"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

In cultural change there is no Before and After, only a Now. In cultural changes the
encounter, beliefs, objects, words, are not “borrowed” from one culture by another. They
are transformed, re-created. No belief, no object of word of one culture is nearer the reality
it describes or encapsulates than the belief, object or word of another. Identity in cultural
change is continuous. There is no loss of authenticity. Culture is as fluent as the language
that sustains it. 826
Talande tystnad och tystnad som motstånd
Gemensamt för en rad forskare, hawaiianska såväl som västerländska, är kravet på
att den befintliga historieskrivningen, som således anses vara kolonial i komposition såväl
som i uttryck, måste ifrågasättas och revideras. 827 Det handlar inte enbart om
dominerande texter utan också om dominerande forskningsmetoder som bör
avkoloniseras (decolonize). Ett sätt att göra detta är att ge utrymme för de marginaliserades, i
detta fall hawaiianernas, egna röster och berättelser kring hawaiiansk historia och kultur.
Julie Kaomea accentuerar detta behov av nya forskningsmetoder och understryker
värdet i att utveckla omfattande tolkningsanalyser som ska inkludera ”…persistent
excavation of perspectives and circumstances that have been buried, written over, or
erased.” 828 Ett sätt att göra detta är att använda sig av ”defamiliarizing [defamiljäriserande]
interpretive methods” 829 för att forska eller gräva sig igenom den s.k. hegemoniska ytan. 830
Kaomea lånar här den ryske formalisten Viktor Shklovskys begrepp ”defamiliarizing” som
går ut på att läsaren blir medveten om automatiserade perceptioner av vad som uppfattas
som bekant, eller en vana, i det som anses naturligt och obestridligt. 831
Defamiljäriseringsmetoden används mest inom litteraturteori men också inom
antropologi, psykologi och etnografi. Genom att läsa mellan raderna, eller leta efter det
som utelämnats och genom att göra det bekanta främmande, menar Kaomea att det är
möjligt att tvinga läsaren till medvetenhet kring tidigare nedtystade perspektiv. Hon har
använt metoden, eller tolkningstekniken, i flera sammanhang, bland annat för att uppvisa
så kallade tystnader i läromedel samt vad hon kallar historiska utraderingar, ”erasures”, i
Hawaiian studies textböcker och läroplansguider. Med hjälp av defamiljäriseringsmetoden,
menar Kaomea, kan icke förtryckande forskare som arbetar inom historiskt
marginaliserades grupper ställa andra sorts frågor som utmanar och motiverar oss att
gräva ut eller, som jag vill tolka det, skala av lager av tystnader och raderingar, eller sin
Kaomea skriver ”…excavate layers of silences and erasures and peel back familiar
hegemonic maskings.” 832 Således en slags diskursiv avlutning. 833
826 Dening 2004: 51.
827 Några av dessa är: Noenoe Silva, Lilikalā Kame‘eleihiwa, Julie Kaomea, Karen Ito, Sally
Engle Merry, Greg Dening m.fl.
Silva (2004a: 9) skriver “Hawai‘i is not a postcolonial but a (neo?) colonial state, and
historiography is one of the most powerful discourses that justifies the continued occupation
of Hawai’i by the United States today.”
828 Kaomea 2003: 15.
829 Kaomea 2003: 15.
830 Med referens till Antonio Gramscis definition av begreppet hegemoni i Selections from the
prison notebooks of Antonio Gramsci från 1971.
831 Kaomea 2003: 15. Greg Dening (2004: 225) noterar svårigheterna i att observera och kanske
också medvetandegöra det familjära i sociala kontexter och även effekterna av detta Han
förklarar: ”When we unravel our scheming nature in every social act, there is the sudden
possibility that we are responsible for what we do. Discovering our own bad faith is very
unsettling. Politics begin there. We begin to change the world in changing ourselves.”
832 Kaomea 2003: 24.
193