"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

de alla skulle tyglas och kontrolleras och inte minst omdefinieras. I missionärernas texter,
som är underlag för mycket av det historiska materialet, faller fokus på hur man i
missionsverksamheter skulle arbeta för att omforma inte bara den fysiska och sociala
kroppen, utan också själen. 810
Den hawaiianska akademikern Julie Kaomea betonar hur den koloniala diskursen
om hawaiianer, som ofta innefattar bilder av våld och sadism, är den dominerande inom
skolväsendet ännu idag. Exempelvis beskrivs relationen mellan ali‘i och maka‘āinana som
dominant och våldsam där ali‘i-klassen inte tvekade att utöva våld gentemot sina
medmänniskor. Bilden, eller rättare sagt stereotypen av hawaiianerna som hedningar,
innan missionärerna kom och ”fick styr” på dem är, menar Kaomea, baserad på koloniala
historier där man beskriver hur hawaiianer ägnade sig åt att döda spädbarn, brutalt offra
och äta människor och utöva trolldom. 811 Det är också denna selektiva historia med betoning
på gruvligheter som missionärerna gärna utmålade som ligger till grund för
huvuddelen av det undervisningsmaterial som används i den grundläggande skolans ämne
”Hawaiian Studies”. Vid tillfällen när Kaomea, inför lärare i skolorna, lyfte fram sin oro
kring den stereotypa bilden av hawaiianer som våldsamma, fick hon veta att visst kunde
det låta hemskt, ”…but it’s true”. 812
Den maoriska författaren Patricia Grace accentuerar på sitt sätt ovanstående, det
vill säga hur böcker och skrifter i grundläggande skolor såväl som på akademisk nivå, kan
betraktas som vådliga i den meningen att de förmedlar, inte bara felaktiga utan också
direkt negativa beskrivningar av olika grupper av ursprungsbefolkningen. 813 Än idag möter
hawaiianska barn stereotypbeskrivningar av den egna historien och kulturen. 814
Stereotypen är hämtad från det äldre kristna uppfattningsidealet, dvs. att var och en som
inte är kristen, vit och anglosaxisk bär med sig en kulturidentitet som signalerar låg
utbildning, okunnighet, hedniskhet och barbari. 815
810 Som Beidelman (1982: 6) konstaterar: “Missionaries invariably aimed at overall changes in
the beliefs and actions of native peoples, at colonization of heart and mind as well as body.”
811 Kaomea 2005: 28. Kaomea menar att dessa historier som i huvudsak ursprungligen kommer
från missionärsbeskrivningar i form av rapporter och dagböcker, är den motbild som krävdes
för att rättfärdiga missionen. Skulle inte missionärerna och med dem andra västerländska
kolonisatörer ha kommit så hade hawaiianerna dött ut, dvs. slagit ihjäl varandra. Således måste
de bli räddade från sitt eget våldsamma öde.
812 Kaomea 2005: 27. Kaomea (2005: 28) berättar vidare hur läraren läste upp ett utdrag ur
kapitlet ”Hawaiian Life Had Many Rules” i läroboken The Hawaiian of Old av Dunford (1980:
40):
The kapu of old Hawai’i…made life hard for the Hawaiian people. The people were scared to
break the kapu. If they did, the gods would be angry, or if they were caught, they would be
killed…The ilāmuku was like a policeman. He found people who broke the kapu. Then the mū
(public executioner) who worked for the kapuna [sic, “kahuna”] killed them with a cord or club.
The priest offered the dead person to the god Kū.”
Kaomea poängterar att det visst förekom både offer och krig, men inte i den utsträckning som
berättelserna från västerlänningar låter påskina. Se även Smith 1999: 34.
813 Grace (i Smith 1999: 35) lyfter fram fyra huvudskäl till varför böcker kan anses vara
“farliga” för ursprungsbefolkningar:
“(1) they do not reinforce our values, actions, customs, culture and identity; (2) when they tell
us only about others they are saying that we do not exist; (3) they may be writing about us but
are writing things which are untrue; and (4) they are writing about us saying negative and
insensitive things which tell us that we are not good.”
814 Ett grepp som Franz Fanon (1968: 210) anger som en väsentlig del i koloniseringsprocessen.
Diskuteras även i Trask 1999: 115.
815 Ania Loomba (1998: 73) menar att skapandet av stereotyper inte nödvändigtvis grundas i
okunskap eller brist på ”rätt” kunskap. Snarare fungerar stereotypisering som ett filter utifrån
vilket man beskär bilder och föreställningar till ett hanterbart format. Stereotypens funktion är
att befästa en artificiell känsla av olikhet mellan ”självet” och ”den andre”.
190