page 11 and 12: Jag vill betona att jag uppfattar r
Page 13 and 14: historiska Lāhainālunaseminariet,
Page 15 and 16: det självklara. 28 Eventuellt är
Page 17 and 18: de vuxna hawaiianerna, men efter en
Page 19 and 20: än tvåhundra år tidigare hade Co
Page 21: den lukrativa sandelträhandeln och
Page 25 and 26: man ingick ett handelsavtal med and
Page 27 and 28: utvecklingen så som den sett ut un
Page 29 and 30: Reaktion och aktion När Hawai‘i
Page 31 and 32: programs to the Sioux or Navaho, fe
Page 33 and 34: participate in ceremony or language
Page 35 and 36: K APITEL 2 “In the wilderness, pr
Page 37 and 38: landerövringar ständigt pågick.
Page 39 and 40: vad gällde förtärandet av mat oc
Page 41 and 42: Kapu, noa och mana Craighill Handy
Page 43 and 44: eproduktiva krafterna från de osyn
Page 45 and 46: …the actions would tend to be car
Page 47 and 48: Enligt berättelsen sörjde han öv
Page 49 and 50: Man vände sig till dem som kände
Page 51 and 52: Hiram Bingham och Asa Thurston var
Page 53 and 54: wilderness, prepare ye the way of t
Page 55 and 56: på stranden vid Kailua möttes nyk
Page 57 and 58: nämligen så att hans skepp behöv
Page 59 and 60: are these foreigners doing with the
Page 61 and 62: Frälsning med förhinder Missionä
Page 63 and 64: missionärerna tog sig mödosamt fr
Page 65 and 66: karaktär, samt om människorna, de
Page 67 and 68: they might domesticate the foreign
Page 69 and 70: Hennes goda anseende och hängivels
Page 71 and 72: the advice of our teachers.” 291
Page 73 and 74:
stöd, men bara ifall missionärern
Page 75 and 76:
paralleller till det traditionella
Page 77 and 78:
val av representant, för han var s
Page 79 and 80:
Men just nu, med Ka‘ahumanu som r
Page 81 and 82:
något formellt tillstånd att stan
Page 83 and 84:
above the word of God.’ The Pope
Page 85 and 86:
inledningsvis visade intresse för
Page 87 and 88:
hula. Konsekvenserna var förödand
Page 89 and 90:
för att underlätta och hjälpa sa
Page 91 and 92:
kommunikation som Roach-Higgins och
Page 93 and 94:
mönstren med ett instrument där e
Page 95 and 96:
tatueringar, ärr på kroppen, utsl
Page 97 and 98:
y observing all rules of health we
Page 99 and 100:
Den traditionella klädseln genomgi
Page 101 and 102:
understyrker att missionärskvinnor
Page 103 and 104:
närernas krav, avseende klädsel o
Page 105 and 106:
and ni’aupi’o. His or hers was
Page 107 and 108:
framstående familjer inleddes denn
Page 109 and 110:
Komplexiteten förbisågs av missio
Page 111 and 112:
hawaiianska språket. 476 Idén om
Page 113 and 114:
easy thing to make such a law, but
Page 115 and 116:
tioner och kung Kalākaua inte bara
Page 117 and 118:
another nation and under different
Page 119 and 120:
kationer finns sedan en rad olika c
Page 121 and 122:
Det finns ett viktigt förhållande
Page 123 and 124:
There is no superstition perhaps mo
Page 125 and 126:
ön, var ett centralt sådant. Puku
Page 127 and 128:
Att det var just denna sorts kāhun
Page 129 and 130:
påvisa den traditionellt hawaiians
Page 131 and 132:
trolldom. Likaså utvecklades konst
Page 133 and 134:
KAPITEL 5 “Heathen souls are with
Page 135 and 136:
undervisningen medan maka‘āinana
Page 137 and 138:
nämligen tahitiska. På Hawai‘i
Page 139 and 140:
Guds bud. Utifrån dessa regler gav
Page 141 and 142:
sprungliga uppfattningarna, sålede
Page 143 and 144:
skolböcker. Till denna samling kom
Page 145 and 146:
officer…” 618 Tydligt är att h
Page 147 and 148:
Kamakau reflekterar över hur snabb
Page 149 and 150:
forskarduon Benham och Heck en vikt
Page 151 and 152:
definitivt hinder i utvecklingen mo
Page 153 and 154:
erfarenheter belönades med ett pos
Page 155 and 156:
Skicklighet var visserligen ett res
Page 157 and 158:
tabu of the heiau and the waihau 66
Page 159 and 160:
Lāhainālunaseminariet Enligt miss
Page 161 and 162:
verktyg vad gällde att förmedla v
Page 163 and 164:
skola då han kommit i kontakt med
Page 165 and 166:
understandings that thick veil of i
Page 167 and 168:
missionärerna själva, bli goda f
Page 169 and 170:
dagar. 718 Som barn av hög rang va
Page 171 and 172:
han agera som tolk åt mō‘ī. 72
Page 173 and 174:
lärarcertifikat. 733 Det kan tänk
Page 175 and 176:
Intressant är att beslutet inte p
Page 177 and 178:
Armstrong var inte unik i detta fö
Page 179 and 180:
canoes, scraping olona, carving woo
Page 181 and 182:
KAPITEL 6 ”We have to mend the pa
Page 183 and 184:
skolbänken och lära sig att läsa
Page 185 and 186:
framkommer tydligt i hawaiianskspr
Page 187 and 188:
lämnade skolorna, tycktes man ocks
Page 189 and 190:
eleverna inte någon utbildning i v
Page 191 and 192:
de alla skulle tyglas och kontrolle
Page 193 and 194:
kunskaper i det hawaiianska språke
Page 195 and 196:
Silva diskuterar ”tystnaden” el
Page 197 and 198:
Western culture, infusing the latte
Page 199 and 200:
ENGLISH SUMMARY The life and histor
Page 201 and 202:
Hawaiian educational system was fur
Page 203 and 204:
Hamo‘ula Ribbad kapa, att färga
Page 205 and 206:
Luakini Tempel, kyrka, katedral ell
Page 207 and 208:
REFERENSER FÖRKORTNINGAR ABCFM Ame
Page 209 and 210:
MISSIONARY HERALD (MH) Brev & rappo
Page 211 and 212:
Bingham, Alfred M. 1975. “Sybil
Page 213 and 214:
—. 1878/1969. An Account of the P
Page 215 and 216:
Kamohoali’i Hopkins, Charles G. 2
Page 217 and 218:
—. 1989. ”Changes in the Lives
Page 219:
Wist, Benjamin O. 1940. A Century o
show all

"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?