"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

faktum är att trots denna medvetenhet hade de inga möjligheter att fullt ut hantera
effekterna av den nyordning som skulle följa som ett resultat av nykomlingarnas verksamheter.
773
För de amerikanska missionärerna var kläder ett grundläggande kriterium för civilisation.
Inte bara på så sätt att de skulle täcka kroppen och indikera på dygd och moral,
utan också på att tillverkning och produktion definierade en slags kristen civilisatorisk
ordning, där etablissemang som syklubbar och andra kvinnliga organisationer lyftes fram.
Missionärernas åsikter om kläder och dessas form och funktion överensstämde inte alltid
med hawaiianernas, vilket skapade en hel del förvirring. Hawaiianerna använde visserligen
ibland västerländska plagg, men inte på det sätt som missionärerna hade tänkt sig. Det
uppstod problem när hawaiianerna inte förstod eller accepterade budskapet i alla dess
aspekter. Ett exempel på denna sorts selektion är hawaiianernas inställning till de
klädkoder som gällde vid missionärernas kyrkomöten och gudstjänster. Hawaiianerna
anpassade sig till den givna situationen genom att antingen klä på sig föreskrivna kläder i
samband med anslutningen eller helt enkelt dyka upp iklädda endast ett urval attiraljer som
exempelvis huvudbonad och handskar. I samma stund som mötet eller gudstjänsten var
över så togs också kläderna av. I flera fall användes den traditionella klädseln utanpå den
nya. 774
Även om det är svårt, på gränsen till omöjligt, att veta vad hawaiianerna hade för
intention med sina urval eller vad jag tidigare refererat till som situationsanpassning, är det
här en väsentlig del i hanteringen av riftet. För det signalerar en lång rad av de
kulturrelaterade olikheter i språk, attityd, värderingar, kroppsuppfattning, kunskapssystem
(epistemologier) o.s.v. som förelåg och som fortfarande föreligger. Och det är när
olikheterna kommer i kontakt med varandra i olika sammanhang som intressanta
situationer uppstår. Här menar jag att det är inte bara viktigt utan också nödvändigt att
lyfta fram dynamik i motsats till passivitet, främst vad gäller hawaiianers sätt att manövrera
de olika situationer de ställdes inför i mötena med främst missionärerna och deras krav.
Och här är det också viktigt att betona att ett övertagande av formen inte behöver betyda
att funktionen var densamma. Med detta menas inte nödvändigtvis att hawaiianer enbart
införlivade nya ting, som t.ex. klädsel i befintliga kategorier. Eller som Nicholas Thomas
poängterar: ”More often than we have acknowledged, the indigenous peoples of the region
have been concerned not to ’contextualize’ things, but to use things to change
contexts.” 775 Hawaiianer införlivade således inte västerländsk klädsel utan modifikation,
såväl vad gällde form som funktion. I avhandlingens kapitel fyra framkommer detta tydligt
i exemplet om inte enbart adoptionen, utan också om omvandlingen och anpassningen av
missionärskvinnornas klänningar, som kom att benämnas holokū. 776
Som jag tidigare påpekat så var det många hawaiianer som reagerade på och
protesterade mot missionärernas och andra västerlänningars närvaro, verksamheter och
ageranden. Det var långt ifrån alla hawaiianer som imponerades av missionärernas insatser.
Många var skeptiska till dessa nykomlingar och protesterade också på olika sätt. Detta
kunde uttrycka sina åsikter, ofta i motståndssyfte, i tidningar av olika slag. Silva noterar även
hur dessa tidningar fungerade som ett sätt att förmedla kunskap till kommande generationer.
773 Med ytterligare referens till Elisabeth Buck (1993: 102f) som beskriver vad hon benämner
”cultural interaction” utifrån tre huvudstråk: 1. kulturutbyte; 2. kulturdominans; och 3.
kulturimperialism. Hawaiianer, understryker hon, utsattes för alla tre.
774 Jean Comaroff (1986: 406) noterar liknande situationer i ett sydafrikanskt sammanhang
(södra Tswana) och betonar här europeiska klädesplagg som ett ”… enhanced language in
which to play with new social identities.”
775 Thomas 2003: 94. Thomas poängterar vidare att “…artefacts were not just expressions of a
new context, but technologies that created that context anew.”
776 Se i avhandlingens kapitel 4.
183