"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

Silva och jag har arbetat ur var sin infallsvinkel, hon med det hawaiianska materialet
och jag med det engelskspråkiga. Det är därför intressant att vi båda, oberoende av
varandra, har gjort liknande observationer – hawaiianer gjorde motstånd.
Sammanfattningsvis handlar det nu om att förankra de hawaiianska rösterna i
förhållande till det historiskt hegemoniska materialet som alltså har tolkningsföreträde.
Utifrån förbud och också reaktioner kan vi börja förstå andra uppfattningar av vad som
förelåg och hände. Detta ställer större anspråk på de involverade parterna. Greg Dening
betonar hur västerländska forskare bör förhålla sig till de folk som de gör anspråk på att
dokumentera, uttolka och sedan representera:
We need to enter into the ways that the first people experienced themselves and their
timeless land. Any entry into such otherness requires some giving. We need to give the first
peoples their languages first of all, and with their language all the silences we can’t translate.
We need to listen. We need to look. 849
Utifrån ovanstående avslutar jag kapitlet och också avhandlingen med att
återkomma till mitt inledande citat med förhoppningen om att det nu kan förstås med
djupare relief och större tyngd.
Nobody executes us. No one lynches us. No government enslaves our children or rapes our
women. No citizenry chains us up and drags us from the backs of pickup trucks. No
homicidal maniac gassing us. Just 1,000 little cuts to our self-esteem, self-identity, cultural
pride – to our souls. Rather than obliterating the people, like so many Hitlers have tried,
simply obliterate the glue that binds them: culture. Just enough slices to leave blood on the
scene, but no actual bodies. (…) In other words, ‘No dead bodies, so shut up!’ 850
849 Dening 2004: 46.
850 Alani Apio, “A thousand little cuts to genocide”, Honolulu Star-Bulletin, 25 januari, 2001
197