"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere
"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere "Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere
Pukui m.fl. tar upp denna problematik och betonar hur många hawaiianers negativa självbild är ett resultat av negativa attityder från inflytelserika personer i samhället, som exempelvis lärare, tjänstemän, arbetsgivare och till och med föräldrar. När icke-hawaiianer överför sina negativa attityder accentueras budskapet: ”You are inferior; the non-Hawaiian is superior, your inferiority is tied with your being Hawaiian”. 816 Riftet finns kvar och reaktionerna, som är en följd av detta, gör att riftet förtydligas i samma takt som hawaiianer accentuerar eller återgår till, så långt det är möjligt, sitt eget språk, sin egen utbildningstradition, sina egna högtider och sitt eget samhälle, dvs. återknyter till sin egen historiska identitet. Med detta menar jag inte att den hawaiianska kulturen på något sätt varit vare sig utslocknad eller för den delen oföränderlig, utan snarare att den utåt fått finnas och verka i periferin i förhållande till en västerländsk kontext i alla dess implicerade detaljer. Här tydliggörs också riftet i uppfattningarna om vad som inbegrips i begreppet ”historia”. Smith talar om ”contested histories” och menar att kampen blir svår då stridande historier inte finns eller fungerar inom alla ramverk. Hon förklarar hur ”… the sense of history conveyed by these (indigenous) approaches is not the same thing as the discipline of history, and so our accounts collide, crash into each other.” 817 Kunskapsförankringen inom de olika historieuppfattningarna är konstituerad på olika sätt och har vitt skiljda utgångspunkter. Ursprungsbefolkningar förankrar sin historiekunskap i och med hjälp av till exempel genealogier, sånger, dans, landskap, hantverk, personnamn o.s.v. Som jag har visat i avhandlingen innefattas alla dessa moment i hawaiianernas kunskapsbegrepp. Problemet med detta kunskapssystem är att västerlänningar hänför dessa specifika moment till muntlig tradition, och inte till, vad som av oss anses vara, historia. Som ett resultat av att den dominanta (koloniala) synen på språk, historieförmedling och kartläggning av landområden blir en allrådande historia, hindras också andra alternativ. 818 Men, som Mignolo betonar, så innebär detta inte nödvändigtvis att den koloniserade kulturens historia försvinner, utan att den snarare förvisas. Således vill jag understryka att det finns ett slags fördold kontinuitet, vilket innebär att kulturens kontinuitet rent faktiskt inskränks genom att den koloniala makten antingen förbjuder eller förtiger och undanhåller kunskap. 819 Amy Ku‘uleialoha Stillman lyfter fram en aspekt av ovanstående då hon berättar hur tillgången till en mängd material och därmed kunskap rörande hawaiiansk hula undanhölls för praktiserande hula-utövare fram till 1980-talet. Hawaiianskspråkiga, historiskt värdefulla dokument i arkiv och bibliotek förvarades, ibland med en välment intention om att materialet skulle skyddas, oåtkomligt. Vissa manuskript katalogiserades medan andra hamnade i skymundan. Denna selektion innebar att ett visst urval av material kom fram medan annat förbisågs. Vidare hade biblioteks- och arkivpersonal oftast inte 816 Pukui m.fl. 1972/1979 (vol. 2): 309. 817 Smith 1999: 33. 818 Mignolo 2006:5. För vidare fördjupning i detta hänvisar jag till Mignolos kapitel 3: “Record Keeping without Letters and Writing Histories of People without History.” Även Smith (1999: 34ff) diskuterar detta. 819 I sådana här sammanhang används ibland ordet ”diskontinuitet” som allmängiltigt. Jag vill undvika detta ord då jag menar att det signalerar ”upphörande”. Visst skedde avbrott, men som jag påvisat, och många fler med mig, fanns och finns en pågående sammanhängande kontakt, om än i förvandling. Problem uppstår när kontinuiteten ställs i relation till diskontinuitet i kolonialt historiska kontexter. Jonathan Friedman (1992b: 202f.) poängterar att när hawaiianer åberopar sitt förflutna genom att hänvisa till kulturella kontinuiteter, så reagerar västerländska antropologer och historiker med att ifrågasätta detta. Anledningen, menar Friedman, är västerlänningars strävan att behålla vad han kallar ”the monopoly of identity”. Han fortsätter: “Academics have begun their assault on “native” self-representations as quickly as they have now begun to be constituted in the upsurge of local cultural identities.” 191
kunskaper i det hawaiianska språket utan fick förlita sig på översättningar av utomstående. 820 Effekterna av denna institutionalisering av kunskap och också, vad Stillman benämner institutionalisering av ”kulturella minnen”, blev att hawaiianer berövades möjligheten att få kontakt med sitt eget traditionsmaterial. Detta fick som konsekvens att bl.a. hula-utövare inte kunde arbeta fullständigt i kontinuitet, eller som Stillman säger: ”In the case of Hawaiian hula the dismemberment of poetic repertoire from practice and performance pre-empted the work of intragroup memory, for performers and audiences alike were increasingly cut off from engaging with process of remembrance.” 821 Dening kopplar västerländska akademikers jakt efter det som anses vara det rena och genuina till begreppet ”zero point”, en slags åtskillnad mellan vad som ska uppfattas autentiskt och icke-autentiskt. 822 Med tanke på att det är betydligt svårare att fånga något som är i rörelse än något som är stilla så har denna åtskillnad fungerat som ett verktyg när man vill definiera begrepp som t.ex. tradition. Tendensen blir då fokus på något som uppfattas som statiskt eller fastfruset. Behovet att definiera vad som är autentiskt, genuint och traditionellt hawaiianskt verkar oftast vara ett bekymmer mer för forskare än för hawaiianer själva, något som exempelvis Karen Ito lyfter fram. 823 Hon menar att fenomenologisering inte är något självklart för hawaiianer som lever i dagens urbana miljöer. Frågan blir, hur kan då hawaiianer, utan något ”formal enculturation system”, utan någon direkt anknytning till vare sig land eller hav, det hawaiianska språket o.s.v. göra anspråk på hawaiiansk kultur och tradition och ännu mer upprätthålla det? Ito svarar: ”Perhaps the answer is that they do so by merely living it.” 824 Hon förklarar detta med vad jag refererar till som autoexistentiella värden och aspekter: Hawaiian culture is manifest as unconscious, non-reflective, contemporary, lived. It resides in the quotidian social interactions and emotional relationships. Much of those cultural elements are uncodified but familiar, unspoken but shared, unconscious but known. These individuals have not taken a phenomenological turn of knowing what they know and how they know it. But they do live it and recognize that there is something that binds them together. 825 Vad som också blir tydligt i sammanhanget är att kultur inte handlar om ett statiskt fenomen och därför inte kan objektifieras. Kultur, menar jag, kan liknas vid odling, där man bygger på tidigare erfarenheter men syftar till att tillgodose kommande behov. Alltså föreligger hela tiden förändringar, ibland så små att de inte direkt noteras och ibland så drastiska att de tycks eliminera eller förstöra den kulturodling det handlar om. Om detta skriver Dening: 820 Stillman (2001: 193) understryker det faktum att anställda bibliotekarier på Bishop Museum fram till mitten av 1970-talet hade minimala eller inga kunskaper alls i det hawaiianska språket. 821 Stillman 2001: 190. 822 Dening 2004: 51. Han förklarar begreppet: “In Australia and in many nations of the Pacific for most of this century and to this day there had been a strong belief in a zero point. There has been a strong belief among colonial powers that pure aboriginality belongs to the Time Before. Aboriginal cultures that have in some way transformed themselves are seen as bastard and illegitimate. The zero point is to be seen in our school textbooks over a hundred years. The authentic aborigines were the picanninnies and the nomads, not those down the street. Aboriginality in the zero point belongs to the museums of the mind.” 823 Ito 1999: 5ff 824 Ito 1999: 5f. 825 Ito 1999: 6. 192
- Page 141 and 142: sprungliga uppfattningarna, sålede
- Page 143 and 144: skolböcker. Till denna samling kom
- Page 145 and 146: officer…” 618 Tydligt är att h
- Page 147 and 148: Kamakau reflekterar över hur snabb
- Page 149 and 150: forskarduon Benham och Heck en vikt
- Page 151 and 152: definitivt hinder i utvecklingen mo
- Page 153 and 154: erfarenheter belönades med ett pos
- Page 155 and 156: Skicklighet var visserligen ett res
- Page 157 and 158: tabu of the heiau and the waihau 66
- Page 159 and 160: Lāhainālunaseminariet Enligt miss
- Page 161 and 162: verktyg vad gällde att förmedla v
- Page 163 and 164: skola då han kommit i kontakt med
- Page 165 and 166: understandings that thick veil of i
- Page 167 and 168: missionärerna själva, bli goda f
- Page 169 and 170: dagar. 718 Som barn av hög rang va
- Page 171 and 172: han agera som tolk åt mō‘ī. 72
- Page 173 and 174: lärarcertifikat. 733 Det kan tänk
- Page 175 and 176: Intressant är att beslutet inte p
- Page 177 and 178: Armstrong var inte unik i detta fö
- Page 179 and 180: canoes, scraping olona, carving woo
- Page 181 and 182: KAPITEL 6 ”We have to mend the pa
- Page 183 and 184: skolbänken och lära sig att läsa
- Page 185 and 186: framkommer tydligt i hawaiianskspr
- Page 187 and 188: lämnade skolorna, tycktes man ocks
- Page 189 and 190: eleverna inte någon utbildning i v
- Page 191: de alla skulle tyglas och kontrolle
- Page 195 and 196: Silva diskuterar ”tystnaden” el
- Page 197 and 198: Western culture, infusing the latte
- Page 199 and 200: ENGLISH SUMMARY The life and histor
- Page 201 and 202: Hawaiian educational system was fur
- Page 203 and 204: Hamo‘ula Ribbad kapa, att färga
- Page 205 and 206: Luakini Tempel, kyrka, katedral ell
- Page 207 and 208: REFERENSER FÖRKORTNINGAR ABCFM Ame
- Page 209 and 210: MISSIONARY HERALD (MH) Brev & rappo
- Page 211 and 212: Bingham, Alfred M. 1975. “Sybil
- Page 213 and 214: —. 1878/1969. An Account of the P
- Page 215 and 216: Kamohoali’i Hopkins, Charles G. 2
- Page 217 and 218: —. 1989. ”Changes in the Lives
- Page 219: Wist, Benjamin O. 1940. A Century o
Pukui m.fl. tar upp denna problematik <strong>och</strong> be<strong>to</strong>nar hur många hawaiianers negativa<br />
självbild är ett resultat av negativa attityder från inflytelserika personer i samhället, som<br />
exempelvis lär<strong>are</strong>, tjänstemän, arbetsgiv<strong>are</strong> <strong>och</strong> till <strong>och</strong> med föräldrar. När icke-hawaiianer<br />
överför sina negativa attityder accentueras budskapet: ”You <strong>are</strong> inferior; the non-Hawaiian<br />
is superior, <strong>you</strong>r inferiority is tied with <strong>you</strong>r being Hawaiian”. 816<br />
Riftet finns kvar <strong>och</strong> reaktionerna, som är en följd av detta, gör att riftet förtydligas<br />
i samma takt som hawaiianer accentuerar eller återgår till, så långt det är möjligt, sitt eget<br />
språk, sin egen utbildningstradition, sina egna högtider <strong>och</strong> sitt eget samhälle, dvs.<br />
återknyter till sin egen his<strong>to</strong>riska identitet. Med detta menar jag inte att den hawaiianska<br />
kulturen på något sätt varit v<strong>are</strong> sig utslocknad eller för den delen oföränderlig, utan<br />
snar<strong>are</strong> att den utåt fått finnas <strong>och</strong> verka i periferin i förhållande till en västerländsk<br />
kontext i alla dess implicerade detaljer.<br />
Här tydliggörs också riftet i uppfattningarna om vad som inbegrips i begreppet<br />
”his<strong>to</strong>ria”. Smith talar om ”contested his<strong>to</strong>ries” <strong>och</strong> menar att kampen blir svår då<br />
stridande his<strong>to</strong>rier inte finns eller fungerar inom alla ramverk. Hon förklarar hur ”… the<br />
sense of his<strong>to</strong>ry conveyed by these (indigeno<strong>us</strong>) approaches is not the same thing as the<br />
discipline of his<strong>to</strong>ry, and so <strong>our</strong> accounts collide, crash in<strong>to</strong> each other.” 817 Kunskapsförankringen<br />
inom de olika his<strong>to</strong>rieuppfattningarna är konstituerad på olika sätt <strong>och</strong> har<br />
vitt skiljda utgångspunkter. Ursprungsbefolkningar förankrar sin his<strong>to</strong>riekunskap i <strong>och</strong><br />
med hjälp av till exempel genealogier, sånger, dans, landskap, hantverk, personnamn o.s.v.<br />
Som jag har visat i avhandlingen innefattas alla dessa moment i hawaiianernas kunskapsbegrepp.<br />
Problemet med detta kunskapssystem är att västerlänningar hänför dessa<br />
specifika moment till muntlig tradition, <strong>och</strong> inte till, vad som av oss anses vara, his<strong>to</strong>ria.<br />
Som ett resultat av att den dominanta (koloniala) synen på språk, his<strong>to</strong>rieförmedling<br />
<strong>och</strong> kartläggning av landområden blir en allrådande his<strong>to</strong>ria, hindras också andra<br />
alternativ. 818 Men, som Mignolo be<strong>to</strong>nar, så innebär detta inte nödvändigtvis att den<br />
koloniserade kulturens his<strong>to</strong>ria försvinner, utan att den snar<strong>are</strong> förvisas. Således vill jag<br />
understryka att det finns ett slags fördold kontinuitet, vilket innebär att kulturens<br />
kontinuitet rent faktiskt inskränks genom att den koloniala makten antingen förbjuder<br />
eller förtiger <strong>och</strong> undanhåller kunskap. 819<br />
Amy Ku‘uleialoha Stillman lyfter fram en aspekt av ovanstående då hon berättar<br />
hur tillgången till en mängd material <strong>och</strong> därmed kunskap rörande hawaiiansk hula<br />
undanhölls för praktiserande hula-utöv<strong>are</strong> fram till 1980-talet. Hawaiianskspråkiga,<br />
his<strong>to</strong>riskt värdefulla dokument i arkiv <strong>och</strong> bibliotek förvarades, ibland med en välment<br />
intention om att materialet skulle skyddas, oåtkomligt. Vissa man<strong>us</strong>kript katalogiserades<br />
medan andra hamnade i skymundan. Denna selektion innebar att ett visst urval av material<br />
kom fram medan annat förbisågs. Vid<strong>are</strong> hade biblioteks- <strong>och</strong> arkivpersonal oftast inte<br />
816 Pukui m.fl. 1972/1979 (vol. 2): 309.<br />
817 Smith 1999: 33.<br />
818 Mignolo 2006:5. För vid<strong>are</strong> fördjupning i detta hänvisar jag till Mignolos kapitel 3: “Record<br />
Keeping without Letters and Writing His<strong>to</strong>ries of People without His<strong>to</strong>ry.” Även Smith (1999:<br />
34ff) diskuterar detta.<br />
819 I sådana här sammanhang används ibland ordet ”diskontinuitet” som allmängiltigt. Jag vill<br />
undvika detta ord då jag menar att det signalerar ”upphörande”. Visst skedde avbrott, men som<br />
jag påvisat, <strong>och</strong> många fler med mig, fanns <strong>och</strong> finns en pågående sammanhängande kontakt,<br />
om än i förvandling. Problem uppstår när kontinuiteten ställs i relation till diskontinuitet i<br />
kolonialt his<strong>to</strong>riska kontexter. Jonathan Friedman (1992b: 202f.) poängterar att när hawaiianer<br />
åberopar sitt förflutna genom att hänvisa till kulturella kontinuiteter, så reagerar västerländska<br />
antropologer <strong>och</strong> his<strong>to</strong>riker med att ifrågasätta detta. Anledningen, menar Friedman, är<br />
västerlänningars strävan att behålla vad han kallar ”the monopoly of identity”. Han fortsätter:<br />
“Academics have begun their assault on “native” self-representations as quickly as they have<br />
now begun <strong>to</strong> be constituted in the upsurge of local cultural identities.”<br />
191
Change language