"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

lämnade skolorna, tycktes man också lämna utbildningsinsikterna kvar i skolhuset. När
man kom ”hem” återgick man till sitt eget språk, sin egen tradition och sina egna
levnadsmönster. 787
Missionsutbildningen och dess skolor kan dessutom ses som ett av de redskap
hawaiianerna medvetet valde för att få kontroll över en större verklighet och ekonomi än
den man dittills känt till. Men den fick inte ingripa i det traditionella nedärvda. Före
lagstiftningen kunde därför hawaiianerna relativt fritt avgöra hur de skulle förhålla sig till
denna nya form av utbildning. 788 I samband med påtvingad lagstiftning och institutionnalisering
beskars dock det hawaiianska sättet att enligt egen tradition fostra och lära
kommande generationer. 789 Därmed kom den västerländska uppfattningen angående vad
som ansågs vara relevant form och innehåll i utbildning och kunskapshantering att bli
dominerande. 790
Detta innebar också att det hawaiianska språket alltmer kom i periferin och
slutligen ersattes av engelska som officiellt språk. Förbudet att tala det hawaiianska språket
i privata, religiösa och också offentliga skolor hade förödande konsekvenser inte bara för
hawaiianska barn utan också för deras familjer. Förmedlingen av hawaiiansk kultur,
tradition och historia traderades och kommunicerades från äldre till yngre och språkbarriären
innebar en splittring mellan dessa generationer. Således marginaliserades inte
bara det hawaiianska språket utan även den hawaiianska kulturen. Som Banks poängterar
hjälper nämligen språk och dialekter människor att kategorisera, tolka och dela
erfarenheter. Därmed är språk såväl som dialekter viktiga kulturella komponenter och
grundläggande media genom vilket etnicitet förmedlas och kulturell identitet formas.
Således sammantvinnas etnicitet och språk varvid språket är mediet och etniciteten
budskapet. 791
Hawaiianska barn som talade hawaiianska i skolan utsattes för sanktioner av olika
slag. Mary Kawena Pukui berättar om sina upplevelser då hon började i en kyrkligt
understödd privat internatskola: ”I was explaining something in Hawaiian to a new girl
and a teacher overheard me. For punishment, I had to eat bread and water [for] lunch, all
alone at a separate table – completely set apart from the others. I still remember the
humiliation. (…) Other times, when I was caught speaking Hawaiian, I lost the privilege
of going home to my family on holidays.” 792
Möjligheten att lyckas i samhället, att nå framgång och få en god ekonomi och
utbildning låg inte bara i att tala och skriva engelska, utan också att ”leva” och ”bli”
språket. 793 Albert Memmi menar att den enda möjligheten för den koloniserade att få ett
arbete och en plats i samhället är att böja sig för de koloniserandes språk. I kampen mellan
den koloniserades och den koloniserandes språk är det den senare som ”vinner” och de
787 Jag vill här återigen (se inledning not. 29) referera till Nicholas Thomas (1999: 4) givande
diskussion kring vad han benämner ”non-encounters”, dvs. perioder då kontakt mellan olika
kulturer är sparsam eller obefintlig. Thomas poängterar vikten av att lokalisera och kännas vid
”…spaces beyond colonial culture, in which cultural forms and values have never been
prescribed by a dominant colonizing culture.” Således är det nödvändigt att inte bara notera
kontaktytorna, utan också dessas begränsningar.
788 Här är det viktigt att understryka att jag inte på något sätt förringar det koloniala våld som
hawaiianerna faktiskt utsattes för.
789 Det handlade om förbud och restriktioner kring hula, konsthantverk, religiösa seder och
bruk, äktenskap m.m.
790 Haunani Kay Trask (1999: 115) benämner detta, med Fanon som inspiration, som
”intellectual colonialism.”
791 Banks 2005: 278. Banks understryker att språket inte bestämmer kultur och etnicitet utan
snarare speglar dessa och återspeglar en persons värderingar, tro och attityder.
792 Pukui m.fl. 1972/1979 (vol. 2): 62.
793 Memmi 1965/2003: 151. Se även Marshall 2006: 192.
186