"Who are you to tell us our history?" Kultur och religion i ... - Anpere

egeringen. 1856 var han en av Hawaiiöarnas mäktigaste och störste jordägare. 745 Hawaiianernas
intresse för utbildning som antogs betyda att de kunde agera som haole var därför
också strategiskt.
Det var emellertid så att de flesta hawaiianer inte hade råd att betala avgifterna för att
kunna delta i undervisningen i de engelskspråkiga skolorna. Resultatet blev att majoriteten
hawaiianer lämnades utanför de sociala, ekonomiska och politiska handlingsfälten som
krävde kompetens inte minst inom det engelska språket. Resultatet blev en tydlig
segregering. Förmögna elever sökte sig till de oberoende skolorna, medan de mindre
bemedlade hänvisades till det allmänna skolväsendet där engelska användes synnerligen
begränsat och där det inte fanns någon direkt förberedelse för undervisning på högre skolstadium.
Denna indelning med separata skolor och olika undervisningsformer resulterade i
att majoriteten av hawaiianer så småningom riskerade att hamna i botten av samhällssystemet.
Ännu ett resultat var att utbildningssystemet kom att poängtera det som var det
givna nordamerikanska ideologiska systemet, till och med så att anglo-amerikansk kultur
och språk prioriterades och blev måttstockar för hur ”man” skulle vara som medborgare.
746
En ständig kritik från engelskspråkigt håll riktades mot common-schools. Främst handlade
kritiken om skolornas förmenta bristande anseende och förmåga att hålla en relevant
utbildningsnivå, dvs. att lära eleverna att läsa, skriva och tänka på engelska. Detta kom att
få även hawaiianer att anse att deras egna traditionella språkrelaterade sätt att tänka och
uppfatta var mindre värt än de engelskspråkigas. På så sätt drev man igenom den
ideologiska uppfattningen ”the West is best”. I detta innefattades åsikten om att om
Hawaiiöarna ens skulle uppnå ett demokratiskt och civiliserat samhällssystem enligt nordamerikanska
normer, så var inte minst genomgripande kunskaper i engelska nödvändiga. 747
Att eftersträva utbildning, arbeta hårt och tala engelska ansågs av de nordamerikanska
representanterna vara hawaiianernas möjlighet att bli civiliserade. Denna uppfattning kom
därför att prägla den kommande hawaiianska utvecklingen som låg i händerna på
regeringens inre krets vilken utgjordes av främst haole-elit. Dessa haole hade valts eller
utnämnts för att upprätthålla denna kulturideologi och därigenom kom att definiera
värderingar och initiera handlingar utifrån västerländska kriterier. 748
Armstrong tillbringade sina sista fem år som utbildningsminister med att utveckla
läromedel samt med att argumentera för hur han ansåg att lärarutbildningen skulle
utvecklas. Enligt Armstrong var det nämligen lärarna som var nyckelfaktorer i barnens
utbildning. Lärarnas kompetens och förmåga att påverka aktiviteterna i klassrummen
skulle på alla tänkbara sätt följas upp genom pågående fortbildning i form av exempelvis
pedagogiska sammankomster. I enlighet med tidens utvidgade sociala och kulturella
värderingar underströk han yrkesutbildning och utbildning i odlingskunskap för unga
hawaiianer. Flickor skulle skolas i hushållskunskap och moderskap. Här är det tydligt hur
de protestantiska missionärernas uppfattning fortlevde, men på ett annat plan. För även
om den kristna religionen utåt sett kom i periferin så kvarstod religionen som ett
ideologiskt fundament. Armstrongs hängivenhet att inte bara utbilda utan också att forma
individerna i enlighet med anglo-amerikansk modell är ett evident exempel på detta.
745 Se Kame‘eleihiwa (1992: 304) för en mer detaljerad sammanfattning av Armstrongs
landaffärer.
746 Se även Steuber 1982: 16f.
747 Benham och Heck diskuterar just detta i åtskilliga sammanhang. Se t.ex. Benham och Heck
1998: kapitel 3.
748 Se Marshall, Mitchell & Wirt 1989: 16. Benham & Heck (1998: 89) fortsätter: “Between
1840 and 1900, policy decisions were in fact made by the Minister of Public Administrations,
who would be later replaced by the President of the Board of Education and his Inspector
General. The practices of this office were thoughtful and systematic, fully translating the values
of the ruling elite into school policy and school-related activities.”
175