"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

skolbänken och lära sig att läsa, skriva och att uppföra sig. Häri märks tydligt
missionärernas syften i deras strävan att förbjuda sådant man ansåg vara vidskeplighet som
exempelvis hawaiiansk läkekonst samt sådant som ansågs vara hedniskt och sexuellt
provokativt, som hula.
Som Benham och Heck även poängterar så bör missionärerna inte enbart ses som
evangelister, i den mening att de förmedlade kristen tro och moral, utan också som
förmedlare av politiska idéer kring demokratisk liberalism. 768 Sammanfattningsvis utgjorde
missionärerna en form av mikrokulturgrupp men hade också en makrokulturs uppdrag
utifrån vilket de agerade. 769 Således vill jag accentuera att de må vara representanter för en
specifik mikrokultur inom kristendomen, men också representanter för Amerika, och
utöver det för ABCFM. Det är därför viktigt att se dessa missionärer som människor som
verkade och agerade utifrån sin samtid och ideologi.
Många hawaiianer modifierade inte bara sina egna uttrycksformer, dvs. den emiska
relationen. De modifierade också former som tillkom utifrån, som exempelvis missionärerna
tillförde, dvs. de etiska (ethic) komponenterna. De blev allt skickligare i konsten
att situationsanpassa sig för att, åtminstone utåt, verka som ”välanpassade kristna”.
Samtidigt bevarades så mycket som möjligt av den egna traditionella identiteten – följdaktigen
en uppenbar konstruktiv bearbetning av de nya möjligheterna, med betoning på
transformation och innovation, inte stagnation.
Sally Engle Merry använder begreppet ”cultural appropriation”, dvs. ”…adopting a
cultural product in terms of local meanings and practices” 770 som kan signalera hawaiianernas
sätt (främst ali‘i) att strategiskt anpassa sig till och använda olika västerländska idéer
och ideal. På så sätt fanns det möjligheter för hawaiianerna att inte bara vara del av, utan
också navigera och manövrera, den verklighet som euro-amerikanerna ansåg vara
överlägsen och som också mer och mer kom att dominera. Merry refererar till bl.a. Frantz
Fanon och Homi Bhabha som båda diskuterar hur koloniserade, främst eliten, ofta
adopterade kolonisatörernas (européers) livsstil och beteenden (värderingar) men för den
sakens skull inte nödvändigtvis identifierade sig med dem. Således blir strategin att närma
sig istället för att distansera sig med en agenda att möjligen nå självständighet, eller som
Merry uttrycker det, ”…an attempt to purchase independence with the coin of
civilization.” 771 Enligt min uppfattning tyder detta på att hawaiianerna var tydligt medvetna
om potentialen hos de västerländska attityderna, ideologierna och resurserna. 772 Men
768 Benham & Heck 1998: 44.
769 Beidelman (1982: 9) noterar missionärsgruppers karaktärer och använder begreppet
subkultur om missionärerna, dvs. att de formade en slags subkultur i det koloniala livet – vilket
jag också vill koppla till mitt användande av begreppet mikrokultur.
770 Merry 2000: 30. Merry fortsätter: “…perhaps taking the tune and playing it in a different key
or at different speed so it becomes something different although the same (…) Cultural
productions draws on a ‘stock of already existing cultural elements drawn from the reservoir of
lived culture all from the already public fields of discourse.”
771 Merry 2000: 13. Se vidare Fanon, Wretched of the Earth, 1963, samt Bhabha, “Of Mimicry and
Man: The Ambivalence of Colonial Discourse” i Tensions of Empire, Cooper & Stoler (red.),
1997. Comaroff & Comaroff (2002: 497) poängterar, utifrån en sydafrikansk kontext, hur
européer å ena sidan sågs som potentiella rivaler auktoritativt och å andra sidan sågs som
viktiga tillgångar. Hövdingar såg dem som ”too valuable to pass up” och deras kunskaper
eftertraktades.
Ovanstående resonemang tydliggörs också i mitt källmaterial där exempelvis Liholiho och
andra högst stående ali‘i tog emot missionärerna med intresse varvat med skepsis.(se kapitel 3).
772 Här vill jag referera till Walter Mignolo (2006: 204) som skriver om ”Amerindians” och
understryker hur “…the spread of Western literacy did not develop as smoothly as the first
educators tended to believe. Western systems of writing and discursive genres were actually
adapted and used by Amerindians in order to sustain their own cultural traditions.” Noenoe
Silva (2004a: 13) understryker också hon hur läs- och skrivkunnigheten innebar att hawaiianer
182